Varför skulle man inte vilja ha en individualiserad föräldraförsäkring?

[Inte_Ung]

Jag personligen tror inte att delad fp skulle hjälpa kvinnor på arbetsmarknaden värst mkt för det är ju fortfarande kvinnan som är gravid, tar ut havandeskapspenning osv..

Nu så är det vetenskapligt bevisat att det hjälper.
Arbetsgivarna diskriminerar kvinnor i mindre grad för varje införd "pappa"-månad.
Se mina tidigare inlägg i frågan.

 

[Inte_Ung]

Men snälla nån, det är barnet som bestämmer när det ska äta, INGEN annan.

Jo visst.
Men det behöver inte bestämma vad det skall äta.
Det kan föräldrarna göra.

Det finns annat att äta för ett barn över 6 månader än bröstmjölk.
Det är t.o.m. önskvärt att barn över 6 månader äter annat än bara bröstmjölk.
Rekommendationerna är att barn över 6 månader äter annat än bara bröstmjölk.
Rekommendationerna baserar sig på forskningsresultat.

 

[Mabuse]

Jag började skolan när sonen var 3 månader gammal. Jag ammade fullt tills han var 6-7 månader, allt utom kombinerad andra frukost/mellanmål och lunchen tills han var 10 månader och morgon, kväll och natt tills han var 15 månader. Det var inga problem. Jag hade en pump i skolan hos skolsköterskan och pumpade ur på lunchen och det gav sedan barnets pappa honom dagen efter. Även på ett arbete bör det finnas någon form av vilorum där man kan gå undan och pumpa och om det inte finns så får det ju inrättas om/när delad föräldraledighet blir en verklighet. Tar inte barnet flaska så kan man mata med sked. Det går det med även om matningen tar längre tid. Vill man så finns det lösningar.
Rekommendationen är ju att barnet ska börja äta vanlig mat runt 6 månaders ålder och då kan man ju enkelt lägga in de måltiderna när mamman är på jobbet.
Hälften av dagens föräldraledighet är 8 månader så du hade lugnt kunnat amma fullt i åtta månader och sedan ammat de övriga 14-15 timmarna på dygnet så länge du hade velat även om ni hade delat rakt av.

Det är ju för all del ganska stora inviduella skillnader i hur det funkar med amningen. Jag har aldrig lyckats få ut tillräckligt med pump eller handmjölkning för att mjölkproduktionen ska hållas igång tillräckligt, så om jag har mjölkat ur ena dagen, så blev det för lite mat åt bebisen nästa. En del får inte ut nånting när de pumpar.

Allt går ju, det är ju bara att sluta amma om man måste börja jobba annars, men det är ju ett visst spelrum mellan vad som är möjligt och vad som är trevligt.

Jag var hemma de första fem månaderna med första barnet, och de första sju med det andra, och vilken skillnad det var! Otroligt skönt att slippa stressen med att få barnet att börja äta mat, och försöka pussla med jobb och helamning. Bådadera funkade ju, men det var otroligt mycket enklare att börja jobba med en sjumånaders.

I många länder börjar man ju jobba efter mycket kortare tid ändå, så allt går ju, uppenbarligen, då får man skippa amningen, men det är ju trevligt om man kan amma.

 

[Mabuse]

Jag började skolan när sonen var 3 månader gammal. Jag ammade fullt tills han var 6-7 månader, allt utom kombinerad andra frukost/mellanmål och lunchen tills han var 10 månader och morgon, kväll och natt tills han var 15 månader. Det var inga problem. Jag hade en pump i skolan hos skolsköterskan och pumpade ur på lunchen och det gav sedan barnets pappa honom dagen efter. Även på ett arbete bör det finnas någon form av vilorum där man kan gå undan och pumpa och om det inte finns så får det ju inrättas om/när delad föräldraledighet blir en verklighet. Tar inte barnet flaska så kan man mata med sked. Det går det med även om matningen tar längre tid. Vill man så finns det lösningar.
Rekommendationen är ju att barnet ska börja äta vanlig mat runt 6 månaders ålder och då kan man ju enkelt lägga in de måltiderna när mamman är på jobbet.
Hälften av dagens föräldraledighet är 8 månader så du hade lugnt kunnat amma fullt i åtta månader och sedan ammat de övriga 14-15 timmarna på dygnet så länge du hade velat även om ni hade delat rakt av.

Det är ju för all del ganska stora inviduella skillnader i hur det funkar med amningen. Jag har aldrig lyckats få ut tillräckligt med pump eller handmjölkning för att mjölkproduktionen ska hållas igång tillräckligt, så om jag har mjölkat ur ena dagen, så blev det för lite mat åt bebisen nästa. En del får inte ut nånting när de pumpar.

Allt går ju, det är ju bara att sluta amma om man måste börja jobba annars, men det är ju ett visst spelrum mellan vad som är möjligt och vad som är trevligt.

Jag var hemma de första fem månaderna med första barnet, och de första sju med det andra, och vilken skillnad det var! Otroligt skönt att slippa stressen med att få barnet att börja äta mat, och försöka pussla med jobb och helamning. Bådadera funkade ju, men det var otroligt mycket enklare att börja jobba med en sjumånaders.

I många länder börjar man ju jobba efter mycket kortare tid ändå, så allt går ju, uppenbarligen, då får man skippa amningen, men det är ju trevligt om man kan amma.

 

[fijja]

Nu så är det vetenskapligt bevisat att det hjälper.
Arbetsgivarna diskriminerar kvinnor i mindre grad för varje införd "pappa"-månad.
Se mina tidigare inlägg i frågan.

Jag borde inte lagt mig i disskussionen så dåligt påläst.

Jag tror att förr eller senare så blir den delad hursomhelst, det är nog det som är mest rätt, trots allt.

Det är ju faktiskt fritt att vara hemma längre men då får man finansiera det själv. Mycket att tänka på, men jag har nog fel och du har nog rätt.

 

[Inte_Ung]

Jag var hemma de första fem månaderna med första barnet, och de första sju med det andra, och vilken skillnad det var! Otroligt skönt att slippa stressen med att få barnet att börja äta mat, och försöka pussla med jobb och helamning. Bådadera funkade ju, men det var otroligt mycket enklare att börja jobba med en sjumånaders.

Men den individuella tilldelningen räcker till mer än 7 månader.
Så det är ett ickeproblem.

 

[Emtherlia]

jag personligen tror inte att delad fp skulle hjälpa kvinnor på arbetsmarknaden värst mkt för det är ju fortfarande kvinnan som är gravid, tar ut havandeskapspenning osv.
Dessutom tror jag att många pappor fortf kommer skita i att ta ut sin del och därmed så hamnar små bebisar på dagis ist för att få vara hemma med sina föräldrar.

Men är det rimligt att ansvaret för det GEMENSAMMA barnet inte hamnar på förskola innan 12 månader läggs enbart på modern? Om fadern inte vill umgås med sitt barn så kanske han inte ska skaffa barn?

 

[fijja]

Men är det rimligt att ansvaret för det GEMENSAMMA barnet inte hamnar på förskola innan 12 månader läggs enbart på modern? Om fadern inte vill umgås med sitt barn så kanske han inte ska skaffa barn?

Håller helt med. Det borde inte vara så. Och jag hoppas det inte är så.
Har dock sett det ett par ggr i min bekantskapskrets, att pappan inte tagit ut de månader som är låsta till honom, så de går till spillo.

Samtidigt så kanske sådant blir bättre med tiden, kan man ju hoppas.

 

[TinyWiny]

Efter att ha läst i tråden så inser jag iaf att mitt amningsargument inte håller riktigt

Jag personligen tror inte att delad fp skulle hjälpa kvinnor på arbetsmarknaden värst mkt för det är ju fortfarande kvinnan som är gravid, tar ut havandeskapspenning osv.
Dessutom tror jag att många pappor fortf kommer skita i att ta ut sin del och därmed så hamnar små bebisar på dagis ist för att få vara hemma med sina föräldrar.

Om det däremot skulle fungera som det är tänkt, halva var, kvinnor får lika villkor, jovisst det vore ju toppen, men jag tror inte på det.

Jag tror snarare att om det blir individuell föräldraledighet så kommer det vara så självklart att pappan också är hemma och ingen kommer att ifrågasätta det längre vilket görs idag. Många har fortfarande svårt att stå emot chefen när denne börjar gnöla om hur besvärligt det blir om pappan ska vara hemma i åtta månader. Väldigt många tar då tillbaka sin ansökan om föräldraledighet, skriver över så många dagar de kan på mamman och kanske tar ut en dag i veckan istället om ens det och fortsätter att jobba över som en galning istället för att skapa en relation med sitt barn. För självklart kan man skapa en relation med sitt barn även utan att vara föräldraledig men barn kräver tid och jobbar man som vanligt+övertid så finns inte den tiden. Genom att inte vara hemma får pappan aldrig chansen att ensam ta ansvar för sitt barn utan kommer alltid vara hjälplöst efter mamman som förälder. Papporna biter sig själva i svansen när de gör så och sen står de där i en separation och förstår inte alls vad som hände och varför de inte känner sina barn. Det är enkelt att bli förälder för de allra flesta men att vara förälder är en helt annan sak. Att vara förälder kräver att man lägger ner tid på sina barn. Inte bara att man kommer hem sent och kikar in på sitt sovande barn och umgås några timmar på helgen.

Det finns enbart vinnare om individuell föräldraledighet går igenom. Barnet får chansen att lära känna båda sina föräldrar, båda föräldrarna får lära känna sitt barn. Hushållsjobbet kommer bli mer jämställt och det kommer bli färre separationer pga tjafs om ojämn fördelning av barn-hem ansvar. Kvinnan kommer inte längre ses som en besvärlig människa som inte är någon ide att satsa på eftersom hon ändå kommer vara borta ifrån arbetet då och då i 18 månader utan kommer ses med samma ögon som männen. Visst är hon gravid men väldigt många jobbar som vanligt hela graviditeten och sjuk kan man bli oavsett om man är kvinna eller man. Att vara gravid är ju ingen sjukdom utan det kan hända saker som gör att man behöver vara sjukskriven precis som det kan göra för en man. Dessutom visar flera undersökningar att människor som har varit hemma med sina barn under en längre tid lär sig att organisera och prioritera bättre och blir då också en bättre anställd. Det kommer arbetsgivarna lära sig efter ett tag och då kommer det inte längre vara lika negativt att vara hemma med sina barn.

 

[sjoberga]

Men den individuella tilldelningen räcker till mer än 7 månader.
Så det är ett ickeproblem.

Dessutom så räcker den så länge man planerar för att den ska räcka. Det går alldeles utmärkt att vara helt föräldraledig (100%) och lägga sin ersättningsnivå på en annan procent, och då "räcker" pengarna längre tid. Och förslagen om en individualisering innehåller också från flera håll en viss utbyggnad av antalet dagar.

Jag som fick barn under studietiden och inte hade den minsta rätt till föräldrapenning då tycker att det är en väldigt bra frihetskonstruktion att man kan få pengar för att vara hemma med sina barn. Men minst lika viktig tycker jag föräldraledighetslagen är, som ger rätten till tjänstledigheten.

 

[sjoberga]

Håller helt med. Det borde inte vara så. Och jag hoppas det inte är så.
Har dock sett det ett par ggr i min bekantskapskrets, att pappan inte tagit ut de månader som är låsta till honom, så de går till spillo.

Samtidigt så kanske sådant blir bättre med tiden, kan man ju hoppas.

Och den friheten för "familjen" finns fortfarande kvar med den individualiserade varianten. Så staten bestämmer inte som vissa vill hävda.

 

[Rumpnissen]

Naturligtvis är det en kompensation för att vi inte kan jobba.

Så du menar att i andra länder, som inte har en föräldraförsäkringar går både mamman och pappan till jobbet efter ett par månader utan att det går? Sker det genom under? Bara tror dom att dom går till jobbet?

Jag tror att problemet är just att man ser föräldrapenningen som en ovillkorlig rättighet och inte en möjlighet till att underlätta ekonomiskt.

 

[Monstermom]

Håller helt med. Det borde inte vara så. Och jag hoppas det inte är så.
Har dock sett det ett par ggr i min bekantskapskrets, att pappan inte tagit ut de månader som är låsta till honom, så de går till spillo.

Samtidigt så kanske sådant blir bättre med tiden, kan man ju hoppas.

Jag tror att det enda sättet att göra det generellt bättre (individuella avvikelser kommer givetvis alltid att finnas, förmodligen från båda håll...) är att markera från samhället att barnet är bådas ansvar, mannens lika mycket som kvinnans, pappor är/får/kan/ska vara lika närvarande och engagerade som mammor. För sån är inte normen idag, och som vanligt försvaras och upprätthålls normen av både män och kvinnor ("jag offrar min karriär frivilligt, jag vill prioritera såhär", "mamman är ändå viktigast när barnet är just så litet", "jag måste dra in pengar för familjens bästa", osv, osv, osv - "anledningarna" är många, och som regel tror man väl på vad man säger, men det bildar minst sagt ett väldigt tydligt mönster...), vilket gör att man måste styra ovanifrån om man vill se en skillnad. Och skillnad vill vi rimligen ha? Eller finns det någon som är OK med att deras döttrar kommer att inbillas att de har valfrihet medan de bara följer sin könsroll, och förlora på det hela sitt liv på arbetsmarknaden? Finns det någon som är OK med att deras söner kommer att känna att deras roll är att vara frånvarande och "ansvarstagande", vara den som drar hem pengar till en familj där han är i periferin? De här mönstren är inte ett dugg roliga, alla förlorar - barnen med.

(Och om alla förlorar förlorar även samhället - som är vi.)

 

[enhorning]

Hm. Jag är ingen förälder. Men har jobbat som nanny i USA. Och sen min tid i USA har jag uppskattat både skatter och att frihet att välja inte alltid är så underbart.
Dock tycker jag och tror att just barnfamiljer i hur de vill ha med föräldraledighet borde vara individuell.
Med statligt stöd så inte någon familj tex vid hot och våld eller ensamstående eller där mamma/pappa hamnar vid sidan om och utan full ersättning.

Ja I usa är det olika i varje delstat. Och inte ens amerikanarna vet riktigt hur det ligger till med lagar och regler bestämda av presidenten.
de hatar att bli styda och kontrollerade lika mycket som de värsta ordet som finns, skatt alltså. Även om det blivit mycket bättre syn på det här.
Det är trots allt många höjdare de senaste åren som hamnat på botten och märkt att ett statligt skyddsnät inte är så tokigt. (i sverige har det nog blivit tvärtom på det fronten..)
det är högst individuellt med barnfamiljer och hur de arbetande föräldrar löser det, tror mammaledigheten är max en månad men arbetsgivare kan välja att ha längre, och en del arbetsgivare har egna dagisformer på arbetsplatsen.
Annars är det ofta någon hemmafru som tar andras barn, liknande dagmamma.

En famij där jag jobbade, överklass med working parents som aldrig ens bytte blöja på sitt barn. Amning fanns inte på kartan.
Undrar varför de skaffade barn alls...Men inte alls ovanligt att det var så.

Överlag tycker jag trots att USA inte på någe vis är jämnställd vare sig mellan könen eller samhällsklasserna och "raser" för så fint kallar man varann i USA, att det ändå gått framåt med jämnställdheten utan massa tjafs från politiker om jämnställdheten mellan könen.
Stay at home dads har ökat massor lika så med skilda föräldrar som delar vårnaden om barnen.
Kvinnliga chefer och företagare har i städerna som jag var i gått om männen i antal.
Och lämnat massa bittre män som verkligen avskyr kvinnor.
Så likt vardagsracismen i USA som är lika stor oavsett etnicitet.

 

[ameo]

*hinner inte läsa de sista 5 sidorna innan jag måste åka hemifrån*

Jag ser att många här missar småföretagarna, familjeföretagen, där det inte sällan är så att den ena parten drar in merparten av pengarna medan den andra sköter administrationen. Där det faktiskt är så att inkomsterna helt upphör om den part som drar in pengarna är föräldraledig. Och den som sköter administrationen dels blir överflödig eftersom företagets verksamhet typ stannat och dels inte kan ta ut någon lön eftersom företaget inte har några inkomster.
Ett exempel kan vara bönder, där den ena parten sköter gården och den andra jobbar utanför gården. HUR ska den som sköter gården kunna vara föräldraledig, tänker ni? Jag menar, kor ska mjölkas varje dag och åkrarna måste brukas efter väder och årstid. Visst, man kan ta in avbytare för djuren, men det är liksom ändå så att räkningar måste betalas och det kräver att det kommer in pengar.

Visst finns det säkert fall där en individuell föräldraförsäkring kan vara bra. Men jag är också en av dem som anser att föräldrapenning och föräldradagar är till för barnet, för att ge barnet en möjlighet att växa upp ihop med sina föräldrar och inte behöva börja på dagis tidigare än nödvändigt. Problemet är ju att det blir barnen som förlorar på alla de "specialfall" som faktiskt finns om det blir tvång på att dela 50/50.

Sen har jag förstått att vi är ett undantag, men våra vänner brukar säga att vi är ett av de mest jämställda par de träffat, TROTS att jag har tagit ut minst 90% av våra föräldradagar. Min man har varit en oerhört närvarande pappa till våra barn trots att han har jobbat och jag har varit hemma. (och det är han som tagit ut typ 90% av alla vab-dagar...)

 

[kryddelydd]

*hinner inte läsa de sista 5 sidorna innan jag måste åka hemifrån*

Jag ser att många här missar småföretagarna, familjeföretagen, där det inte sällan är så att den ena parten drar in merparten av pengarna medan den andra sköter administrationen. Där det faktiskt är så att inkomsterna helt upphör om den part som drar in pengarna är föräldraledig. Och den som sköter administrationen dels blir överflödig eftersom företagets verksamhet typ stannat och dels inte kan ta ut någon lön eftersom företaget inte har några inkomster.
Ett exempel kan vara bönder, där den ena parten sköter gården och den andra jobbar utanför gården. HUR ska den som sköter gården kunna vara föräldraledig, tänker ni? Jag menar, kor ska mjölkas varje dag och åkrarna måste brukas efter väder och årstid. Visst, man kan ta in avbytare för djuren, men det är liksom ändå så att räkningar måste betalas och det kräver att det kommer in pengar.

Egenföretagare och bönder var mycket bra exempel på när valfriheten är viktig.
Fast bönder...
numera sköts stor del av mjölkningen av robotar så bonden är kanske inte lika tids-bunden som förr.

När jag växte upp var pappa mjölkbonde och mamma lågstadielärare. Mamma var hemma en skoltermin.
Varken min syster eller jag var på dagis eller hos dagmamma utan pappa passade oss. Han gjorde morgonjobbet i ladugården innan mamma åkte till jobbet. Var väl mest i skogen på helgerna, inte under vardagarna.
Skörd och hö sköttes ju under mammas sommarlov så på somrarna var det mamma som passade oss och på skolterminerna, pappa. Farmor hjälpte till en del men hade sitt eftersom farfar var svårt hjärtsjuk och de hade en ung dotter (min faster är 6 år äldre än jag).

 

[Rumpnissen]

*hinner inte läsa de sista 5 sidorna innan jag måste åka hemifrån*

Jag ser att många här missar småföretagarna, familjeföretagen, där det inte sällan är så att den ena parten drar in merparten av pengarna medan den andra sköter administrationen. Där det faktiskt är så att inkomsterna helt upphör om den part som drar in pengarna är föräldraledig. Och den som sköter administrationen dels blir överflödig eftersom företagets verksamhet typ stannat och dels inte kan ta ut någon lön eftersom företaget inte har några inkomster.
Ett exempel kan vara bönder, där den ena parten sköter gården och den andra jobbar utanför gården. HUR ska den som sköter gården kunna vara föräldraledig, tänker ni? Jag menar, kor ska mjölkas varje dag och åkrarna måste brukas efter väder och årstid. Visst, man kan ta in avbytare för djuren, men det är liksom ändå så att räkningar måste betalas och det kräver att det kommer in pengar.

Visst finns det säkert fall där en individuell föräldraförsäkring kan vara bra. Men jag är också en av dem som anser att föräldrapenning och föräldradagar är till för barnet, för att ge barnet en möjlighet att växa upp ihop med sina föräldrar och inte behöva börja på dagis tidigare än nödvändigt. Problemet är ju att det blir barnen som förlorar på alla de "specialfall" som faktiskt finns om det blir tvång på att dela 50/50.

Sen har jag förstått att vi är ett undantag, men våra vänner brukar säga att vi är ett av de mest jämställda par de träffat, TROTS att jag har tagit ut minst 90% av våra föräldradagar. Min man har varit en oerhört närvarande pappa till våra barn trots att han har jobbat och jag har varit hemma. (och det är han som tagit ut typ 90% av alla vab-dagar...)

Har man den situationen så får man ju planera sitt barnafödande så man klarar sig ekonomiskt på enbart mammans del av föräldrapenningen. Åter igen, föräldrapenningen är en möjlighet, inget man måste ta ut.

Jag kan inte så mycket om jordbruk men borde det inte vara möjligt att dra ner på produktionen så man under ett eller flera år jobbar motsvarande t ex 75%? Så vet jag flera hästföretagare har löst det.

 

[stjarnhimmel]

Ett av de argumenten som jag ofta hör mot att individualisera är att många pappor inte kan vara hemma pga eget företag, chefstjänst etc.
Jag undrar bara hur man då tänker att kvinnor i motsvarande befattningar gör. Som att ingen kvinna har eget företag, är chef etc.
Samma sak med studier-om kvinnan studerar heter det att hon ska vara hemma mest för hon tjänar minst. Om mannen studerar ska han inte vara hemma eftersom han snabbt ska bli klar med utbildningen och etablera sig på arbetsmarknaden.
Så det är intressant att samma argument används ofta för att bekräfta det man själv vill..

 

[stjarnhimmel]

Själv tycker jag det är intressant att vissa män inte ser att saker hör ihop. Jag hör ofta män som tycker det är jobbigt att de anses vara mindre föräldrar av dagispersonal, sjukvård etc. Dvs att mamman anses vara den som har mest koll och är huvudsaklig förälder.
Och då tycker jag det är märkligt att dessa män inte inser att en av anledningarna till detta säkert är att kvinnor är mest med barnen och tar ut mkt föräldraledighet. Och attde männen inte inser att om de vill förändra detta behöver de själva göra ngt, det kommer inte av sig självt.

 

[TinyWiny]

Det är ju för all del ganska stora inviduella skillnader i hur det funkar med amningen. Jag har aldrig lyckats få ut tillräckligt med pump eller handmjölkning för att mjölkproduktionen ska hållas igång tillräckligt, så om jag har mjölkat ur ena dagen, så blev det för lite mat åt bebisen nästa. En del får inte ut nånting när de pumpar.

Allt går ju, det är ju bara att sluta amma om man måste börja jobba annars, men det är ju ett visst spelrum mellan vad som är möjligt och vad som är trevligt.

Jag var hemma de första fem månaderna med första barnet, och de första sju med det andra, och vilken skillnad det var! Otroligt skönt att slippa stressen med att få barnet att börja äta mat, och försöka pussla med jobb och helamning. Bådadera funkade ju, men det var otroligt mycket enklare att börja jobba med en sjumånaders.

I många länder börjar man ju jobba efter mycket kortare tid ändå, så allt går ju, uppenbarligen, då får man skippa amningen, men det är ju trevligt om man kan amma.

Självklart är det individuellt med amningen, det är det ju med allt men nu valde just vi den lösningen. Andra väljer den lösningen som passar dem. Den springande punkten är att om man tar halva föräldrapenningsdagarna var så kan man amma fullt i åtta månader innan man börjar jobba igen.

Om man inte kan pumpa och inte amma utan bara låter bli i ett dygn så förstår jag mer än väl att produktionen minskar. Det är ju tillgång och efterfrågan som styr. Det är ju samma åt andra hållet. Börjar man amma fullt igen när barnet bara ammas morgon och kväll vanligtvis så tar det bara lite drygt ett dygn så finns det tillräckligt. Det insåg jag när sonen fick öroninflammation och vägrade all annan mat.

Jag fick inte heller ut något när jag skulle pumpa. Då bad jag om att få nässpray med oxytocin, hormonet som frigörs när man ammar. Då gick det betydligt mycket bättre. Sedan måste man ha en ordentlig pump. En elektrisk är att föredra. Med en handpump eller genom handmjölkning har inte jag heller fått ut något. Sedan var/är jag väl väldigt envis kanske men jag gav mig sjutton på att det skulle gå. Jag ville amma och jag ville gå färdigt skolan och då gjorde jag det.

Visst är det skillnad att vara hemma längre. Det var jätteskönt att kunna vara hemma med nästa barn tills hon var drygt 17 månader för jag trivdes verkligen att gå hemma med barnen. Då hade jag blivit ensamstående när hon var nio månader och han tog aldrig ut någon föräldraledighet för henne. De dagarna brann inne eftersom han inte var intresserad längre när hon väl var född. Innan hon blev till var det ett väldigt tjat att han ville ha en till på en gång men någonstans i mitten av graviditeten så var det inte intressant längre. Konstigt nog eftersom han gärna var hemma med första barnet och var väldigt engagerad i honom. Men så kanske det kan bli för endel när man träffar någon ny och bli kär i... Då spelar ens barn helt plötsligt en mindre roll i livet.