Varför skaffade du hund?

[Kilauea]

Skaffade hund för att det är en del av min livsstil. Kan inte se mig själv leva utan en hund i familjen.
Tror inte raserna speglar mig. Min ena älskar att träna, den andra har en positivitet utöver vad jag har. Men de kompletterar mig.
Våra hundar är familjemedlemmar, men av naturliga skäl lägst i rang. De ger en obeskrivlig kärlek och får istället trygghet, omvårdnad och det de behöver.
Älskar att träna och tävla med mina hundar (i nuläget är vi fokuserade på rallylydnad). Det blir ett intyg på vårt samarbete och glädjen vi har tillsammans.

 

[Sofie.S]

Är uppvuxen med hundar och fick tjäna ihop egna pengar till min första hund som 10 åring. Hundar har alltid vart en självklar del av familjen.

När jag och sambon träffades så var jag utan hund i ca 2 år och det kändes så himla konstigt! Så när vi flytta från lägenhet till hus så blev det ett måste.
Sambon har aldrig levt med djur och var oerhört tveksam, därför fick han i stort sett välja ras - jag ville ju bara ha en hund.
Vi hitta en fyra månaders omplacering, en Fransk Bulldog som vi hämtade hem.

Tre år senare vill jag fortfarande ha en HUND..
Han är super go på alla sätt och vis, skäller inte, älskar alla och allt. Men jag saknar "vad ska vi göra?" och den där viftande glada svansen.
Vår fralla är nog mer lik och passar bäst med sambon och dottern såklart, de har funnit varandra.
Jag kämpar på med lydnaden, i motvind..
Jag nöjer mig med vår familjemedlem såklart, men i framtiden vill jag ha en hund som passar mig bättre.

 

[Killaloe]

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Jag skaffade hund av flera anledningar - men mest för att jag helt enkelt alltid har drömt om att få bo ihop med en egen hund och ha en familjemedlem som hänger med på allt. Sen var det en fas i livet där jag var rätt ensam, höll på att ta mig ur en rätt sopig relation, saknade min familj/vänner hemmavid och hade i princip noll kontakt med mina klasskamrater på högskolan pga inga lektioner eller grupparbeten. Så ja, att skaffa hund just då var ett sätt för mig att börja leva igen i princip eftersom det fanns ett helt annat krav på att vara social och aktiv än med andra djur (som jag också har/har haft).

Sen vet jag inte riktigt hur mycket själva rasen speglar mig som person, men Svansson som individ speglar mig otroligt bra (på gott och ont). Dock ville jag inte ha en asocial enmanshund med för mycket humör utan en glad hund som vill vara med på det jag hittar på och som inte kräver extrem fantasirikedom av mig som (ovan) förare för att vi ska ta oss någonstans. Så ja, rasen speglar ju mina önskemål även om det inte alltid speglar just min personlighet (jag är inte alltid så himla pigg och glad ). Sen finns det en del saker som jag kanske (borde) gjort annorlunda men såhär snart 8 år senare är jag ändå otroligt fäst vid min hund och jag vill verkligen inte ha någon annan individ eftersom han passar mig så himla himla bra nästan jämt

Och min hund är min vän, min familjemedlem och en egen individ. Jag vill tro att vi gör det mesta ihop som ett team även om min vilja såklart övertrumfar hans när det verkligen gäller (i trafiken ex eller andra situationer där det spelar roll). Men vi kör också mycket "frihet under ansvar". Han får vara i möblerna hemma, men kravet för det (som han väl inte har så mycket koll på utan det finns väl mest i mitt huvud) är att han ska gå ner om han blir tillsagd typ när han tar hela jäkla sängen så jag faktiskt inte får plats och det är en natt där jag behöver sova vettigt (är det en oviktig morgondag sover jag faktiskt på soffan istället för att bråka med honom ) samt inte hoppa upp i andras möbler när vi är iväg. Men ja, jag vill ju att han ska må bra och att vi ska göra saker som båda har glädje av eftersom han är min vän/familjemedlem så jag försöker anpassa livet så mycket som möjligt efter oss snarare än efter bara honom eller mig själv.

 

[Monifa]

Varför skaffade du hund?
Jag var trött på ridningen så sålde hästen och utan djur kan man inte vara och för mycket fritid är farligt så då fick det bli hund.

Speglar ditt val av hund dig som person?
Ja, på flera sätt. Hon är minst lika envis som jag, har lika många finurliga ideer, tänker efter och inte före och hon gör precis som hon vill om ingen bett henne om något annat.

Vem är din hund för dig?
Min vän, träningskamrat och följeslagare. Hon är mig väldigt trogen och en riktig mattegris, hon är en del av familjen.

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?
Det är inte hon som bestämmer för då skulle det bli kaos och det finns en del saker man inte får göra. Hon skulle med enkelhet ta väldigt mycket plats om man gav henne den men hon är inte mogen för den platsen ännu (hon hittar bara på massa sattyg). Men hon rör sig så gott som fritt i hemmet, begränsningarna hon har är för att hon antingen i smyg äter upp lillgrabbens leksaker eller kissar på diverse tyg. Den begränsningen kommer försvinna allt efter som hon klarar av det. Hon ska lyssna på mig och jag ska lyssna på henne, tror den ömsesidigheten är viktig. Gentemot de övriga så ska hon lyssna på min sambo också men i övrigt är de inte lika tajta så när jag inte är hemma sover hon mest. Lillgrabben är en superrolig lekkamrat som man gärna busar med, men att lyssna på vad han säger det händer inte. Hon ser nog honom som en likasinnad valp mer eller mindre.

 

[vallhund]

Jag införskaffade hundar för att effektivisera djurhanteringen på min mjölk o fårgård, sen blev de kvar av bara farten. Svammel om ledarskap etc är obegripligt för mig, likaså att hundar inte skulle klara av mental träning.

 

[Raderad medlem 94602]

Det var nog svårt för mig att inte bli hundnörd. Mina morföräldrar födde upp schäfer och min mor var därmed hundfrälst. Mina farföräldrar hade boxer och tax och min far var därmed hundfrälst.
Jag växte upp med labrador i hemmet och boxer, taxar och otaliga schäfrar i släkten.
Men min bror blev allergisk och hundarna fick omplaceras.
Jag skaffade egen hund så fort jag flyttat hemmifrån. Efter några blandraser som jag mest körde spår med blev det en Dvärgschnauzer. Jag ville ha en enkel, smidig hund för lättare träning lydnad/spår och ett aktivt liv. Tyvärr är min hund sjukt lat. Och det är jag med så vi hittar ingen glädje i träningen. Vi är för lika.
Jag vill och behöver en hund som vill och sporrar mig, som min sista blandis gjorde.
Nu är jag sambo och fick en schäferkennel på köpet. Dessa hundar sporrar mig och ger mig träningslust. Deras arbetsglädje och allsidighet är kul!!!
Efter att ha stått vid sidan av träningsbanan och sett när sambo och vänner tränat sina bestämde jag mig att jag ska ha en egen.
Hon är egen uppfödning, 4 dagar gammal och mitt mål är spår, lydnad och kanske ID-hund samt avel. Tävla är dock inget för mig.

Även jag ersatte häst med hund. När sista hästen såldes trappades hunderiet upp.
Hundarna är familj, livsstil, hobby och vårat stora intresse. De flesta vänner och aktiviteter är "hund".

 

[fejt]

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Jag är beroende av fysisk aktivitet och att vara utomhus många timmar om dagen. Hunden är ett sätt för mig att alltid komma ut. Hästarna kan stå i perioder men hunden kan inte vila. Jag är också väldigt intresserad av kommunikation och hur man kan mötas fast man är på så olika nivå. Det är fascinerande att uppleva världen genom hans ögon och att hitta olika sätt att lära känna varandra.

Terrier passar mig eftersom jag inte mår bra av att känna att någon har för stora förväntningar på mig. Jag vill inte ha en hund som skuttar bredvid och frågar vad vi ska hitta på idag. Det tilltalar mig också att jag måste klura på hur jag ska motivera honom. Det finns inget lättköpt hos honom. Han delar sina mest framträdande egenskaper med de människor jag gillar allra mest att vara tillsammans med.

Min hund för mig är någon jag tycker om att tillbringa tid med. Både han och jag ska må bra i vår relation. Jag har inte hund för att bli älskad utan för att livet med honom är ett bättre liv. Min viktigaste uppgift i vår relation är att ta ansvar för att han mår bra. Hans position är väl den att han måste respektera andras gränser. Precis som att vi ska respektera hans.

 

[Sporthorse]

Så intressant att läsa era berättelser om er själva och eran syn på hunden!

Jag var utan min hund några månader innan jag hämtade henne till nya bostaden och jobbet och jag kände mig nästan deprimerad den tiden. Så min hund betyder oerhört mycket för mig även socialt, speciellt kännbart är det när man kommer till ett nytt land utan vänner och familj. Hade jag inte haft hunden här så hade jag förmodligen sagt upp mig tidigare och flyttat hem.

Jag är säker på att jag som person inte hade varit den jag är idag om det inte vore för att jag haft hund hela livet.

 

[Maoam]

Skaffade hund för att jag är uppväxt med hundar och inte kan tänka mig att vara utan. Det hör till ett riktigt hem liksom. Min hund är min bästis, tröst och kompanjon. Han är inte världens lydigaste men gör som jag säger när det verkligen gäller. Det är en envis hund så jag har liksom valt mina strider, att inte dra i kopplet är viktigt tycker jag så det har vi fått ordning på t ex. Han får annars rätt stor frihet vill han ligga i soffan så får han det så länge han går ned när jag ber honom, han får sova i sängen och han säger själv till när han vill gå ut genom att skrapa med tassen på dörren så öppnar jag. Han får ofta "sista biten" vid bordet så han tigger en del men det har jag ju valt att göra så det får ju vara ok. Skulle aldrig vilja vara utan hund det är livsviktigt för mig. Jag tror t ex inte att jag tagit mig igenom alla mina depressioner utan hundarna, bara att man måste gå ut varje dag eller att man har en tyst vän som bara finns där utan att ställa krav som man inte orkar med är enormt värdefullt.

 

[Red_Chili]

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Jag "råkade" skaffa hund. Hamnade lite av en slump på stor salukikennel och blev kvar. När jag sedan hade möjlighet att ha egen hund så tog jag hem min älskade tant därifrån, en f.d. avelstik som inte trivdes lika bra på kenneln som med mig. Därefter har det blivit fler salukis och jag kan nu inte tänka mig ett liv utan två salukis i mitt hem.

Från början tog jag alltså mest hem en specifik hund än en hund av en specifik ras. Idag är jag ju salukinörd, men ser man på hur jag vill ha hund idag och hur olika raser är mentalt så finns det rent teoretiskt raser som skulle passa mig bättre. Jag skulle aldrig själv rekommendera saluki till någon som ber om tips på hundras och säger sig vilja det som jag själv vill med hund.

För mig är hundarna allt. Utan dem hade jag inte haft någon anledning att gå upp ur sängen, ingen anledning att jobba, leva eller andas. Jag ser oss som en liten flock där vi alla samarbetar kring allt. Vissa saker måste jag såklart bestämma av säkerhetsskäl (de får inte åka bil hur som helst, äta vad som helst, gå promenader var som helst, vara lösa hur som helst...) och ibland måste de ha tråkigt. Men vi sover tillsammans och jag har inte massor av regler bara för sakens skull. Jag försöker ge mina hundar så mycket frihet som möjligt, försöker hålla dem konstant lyckliga och tar hand om dem så bra jag kan.

Där ingår också att jag hela tiden försöker lära mig mer för att alltid ge det bästa till dem. När jag var tvungen att ta bort min första tik så tröstade jag mig med att jag hade gjort mitt bästa, hon hade fått ett så bra liv jag kunde ge henne och även om jag hade kunnat göra om något så skulle jag inte gjort något annorlunda. Idag har mina hundar det mycket(!) bättre än vad hon någonsin hade det. Helt enkelt för att jag har extremt mycket mer kunskap nu än då. Saker jag nu har mycket kunskap om, det visste jag inte ens att det gick att ha kunskap om tidigare. Det känns både bra och tråkigt, men det visar också en av anledningarna till varför jag har hund, för att det är så otroligt intressant och det finns så mycket att lära sig! Jag gillar att kunna saker.

 

[lady_vip]

Varför skaffade du hund?
Det finns liksom inget alternativ. Jag kommer från en familj där djuren tar stor plats och alltid har gjort, att inte ha hund är som att inte ha ett högerben.

Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt?
Absolut. Jag gillar inte mjäkiga hundar och jag gillar inte hundar som inte tänker snabbt. Min första egna hund var en tuff terrier, det har präglat mig ganska mycket och gjort mig bortskämd med hundar som har outtröttlig motor, så det fortsätter jag med.

Vem är din hund för dig?
Jag har 3 st, de är helt olika personligheter och jag uppskattar dem för vilka de är. En är min tysta bodyguard som alltid står bakom mig, en är jaktidioten som aldrig tar slut och den lilla är clownen som tar 1000 egna knasiga initiativ

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?
Av praktiska skäl bestämmer vi. Vi bor på liten yta med tre hundar, med nära till grannar. Hade de fått bestämma hade det inte funnits ett enda smådjur i grannskapet och jag hade inte gjort annat än att ränna efter hundarna hela dagarna.
Så de lever ett inrutat liv, med mycket aktivitet.
Jag ser mig inte som en "ledare", snarar aktivitetsledare isf.

 

[Killaloe]

Jag spinner vidare lite på det här med hundens position i hemmet och hur en förhåller sig till sin hund

Kan det vara så att hundens egenskaper styr väldigt mycket över hur inrutad tillvaron måste vara? Jag tänker att om en har en väldigt vek hund som inte tar särskilt mycket plats eller initiativ är enklare att "släppa vind för våg" medans en tuff och självständig hund med mycket driv kanske kräver mer påpassning, rutiner och regler för att det ska fungera i vardagen?

(och givetvis tänker jag att även hundägarens personlighet spelar roll och vad en tycker är ett okej beteende, men att samma hundägare kanske måste förhålla sig olika till olika hundar om en tex byter från en tuff terrier till en supervek spaniel och att hundens personlighet då styr hur en som ägare måste/bör agera för att livet ska funka?)

 

[MiniLi]

Jag är uppväxt med en allergisk pappa och har alltid velat ha djur hemma, så när jag blev vuxen kändes det självklart att köpa en hund! Det var jag och dåvarande sambo som köpte Camaro tillsammans, en Rhodesian Ridgeback. Det rasvalet passade jättebra då, mindre bra nu.. Nu bor Camaro hos sin husse och jag har två aussies istället, de passar mitt nuvarande liv toppenbra!

Vet inte om de säger så mkt om min personlighet egentligen, mer än att de passar till mina hundrelaterade intressen.
Mina hundar är som mina barn, eller iaf mina allra bästa kompisar. De är jätteviktiga för mig!

Ang hunden i hemmet så har jag absolut regler som hundarna måste förhålla sig till, och med tanke på mitt val av ras så krävs det viss inramning för att saker inte ska gå överstyr.. Men jag har inga konstiga tankar kring ledarskap osv.

 

[farin]

Varför skaffade du hund?
Jag är uppvuxen med olika varianter av jakthund men har som vuxen inte tyckt att jag haft tillräckligt med tid att ha egen hund. Men då min pappa gick bort för drygt ett år sedan och det visade sig att hans fru inte klarade ut att ha hunden kvar var det självklart att vi tog över henne. Jag tycker fortfarande inte att jag egentligen har tid att ha hund, men det är ju bara praktiska saker som är till för att lösa. Tack vare att sambo - som aldrig haft hund förut - blivit riktigt hundbiten och ett bra hunddagis så funkar det.

Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt?
Nja... Jag skulle själv aldrig välja rasen vi nu har, då vi inte jagar och jag tycker att en jakthund ska få jaga. Men den här individen är en perfekt matchning för oss. Alltid glad, om än osäker, mycket energi och alltid pigg på att hitta på saker tillsammans. Vi lär oss jättemycket av och med henne

Vem är din hund för dig?
Hmm... vet inte om jag tänker på mina djur på det sättet. Hon är vår hund helt enkelt. Eller egentligen är hon ju pappas hund... Men då vi valt att ha kvar henne hos oss är hon vårt ansvar och vi gör vad vi kan för att hon ska ha ett så bra hundliv som möjligt. På samma sätt som vi gör med katterna. Och hästarna. Fast katt- och hästliv då såklart

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?
Då hon är en väldigt intensiv hund med en del osäkerhet är det nödvändigt att vi styr upp en hel del runt henne. Och ju tryggare hon blir med att vi har koll desto lugnare blir hon och det blir roligare för oss alla. Jag är definitivt mer "sträng" och framför allt mer konsekvent än sambon. Men det är också jag som kan flytta fram gränserna när jag ser att hon fungerar. Från början var sambon mest en lekande människa, men under året har han insett hur mycket roligare det blir med en hund som man kan göra saker tillsammans med och att det kräver en viss nivå av styrning. Nu tränar de både viltspår, personspår och drag tillsammans.

 

[Wingates]

Tänkte att jag skulle svara mer ordentligt:
Varför skaffade du hund?
Jag har alltid velat ha djur omkring mig men aldrig fått, även om min pappa är lika djurtokig som mig. Från början var jag ren kattmänniska men ju äldre jag blev desto mer insåg jag hur roligt det är med hundar så till slut köpte jag en som present till mig själv, och tre år senare köpte jag en till av samma ras men med bättre mentalitet.

Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt?
Ja, det gör det nog.. Jag är ganska högljudd och kör gärna på med saker när jag bestämt mig - och jag har ganska mycket temprament, så jag har alltid funkat bäst med hundar med lite attityd som tål "tuffare tag" och inte blir upprörd/rädd för att matte är förbannad över något. Jag gillar inte att tassa runt på tå helt enkelt och vill inte ha en hund som gör det heller. Jävlar anamma ska man ha helt enkelt!

Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?
Jag ser mig nog som en ledare (inte med något dominanstrams dock) precis som när jag arbetade som friluftsledare eller på ledare för barn på ridskolan liksom. Jag bestämmer och har sista ordet - men Ammo får alltid komma med förslag på vad han vill göra och i många situationer får han som han vill med. Hade han fått bestämma själv hade alla grannar blivit uppstyrda, allt vilt + katter hade fått sätta livet till och hanhundarna i området hade fått veta hut. Han hade nog även skrämt upp folk mer, eftersom han har lärt sig att skrämma folk när han har tråkigt (genom att plötsligt skälla på dem) men han hade nog kunnat gå längre om han fick härja helt fritt, trots att han älskar folk i övrigt.
Vi har för det mesta rätt kul ihop, och de gånger vi har en konflikt så verkar Ammo tycka att jag är ännu häftigare än vad jag var innan om jag går "vinnande" ur den. Vi sover alltid ihop och spenderar den mesta av min lediga tid ihop så vi är nog ganska sammanväxta på många plan.

 

[fejt]

Jag spinner vidare lite på det här med hundens position i hemmet och hur en förhåller sig till sin hund

Kan det vara så att hundens egenskaper styr väldigt mycket över hur inrutad tillvaron måste vara? Jag tänker att om en har en väldigt vek hund som inte tar särskilt mycket plats eller initiativ är enklare att "släppa vind för våg" medans en tuff och självständig hund med mycket driv kanske kräver mer påpassning, rutiner och regler för att det ska fungera i vardagen?

(och givetvis tänker jag att även hundägarens personlighet spelar roll och vad en tycker är ett okej beteende, men att samma hundägare kanske måste förhålla sig olika till olika hundar om en tex byter från en tuff terrier till en supervek spaniel och att hundens personlighet då styr hur en som ägare måste/bör agera för att livet ska funka?)

Du sätter fingret på vad det är som jag gillar så mycket i umgänget med djur (och barn). För att kommunicera och lära ut/vara någon slags förebild måste man anpassa sig efter vem det är man umgås med. Just det där funderandet och observerandet kring hur just den här individen reagerar på det jag gör nu och vad jag kan göra annorlunda är så himla intressant och utvecklande. Jag lär mig så mycket om mig själv samtidigt.

 

[FengurLaugar]

Det går inte att vara utan hund helt enkelt Jag är en riktigt inbiten hästnörd men det måste finnas en hund med i det också.
Vår hund är främst en familjemedlem och aktiv träningskompis. Hon hänger med på allt som hon kan/får vara med på. Jag älskar att träna hästar och lära in nya saker och utvecklas, detta gäller även hunden. Jag får en kick av att lyckas med allt slit och träning
Sen så är det mycket lättare att själv ta sig ut på promenader och springturer om man har en hund som sällskap. Tycker också det är guld värt att våra barn får växa upp ihop med en hund

 

[AraSlei]

Varför skaffade du hund?
Vi har alltid haft hund hemma och jag har egentligen bara väntat på rätt tillfälle att skaffa en egen Jag har valt ras utifrån användningsområde - jag har valt dem för deras jaktliga egenskaper. De är dock mycket mer än bara en jaktkompis, de är mina bästa vänner.

Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt?
Ja, det skulle jag säga!
Jag har två intensiva hundar som alltid har saker på gång, älskar att vara i skogen, att jaga samtidigt som vi verkligen njuter av sköna sovmorgnar och soffhäng. Vi är väldigt lika

Vem är din hund för dig?
Mina hundar är mina vapendragare i livet. Vi är ett himla bra team, både i skogen och till vardags. Att ha arbetande hundar är en ynnest, jag tycker man får en väldigt fin samhörighet och förståelse för varandra.

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?
Mina hundar har stor frihet, och de får i princip göra som de vill Det enda som är tokförbjudet för dem är jakt utanför tillåten tid. Annars är de med mig överallt, bestämmer ofta lika mycket som jag vad vi ska hitta på och lever rätt fritt. Som sagt, vi är ett team och för att det ska bli så bra som möjligt behöver vi samarbeta

 

[Hyacinth]

Första hunden fick jag, sen har jag skaffat nya.
Jag vill ha en hund som kan vara med på så mycket som möjligt och som jag behöver styra så lite som möjligt, alltså lägger jag stor vikt vid en bra vardagslydnad. Man kommer när jag vill, uppför sig och är trevlig. Ju bättre man uppför sig desto mer frihet. Sen är det ett underbart sällskap, promenadkompis, vän och familjemedlem.
Jag har nog samma tänk vad gäller BARNET och hundar
Jag gillar mjuka hundar, terrier och jakthund är inget för mig. Jag är för mjäkig.

 

[Grazing]

Jag skaffade min för att jag behövde honom helt enkelt. Han hjälper mig att hålla ordning på vardagen och jag får lite struktur på saker och ting. Framförallt när hästen försvann så blev jag väldigt sysslolös och den andra hunden hade också gått bort så det var tomt.

Hundar är en självklarhet i livet för mig, är uppväxt med hund och alltid haft hund helt enkelt. En familj enligt mig är inte komplett utan en hund, dom hjälper till så otroligt mycket i vardagen även ifall mycket måste anpassas också. Men det är ju så det är. Jag får en så mycket starkare kontakt med djur överlag än vad jag får med människor.

Sen så är det väldigt kul att träna och så småningom tävla tillsammans även om det är mest ett stort plus bara, även om det ökar ytterligare tycker jag kontakten och man blir lite lättare ett team tycker jag,