Varför skaffade du hund?

[Sporthorse]

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Detta är en filosofisk diskussion

Min hund speglar mig själv till stor del men kanske inte mitt liv. Hunden för mig är min kompanjon. Vi har inga ledarroller i vår relation. Hunden har mycket att säga till om och på promenaderna så hänger jag mest med, men håller så klart koll på vad som sker. Ibland är jag ledaren dvs hunden måste följa mig och vi har ömsesidig respekt vill jag tro även fast hunden ibland tar för sig.

För mig är det viktigt att jag har kontroll över hundens instinkter då det annars kan göra stor skada
Jag har hunden kopplad vilket gör att jag måste tänka på att vara extra lyhörd på promenaderna så att hunden inte bara hänger på utan själv får stå och nosa, njuta i solen och liknande.

Hemma får vi busa, vi är allmänt löjliga hemma
Jag pratar mycket med min hund och talar om vad jag tänker och ska göra.

Träning blir mest i form av fysisk träning då mental träning lätt tröttar ut hunden så den tappat intresset.

 

[Monstermom]

Varför skaffade du hund?

Det går inte att leva utan.

Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt?

Det tror jag nog, han är den typ av hund jag trivs med. Saker ska vara på ett visst sätt (kontrollbehov? ), vad som helst kan vara intressant för stunden (alltså ingen superspecialist), och en viss allmän skepsis till världen kanske...

Vem är din hund för dig?

Han är Monster, en egen individ. Inte bara en fyrbening som fyller utrymmet "hund".

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Jag kan skämta och säga att han är min sambo, men egentligen är det nog inte så långt från sanningen. Vi bor här tillsammans, det är inte bara han som bor med mig utan jag bor med honom. Jag är medveten om den stora maktobalansen mellan oss och försöker i så stor mån jag kan kompensera för det, det är jag som bestämmer allt i hans liv så jag försöker bestämma så mycket jag kan till hans fördel. En viss position har han ju, rent praktiskt är han min ägodel som jag gör vad jag vill med. Men något sådant nonsens som "längst ner på rangstegen" orkar jag inte ens himla med ögonen åt.

 

[Jenka]

Jag skaffade mina hundar mest av allt för träningens och livsstilens skull, men de är också familjemedlemmar. Jag och sambon bestämmer men utrymme ges för allas behov.

 

[Sporthorse]

Jag skaffade mina hundar mest av allt för träningens och livsstilens skull, men de är också familjemedlemmar. Jag och sambon bestämmer men utrymme ges för allas behov.

Kan du utveckla? Vad tränar ni och varför är det viktigt för dig? Vad för livsstil är det du söker?

 

[mysboll]

Skaffade henne för vi hade inga hästar kvar och jag kan inte vara utan djur. Alpina bestämmer och vi är hennes slavar! Kanske inte riktigt så illa men hon är absolut inte längst ner på stegen.. vi gör det mesta i samförstånd, hon får inte bete sig hur hon vill men samtidigt har hon väldigt mycket att säga till om.

 

[Jenka]

Kan du utveckla? Vad tränar ni och varför är det viktigt för dig? Vad för livsstil är det du söker?

Hundsport. Lydnad, rally, agility, spår. Inlärning intresserar mig.

 

[Trasdocka]

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Detta är en filosofisk diskussion

Min hund speglar mig själv till stor del men kanske inte mitt liv. Hunden för mig är min kompanjon. Vi har inga ledarroller i vår relation. Hunden har mycket att säga till om och på promenaderna så hänger jag mest med, men håller så klart koll på vad som sker. Ibland är jag ledaren dvs hunden måste följa mig och vi har ömsesidig respekt vill jag tro även fast hunden ibland tar för sig.

För mig är det viktigt att jag har kontroll över hundens instinkter då det annars kan göra stor skada
Jag har hunden kopplad vilket gör att jag måste tänka på att vara extra lyhörd på promenaderna så att hunden inte bara hänger på utan själv får stå och nosa, njuta i solen och liknande.

Hemma får vi busa, vi är allmänt löjliga hemma
Jag pratar mycket med min hund och talar om vad jag tänker och ska göra.

Träning blir mest i form av fysisk träning då mental träning lätt tröttar ut hunden så den tappat intresset.

Har två hundar, vår första hund införskaffades när jag var 10år gammal. Jag ville ha hund för att jag tyckte om hundar (lärde honom väldigt många tricks!). Den andra införskaffades när jag var 15år och den ville vi ha som sällskap till den första och även att träna lite agility med.

Valet av hund speglade inget speciellt, mer än att de skulle vara allergivänliga och vi ville ha åt det lite mindre hållet. (ex. dvärgpudel och då självklart ett bra psyke m.m). Våra hundar är som familjemedlemmar, de har egna personligheter och är en varsin individ i vår familj. De är egna personer fast då, "hundpersoner". Och vår gamling förstår vårt språk mycket bättre än ynglingen, den förmodade agilitystjärnan (inte riktigt men ja) som blev en knähund.

Den äldsta av dem, han ser jag även som en nära vän- att vi har varit med om mycket tillsammans. Under en del av mitt liv så var jag väldigt fast i gaming och var nog inte den bästa hundägaren då. Men försöker ta igen det nu när jag har lagt spelandet bakom mig till 98%. "Bättre sent än aldrig" som man kan säga. Man ser verkligen hur deras personligheter skiljer sig åt vilket är väldigt faschinerande.

Att gå promenader tillsammans med en hund är guld värt. Så mycket bättre än att gå ensam.

 

[Blueberry]

Vi skaffade första hunden när min häst skulle ut på lösdrift och vila i drygt ett halvår, och jag kunde inte gå från 100 % hästliv till... Ja... Ingenting.
Ett år senare skaffade vi hund nummer två. (Hästen repade sig aldrig och fick avlivas...)

Jag har hund på samma sätt som jag har häst; för träning, inlärning, utveckling, finlir, sällskap, flockliv, mys och ökad livskvalitet. Jag insåg ganska tidigt att det är mycket roligare att träna hund än att träna häst och är numera en riktig hundnörd, instruktör och ideellt engagerad på flera olika håll.

 

[Sporthorse]

Ni som tävlar mycket lydnad osv varför är det viktigt att tävla i just lydnad? Är det gemenskap eller kontroll man vill uppnå? Eller är det just träning och utmaningar med hunden? Hur ser ni på oss som inte tränar så mycket lydnad?

 

[Sporthorse]

Det går inte att leva utan.

Det tror jag nog, han är den typ av hund jag trivs med. Saker ska vara på ett visst sätt (kontrollbehov? ), vad som helst kan vara intressant för stunden (alltså ingen superspecialist), och en viss allmän skepsis till världen kanske...

Han är Monster, en egen individ. Inte bara en fyrbening som fyller utrymmet "hund".

Jag kan skämta och säga att han är min sambo, men egentligen är det nog inte så långt från sanningen. Vi bor här tillsammans, det är inte bara han som bor med mig utan jag bor med honom. Jag är medveten om den stora maktobalansen mellan oss och försöker i så stor mån jag kan kompensera för det, det är jag som bestämmer allt i hans liv så jag försöker bestämma så mycket jag kan till hans fördel. En viss position har han ju, rent praktiskt är han min ägodel som jag gör vad jag vill med. Men något sådant nonsens som "längst ner på rangstegen" orkar jag inte ens himla med ögonen åt.

Jag gillar din syn på hunden då den är väldigt lik min.
Jag kan även säga att hunden styr mitt liv till stor del. Jag har tex tackat nej till jobb pga att det inte passar hunden samt valde att flytta och arbeta just här för att det passar mim hund. Mim hund är helt klart min sambo, även i tidigare relationer så har hunden gått först.

 

[Tonto]

Ni som tävlar mycket lydnad osv varför är det viktigt att tävla i just lydnad? Är det gemenskap eller kontroll man vill uppnå? Eller är det just träning och utmaningar med hunden? Hur ser ni på oss som inte tränar så mycket lydnad?

Tävlar du med häst? Lite samma koncept där. Jag tävlade inte dressyr för att få kontroll över min häst.

 

[Wingates]

Jag skaffade hund för att jag ville typ. Jag tycker det är roligt att vara ute och att träna saker.
Ammo är min livskompis typ och han är högt prioriterad i mitt liv, men inte högst.

Jag är dock den som bestämmer, annars skulle det snabbt gå överstyr - men jag detaljstyr ganska sällan vad han gör (så länge vi inte tränad lydnad eller så).

 

[iNHALE]

Jag skaffade min hund som en livskamrat, någon jag kan vara ute och ha roligt ihop med. Är uppväxt med djur och det finns inte på världskartan att jag skulle kunna vara utan djur i mitt liv. Var helt utan djur i 2 år när jag bodde utomlands och jag måste medge att tillvaron kändes ganska meningslös och tråkig. Det kändes att något saknades.

 

[Monstermom]

Ni som tävlar mycket lydnad osv varför är det viktigt att tävla i just lydnad? Är det gemenskap eller kontroll man vill uppnå? Eller är det just träning och utmaningar med hunden? Hur ser ni på oss som inte tränar så mycket lydnad?

Jag tävlar inte (jag gillar inte tävling), men jag kanske kan svara ändå? För mig är det viktigt att träna (som inför tävling) saker som lydnad för att det sätter upp yttre regler att förhålla mig till. Jag kan inte byta mål femton gånger på ett träningspass för att jag är förvirrad, distraherad, inte hade ett mål till att börja med, eller hunden gjorde något helt annat som jag plötsligt tyckte var mycket roligare - mycket av vår träning ser ut just så och det tycker jag inte är fel i sig, men det är inte bra att det bara blir så. Måste jag förhålla mig till exakta mål och tydliga ramar så avslöjar det saker som inte funkar i vår kommunikation, samarbete, motivering, osv. Sådant jag inte skulle haft en aning om ifall jag bara lallade omkring och gjorde vad jag kände för i stunden (eller kanske skulle jag upptäcka det när det på något sätt gick katastrofalt fel i en oväntad situation)...

Jag ser dock på lydnadsträningen på samma sätt som på allt annat vi gör tillsammans, det är vi som gör det. Det är visserligen jag som väljer vad vi ska göra och har en plan, men det är totalt ickeförhandlingsbart att Monster ska vilja göra det minst lika mycket som jag (i ärlighetens namn tycker han nog det är roligare än jag gör ).

 

[isafore]

Jag skaffade hund för att jag är uppvuxen med hundar och det kändes tomt utan. Dessutom gillar jag att träna och tävla hund. Mina hundar är mina hundar helt enkelt, vi har inget mamma-barn relation eller dylikt. Visst kan jag säga att mina hundar är mina barn, men jag glömmer aldrig att hundar är hundar. Jag skulle till exempel aldrig offra mig för en hund på samma sätt som jag (förmodligen?) hade gjort för mitt barn (jag har inga barn men..). Jag skulle heller aldrig låta en hund genomgå extrema operationer eller dylikt.

Här hemma lever hundarna som en i familjen med konceptet "frihet under ansvar". Dom får göra vad dom vill inom gränsen för vad som är tillåtet. Dom får välja om dom vill ligga i soffan, sängen eller på golvet. Dom är inte platsade i sin korg. Men dom får inte ligga på bordet, det gör ju inte vi människor heller.

På promenad får dom gå längst ut i kopplet om dom vill. Det spelar ingen roll om dom går på höger eller vänster sida eller bakom mig, så länge dom inte drar i kopplet.

Vi tränar och tävlar lydnad och ställer ut för att vi båda tycker det är väldigt roligt. Vi åker också till skogen eller till stranden för att vi båda tycker det är roligt.

 

[LittleJohn]

Hundarna finns i mitt liv för att de förgyller det. Den sortens glädje hundlivet ger mig har jag inte hittat i något annat/annan.
För mig är dem familjemedlemmar med egna viljor, och i o m att jag valt detta livet åt dem kretsar mycket runt deras välmående. Hundarna är alltid högsta prioritet för mig.

Dem får inte göra precis som dem vill, då skulle det nog bli kaos ganska snabbt. Men i vardagen ställer jag inte några större krav, t ex promenader är deras tid och så länge de inte far runt som idioter får de gå längst ut i kopplet om de vill.På träning kräver jag såklart lite mer, men är samtidigt medveten om att vi måste jobba som ett team och då krävs det lika mycket av mig för att få till det.

 

[Sporthorse]

Jag skaffade min hund som en livskamrat, någon jag kan vara ute och ha roligt ihop med. Är uppväxt med djur och det finns inte på världskartan att jag skulle kunna vara utan djur i mitt liv. Var helt utan djur i 2 år när jag bodde utomlands och jag måste medge att tillvaron kändes ganska meningslös och tråkig. Det kändes att något saknades.

Ja, jag kan inte heller se ett liv utan djur. Jag har haft djur hela min uppväxt och det är jag väldigt tacksam för.

 

[Sporthorse]

Tävlar du med häst? Lite samma koncept där. Jag tävlade inte dressyr för att få kontroll över min häst.

Jag tävlar en del och är ute på alla möjliga tävlingplatser hela sommaren. Men det är annorlunda med hunden. Jag har lite annan relation till min hund måste jag erkänna. Med hästarna känner jag att jag får resultat på min träning och kunskap samt att det är roligt att vara på tävlingar och träffa människor från hela världen. Hunden är min partner

 

[tuaphua]

Jag skaffade hund som 9-åring för att jag gillade djur. Sen dess har jag varit fast. Jag vill inte vara utan mina små kompisar.

Mina hundar speglar nog mig på sätt och vis. Jag har haft samma ras i nästan 25 år. Och har valt den med omsorg. Jag tycker om att de är så väldigt sällskapliga och knutna till sin familj och enkla och glada.

Mina hundar är mina följeslagare och kompisar. De är med mig för det mesta. Och de betyder mycket för mig. De är en del av min familj.

Jag vill att de lyder om jag ber om något. Av säkerhetsskäl..
Men de får göra som de vill för det mesta. Vi bor så att de kan få ha stor frihet.

Varför skaffade du hund? Speglar ditt val av hund dig som person? På vilket sätt? Vem är din hund för dig? Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen?

Detta är en filosofisk diskussion

Min hund speglar mig själv till stor del men kanske inte mitt liv. Hunden för mig är min kompanjon. Vi har inga ledarroller i vår relation. Hunden har mycket att säga till om och på promenaderna så hänger jag mest med, men håller så klart koll på vad som sker. Ibland är jag ledaren dvs hunden måste följa mig och vi har ömsesidig respekt vill jag tro även fast hunden ibland tar för sig.

För mig är det viktigt att jag har kontroll över hundens instinkter då det annars kan göra stor skada
Jag har hunden kopplad vilket gör att jag måste tänka på att vara extra lyhörd på promenaderna så att hunden inte bara hänger på utan själv får stå och nosa, njuta i solen och liknande.

Hemma får vi busa, vi är allmänt löjliga hemma
Jag pratar mycket med min hund och talar om vad jag tänker och ska göra.

Träning blir mest i form av fysisk träning då mental träning lätt tröttar ut hunden så den tappat intresset.

 

[Migo]

Varför skaffade du hund? För att jag inte kan föreställa mig att vara utan. Både socialt privat och i jobbet.

Speglar ditt val av hund dig som person? Ja, det tror jag. Lättmotiverade samarbetsvilliga hundar som liksom jag njuter av relationen för relationens skull, inte vad vi kan tillföra varandra i form av belöningar och vinster.

På vilket sätt? Jag vill ha hundar som säger "Oh yes!" Med ett stort smile när jag frågar om något. Skulle bli galen av en mer självständig ras som ifrågasätter eller inte vill vara aktiv.

Vem är din hund för dig? Mina hundar är mina vänner, mina kollegor, min flock och mitt sällskap. Fridolf är som en extra kroppsdel, en del av mig. Frodo som ett väldigt speciellt barn, Ale fortfarande i en fas där vi hittar varandra och växer ihop mer och mer för var dag, Boss är min skugga och förkämpe, ständigt redo, ger allt men har lite svårt att förutse vad och när

Hur ser det ut hemma, har hunden en viss position i hemmet och hur ser du på dig själv i relationen? Vi bor i en tvåa med öppen planlösning, enda stället hundarna inte är tillåtna är på bord/bänkar. Jag har köpt en megastor soffa för att vi ska få plats bekvämt alla fem... Det är deras hem lika mycket som mitt, och jag är mån om att deras upplevda livskvalitet ska vara så hög det bara går.