Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

[Fuxmamma]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Ridning är ju ingen vetenskap eller absolut sanning. Ibland (ofta) upplever jag total lycka och harmoni med min häst för att vi har busridit i skogen. Hästen bjuder så man blir full i skratt (galoppera här? eller här? eller nu i alla fall???) och har öronen spetsade framåt, kanske (troligen) får jag ta lite mer i honom än när vi rider på banan, men är inte det god ridning, att hästen mår bra och har kul?
Andra gånger är vi petiga och vill verkligen att traven skall kännas på ett visst sätt, för det är så bra jag kan och vet just nu.
Man jag håller med Zora, att jag har funderat på samma sak att det finns inte bara en sanning. Det är lite som religion, det finns många olika inriktningar, så hur vet man vilken som är "sanningen"... kanske (troligen) finns det inte en sanning, för tänk så många som tror på "fel" gud i världen i sådana fall. Du skall inga andra gudar hava jämte din ridlärare... eller?

 

[true_blue]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Ja, men det ser ju bedrövligt ut med spjärn i stigbygeln, kullagda låsta händer och stången rak..... Det är tydliga tecken på bristande lätthet och precision. Om jag kan uppleva ögonblick - så borde ju världens främsta med alla förutsättningar kunna visa några fler ögenblick eller?????

 

[tyst]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Stången rak betyder även att kinnkedjan inte är hårt spänd, då faller den igenom bara man tar i den. Spänn hårdare och den ligger i 45 grader även om du håller för kung och fosterland, men det lär ju vara värre för hästen.
Vad jag tror Zora menar är att VI kan inte säga vad ryttare si och så upplever och känner. Hur man uppfattar något beror ju också på vad man har att jämföra med. Jag gillar min Volvo och tycker den är snabb och rolig att köra tills jag sätter mig i BMWn och undrar varför jag kör Volvo. Att referera till känslor som mätindikator är svårt, för att inte säga omöjligt.

Visst gör det det hela lite svårare! Visst kan man titta på hur hästen är musklad och håller, men det är ju en rätt grov indelning. Lösgjordhet och hur gångarterna förändras är annat man gärna tittar på, men även där behöver man se det över lite tid. Även där beror det på vilka glasögon man har på näsan, ta bara en tävlingsryttare och en barockryttare och jämför vad de vill ha fram gångartsmässigt.
Förbättrade gångarter är något som nästan alltid kommer upp i dressyrdiskussioner, och visst ligger det mycket i det. Men sen går man ut i verkligheten och ser att människor ibland menar väldigt olika saker med det. Beauty is in the eye of the beholder. Även i ridning.

Bra tränare, ja det är trevligt Men vad är en bra tränare? Finns det NÅGON som rider för en dålig tränare? Som fortsätter rida fast de tycker det går sämre? De är nog väldigt få som gör det. Alla seriösa ryttare strävar efter god ridning. Då är vi tillbaka till utgångsfrågan, vad är god ridning? Vem sätter kriterierna för det? Var ligger ribban? Är inte detta en av de absolut största knäckfrågorna i ALL bedömningssport och konst? I vår sport/konst/vadmannukallardet har vi en individ till med. JAG anser att ridningen inte får skada hästen, men det är ett löst kriterie när allt kommer omkring. Bara att se mig om i stallet, det finns gamla hästar som i MINA ögon rids rätt illa, är fult musklade men de håller, år efter år och är aldrig halta eller sjuka. Den fint musklade hästen har småskada efter småskada, även om skadorna ej är ridrelaterade.

Jag känner mig något cynisk, men ju mer man hör folk säga samma saker om ridning och ser de olika definitionerna när de rider, ju svårare blir det. Jag häver ur mig "standardflosklerna" när jag försöker beskriva min ridning, men vet att det JAG menar med lätthet är inte vad någonannan menar med det. Däremot kan jag försöka visa vad jag menar med det, men jag kan nog inte säkert veta att det jag menar och min känsla förs över till den andra personen så som jag tänkt mig..

Matematik är MYCKET lättare att förklara

 

[tyst]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Du skall inga andra gudar hava jämte din ridlärare... eller?

Ja ibland undrar man

 

[Zora]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Jo, visst håller jag med dig och tänker precis likadant. Men även om det ser så hemskt ut så kanske ryttaren upplever det som en fantastiskt ritt, att hästen är mjuk och lösgjord. Så ryttaren strävar inte efter några få ögonblick av lätthet och samarbete, ryttaren anser sig redan vara där. Det vi ser som dåligt ser inte ryttaren själv om ryttaren tittar på bilder av sig själv, eller filmer av sig själv. Det känns bra vid ritten och då ska det se ut så.

Så vad vi ser och vad ryttaren upplever kan vara två helt olika saker. Och hur kan då dålig ridning förbättras, när ryttaren inte är medveten om att den känslan h*n känner är falsk? Och där kommer vi till kritiken av rollkur och t.ex. styrkeridning. Det spelar ingen roll hur mycket kritik en sådan ryttare får, för så länge ryttaren anser att känslan h*n har är korrekt så kommer ryttaren inte förändra sin ridning. Vilket leder till att man med sin kritik bara bankar huvudet blodigt mot en vägg och möjligen får ryttaren att tycka att man är ett pucko som inte har en aning om hur riktig ridning ska kännas och se ut.

 

[pontus35]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

God ridning tycker man ska finnas på strömsholm. Men då den inte gör det idag så får vi söka efter den. Vi måste bli bättre på att söka efter den. Alla vet att sitsträning är bra grundträning och alla borde göra det men ingen gör det. Då har vi redan börjat fuska och hitta andra snabbare lösningar. Det finns inga genvägar vi måste bli bättre på att förstå det. Hur många håller i tyglarna lika försiktigt som om dom höll en fågelunge i handen? En bra tränare ska förklara hur man ska hålla i tyglarna, hur mycket kontakt man ska ha, hur man mjukt och enkelt löser upp motstånd i hästen.

Hur många kan på en tygel göra halt och samtidigt tänka att i den tygelnhanden finns det en fågelunge? Det är en enkel test och fungerar den så är det bara att gratulera. Då har man en bra känsla som man ska sträva efter hela tiden när man rider.

Problemet är att det är många som inte vet hur hårt dom håller i tygeln eftersom det är ingen som har förklarat hur man ska göra. Det är brist på information och överflöd på självutbildade tränare som brister i sin egen utbildning. En bra tränare kontrollerar din hand din sits mm.

 

[tyst]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Problemet är att det håller inte hela vägen. Man kan få det du skriver om utan att ha uppnått god ridning, med en häst som undviker handen, går bakom handen, och inte arbetar över ryggen ordentligt. En sådan häst känns väldigt lätt i handen, bara tygeln, hästar om har "rollkurerats" känns ofta så.

 

[pontus35]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

vem har sagt att man är klar där? Man måste börja någonstans. Då är det enklast att börja med att instruera vad handen ska göra och inte ska göra. Sen kommer man till resten.

Om man inte gör det så får man en hand som häner eller drar.

 

[bobo]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Men, en häst som känns lätt i handen därför att den undviker handen svarar ju inte lätt på andra hjälper, så det är ganska enkelt att känna skillnaden på en sådan häst och en som verkligen är lätt i ordets rätta bemärkelse.

 

[tyst]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Mjas, då är vi snarare inne på en diskussion vad man ska börja arbeta med i sitsen. Ingen balanserad sits = ingen bra hand.
Men då kommer vi från ämnet, även om det är intressant.

Att sätta fingret på vad som gör att man tror att ens egen inriktning är mest korrekt är inte lätt (som du märker har jag inte ens försökt än ). Det blir rätt subjektiva åsikter som kan betyda många olika saker beroende på vem man frågar, därav mitt tidigare svar till dig.

Mycket intressant diskussion!

 

[pontus35]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Helt rätt. En häst som har ridits så rids inte korrekt fram till handen.
När sätet följer hästen så blir det framåtbjudning i hästen. Om det inte blir det så följer inte sätet korrekt utan låser och hindrar hästen i dess rörelser. Om sätet kan driva på ett korrekt sätt (det finns felaktiga sätt) så rids hästen in i handen. Om handen inte vet vad den ska göra med den energi som uppstår i tygeln så är det svårt att rida. En utbildad hand vet vad den ska göra och inte ska göra.

 

[tyst]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

visst har en sådan häst andra "markörer", men det gäller att veta och känna det. Har träffat många som tycker att de är på rätt väg eftersom deras häst är lätt i handen när den "bara" går bakom. Min poäng var att det är svårt att isolera vissa egenskaper/detaljer och säga att har man det är det rätt/på rätt väg.

*spinner vidare*

Ridning är så oerhört komplext, vilket gör att det är otroligt svårt att definiera god ridning och ger upphov till alla diskussioner om vad som är rätt. Många (majoriteten) talar om samma saker, men visar i praktiken upp väldigt olika saker. Vad är rätt? Beror det på utrustning, vilken "lära" man bekänner sig till eller finns det mer konkreta saker att gå efter?


Något jag ofta upplever är att man ursäktar och förklarar fel och brister inom den egna inriktningen, ser det som är bra hos de "egna" ekipagen och vad ryttaren åstakommit och vad de jobbar med, men inte har de glasögonen på sig när man tittar på andra inriktningars ryttare. Då har man de egna idealen som rättesnöre och dömmer ryttarna därefter, ser alla fel som görs och i värsta fall demoniseras. De egna husgudarna är felfria.
Är det vårt behov av vi och dom som kommer in och spökar och överskuggar allt annat?´

Själv tror jag absolut att det finns goda saker att hämta inom alla dicipliner. Jag gör mitt bästa att ta till mig de sakerna, men med försiktighet och eftertanke. Bara för att en metod fungerar bra för en person behöver det inte betyda att jag klarar av den, att den passar min ryttarstil eller att det fungerar med mina hästar.
Ryttare A använder betod B och får resultat C/F med problemen/felen D.
Jag använder metod E, får resultat C/F med problemen/felen G. Förutsätt att ingen av våra hästar blir skadade av träningen, vem gör mest rätt? För mig är det intressant hur hästen fungerar som gammal, förutsatt att den tränats på likande sätt hela livet. Men det tar ju ett tag att se och det finns ju många okända variabler med under hästens liv som kan inverka. Ska man jämföra så måste man ju dessutom ha hästar med liknande fysiska förutsättningar.


tyst - med lite för mycekt tid över idag

 

[pontus35]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Se mitt svar till bobo.

Jag tycker inte att jag kommer ifrån ämnet. Jag försöker endast förklara vad jag tycker är rätt. Varför jag tycker det är rätt är för att sitsträningen har gjort underverk med min sits och jag rider mycket bättre och är mer följsam. Instruktioner som jag har fått om vad jag ska göra och INTE ska göra med handen har resulterat i en finare och mjukare kontakt med min hästs mun. Det låter kanske enkelt men är det inte så gör mindre och få ut mer?

 

[Camilla_H]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Ibland undrar jag om det verkligen är känslan ryttare letar efter? Ni vet den lätta, "jag-behöver-bara-tänka"-känslan? Jag tror mer att många dressyrryttare på mellannivå och lägre tror att det ska vara jobbigt och en kraftmätning att rida och ju tröttare man är efter att ha ridit ju bättre häst, därför att det är "så mycket häst att rida".
Vad de istället letar efter är att hästen utför momenten exakt. Om de behöver bära den runt eller inte beror mer om det är mycket häst eller inte. Ingen vet att det finns en lätthetskänsla även i en bruksnordis och att en häst som bär sig själv inte behöver ryttaren som tar i för att den ska kunna utföra momentet.

Jag har alltså många gånger sett ryttare sitta av efter en dressyrträning och vara helt slut, röda i ansiktet och orkar knappt gå och ändå (eller pga det?) är de jättenöjda med lektionen. Andra har sagt att de måste börja styrketräna för att orka rida. De som jag pratar om nu är inga hemska, dåliga ryttare som sliter och drar i sina hästar, de har bara lärt sig rida så här och det är deras måttstock. När de vill mer och börjar rida för bättre tränare så hittar ofta dessa ryttare också den lätta känslan men då vill de gärna säga att det beror på att hästen blivit mer utbildad och starkare. Då borde det innebära att en svag och utbildad häst inte kan bära sig själv men det kan den ju! Hur skulle den annars kunna göra galoppiruetter och byten i hagen?

När vi pratar om att man säger att man gör samma sak men i praktiken så ser det annorlunda ut så kan jag bara instämma. Verkligheten är subjektiv och då jag red min då 5-åriga arab på första ridträningen på den lokala ridskolan och instruktören visste att jag sysslade med NH så frågade hon hur jag ville rida och om jag red på något speciellt sätt (vilket var en rar fråga, tycker jag). Jag svarade att det var bara att hålla lektionen som vanligt, jag rider helt enkelt genom att invänta rätt respons och då ge omedelbar eftergift. Nu kommer det intressanta för då säger hon att det är precis så hon också rider och det hon letar efter i ridningen. Okej - då rider vi på samma sätt? Nja, skillnaden syntes alltförväl några månader senare då jag hade med mig min ridgrupp ut (jag var instruktör i distansritt) och en elev lånade instruktörens häst och den vägrade lyda skänkeln då vi skulle gå över ett grunt dike. Alla andra hästar, speciellt min, men även de vanliga ridskolehästarna gick snällt fram för skänkeln och över diket. Så rider vi då likadant? Nej, vi har båda utbildat våra hästar från unghäst och uppåt men uppenbarligen menar vi olika med konsekvens och eftergift. Men hennes upplevelse är sann ändå, för henne - hon upplever att om hennes häst går att få fram för skänkeln så är den lydig. Om den inte går fram för skänkeln då pressen ökar då är det för att situationen är ett problem, inte att hästen inte är välriden.

Det är ytterst svårt att kunna tänka sig en känsla man aldrig upplevt. Jag kommer ihåg då jag började rida för en mycket duktig dressytränare (jobbar nu på Strömsholm) och jag efter ett halvår faktiskt tänkte att bättre än så här kan nog inte min häst gå, för det kändes som en dröm. En lektion till och vi var uppe på en ny nivå som jag aldrig trodde var möjlig, osv. Så jag vet, förnuftsmässigt att det finns ett himmelrike någonstans men just nu så är det jag redan upplevt det bästa jag vet.

/Camilla

 

[Zora]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Precis!! Ett konkret exempel på vad jag är ute efter. Tack!

Och det tråkiga är att det är ju inte ovanligt. Har suttit och varit mycket överens med ryttare men när vi väl har ridit så har vi ridit på helt olika sätt.

 

[fio.]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Hur man vet att vissa tränare har rätt metod och vissa andra inte har det är ganska enkelt ändå att urskilja. Dom allra bästa tränarna i världen har i princip samma röda linje och system i sin träning så om man åker ut och tittar mer på andra tränare (vilket vi är oerhört dåliga med att göra i Sverige) så är det lättare att jämföra med dom metoder som "ens egen" tränare tillämpar.

Andra kännetecken kan ju vara att ser man en träning med korta ihoprullade halsar med noll rygg och bakbens aktivitet så har man kommit fel :smirk:

 

[Hallonsoda]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Vilka är de grundläggande riktlinjerna hos dom?
Finns det någon gyllene regel så?

 

[summer san]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

*knapplån*

Angående tränare så tycker jag att man skall vara väldigt noggrann när man väljer tränare. Det finns gott om förståsigpåare som utger sig för att vara tränare och tar rejält betalt fast de bara gått typ en ridledarkurs och aldrig placerat sig i LB själva. Som orutinerad ryttare är det lätt att imponeras av en glappande käft och ett alldeles för stort självförtroende hos vissa "tränare". Sedan kan det lätt gå något år innan dessa ryttare börjar fundera på varför det inte blir någon utveckling i ridningen, de har ju liksom aldrig provat något annat så då har de ju inget bättre att jämföra med!

För mig är en bra tränare;

* Tränaren är konsekvent och har en röd tråd i sin undervisning. Tränaren förklarar varför man gör vissa övningar och målet med dem, inte bara hur man gör.

* Tränaren är mycket hästkunnig och har ridit alla typer av hästar.
Tränaren har tävlat eller tävlar på elitnivå inom diciplinen. Tränaren har en formell utbildning till tränare, helst A-tränare.

* Tränaren har elever som tävlar på elitnivå inom diciplinen.

* Tränaren erbjuder ett koncept med träning, upplägg av arbetet med hästen mellan träningarna, fortlöpande justeringar av
utrustning på hästen tex ger förslag på bett mm.

*Tränaren är tydlig med vilka mål ekipaget skall sträva mot kort och långsiktigt. Är delaktig i tävlingsplanering och vilka klasser ekipaget är moget för.

* Tränaren är pedagogisk och har en positiv inställning till mig som elev och till min häst, samtidigt som denna tydligt förmedlar vilka brister som finns så att de kan förbättras.

 

[fio.]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Ja , rakriktade givetvis , lång hals, nacken rundad och högsta punkt med näsan ordentligt framme och handen framme med lätt kontakt till tygeln, korrekt ställning i nacken (vilket inte skall krävas mer än att man vrider om handen lite) och inte rids dom särskilt mycket i böjning. Mycket noga med "swinging back" som uppstår automatiskt om dom andra sakerna jag beskrivit fungerar. Inget övertempo på något vis.

Hästens form varierar genom att låg form =halsen är lägre men det andra är i stort sett likadant.
Samlad form= hästen samlas upp enbart genom sätet och blir rundare och kortare bakom sadeln mer vinklad i bakdelen och växer upp fram upp genom manken.

Hästarna blir väldigt lösgjorda med rena fria gångarter.

 

[Camilla_H]

Sv: Varför tror du att just din ridning är (mest) korrekt?

Precis, och en bra tränare fuskar inte med detta för att eleven vill komma fram snabbare. En del tränare är nog oroliga för att mista elever (=minskade inkomster) och har lätt för att gå med på genvägar men en bra tränare visar eleven en helt ny värld där det plötsligt är mest intressant att hitta swinging-back-känslan (som exempel) istället för att kunna ta sig igenom en förvänd öppna.

Den tränare jag red för (som nu är på Strömsholm) var mycket noga med allt detta (och han uppfyller Summer Sans krav också) men en del vill inte då rida för honom för det gick för långsamt... Själv är jag otroligt ledsen över att han inte är kvar här för det gav min ridning enormt mycket och det kändes så genuint - inte att man hoppade över en massa viktiga steg bara för att klara nästa tävling.

/Camilla