Varför skulle man inte vilja ha en individualiserad föräldraförsäkring?

[Björk]

Jag som ammade mer än sex månader hade tyckt att det skulle kännas jobbigt att behöva sluta med det innan 6 månaders ålder för att det måste delas lika.
Jag hoppas verkligen att man kommer få bestämma själv i fortsättningsvis också.
Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.
Skaffar vi ett till barn så kommer min sambo vara hemma mkt med barnet, men kanske inte prick 50% beroende på amningen.

Jag gick tillbaka på jobbet när äldsta var 6,5 månader. Då på heltid.
Med andra barnet gick jag tillbaka på deltid när barnet var 4 månader, trappade upp till halvtid när barnet var 6 månader och åter på heltid när barnet var 8 månader.

Jag helammade båda tills de var 4 månader - då började vi med smakportioner och introducera välling.
Jag delammade båda tills de var 14 månader gamla. Längre än de flesta andra i den föräldragrupp vi tillhörde när vi fick ettan.

Så; man behöver inte sluta amma för att man börjar jobba tidigare. Däremot kan heltidsjobb och HELamning vara en trickig kombination. Men totalt sett; även om man tar ut 7 dagar i veckan; så kan man ju vara hemma tills barnet är 8 månader, inte 6 månader. Den allra största majoriteten helammar ju faktiskt inte längre vid 8 månaders ålder. Åtminstone är det inte vad de flesta inom bvc mfl rekommenderar. Barnen behöver mer näring än vad enbart bröstmjölk kan ge i den åldern.

Ditt argument är oerhört vanligt. Och jag fattar inte varför. Helammade du tills barnen var 8 månader? Det måste ju vara oerhört ovanligt.

 

[Björk]

Jag som ammade mer än sex månader hade tyckt att det skulle kännas jobbigt att behöva sluta med det innan 6 månaders ålder för att det måste delas lika.
Jag hoppas verkligen att man kommer få bestämma själv i fortsättningsvis också.
Eftersom det fortfarande är kvinnan som är gravid och allt som följer med det så känns det inte som att det kommer göra så stor skillnad.
Skaffar vi ett till barn så kommer min sambo vara hemma mkt med barnet, men kanske inte prick 50% beroende på amningen.

Jag gick tillbaka på jobbet när äldsta var 6,5 månader. Då på heltid.
Med andra barnet gick jag tillbaka på deltid när barnet var 4 månader, trappade upp till halvtid när barnet var 6 månader och åter på heltid när barnet var 8 månader.

Jag helammade båda tills de var 4 månader - då började vi med smakportioner och introducera välling.
Jag delammade båda tills de var 14 månader gamla.

Så; man behöver inte sluta amma för att man börjar jobba tidigare. Däremot kan heltidsjobb och HELamning vara en trickig kombination. Men totalt sett; även om man tar ut 7 dagar i veckan; så kan man ju vara hemma tills barnet är 8 månader, inte 6 månader. Den allra största majoriteten helammar ju faktiskt inte längre vid 8 månaders ålder. Åtminstone är det inte vad de flesta inom bvc mfl rekommenderar. Barnen behöver mer näring än vad enbart bröstmjölk kan ge i den åldern.

Ditt argument är oerhört vanligt. Och jag fattar inte varför. Helammade du tills barnen var 8 månader? Det måste ju vara oerhört ovanligt.

 

[Emtherlia]

Håller helt med. Det borde inte vara så. Och jag hoppas det inte är så.
Har dock sett det ett par ggr i min bekantskapskrets, att pappan inte tagit ut de månader som är låsta till honom, så de går till spillo.

Samtidigt så kanske sådant blir bättre med tiden, kan man ju hoppas.

Då får de väl gå till spillo. Jag tycker det är viktigt att samhället tar ställning för att föräldrarna är lika mycket föräldrar och har lika mycket ansvar.

 

[Björk]

Undantag finns alltid Jag har inte hört om dagis som tar emot 13-14 månaders ens faktiskt. Och har funderat på hur det funkar.

Det är lagstadgat i skollagen. Kommunerna är skyldiga att erbjuda barnomsorg från 1 års ålder.

5 § Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Jag vet att det ibland i vår kommun görs undantag till och med för yngre barn än 1 år - då handlar det om speciella skäl som gör att ett barn kan få barnomsorg ännu tidigare; men jag har för mig att 10 månader är absoluta nedre gränsen.

 

[Björk]

Off topic: finns det kvar helgisar och nattisar? Jag sov ibland på nattis med min bror då vår mamma jobbade till efter 22. (Ridskolelärare)...

Haha edit: ridlärare...

I vår kommun har vi sedan något år tillbaka natt - och helgförskola. Det är nog frivilligt för kommuner att ha det. På vår ort är det till stor nytta för föräldrar som jobbar inom industri. Och även kommunens egna anställda som jobbar inom vården och därmed ofta kvällar, helger och nätter.

 

[Björk]

raderat...... fel

 

[Inte_Ung]

Jaså? Vår äldsta började "sent"; han var då ungefär 1 år och 9 månader..

Det blev fel där.
Jag menade som gräns för förskolan.
När förskolan tar emot.
Inte när barnen faktiskt börjar.

Formuleringen skall vara.
12 månader som gräns för att börja på dagis är det enda som jag har råkat ut för.

 

[Badger]

Intressant synvinkel att vi FÅR pengar av staten. Staten "har" inga pengar. Det är VÅRA, medborgarnas, pengar som var och en pyttsat in genom beskattad arbetsinkomst. Därför anser jag att en föräldraförsäkring är viktig för att möjliggöra att BÅDA föräldrarna ska kunna jobba och betala skatt. Och i min värld är BÅDA alternativen, att lagstadga om nedsatt arbetstid, ELLER hur en familj tar ut föräldraförsäkringen, just ett tvång.

Jo men alla medborgare får inte barn, så även kvinnor som väljer att inte skaffa barn blir diskriminerade på grund av att folk inte delar lika, samtidigt som de får betala för att bli diskriminerade. Det är kanske då mer rättvist om dessa kvinnors pengar ges i lika omfattning till kvinnor och män så att deras egna chanser på arbetsmarknaden ökar.

Kn: Om man har en partner som inte klarar av att sätta på ett 8 månaders barn kläder på en hel dag eller komma ut ur huset när de är hemma kanske man kan få undantag för funktionshinder? För det måste väl vara det? Det finns ingenting medfött i tex män som gör dem inkapabla.

 

[Björk]

Jag tror att det enda sättet att göra det generellt bättre (individuella avvikelser kommer givetvis alltid att finnas, förmodligen från båda håll...) är att markera från samhället att barnet är bådas ansvar, mannens lika mycket som kvinnans, pappor är/får/kan/ska vara lika närvarande och engagerade som mammor. För sån är inte normen idag, och som vanligt försvaras och upprätthålls normen av både män och kvinnor ("jag offrar min karriär frivilligt, jag vill prioritera såhär", "mamman är ändå viktigast när barnet är just så litet", "jag måste dra in pengar för familjens bästa", osv, osv, osv - "anledningarna" är många, och som regel tror man väl på vad man säger, men det bildar minst sagt ett väldigt tydligt mönster...), vilket gör att man måste styra ovanifrån om man vill se en skillnad. Och skillnad vill vi rimligen ha? Eller finns det någon som är OK med att deras döttrar kommer att inbillas att de har valfrihet medan de bara följer sin könsroll, och förlora på det hela sitt liv på arbetsmarknaden? Finns det någon som är OK med att deras söner kommer att känna att deras roll är att vara frånvarande och "ansvarstagande", vara den som drar hem pengar till en familj där han är i periferin? De här mönstren är inte ett dugg roliga, alla förlorar - barnen med.

(Och om alla förlorar förlorar även samhället - som är vi.)

Here here!! Fantastiskt bra inlägg!!!! *gillagillagillagilla*

 

[Björk]

Jo men alla medborgare får inte barn, så även kvinnor som väljer att inte skaffa barn blir diskriminerade på grund av att folk inte delar lika, samtidigt som de får betala för att bli diskriminerade. Det är kanske då mer rättvist om dessa kvinnors pengar ges i lika omfattning till kvinnor och män så att deras egna chanser på arbetsmarknaden ökar.

Kn: Om man har en partner som inte klarar av att sätta på ett 8 månaders barn kläder på en hel dag eller komma ut ur huset när de är hemma kanske man kan få undantag för funktionshinder? För det måste väl vara det? Det finns ingenting medfött i tex män som gör dem inkapabla.

Jamen exakt! Det är liksom inte rocket science att vare sig byta blöjor, klä på eller gå ut med sitt barn. Det krävs ingen ingenjörsutbildning för att leka med lego, trösta ett barn som ramlat och slagit sig eller sätta salva på röda blöjexemprickar.

Den normalbegåvade man som inte gör dessa saker självmant har ju antingen andra värderingar än mamman i frågan om det är ett problem att barnet har pyjamas hela dygnet. (Jag tycker inte själv det är något större problem; kan själv ha haft det så ibland att barnet gick i pyjamas hela dagen. Spelar det någon roll?). Det kan vara så att mannen inte begriper att frisk luft är bra för ett litet barn alternativt själv dragit slutsatser att det inte är så viktigt (av någon anledning). Eller så är mannen ifråga helt enkelt för bekväm/lat/slö för att göra de där sakerna. Och då får man väl fråga sig varför han valde att bli förälder!
Och nu när barnet redan finns får han helt enkelt "växa upp" och ta ansvar!

Reflektion: Snacka om att vi kvinnor många gånger curlar män; hela deras j-la liv. Till och med en pappa som inte gör det mest grundläggande tycker vi att han ska curlas och istället slippa vara hemma med barnet istället för att bita i det sura äpplet (som man själv får göra av och till som förälder; för det är inte ALLTID så att man går omkring överlycklig över att få ha barn att springa och torka bajs på, tjata att klä sig, städa undan efter eller springa och passa för att de inte ska slå ihjäl sig på sina strapatser) och bara VARA VUXEN och FÖRÄLDER.
Nej, det är ju ett himla smidigt sätt att (o)medvetet smita från sin uppgift; "missköta" föräldraskapet lite sådär lagom och hoppas att hon då väljer att ta över bollen så att han slipper.

 

[skiesabove]

Hej, jag är föräldranoob med gravidhjärna och hänger inte alls med i svängarna i den här tråden. Vill någon förklara den här tråden för en dumskalle?
(Hur fungerar det idag? Vad betyder individualiserad fp? Pros and cons?)

 

[kopur]

Jamen exakt! Det är liksom inte rocket science att vare sig byta blöjor, klä på eller gå ut med sitt barn. Det krävs ingen ingenjörsutbildning för att leka med lego, trösta ett barn som ramlat och slagit sig eller sätta salva på röda blöjexemprickar.

Den normalbegåvade man som inte gör dessa saker självmant har ju antingen andra värderingar än mamman i frågan om det är ett problem att barnet har pyjamas hela dygnet. (Jag tycker inte själv det är något större problem; kan själv ha haft det så ibland att barnet gick i pyjamas hela dagen. Spelar det någon roll?). Det kan vara så att mannen inte begriper att frisk luft är bra för ett litet barn alternativt själv dragit slutsatser att det inte är så viktigt (av någon anledning). Eller så är mannen ifråga helt enkelt för bekväm/lat/slö för att göra de där sakerna. Och då får man väl fråga sig varför han valde att bli förälder!
Och nu när barnet redan finns får han helt enkelt "växa upp" och ta ansvar!

Reflektion: Snacka om att vi kvinnor många gånger curlar män; hela deras j-la liv. Till och med en pappa som inte gör det mest grundläggande tycker vi att han ska curlas och istället slippa vara hemma med barnet istället för att bita i det sura äpplet (som man själv får göra av och till som förälder; för det är inte ALLTID så att man går omkring överlycklig över att få ha barn att springa och torka bajs på, tjata att klä sig, städa undan efter eller springa och passa för att de inte ska slå ihjäl sig på sina strapatser) och bara VARA VUXEN och FÖRÄLDER.
Nej, det är ju ett himla smidigt sätt att (o)medvetet smita från sin uppgift; "missköta" föräldraskapet lite sådär lagom och hoppas att hon då väljer att ta över bollen så att han slipper.

GILLA; GILLA; GILLA; GILLA; GILLA!!!

Och - som någon annan redan uttryckt saken - ju mer jag läser i tråden desto mer övertygad blir jag om att föräldraförsäkringen MÅSTE bli individualiserad om vi någonsin ska få en förändring på detta område!

 

[sjoberga]

Hej, jag är föräldranoob med gravidhjärna och hänger inte alls med i svängarna i den här tråden. Vill någon förklara den här tråden för en dumskalle?
(Hur fungerar det idag? Vad betyder individualiserad fp? Pros and cons?)

Att varje förälder som får barn får ett visst antal ersättningsdagar (föräldrapenning) att förfoga över. Dvs det är inte som idag att en grupp människor blir tilldelade ett antal dagar att gemensamt förfoga över, utan dagarna är kopplade till varje föräldraindivid.

 

[skiesabove]

Att varje förälder som får barn får ett visst antal ersättningsdagar (föräldrapenning) att förfoga över. Dvs det är inte som idag att en grupp människor blir tilldelade ett antal dagar att gemensamt förfoga över, utan dagarna är kopplade till varje föräldraindivid.

Aha. Ja det har jag alltid tyckt varit lite konstigt, att man har en gemensam pott. Risken blir ju extremt stor att den som tjänar minst är den som får vara ledig mest, för att familjen inte ska förlora i inkomst.
Och i ett heteroförhållande är det ju ofta kvinnan (så även i mitt).

 

[Sar]

För mig är det självklart att fördelningen av föräldraledigheten är en familjeangelägenhet. Förutsättningarna ser ju helt olika ut i alla familjer. För mig (och min sambo) har det viktiga varit att båda få barntid. Nu har jag och min sambo delat lika på antalet föräldradagar men i våra omständigheter (extremt nära till båda våra jobb och barn som sov länge på morgnarna och var vakna halva nätterna) var det bara någon timmes skillnad i (vaken) barntid för den som jobbade jämfört med den som var hemma. Möjligheten finns ju redan i dag till lika uttag om man önskar det.

 

[Svartfot]

Själv tycker jag det är intressant att vissa män inte ser att saker hör ihop. Jag hör ofta män som tycker det är jobbigt att de anses vara mindre föräldrar av dagispersonal, sjukvård etc. [...].

Eller ser sambandet med förlorade vårdnadsmål.

@LadyCovergirl
Jisses, tack och lov har vår fakultet en väldigt barnvänlig inställning. Jag och vårt andra barn har läst specialkurs tillsammans. Han var med på allt utom tenta och rättegångsspel (ink. lektionerna med ett fd justitieråd).

 

[lil-sis]

För mig är det självklart att fördelningen av föräldraledigheten är en familjeangelägenhet. Förutsättningarna ser ju helt olika ut i alla familjer. För mig (och min sambo) har det viktiga varit att båda få barntid. Nu har jag och min sambo delat lika på antalet föräldradagar men i våra omständigheter (extremt nära till båda våra jobb och barn som sov länge på morgnarna och var vakna halva nätterna) var det bara någon timmes skillnad i (vaken) barntid för den som jobbade jämfört med den som var hemma. Möjligheten finns ju redan i dag till lika uttag om man önskar det.

Problemet är inte möjligheten att dela lika utan frånvaron av likadelandet.

 

[cherie]

Jag älskar den här tråden! Tack alla kloka bukefalister för att ni finns! Jag blir helt varm i kroppen och typ stolt när jag läser den här tråden (och önskar jag kunde visa den för alla mina vänner och bekanta som tycker annorlunda i frågan, för jag förstår inte hur man inte kan bli omvänd av att läsa alla era geniala argument och diskussioner!)

 

[Inte_Ung]

För mig är det självklart att fördelningen av föräldraledigheten är en familjeangelägenhet.

Det beror på att du inte ser föräldraledighetens plats i samhället.
Utan bara i den lilla enhet som är familjen.

Föräldraledigheten är en samhällsfråga och inte en familjefråga.
Det är där som du gör ditt misstag.

 

[Svartfot]

En tanke som jag har haft och som jag tänkte testa i denna tråd är: kan det vara en god ide att ha en eller två föräldrapenningsmånader till varje barn som kan tas ut av vem som?

Negativt kan vara att det finns en stor risk att det blir farmor och mormor som tar ut dem. Samt att det finns risk för att de kommer fungera som barnpassningslön under barnets uppväxt.

Positivt kan vara att man sprider 'föräldraledigheten' över flera perioder under arbetslivet, samt att varje enskild period då kanske blir kortare. Du är hemma med dina egna och kanske senare med dina barnbarn. Det kan vidare vara bra för de familjer som inte ser ut som mamma, pappa, barn-mallen.