Varför tvinga andra att äta?

[Petruska]

Jag fattar fortfarande inte varför det är så himla viktigt att jag måste äta den där kakan för att inte mitt sällskap ska kunna äta kaka utan att den smakar offerkofta. Jag åtrår inte kakan, jag klandrar inte kakätaren. Jag vill bara sitta med vid bordet och umgås och få vara nöjd utan att känna mig som en paria.

Alltså, jag håller med Törnblomma att man får vara beredd på att äta om man tackat ja till en bjudning. Men man kan inte ställa såna krav på folk i vardagsfikandet.

Ställer någon det kravet? (Förutom möjligen @Miran s fikande vänner.)

 

[Luff]

Ställer någon det kravet? (Förutom möjligen @Miran s fikande vänner.)

Youma bland annat.

 

[MiniLi]

Jag fattar fortfarande inte varför det är så himla viktigt att jag måste äta den där kakan för att inte mitt sällskap ska kunna äta kaka utan att den smakar offerkofta. Jag åtrår inte kakan, jag klandrar inte kakätaren. Jag vill bara sitta med vid bordet och umgås och få vara nöjd utan att känna mig som en paria.

Alltså, jag håller med Törnblomma att man får vara beredd på att äta om man tackat ja till en bjudning. Men man kan inte ställa såna krav på folk i vardagsfikandet.

Alltså jag får noll skuldkänslor av att äta när andra avstår. Har inga problem på det sättet.
Men för mig är fika = ätbart.

 

[svea]

Alltså jag får noll skuldkänslor av att äta när andra avstår. Har inga problem på det sättet.
Men för mig är fika = ätbart.

Det får det gärna vara, så länge jag slipper kaka när jag inte vill ha kaka!

 

[mandalaki]

Enligt Ribbing är både kaffebrödet och trugandet kulturella yttringar:

”Kaffebrödsbjudandet är fast rotat i svensk kultur och därför svårt att hantera då det är förutsätts att gästen ska äta något till kaffet. Men man ta en mycket liten del, en enda kaka, och säga att ”det här räcker jättebra för min del, tack”. Ser man vänlig och glad ut så bryr sig ingen om att truga. Och gör någon det i alla fall så svarar man med samma ord igen ”tack, det här är fullt tillräckligt för min del”. Moderna människor ska inte truga och tjata, även om också det är en kulturell yttring. Se det som en sådan, inte som ett tvång att äta bullar och kakor."

 

[monster1]

Youma bland annat.

Hon är nog ensam om det.

 

[ptr]

Enligt Ribbing är både kaffebrödet och trugandet kulturella yttringar:

”Kaffebrödsbjudandet är fast rotat i svensk kultur och därför svårt att hantera då det är förutsätts att gästen ska äta något till kaffet. Men man ta en mycket liten del, en enda kaka, och säga att ”det här räcker jättebra för min del, tack”. Ser man vänlig och glad ut så bryr sig ingen om att truga. Och gör någon det i alla fall så svarar man med samma ord igen ”tack, det här är fullt tillräckligt för min del”. Moderna människor ska inte truga och tjata, även om också det är en kulturell yttring. Se det som en sådan, inte som ett tvång att äta bullar och kakor."

Problemet blir att även en liten bit innehåller för mycket socker, än värre när de ursäktar sig med att det är så lite socker i eller värst av allt att man kan få peta bort pärlsockret på bullen om man inte gillar det.
Ber konsekvent om smörgås till kaffet - på det viset har jag kommit fram till att man är tydlig nog och värden får omaka sig lite och vara till lags. På så vis alla nöjda för det mesta.

 

[mandalaki]

Problemet blir att även en liten bit innehåller för mycket socker, än värre när de ursäktar sig med att det är så lite socker i eller värst av allt att man kan få peta bort pärlsockret på bullen om man inte gillar det.
Ber konsekvent om smörgås till kaffet - på det viset har jag kommit fram till att man är tydlig nog och värden får omaka sig lite och vara till lags. På så vis alla nöjda för det mesta.

Är man diabetiker så kan man hänvisa till sockret tycker jag, inte annars. Att pilla bort skulle jag tycka var för oartigt.

 

[Miran]

Är man diabetiker så kan man hänvisa till sockret tycker jag, inte annars. Att pilla bort skulle jag tycka var för oartigt.

Att lämna marsipanen och grädden från en prinsessbakelse någon köpt åt mig och äta upp resten skulle kännas dumt på alla sätt.

Alltså - jag har inte problem med det här normalt sett. Men jag inser att det är himla svårt att gå ner några kilo när man umgås dagligdags med människor som man tycker jättemycket om, inte vill såra, och som har ätande (fika, middagar, allt) som främsta intresse OCH tyvärr också vill gå ner i vikt själva - men klarar inte det utan får typ ångest när jag försöker.

 

[mandalaki]

@Miran men kan du inte göra som Ribbing säger - ta något litet och säga att det räcker?

 

[Lager]

Att lämna marsipanen och grädden från en prinsessbakelse någon köpt åt mig och äta upp resten skulle kännas dumt på alla sätt.

Alltså - jag har inte problem med det här normalt sett. Men jag inser att det är himla svårt att gå ner några kilo när man umgås dagligdags med människor som man tycker jättemycket om, inte vill såra, och som har ätande (fika, middagar, allt) som främsta intresse OCH tyvärr också vill gå ner i vikt själva - men klarar inte det utan får typ ångest när jag försöker.

Måste ni äta samma saker då?

Äta tillsammans är väl jättetrevligt. Men alla måste ju inte äta wienerbrödsfika, köttbit&potatis-lunch, och sedan ytterligare kaka.

Ät frukt, är sallad, är frukt igen.

 

[Luff]

Måste ni äta samma saker då?

Äta tillsammans är väl jättetrevligt. Men alla måste ju inte äta wienerbrödsfika, köttbit&potatis-lunch, och sedan ytterligare kaka.

Ät frukt, är sallad, är frukt igen.

Frukt triggar mitt sockersug något fruktansvärt.
Vad jag skulle kunna tänka mig att äta är en skiva ost som jag rullar ihop.
Men jag fattar fortfarande inte varför min älskade kopp med svart kaffe duger om jag fikar på stan med en kompis. Jag vill inte äta något! Låt mig slippa då.

 

[Badger]

Jag tycker det låter ledsamt. Att välja bort någon för att dom inte gillar kaffebröd. Jag njuter av mitt kaffe, kan dricka kaffe mycket längre än någon kan äta en bulle. Många tedrickare är ju likadana.

Man kan väl välja att promenera tillsammans istället? Fika utan fika är väl inte enda sättet att umgås?

Jag bjuder nog färre gånger hem på fika om det är någon som bara dricker vatten är jag rädd, får en att känna sig lite fånig om man bakat, skurit upp frukt och personen bara ratar allt. Dvs om jag vet att en person bara accepterar vatten från mitt hem så ringer jag inte och bjuder på fika, det skulle ju kännas fånigt. Men jag kan ju ringa och bjuda på promenad eller en jogging. (om man måste vara inne kanske rita eller ngt? om man vill på stan men inte fika så shoppa kanske?)

Om personen i alla fall dricker te och äter kanske ngn bit päron så är det ju en annan sak.

 

[Luff]

Man kan väl välja att promenera tillsammans istället? Fika utan fika är väl inte enda sättet att umgås?

Jag bjuder nog färre gånger hem på fika om det är någon som bara dricker vatten är jag rädd, får en att känna sig lite fånig om man bakat, skurit upp frukt och personen bara ratar allt. Dvs om jag vet att en person bara accepterar vatten från mitt hem så ringer jag inte och bjuder på fika, det skulle ju kännas fånigt. Men jag kan ju ringa och bjuda på promenad eller en jogging. (om man måste vara inne kanske rita eller ngt? om man vill på stan men inte fika så shoppa kanske?)

Om personen i alla fall dricker te och äter kanske ngn bit päron så är det ju en annan sak.

Men att ta en fika på stan är ju att sitta i en skön miljö, se folk passera förbi, slurpa på kaffet och tjöta med kompisen. Inte att äta?
Och om min kompis som bjuder hem mig inte vill prata med mig för att jag inte äter när jag dricker kaffe så skulle jag undra vad vi har för relation.
Är jag bara ett alibi för att få äta kakor?

 

[Badger]

Men att ta en fika på stan är ju att sitta i en skön miljö, se folk passera förbi, slurpa på kaffet och tjöta med kompisen. Inte att äta?
Och om min kompis som bjuder hem mig inte vill prata med mig för att jag inte äter när jag dricker kaffe så skulle jag undra vad vi har för relation.
Är jag bara ett alibi för att få äta kakor?

Tror du missade att jag skrev, inget utom vatten. Men i allmänhet håller jag inte riktigt med ändå. Jag pratar bättre på en promenad än om någon pladaskar ned i min soffa, tittar på mig och ska Prata! det är för rakt på och slutgiltigt, prata om vadå liksom?

Fikat är förevändningen för att prata, men utan förevändning blir det för rakt på. Då känns en promenad mycket bättre. Te eller kaffe har jag inte sagt ngt om, jag har fikat på café många gånger och bara tagit te, speciellt om det är ett föreningsmöte. Men om det var bara en väninna och jag och väninnan ville ut och fika, inte shoppa, inte gå på stan, inte promenera -och hamna på ett café, utan just nu ska vi fika, så köper jag ngt att knapra på (ofta villigt gillar kakor, ofta men inte alltid) eller föreslår ngt annat att göra.

(Sedan om vi är flera, ett gäng, och sitter i timmar på ett fik så är vi dessutom så knäppa att vi går och beställer mer av ngt vadsomhelst, för att inte ta upp platser hos dem i onödan. Caféer brukar hata när det sitter en helt studiegrupp studenter och gnager på en kopp kaffe i tre fyra timmar en fredagseftermiddag.)

Samma sak nu när en väninna vill ut på Afternoon tea, jag föreställer mig inte att vi går dit och hon beställer Afternoon tea och jag tittar på när hon äter och själv dricker ett glas vatten. I så fall säger jag ju bara att kan vi inte gå på friskis istället.

 

[Petruska]

Att lämna marsipanen och grädden från en prinsessbakelse någon köpt åt mig och äta upp resten skulle kännas dumt på alla sätt.

Alltså - jag har inte problem med det här normalt sett. Men jag inser att det är himla svårt att gå ner några kilo när man umgås dagligdags med människor som man tycker jättemycket om, inte vill såra, och som har ätande (fika, middagar, allt) som främsta intresse OCH tyvärr också vill gå ner i vikt själva - men klarar inte det utan får typ ångest när jag försöker.

Nej, peta bort grädden är ju bara snäppet bättre än att skrika att den är äcklig. Det går ju inte. (Jag blir småprovocerad redan när folk är hysteriska med fiskben och massakrerar de stackars filéerna efter ben, som om det var en helt okänd kunskap hur en fisk är konstruerad anatomiskt, dessutom.)

Men vid dagligt umgänge - grannar, kollegor? - så måste ju umgänget i någon mån formas efter alla parter. På mitt förra jobb tog jag upp frågan om det myckna fikandet som en arbetsmiljöfråga (risk för ohälsa), och sedan minskade det efter några diskussioner.

Går det att ta upp? Och då inte nödvändigtvis just när någon stolt tar ut en plåt med sina nybakade bullar ur ugnen?

Alternativen verkar ju vara att antingen tänka att ditt liv ser ut så här, du äter tårta flera gånger i veckan därför att det är så dina sociala relationer är organiserade. Eller att minska umgänget i sin helhet - möjligen ändra på det genom att ses ute för promenader, tex. (Men om de då ser 1 km i sakta mak som promenad och motion, funkar det väl halvbra, i bästa fall.)

Det är liksom en konstig tanke att du skulle vara offer för detta fikande. Typ kidnappad?

 

[Miran]

Måste ni äta samma saker då?

Äta tillsammans är väl jättetrevligt. Men alla måste ju inte äta wienerbrödsfika, köttbit&potatis-lunch, och sedan ytterligare kaka.

Ät frukt, är sallad, är frukt igen.

Jag kan ju inte bli hembjuden till någon på fika, gå dit och säga att jag hellre vill ha sallad när hen har köpt hem bakelser?

 

[Miran]

Det är liksom en konstig tanke att du skulle vara offer för detta fikande. Typ kidnappad?

Nu ska vi inte överdriva. Jag var frustrerad när jag skrev ursprungsinlägget. Normalt sett fungerar det hyfsat.

 

[Lager]

Jag kan ju inte bli hembjuden till någon på fika, gå dit och säga att jag hellre vill ha sallad när hen har köpt hem bakelser?

Varför inte? Säg att Du fixar fikat den här gången, eftersom hen alltid är så snäll och handlar. Ta med eget fika och bjud på - nyttigare fika.

 

[Lager]

Frukt triggar mitt sockersug något fruktansvärt.
Vad jag skulle kunna tänka mig att äta är en skiva ost som jag rullar ihop.
Men jag fattar fortfarande inte varför min älskade kopp med svart kaffe duger om jag fikar på stan med en kompis. Jag vill inte äta något! Låt mig slippa då.

Jag har inte sagt att det inte duger?