Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

[Focusie]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

I de stall jag rider är det tvärtom, ju mer harmoniska hästar är med dig ju coolare. Jag tror det beror på att jag rider på ridskola och ett mycket litet stall så alla vet redan att hästarna kan bråka om de vill.

 

[ch791022]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

*kl*

Jag har jobbat en del med problem/tillridningshästar och tycker det är roligt att jobba med den typen av hästar. Men tycker fortfarande att det allra roligaste med dom är att få det till att fungera som en harmonisk och trygg häst.
Fast tycker inte heller är speciellt många som tycker det är häftig när hästarna inte fungerar.
Det folk mer skryter om är dom sakerna som egentligen inte är så stora problem utan dom mer ser som bus bara.
Men sen å andra sidan har jag nog ett en annan sida just för att dom vi har haft med att göra både hästar och ryttare har ansett sig ha problem, det är ju därför dom bett om hjälp.

/Camilla

 

[Pinto]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Personligen så uppskattar jag en häst som flera kan rida,underlättar mkt om man blir sjuk eller ska åka bort.Vill ju att säkerheten kommer först både för hästen och ryttaren.Sitter däremot i den situationen med en häst som går som en klocka MEN hon släpper inte upp ngn annan på ryggen,och det har inte gått att träna bort men så hade hon varit grovt misshandlad och skulle slaktas när jag köpte henne.Hon lär få va kvar hos mej sä länge hon lever.

 

[ducell]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

jag är nog en sån människa som köper alla "galna" hästar??!!
vet inte varför men jag gilla utmaningen med att få rätsida på dom ! iaf så att jag kan hantera/tävla dom...men det är INTE roligt att försöka att sälja en sådan häst !!
har just nu en kuse ute på annons (har dock ågrat mej så han blir kvar hemma) som har mycket jävlar anamma i sej men hyan är dock inte "farlig", men och nu kommer vi till men! det han har gjort här hemma skulle nog skrämma slag på vem som helst som vill köpa han (och det har det nog gjort med för dom har inte hört av sej igen??!!)
jag har 6 barn vara av en som är 11 år som har hanterat/ägt egen häst sen hon var nyfödd (tävlade hoppning som 4 åring o sen tävlade hon hingsten(som inte var lätt att rida, som 7 åring). o hon brukar fodr ensilage i hagen på kvällarna, men så har hon blivit mer o mer ovillig att göra detta, och jag har trott att hon vart lat?! men hon har berättat att denna kille skulle vara sur??!! när hon fodrade, s en kväll så gick hon in o fodrade och jag råkar gå förbi och ser hästen stå på bakbenen och slå med framhovarna åt henne med öronen helt liggandes efter manen!!! han har ju alltid vart lite kaxig mot barnen, men detta???
även när jag rider kan han slåbakut och sparka med bakbenen som en tokig..
ändå så är jag ALDRIG rädd att han verkligen skulle skada något barn i hagen när han står på 2 ben o hotar(jag kanske ÄR tokig), men däremot så tror jag att om någon skulle köpa denna kille och han skulle göra detta mot någon så skulle han leva lika länge som det tog för dom att ta ut nödslakten!!!
dock är jag orolig när jag rider han o han sparkar bakut att någon ska vara för nära hans bak så att det händer en olycka med en häst eller människa.
nu hör det till berättelsen att jag har alltid dragits till dessa hästar och har fullt förtroende för att dom aldrig skulle skada någon med sina beteenden! kanske just därför dom fungerar såå bra här hos mej?? och sen har dom ju oftast det där lilla extra som avgör att dom verkligen vill (tex komma över hindret, springa lite snabbare fast dom egentligen inte kan/orkar)(allstå dessa tävlingshästar som vill lite mer än andra hästar)...
Jag har dock inte skrytit om detta (vad jag vet iaf?) men folk kanske tycker att jag är lite knäpp ?? som bara ÄLSKAR dessa hästar.
för att när du väl vunnit deras förtroende så kan dom gå i döden för det du vill/säjer till dom att göra...
men offta så kommer folk till mej och ber om hjälp, med en det andra än det ena, och jag (på något vis ) vet hur jag ska få hästen till att göra si eller så??
men har ju naturligt vis även sj behöft hjälp av andra ibland och tagit emot den med tacksamhet..
men åter till ämnet så undrar jag hur jag inte skulle kunna berätta om hans egenheter, framför allt för att han ska kunna få bo kvar hos nya ägaren( han har just pga detta vandrat runt mycket)..
ja tror inte att jag skulle vara tuffare eller bättre än någon annan, jag bara trivs med att få lösa problem och är så ärlig att jag berättar om hästens egenheter på gott och ont så att hästen och ägaren kan fungera ihp i mååånga år framåt..
tycker dock att dom som lärt sin häst lite udda saker är mycket duktigare än mej som bara försöker att få hästen att låta bli att göra udda saker!! (vilket jag tycker är mycket lättare)
PS har dock en egen uppfödning som går som tåget(och har alltid gjort) DS

 

[Grålly]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jag känner lite likadant. Har själv en häst som inte kan hanteras av alla och inte accepterar alla människor. Det är bara jobbigt, inte ett dugg roligt eller tufft. Skulle jag kunna göra hennes bakgrund ogjord, för att kunna ha en häst som är lättare med andra människor, så skulle jag göra det.

Jag gillar hästar med egen vilja, och utmaningen i att få en otrygg, "bråkig" häst lätthanterlig och trygg är bland det bästa som finns. Men det är ju utmaningen jag gillar - inte att ha en bråkig, jobbig häst.

 

[chrysler]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Det är väl tufft att ha en farlig häst
Mkt beror nog på självbekräftelse, att man själv klarar en häst som andra är rädda för.Men det är just det, man klarar ju INTE en häst som jävlas eller gör farliga saker, det är ju tvärtom!

I storhästvärlden verkar det vara vanligt.Jag läste just en artikel om en tävlingshäst som inte verkar ha alla hemma, om jag ska uttrycka mej så.Nya hästmagazinet, eller stallmagasinet.
Den kunde tydligen inte ridas av andra & hade ett hiskerligt humör.

Jag förstår inte vad det är som är så speciellt med att berätta om hur man själv hanterar denna & hur den kan tävlas fast den är så.Det är en sak om en person har en sån häst & tar hand om den själv, men när denna person inte vill ha kvar hästen?Avlivas hästen då?det tycker jag borde vara det enda rätta, att inte utsätta andra för en sån häst.

Jag har själv hållt på med stora hästar en sttor del av mitt hästliv men nu när jag har islandshästar slås jag av skillnadena mellan dessa.Visst finns det individer men jag ser mkt sällan en islandshäst som har öronen bak, som sparkar med fram & bakben osv.
Jag är själv otroligt noga med hur en häst agerar, jag gillar inte hästar som flaxar med öronen eller som har öronen bakåt större delen av tiden, dessa känns opålitliga.

 

[Sammet]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

För tredje gången: Jag menade mest IRL, syftade iaf inte regelsrätt på bukes skapade trådar, min hästvärld är lite större

Jag ska formulera första inlägget bättre nästa gång, trodde inte alla var så insnöade på buke som "alla i hästvärlden"

Tja specifisera dig bättre så behövs inte tolkningar.

Sen så tycker jag överlag inte att det är så många som skryter om sina problemhästar IRL heller.

Men det beror nog iofs på bekantskapskrettsen man har i stallet.


Visst möter jag folk som har problem med sina hästar, iom att jag arbetar med problemlösning på häst.
Men de skryter då rakt inte om det, snarare är de ju ute efter att lösa dom så de slipper problemen.

 

[the_connemara]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Tja specifisera dig bättre så behövs inte tolkningar.

Sen så tycker jag överlag inte att det är så många som skryter om sina problemhästar IRL heller.

Men det beror nog iofs på bekantskapskrettsen man har i stallet.


Visst möter jag folk som har problem med sina hästar, iom att jag arbetar med problemlösning på häst.
Men de skryter då rakt inte om det, snarare är de ju ute efter att lösa dom så de slipper problemen.

Eller läs hela tråden

Jag är glad att vi har eget stall, sådant tjat vareviga dag och jag hade sagt vad jag tycker rätt kvickt

Du borde ju se en annan sida av problemet (den trevliga med folk som inser sina problem och vill lösa dem) iom att du jobbar med det. Borde vara mycket mnidre frustrerande än folk som inte ens fattar att det är de själva som ger upphov till problemen *suck*

 

[Snowball]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jag känner samma sak. Kanske är det lite sagohästdrömmar som lever kvar hos vissa "Att ha en häst som BARA älskar mig som bara JAG kan rida och sköta"


Men som sagt det känns som att det är lite rosa "hästboksdröm" över det hela...Ingen annan i hela världen får rida/peta på/borsta min häst för han gillar BARA mig.

För ett litet tag sedan hittade jag faktiskt mina gamla ponnyböcker och roade mig med att läsa dom en regnig söndag. Och det som slog mig då var att påfallande många böcker av olika författare från olika länder hade ungefär följande scenario. En stor ilsken häst gärna hingst som ingen klarar av förutom den lilla flickan som varken har råd med egen häst eller lektioner. Trots att den lilla flickan inte har någon som helst erfarenhet klarar hon denna häst som ingen annan kan rida och ett halvår senare vinner de en stor internationell tävling.

Detta är vad man läste om när man växte upp och givetvis ville man själv vara huvudpersonen i boken. Det kanske inte är så lustigt.

När jag läste böckerna nu som vuxen för första gången på jag ville inte tänka på hur många år så blev man nästan lite chockad över just detta att en helt oerfaren person klarar det som ingen annan gör och att det går så snabbt i böckerna. Ett halvår mellan oriden och stor tävling.

Men det finns också väldigt bra ponnyböcker som är betydligt mer realistiska

 

[Nate]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jag tror att det helt enkelt är så att det är lite häftigt att vara så duktig att man kan hantera dessa "farliga" hästar. Det finns även alldeles för många som läst en massa Min Häst-serier och applicerar det i vanliga livet ala "min häst var misshandlad och fick ingen mat när han kom till mig men nu har jag räddat honom" trots att det gäller vanliga hästar som inte alls varit misshandlade.

Det ser man ju även om man kollar på medryttarannonserna. Det är jättevanligt att det skrivs om hur van man är att rida galna hästar som är vilda och stegrar. Det tar inte jag som ett + ifall jag skulle leta medryttare utan snarare som att det är en person som bara ridit på ridskola och sen kanske fått rida en privathäst med lite mer sprutt och liv i. Om jag någonsin skulle lägga ut en annons om att jag letade medryttarhäst så skulle jag inte alls känna behovet av att skryta om hur duktig jag är på att rida stegrande hästar liksom...

 

[Sammet]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

I ärlighetens namn, nej jag läste inte hela tråden. Men det finns en bra ursäkt, jag lånar dator så jag får prioritera varje gång jag får tillgång till den och skumläsa de trådar jag vill svara i.




Men jo, jag ser definitivt den bra sidan, de som är medvetna om att de behöver hjälp. De är oftast ödmjuka mot faktumet att de behöver hjälp. Och trot eller ej, men jag Är en ödmjuk person IRL, ibland kan jag dock komma ut lite hårt i text men aldrig för att skada någon medvetet.


Jag vill även betona att jag har elever som inte har problem och aldrig har haft problem med sina hästar, utan enbart strävar efter att utveckla sin kommunikation och vänskap med sin häst.


Men från tidigare erfarenheter (stall jag jobbat i för några år sedan) så vet jag att det finns gott om de som inte ens är medvetna om att de har stora problem med sin/a häst/ar och inte ens märker problemsignalerna.



Jaja, det finns folk till allt.
Jag är säkert person till något...

 

[the_connemara]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

I ärlighetens namn, nej jag läste inte hela tråden. Men det finns en bra ursäkt, jag lånar dator så jag får prioritera varje gång jag får tillgång till den och skumläsa de trådar jag vill svara i.




Men jo, jag ser definitivt den bra sidan, de som är medvetna om att de behöver hjälp. De är oftast ödmjuka mot faktumet att de behöver hjälp. Och trot eller ej, men jag Är en ödmjuk person IRL, ibland kan jag dock komma ut lite hårt i text men aldrig för att skada någon medvetet.


Jag vill även betona att jag har elever som inte har problem och aldrig har haft problem med sina hästar, utan enbart strävar efter att utveckla sin kommunikation och vänskap med sin häst.


Men från tidigare erfarenheter (stall jag jobbat i för några år sedan) så vet jag att det finns gott om de som inte ens är medvetna om att de har stora problem med sin/a häst/ar och inte ens märker problemsignalerna.



Jaja, det finns folk till allt.
Jag är säkert person till något...

De e lugnt

Btw, du har väl läst min nya NH-tråd?

 

[Sammet]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Nej det har jag tyvärr missat. Länk?

 

[the_connemara]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Här är den första:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=887002

En till med lite allmänt korkade frågor :
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=887467

 

[Zannaah]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jo, jag håller absolut med dig på detta.
Folk skryter i stort sett om att dom använder kandarbett eller diverse. Det blir ungefär som att "Kolla på mig, kolla på mig. Jag måste har världens starkaste bett, för min häst är svår riden. Ingen klara av rida han förutom jag." Eller "Jag måste spänna min martingal extra hårt för min häst är så jättesvår riden."
Det bevisa ju egentligen bara att man inte klara av sin häst.

Jag har inget emot starkare bett eller andra hjälptyglar, så vidare det används rätt. Men jag har sett många ryttare som inte varit i behov av detta (då bedömmer inte jag från vad mina ögon sett, utan vad jag själv upplevt). Det är ju faktist väldigt sorgligt att det är en sak att skryta om.

 

[Mos410]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Det undrar jag också, det är det samma med vanvårdadehästar. Nästan varje människa som köpt en häst nu för tiden har köpt den varnvårdad häst som är jätte rädd och bråkig. Och det måste berättas överrallt.
Det är synd tycker jag, för det finns ju dom som verkligen räddad vanvårdade hästar och get dom bra liv.

Skulle min häst vara rädd ofta skämms jag för då litar den ju inte på mig och är den bråkig så skämms jag för att jag inte har kontroll på min egen häst.

en snäll, välskött och pålitlig häst är det bästa, då har man något att skryta om

ps. har inte läst hela tråden ^^;

 

[anni0301]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

*kl*
Jag blir trött när man (Okunnigt folk) accepterar dåliga beteenden och istället hävdar att "jag vill ha dem så" eller "hon är så het" och skryter om vilket hett temperament hästen har som hugger i luften när man passerar...?!




Visst blir man bara trött när man får höra

"Nä hon är så skarp så det är ingen idé att säga till henne, då blir hon GAAAAALEN!"
om en treårigt sto som vägrade gå in i stallet när ägaren bad henne, så de stod å väntade på stoet till hon BEHAGADE gå in..."

"Ja h*n har sån temperament den här ! Det gillar jag"
hästen ifråga står med öronen slickade mot nacken å piskar med svansen och dansar runt när ägaren ska lägga på täcke

"H*n har så mycket energi och är så het men jag vill ha dem så"
hästen håller på att stressa livet ur sig samtidigt som ryttaren rider med sporrar och håller den stenhårt i munnen.

"h*n är så extremt het och det är bara jag som kan rida för h*n accepterar ingen annan"
Hästen vägrar alltid att stå stilla vid uppsittning, springer runt runt, nerverna utanpå kroppen samtidigt som ryttaren busrider.

Jag blir även sjukt trött på alla som lovordar sina gudomliga hästar, de är så perfekta, så välridna (men ingen annan kan såklart rida dem) å hoppar som gudar eller har gångarter som ingen annan häst i världen.
och sen när man äntligen ser ekipaget (som såklart alltid drar sig ur i sista sekund på alla tävlinga pga än den ena än den andra anledningen) så är det en liten grå mus till häst, superstressad (dvs het) springer med näsan i vädret, hjorthals, hoppar som en kråka... eh? varför kan man bara inte vara ärlig???

 

[sally66]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Hej!
Jag har också funderat mycket över problemfokuseringen, men det är väl så att det är det man vill diskutera/ha hjälp med.

Det som fungerar och är bra, det flytar ju bara på, men det kan nog vara bra att beskriva sådant ibland också. (Åtminstone för en själv).

Jag funderade ett tag över - när kommer problemen? Jag har en häst som är snäll och lugn, lätt att leda, lätt att lasta, går snällt in i duschspiltan, inga problem att rida ut, varken ensam eller i grupp. När jag ska ta in henne i hagen, kommer hon när jag visslar. Hon har aldrig bitit eller sparkat mot mig.Hon lyfter på hovarna när jag tar fram hovkratsen osv osv - helt enkelt en underbar häst
Inte heller för andra är det problem att hantera henne (hyr boxplats på ridskola)

 

[the_connemara]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jag funderade ett tag över - när kommer problemen?

Haha, då är det jättekul att sitta på en väluppfostrad unghäst. Alla säger "han är så snäll, men vänta bara tills han kommer i trotsåldern". Då ska man visst få de där problemen.

Att han dessvärre redan förbrukat över 4 år i sitt (väldigt aktiva) liv och inte visat EN ENDA tendens till minsta trots. Det pratas bort med att han är så snäll. Visst är han snäll, men det är han pga en väl etablerad grundhantering och uppfostran.

Nu är det riktigt kul när han spriner lös med mig i skogen när jag är ute o tränar. Han kan springa lös före oxå och tom busa i väg lite och sedan låta mig komma ikapp. Alla säger "Gud så snäll, så hade jag aldrig kunnat göra, min hade blivit så glad och sprunigt till skogs direkt!".

Det hade nog min med gjort om jag hade testat för 1 år sedan Fatta att man lägger ned tid och engagemang (och en massa kärlek ) på sitt umgänge med hästen ist för att bara tro hästen är född till en korsning av ängel/hund/lamm.

 

[Kamikazepiloten]

Sv: Varför så häftigt med rädda/busiga/bråkiga hästar?

Jag har en sådan häst som inte har kunnats hantera av andra. Finns inget roligt med det. Det roliga ligger i att hästen efter en tid i min ägo släppte den grejen o idag flera år senare har jag henne utlånad på foder som läromästare. När jag fick hem hästen gick hon på bakbenen, slog över, gick inte o rida i annat än full galopp, viftade med framghovarna i luften åt folk vid utsläpp.

Förra sommaren tvingade jag min, då, 12-åriga lillasyster som ridit ett 30-tal gånger i sitt liv att rida henne på ett läger. O det gick hur fint som helst.

Det är roligt.

Har även fått ta emot en hel del hästar för "tillridning" (drivit företag o tagit emot hästar på inridning/utbildning). Hästar m speciellt psyke, hästar som blivit felhanterade, hästar som blivit utsatta för misslyckade inridningar och diverse andra "roliga grejer". Än så länge har jag aldrig misslyckats (var väldigt nära att ge upp med ett speciellt sto en gång, men vi kämpade på o det gick kanoners till slut) med att få en häst rid och hanterbar. Glädjen ligger inte i att hålla på med "vilda hästar". Glädjen ligger i att kunna bevisa att med rätt inställning och hantering så är alla hästar ridbara.

När jag letar häst till mig själv, är en häst med sådana problem inget jag letar efter dock. Att utbilda och ta upp en häst i klasserna kräver så många års tränande och inlärande, att bortträning av olater o dyl bara spär på den tiden ytterligare.