Varför skulle en hund inte se en människa som ett byte?

[BornAgain]

I en tråd om hundar som klippte katter, framkom att flera användare ansåg att även familjens egna katt var ett "naturligt bytesdjur" för en hund och att det absolut inte gällde barn/människor. Det fick mig att undra varför skulle det vara så, vad hos en människa gör att den inte står på menyn?

 

[Wingates]

I en tråd om hundar som klippte katter, framkom att flera användare ansåg att även familjens egna katt var ett "naturligt bytesdjur" för en hund och att det absolut inte gällde barn/människor. Det fick mig att undra varför skulle det vara så, vad hos en människa gör att den inte står på menyn?

För att det är det enda vi avlat på i flera tusen år, att de ska se oss som en resurs och inte ett bytesdjur..

Sen tycks ju inte direkt några hunddjur se oss som några naturliga bytesdjur men misstänker att i princip alla skulle ta katt om de fick chansen.

 

[Springer]

I en tråd om hundar som klippte katter, framkom att flera användare ansåg att även familjens egna katt var ett "naturligt bytesdjur" för en hund och att det absolut inte gällde barn/människor. Det fick mig att undra varför skulle det vara så, vad hos en människa gör att den inte står på menyn?

Ursäkta om inte direkt svar på frågan, men jag har haft hundar och katter samtidigt och aldrig har mina hundar sett mina katter som ett naturligt byte. Även om en främmande katt skulle klippas direkt, så var mina hundar och katter bästisar. Dela sovplats m.m.

 

[Liran]

En vuxen människa är för stor för att ses som ett bytesdjur av en hund. Som konkurrent eller inkräktare, ja, men inte som något som tillhör kostcirkeln. Dessutom flyr varken stora eller små människor för hushållets hundar som en katt gör när den, kanske på goda grunder, tycker situationen känns obekväm. Hemmahundar är också socialiserade till att betrakta människor som flockmedlemmar.

Jag tror att många tragedier när hundar dödar och smakar på hushållets katt/er börjar med att katten väcker hundens jaktinstinkt genom att röra sig snabbt, och hunden reagerar med sin reptilhjärna med att förfölja, gripa och skaka ihjäl. Särskilt om det är fler än en hund i hushållet, då situationen blir värre genom konkurrens mellan hundarna.

 

[Mia_R]

I en tråd om hundar som klippte katter, framkom att flera användare ansåg att även familjens egna katt var ett "naturligt bytesdjur" för en hund och att det absolut inte gällde barn/människor. Det fick mig att undra varför skulle det vara så, vad hos en människa gör att den inte står på menyn?

Står på menyn är väl att ta i, men många herderaser dödar människor den ser som en inkräktare.

 

[Ainon]

I en tråd om hundar som klippte katter, framkom att flera användare ansåg att även familjens egna katt var ett "naturligt bytesdjur" för en hund och att det absolut inte gällde barn/människor. Det fick mig att undra varför skulle det vara så, vad hos en människa gör att den inte står på menyn?

Det har ju hänt att grupper med slädhundar fällt och dödat barn upp till typ lågstadieåldern.

 

[AraSlei]

För att det är det enda vi avlat på i flera tusen år, att de ska se oss som en resurs och inte ett bytesdjur..

Sen tycks ju inte direkt några hunddjur se oss som några naturliga bytesdjur men misstänker att i princip alla skulle ta katt om de fick chansen.

Det här.
Domesticering, helt enkelt.

 

[Lhas]

När man läser dom här trådarna låter det som det är maskiner som diskuteras inte något levande.

 

[Bison]

Ursäkta om inte direkt svar på frågan, men jag har haft hundar och katter samtidigt och aldrig har mina hundar sett mina katter som ett naturligt byte. Även om en främmande katt skulle klippas direkt, så var mina hundar och katter bästisar. Dela sovplats m.m.

Har samma erfarenhet. Är uppväxt med saluki och dobermann, dvs hundar med mycket jakt. Familjens katter var deras vänner och jagades aldrig. Kom en grannkatt in på tomten levde de väldigt farligt, en saluki klättrade över ett tre meter högt staket för att jaga efter en hare
Våra egna katter kunde kuta rakt över gräsmattan helt utan reaktion från någon av hundarna.

 

[Bulldoozer]

Tycker absolut att barn kan trigga jaktlusten i hund men gissar att små barn inte så kvicka att reptilhjärnan kickar in och större barn i de flesta fall är för stora för att vara naturliga byten tänker jag. Hushållets barn är ju vana vid hund och kan interagera med dem på ett sätt som inte hundvana barn lärt sig.
Hundar och barn ska ju aldrig lämnas oövervakade ihop enligt min mening då hundars beteende till 100% inte kan förutses likaså barn saknar impulskontroll och kan göra dumheter.

 

[Mia_R]

Utomlands är det nog vanligare att barn dödas av hundar än här i Sverige då både raser och hundhållningen kan skilja sig markant, vi har dessutom inga vildhundar i Sverige som kan ställa till med problem.

 

[BornAgain]

Det här.
Domesticering, helt enkelt.

Och till hur stor del fungerar den? Ger den ett hundra procentigt skydd mot predation och vilka drag hos en människa sätter hundens jaktinstinkter ur spel?

(Jag delar inte den bild som så många här verkar ha att det oundvikligen ligger i hundars natur att ha ihjäl t.ex. katter. Jag har i hela mitt liv levt med hundar och katter och allsköns annat småknytt. Det har aldrig fallit mig in att varken hundar eller katter oundvikligen skulle jaga och döda alla andra varelser än människor)

 

[lilstar]

Det har hänt att dingos har tagit barn åtminstone. Men då är det alltså ferala hundar med ingen eller mycket liten kontakt med människor och som hela livet har jagat sin egen mat i flock. Det är nog en kombination av genetik och miljö. En vuxen människa är ett alldeles för stort byte för en ensam hund (eller varg). Ensamma vargar jagar helst sork och fågel, det är därifrån vi har fått de stående fågelhundarnas beteende t ex.

 

[Milosari]

Hundar som art är ju rätt unika i sin relation med människor och vi förstår varandra väldigt bra. Jag tror inte att det handlar om storlek och ganska sällan om jakt när hundar dödar människor. De flesta bett är väl av social art (rädsla och hot) där hunden beter sig som närmare artfrände än byte.

Hade det varit storlek så hade väl färre hundar dragit på stort vilt. Min första hund, en dalmatiner ironiskt nog, jagade en häst redan innan han hunnit bli ett år gammal. Hästen sparkade, någon större artär i bröstet sprack och hunden dog inom ett par minuter. Hunden hade aldrig uppvisat ett mått av aggression eller ens större jaktlust tidigare (inte hästen heller, men det är väl uppenbart).

 

[nullo-modo]

Det har hänt att dingos har tagit barn åtminstone. Men då är det alltså ferala hundar med ingen eller mycket liten kontakt med människor och som hela livet har jagat sin egen mat i flock. Det är nog en kombination av genetik och miljö. En vuxen människa är ett alldeles för stort byte för en ensam hund (eller varg). Ensamma vargar jagar helst sork och fågel, det är därifrån vi har fått de stående fågelhundarnas beteende t ex.

Vi är troligen inte för stora för att dödas av en hund, kvinnan i Robertsfors blev ju dödat av en hund och ingen flock.
Finns säkert betydligt fler om en letar.

 

[AraSlei]

Och till hur stor del fungerar den? Ger den ett hundra procentigt skydd mot predation och vilka drag hos en människa sätter hundens jaktinstinkter ur spel?

(Jag delar inte den bild som så många här verkar ha att det oundvikligen ligger i hundars natur att ha ihjäl t.ex. katter. Jag har i hela mitt liv levt med hundar och katter och allsköns annat småknytt. Det har aldrig fallit mig in att varken hundar eller katter oundvikligen skulle jaga och döda alla andra varelser än människor)

Nej, jag tror inte det finns 100% när det gäller djur, eller människor för den delen men efter många tusen år av domesticering verkar den ju onekligen fungera ganska väl, det är ju trots allt sällan som det rapporteras om något sådant.
Olika raser är ju också olika domesticerade.

Jag tror, som @Milosari att det är väldigt sällan det är jaktinstinkten som är grunden i de fall som människor dödas av hundar.

Jag tror inte någon här skrivit att hundar eller katter oundvikligen dödar alla andra varelser än människor?

 

[Lingon]

Det har hänt att dingos har tagit barn åtminstone. Men då är det alltså ferala hundar med ingen eller mycket liten kontakt med människor och som hela livet har jagat sin egen mat i flock. Det är nog en kombination av genetik och miljö. En vuxen människa är ett alldeles för stort byte för en ensam hund (eller varg). Ensamma vargar jagar helst sork och fågel, det är därifrån vi har fått de stående fågelhundarnas beteende t ex.

Det tror jag inte alls på. En vuxen människa är definitivt inte för stor för en hund. För stor för en chihuahua ja. Men inte för stor för en herdehund eller annan stor hund med dådkraft. Jag tror att även en medelstor hund skulle kunna döda en människa om den bestmde sig för det.

 

[Inte_Ung]

Kuriosa.
En av mina katter tror på fullt allvar att han skall kunna jaga, fånga och äta mitt ben.
Men bara när han är hungrig och jaktinstinkten slår till.
Han är visserligen inte som han skall vara (mamma och pappa är syskon och det syns) men visar ändå att det finns i våra sällskapsdjur någonstans.

Han skulle faktiskt allvarligt kunna skada ett litet barn då han väger över 5 kg muskler.

 

[BornAgain]

Om nu hundar är så domisticerade att de har någon form av spärr mot att se människor som bytesdjur - då borde inte människobeternden som att springa förbi inte heller trigga jaktbeteenden.

Och ferala hundar är fortfarande hundar med tiotusentals års domisticering bakom sig. Alltså borde inte heller förvildade hundar vara farliga för människor.

Jag skulle vilja veta hur en sådan spärr fungerade.

Jag personligen tror inte att hundar sorterar sina medvarelser så enkelt som byten och icke-byten. Jag tror inte att människor per automatik går säkra från skador från jaktbeteenden, och jag tror inte heller att faran för att hunden ska bita ihjäl katten är ständigt överhängande. (Å andra sidan har jag något vagt minne av ett försök att se hur hundar kategoriserade. I det minnet skulle familjens marsvin ha varit "mat" och inte "vän")

 

[AraSlei]

Om nu hundar är så domisticerade att de har någon form av spärr mot att se människor som bytesdjur - då borde inte människobeternden som att springa förbi inte heller trigga jaktbeteenden.

Och ferala hundar är fortfarande hundar med tiotusentals års domisticering bakom sig. Alltså borde inte heller förvildade hundar vara farliga för människor.

Jag skulle vilja veta hur en sådan spärr fungerade.

Jag personligen tror inte att hundar sorterar sina medvarelser så enkelt som byten och icke-byten. Jag tror inte att människor per automatik går säkra från skador från jaktbeteenden, och jag tror inte heller att faran för att hunden ska bita ihjäl katten är ständigt överhängande. (Å andra sidan har jag något vagt minne av ett försök att se hur hundar kategoriserade. I det minnet skulle familjens marsvin ha varit "mat" och inte "vän")

Man får ju heller inte glömma att vi har mixtrat en hel del med hundars jaktbeteenden genom avel. T ex att skalla på löpa, förfölja långsamt för att inte komma ikapp, jaga länge och envist (eller kort och intensivt), att valla.

Jag tror att det är ganska många hundar som i princip skulle svälta ihjäl om de rymde och inte kunde gå i typ folks sopor, pga att instinkten att döda för att äta inte är utvecklad hos dem. Medan det finns de som skulle klara det utmärkt.

Jag upplever inte att någon dragit alla hundar över en kam, det finns så klart raser och individer som är mer eller mindre potentiella att skada och/eller döda både människor och djur.

Jag tänker dock att det generellt är en betydligt större risk att en hund biter ihjäl en katt än en människa.