Varför skulle man inte vilja ha en individualiserad föräldraförsäkring?

[Sol]

En tanke som jag har haft och som jag tänkte testa i denna tråd är: kan det vara en god ide att ha en eller två föräldrapenningsmånader till varje barn som kan tas ut av vem som?

Negativt kan vara att det finns en stor risk att det blir farmor och mormor som tar ut dem. Samt att det finns risk för att de kommer fungera som barnpassningslön under barnets uppväxt.

Positivt kan vara att man sprider 'föräldraledigheten' över flera perioder under arbetslivet, samt att varje enskild period då kanske blir kortare. Du är hemma med dina egna och kanske senare med dina barnbarn. Det kan vidare vara bra för de familjer som inte ser ut som mamma, pappa, barn-mallen.

Jag tycker absolut att man kan ge utrymme för att skriva över en liten del av FP på "vem som helst" men blir den delen för stor kommer nog den "vem som helst" som använder den bli mamman. Man kanske får börja med en månad och sedan utvärdera utfallet.

 

[rutans]

En sak som Anna Hedborg(ordförande i utredning angående jämställdhet i arbetslivet tillsatt av regeringen) funderar på är om det ska bli svårare att vara hemma med barn utan ersättning.

– Man kan ställa sig frågan om det är statens uppgift att ha så flexibla regler att de skapar normer som motverkar jämställdhet.
Ur länk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5973948

Jag är beredd att hålla med även om detta.

 

[ameo]

Även om föräldraförsäkringen blir individualiserad, så finns det en hel del familjer där pappan av olika orsaker inte kommer vara föräldraledig. Och den som förlorar på detta är barnet.
Jag kan inte på något sätt tycka att det är okej att barnen kommer i kläm medan man på ett konstlat sätt försöker tvinga fram någon form av jämställdhet - som om denna berodde på det exakta antalet dagar som varje förälder tar ut i föräldraledighet.

 

[Sol]

Även om föräldraförsäkringen blir individualiserad, så finns det en hel del familjer där pappan av olika orsaker inte kommer vara föräldraledig. Och den som förlorar på detta är barnet.
Jag kan inte på något sätt tycka att det är okej att barnen kommer i kläm medan man på ett konstlat sätt försöker tvinga fram någon form av jämställdhet - som om denna berodde på det exakta antalet dagar som varje förälder tar ut i föräldraledighet.

Jämställdhet är delvis beroende av föräldraledighet.

 

[sjoberga]

Även om föräldraförsäkringen blir individualiserad, så finns det en hel del familjer där pappan av olika orsaker inte kommer vara föräldraledig. Och den som förlorar på detta är barnet.
Jag kan inte på något sätt tycka att det är okej att barnen kommer i kläm medan man på ett konstlat sätt försöker tvinga fram någon form av jämställdhet - som om denna berodde på det exakta antalet dagar som varje förälder tar ut i föräldraledighet.

Den som kommer starkt i kläm är barnet - om det är en flicka. En förväntad livsinkomst långt under sin broders.

Och jo, jämställdhet är starkt beroende av synen på föräldraskap och föräldraledighet.

En helt individualiserad föräldraförsäkring ger fortfarande stor frihet att planera sitt föräldraskap.

 

[TomasN]

En sak som Anna Hedborg(ordförande i utredning angående jämställdhet i arbetslivet tillsatt av regeringen) funderar på är om det ska bli svårare att vara hemma med barn utan ersättning.

– Man kan ställa sig frågan om det är statens uppgift att ha så flexibla regler att de skapar normer som motverkar jämställdhet.
Ur länk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5973948

Jag är beredd att hålla med även om detta.

Det där tål att tänkas på. Skall staten kunna förhindra föräldrar från att vara hemma utan ersättning? Vad innebär detta? Arbetsplikt för föräldrar? Alla som har barn måste jobba minst 30 timmar i veckan ?

Är vi inte väldigt långt inne i folks rätt at bestämma över sina liv då? Vi skall inte ens få vara lediga när vi vill ens utan ersättning?

Fast det är ju att driva arbetslinjen ett steg till.

 

[sjoberga]

Det där tål att tänkas på. Skall staten kunna förhindra föräldrar från att vara hemma utan ersättning? Vad innebär detta? Arbetsplikt för föräldrar? Alla som har barn måste jobba minst 30 timmar i veckan ?

Är vi inte väldigt långt inne i folks rätt at bestämma över sina liv då? Vi skall inte ens få vara lediga när vi vill ens utan ersättning?

Fast det är ju att driva arbetslinjen ett steg till.

Jag tycker att individuell frihet är viktigt. Jag ser inte hur ett sådant förslag skulle kunna se ut. Normen bör inte vara arbete i sig, utan egen försörjning.

 

[Shaggy]

Jämställdhet är delvis beroende av föräldraledighet.

Nu är mitt underlag väldigt litet men den lilla erfarenhet jag har via vänner är att föräldraledighet inte gör något för jämstäldheten.
Föräldrarna delar exakt lika på föräldraledigheten. När mamman är hemma skköter hon barn och hem. När pappan är hemma sköter han barn och mamma jobb och hem eftersom pappan hade fullt upp med "lille Kalle" och inte kunde hänga tvätten. När pappan var arbetslös så tog ändå mamman hand om hemmet osv.

 

[Sol]

Nu är mitt underlag väldigt litet men den lilla erfarenhet jag har via vänner är att föräldraledighet inte gör något för jämstäldheten.
Föräldrarna delar exakt lika på föräldraledigheten. När mamman är hemma skköter hon barn och hem. När pappan är hemma sköter han barn och mamma jobb och hem eftersom pappan hade fullt upp med "lille Kalle" och inte kunde hänga tvätten. När pappan var arbetslös så tog ändå mamman hand om hemmet osv.

Men om pappan inte är föräldraledig alls så försvinner ju den där delen att ta hand "lille Kalle" också. Det blir ett mindre jämställt föräldraskap. Och inte minst "lille Kalle" förlorar ju på att han får mindre tid med sin pappa.

 

[prinsessfeminist]

- tja, det kommer per automatik att rensa ut sig självt; ingen kommer skaffa barn med en karl (eller kvinna) som inte klarar av det mest grundläggande i föräldraskapet.

Kanske också män per automatik tar mer ansvar för att INTE få barn när de inte vill det. Klart uttryckt: är mer ansvarsfulla i att skydda sig mot icke-önskade graviditeter. K-O-N-D-O-M.

För vissa är inte barnskaffande så rationellt att det "rensar ut sig självt". Jag instämmer med dig principiellt, men jag ser också att vi genom att köra en rak linje i detta kommer att offra en del barn och familjer på altaret.

De som har svårt att klara ut föräldraansvaret kommer sannolikt att få det än tuffare.

 

[ameo]

Men om pappan inte är föräldraledig alls så försvinner ju den där delen att ta hand "lille Kalle" också. Det blir ett mindre jämställt föräldraskap. Och inte minst "lille Kalle" förlorar ju på att han får mindre tid med sin pappa.

inte nödvändigtvis
Jag vill hävda, med en dåres envishet, att det beror mer på föräldrarnas inställning än vem av föräldrarna som har lön respektive föräldrapenning. Våra barn har haft väldigt mycket av pappatid, trots att det är jag som varit föräldraledig. För när pappan har kommit hem från sitt jobb har han tagit över barnen och jag har gått ut både för att få en stunds tystnad för mig själv och just för att det ska bli pappa-barn-tid.
Jag har tagit nära nog 100% av våra föräldradagar. Maken har tagit nära nog samtliga VAB-dagar.
Och mina vänner är lika förundrade varje sommar som maken packat in barnen i bilen och åkt på semestertripp medan jag har sommarjobbat. Samma vänner erkänner att de inte hade reagerat på samma sätt om jag gjort samma sak. Men min man har inga problem med att ta hand om våra barn, för han har varit med och gjort det hela tiden, från de var små och fortfarande TROTS att han inte varit föräldraledig mer än för att förlänga sommarsemestern och en aning till.

Jag vet att vår familj faller utanför "hur det brukar funka" men jag vill fortfarande hävda att det inte är föräldrapenningen som styr hur jämställd man är, utan man måste nog i största allmänhet jobba mer med attityder och inställning till föräldraskap.
Och vad @sjoberga än säger, så hamnar barn i kläm oavsett kön om inte båda föräldrarna tar ut sina föräldradagar. I kläm i form av börja på dagis ännu tidigare och få ännu mindre av tid tillsammans med sina föräldrar.
Jag är ledsen men för mig är faktiskt det enskilda barnets välbefinnande viktigare än att samhället ska försöka tvinga fram konstgjord jämställdhet.

Sen en sak till.
OM man nu måste kvotera - se då för bövelen till att höja taket i föräldraförsäkringen så att fler faktiskt får ut 80% av sin lön de dagar de är hemma. Jag tror, för övrigt, att bara den åtgärden skulle kunna öka höginkomsttagares uttag av föräldradagar, oavsett om de är mammor eller pappor, även utan kvotering....

 

[Svartfot]

Om vi bara utgår från förutsättningen att föräldraförsäkringen ska kvoteras. Vad behöver komma till för att inte barnen ska komma i alltför mycket kläm och samtidigt se till inte bara att antalet uttagna dagar blir lika utan även den faktiska tiden hemma. Sen så det vanliga kravet, det ska inte spränga sönder statskassan.

Här är några förslag som jag har kommit på och som har dykt upp i tråden. Vad är era åsikter om dem eller har ni flera förslag.

1. Minska tiden där SGI:ni är tryggad (för att minska tiden mamman är hemma obetalt).
2. Öka antalet dagar.
3. Ge några helt ersättningsfria, men SGI skyddande, dagar som man kan använda vid studiedagar m m.
4. Öka maxtaket, särskilt för VAB där maxtaket faktiskt är lägre.
5. Öka flexibiliteten på hemmatiden. Så att man kanske inte behöver vara 100% hemma/ på jobbet. Utan kanske arbeta 2-3 dagar var per vecka.


6. En undantagsregel, vid synnerliga skäl. (Vad ska synnerliga skäl vara?)

 

[Sol]

Fast vi behöver inte pyssla om höginkomsttagarna för att de ska kunna vara hemma @ameo. De kan spara pengar själva. Min man är höginkomsttagare och vi har trots min låga inkomst råd att spara över 10000 kr/mån. Det är inte synd om oss. Han har råd att vara hemma för han har en bra lön som medger ett sparande som faktiskt går att använda vid t.ex. föräldraledighet.

Nu har han det (och ganska många andra) så pass lyxigt att hans arbetsgivare går in och täcker upp för inkomstbortfallet föräldraledigheten ger. Är det några vi bör stötta ekonomiskt så är det väl låginkomsttagare.

 

[Badger]

Jag tycker absolut att man kan ge utrymme för att skriva över en liten del av FP på "vem som helst" men blir den delen för stor kommer nog den "vem som helst" som använder den bli mamman. Man kanske får börja med en månad och sedan utvärdera utfallet.

Jag skulle gissa att de pengarna går till au pairen eller hemhjälpsfirman om man inte är försiktig.

 

[Badger]

Även om föräldraförsäkringen blir individualiserad, så finns det en hel del familjer där pappan av olika orsaker inte kommer vara föräldraledig. Och den som förlorar på detta är barnet.
Jag kan inte på något sätt tycka att det är okej att barnen kommer i kläm medan man på ett konstlat sätt försöker tvinga fram någon form av jämställdhet - som om denna berodde på det exakta antalet dagar som varje förälder tar ut i föräldraledighet.

Men är inte barnet redan i kläm om mamman valde en pappa som tycker att barnet kan börja tidigare på dagis för att han tycker att kvinnan är en speciell sort. Tänk bara på hans döttrar som ska växa upp med hans hm förakt?

(Jag är inte för helt delad tror jag, men en extra pappamånad vore inte så dumt och jämställdhetsbidraget är inte alls dumt (Det kändes bra för oss att få tillbaka lite av de pengar vi hade tagit från sparkontot för att pappan skulle kunna vara hemma lika mycket och om folk tycker vi har för lite pengar som inte rynkar på näsan så får de väl tycka det.) Helt delad har ju nackdelen att även en kvinna som vill vara hemma bara tre månader och pappan tar resten hamnar i kläm. Lite flexibilitet lär behövas.)

Har ju en historia från jobbet med en kvinna vars man tog ut sina två månader och efteråt kommenterade att oj, är det så här det känns att engagera sina känslor i barnet. Så kändes det inte riktigt innan, då var inte riktig känslorna starka. En jättetrevlig man som i övrigt väl tyckte han tog "sin del" och trodde han maximalt engagerade sig i bebisen.

 

[Badger]

Fast vi behöver inte pyssla om höginkomsttagarna för att de ska kunna vara hemma @ameo. De kan spara pengar själva. Min man är höginkomsttagare och vi har trots min låga inkomst råd att spara över 10000 kr/mån. Det är inte synd om oss. Han har råd att vara hemma för han har en bra lön som medger ett sparande som faktiskt går att använda vid t.ex. föräldraledighet.

Nu har han det (och ganska många andra) så pass lyxigt att hans arbetsgivare går in och täcker upp för inkomstbortfallet föräldraledigheten ger. Är det några vi bör stötta ekonomiskt så är det väl låginkomsttagare.

Exakt, så det är snarare en extra pappamånad som höginkomsttagarna behöver så att deras krävande jobb och chefer utan tjafs och gnäll ger ledigt. Ju fler pappamånader desto vanare blir arbetsgivaren och desto större chans att mannen vågar ta ut 50% av ledigheten. Så får de tillbaka sina kvinnliga medarbetare snabbare till jobbet också, win win, två personer borta 8 månader istället för en person borta 1,5 år.

 

[Badger]

Om vi bara utgår från förutsättningen att föräldraförsäkringen ska kvoteras. Vad behöver komma till för att inte barnen ska komma i alltför mycket kläm och samtidigt se till inte bara att antalet uttagna dagar blir lika utan även den faktiska tiden hemma. Sen så det vanliga kravet, det ska inte spränga sönder statskassan.

Här är några förslag som jag har kommit på och som har dykt upp i tråden. Vad är era åsikter om dem eller har ni flera förslag.

1. Minska tiden där SGI:ni är tryggad (för att minska tiden mamman är hemma obetalt).
2. Öka antalet dagar.
3. Ge några helt ersättningsfria, men SGI skyddande, dagar som man kan använda vid studiedagar m m.
4. Öka maxtaket, särskilt för VAB där maxtaket faktiskt är lägre.
5. Öka flexibiliteten på hemmatiden. Så att man kanske inte behöver vara 100% hemma/ på jobbet. Utan kanske arbeta 2-3 dagar var per vecka.


6. En undantagsregel, vid synnerliga skäl. (Vad ska synnerliga skäl vara?)

Tror du krånglar till det, öka en liten pappamånad i taget och ge morot i form av ersättning för de som delar lika. Långsamt är enklare.
Tycker det är lite tidigt att börja lägga sig i alla de utdragna dagarna ännu. (SGI har jag ingen aning om, inte förstått problemet med hur det fungerar, är det inte bara att jobba något år mellan barnen eller skaffa barn ilsnabbt så funkar det.)

Och som sagt att barnen kommer i kläm av att ha en pappa som tycker att mammor ska vara hemma och veta hut, flickor måste vara söta och glada, ska gifta sig och vara tjänstefolk åt en man resten av livet, att pojkar måste härdas, inte ska plugga, är förbjudna rosa och ska inte vara bögiga osv. Visst det håller jag med om. Vi försöker ju åtgärda det.

 

[No1]

Med tanke på effekterna som snedfördelningen av fp har på arbetsmarknaden så vore det finfint om det gick att lagstadga 50/50-principen på både FP - helst även VABandet.

För det är inte bara graviditet och fp som ställer till det. Planerad långtidsfrånvaro är om något lättplanerat.
Då är snarare den oplanerade frånvaron som många engagerade småbarnsmammor bidrar med ett större och mer irriterande problem. VAB och aktiviteter som rör sjukvård, möten etc är något som kan spöka frekvent till barnet fyllt 12 år, ibland ännu längre.

Jag börjar undra om den totala oviljan från makten att ta tag i detta beror på att flertal i maktens korridorer har egna barn och konstaterar i tysthet att de hade dött av pina om de hade blivit tvingade att ta hälften av fp-dagarna.

Att vi har fördelningen 20/80 beror knappast på att majoriteten av papporna lever med aggressiva huggtandsförsedda kvinnor som tvingar ut fäderna i arbete när de bönar och ber om att få njuta av sina barns småbarnsår genom att få dela fp.
Förklaringar som ekonomi och arbetssituation är självklar dimridåsargument för majoriteten. Det är troligen mer nära sanningen att den som tycker det är roligast att vara hemma är den som är hemma medan den som tycker det är roligast på jobbet är den som jobbar.

Jag är övertygad om att föräldrar kan planera ekonomin för att kunna dela fp 50/50 men frågan är hur bra det blir att tvinga en part att stanna hemma med barnen när det är ungefär det sista som tilltalar den parten som idag kan välja att inte göra det.
Att tvångssplittning av fp skulle gynna arbetsmarknaden är solklart och jag tror även att flera relationer skulle må bra av att dela fp för att skapa lite förståelse, respekt, ödmjukhet och lite mer känslosam närhet med både barn och respektive - i de fall detta saknas.

Vem vet.

Oavsett vad det blir är jag rätt less på att detta diskuterats i...vad är det? 10 år? 12 år? 20 år?
Gör något eller var tyst, lägg energi på något där det finns en vilja att genomföra förändring. Det är ju inte så att det saknas annat att ta tag i.

 

[sjoberga]

Med tanke på effekterna som snedfördelningen av fp har på arbetsmarknaden så vore det finfint om det gick att lagstadga 50/50-principen på både FP - helst även VABandet.

För det är inte bara graviditet och fp som ställer till det. Planerad långtidsfrånvaro är om något lättplanerat.
Då är snarare den oplanerade frånvaron som många engagerade småbarnsmammor bidrar med ett större och mer irriterande problem. VAB och aktiviteter som rör sjukvård, möten etc är något som kan spöka frekvent till barnet fyllt 12 år, ibland ännu längre.

Jag börjar undra om den totala oviljan från makten att ta tag i detta beror på att flertal i maktens korridorer har egna barn och konstaterar i tysthet att de hade dött av pina om de hade blivit tvingade att ta hälften av fp-dagarna.

Att vi har fördelningen 20/80 beror knappast på att majoriteten av papporna lever med aggressiva huggtandsförsedda kvinnor som tvingar ut fäderna i arbete när de bönar och ber om att få njuta av sina barns småbarnsår genom att få dela fp.
Förklaringar som ekonomi och arbetssituation är självklar dimridåsargument för majoriteten. Det är troligen mer nära sanningen att den som tycker det är roligast att vara hemma är den som är hemma medan den som tycker det är roligast på jobbet är den som jobbar.

Jag är övertygad om att föräldrar kan planera ekonomin för att kunna dela fp 50/50 men frågan är hur bra det blir att tvinga en part att stanna hemma med barnen när det är ungefär det sista som tilltalar den parten som idag kan välja att inte göra det.
Att tvångssplittning av fp skulle gynna arbetsmarknaden är solklart och jag tror även att flera relationer skulle må bra av att dela fp för att skapa lite förståelse, respekt, ödmjukhet och lite mer känslosam närhet med både barn och respektive - i de fall detta saknas.

Vem vet.

Oavsett vad det blir är jag rätt less på att detta diskuterats i...vad är det? 10 år? 12 år? 20 år?
Gör något eller var tyst, lägg energi på något där det finns en vilja att genomföra förändring. Det är ju inte så att det saknas annat att ta tag i.

Det krävs att man får en majoritet för sina förslag. Man kan inte bara bestämma saker. Ett demokratiskt land fungerar inte som ett privat företag.

 

[No1]

Det krävs att man får en majoritet för sina förslag. Man kan inte bara bestämma saker. Ett demokratiskt land fungerar inte som ett privat företag.

Tack för upplysningen, det visste jag inte.