Varför retas man?

[the_connemara]

Beroende på vad jag pallar så ignorerar jag mer eller mindre (även om jag hatar det men man orkar inte alltid) eller så blir jag skitförbannad. På mitt jobb finns det ingen som inte fattat och backat när jag blivit förbannad. Skulle någon av dem i det läget bli roade av vad de åstadkommit för reaktion hade jag gått direkt till chefen och åberopat ett stort arbetsmiljöproblem. Så låg respekt kan man helt enkelt inte tillåtas visa för en kollega.

Efter att jag sansat mig om jag inte fått till något bra svar i min ilska så brukar jag göra som föreslagits på några ställen i tråden bla av @Seabaz Förklara lugnt hur de får mig att känna, varför jag inte uppskattar det och fråga dem om det är deras mening. Om vi ändå tycker olika ifrågasätter jag varför jag inte respekteras (så långt har jag inte behövt gå på jobbet).

Jag är jättedålig på att ha en saklig konversation med en provocerande idiot som öht inte är intresserad av att lyssna på mig och tycker olika så att ifrågasätta händer inte även om jag önskade jag tillhörde dem som kunde detta. Läsa lusen av dem som @Red_Chili föreslår tills åtm de som ev hör på inser hur korkade de är.

 

[Lovisaleonora]

"hö hö, har inte Pride gått för långt nu?" - nu förstår jag inte hur du menar, kan du utveckla? (hade jag svarat)


Eller som senast, ett skämt om att kvinnan i hemmet (hans fru) inte gjort sitt jobb eftersom han var utan matlåda. "Det känns lite sorgligt att du inte kan ordna mat till dig själv, men jag antar att du vill ha det så."

 

[Mischmasch]

Svar till @Lovisaleonora, citeringen fungerade inte.

Första är bra tycker jag. Med andra känns det som att det finns en risk att personen spinner vidare på det och då känns det som man "spelat med" fast det inte var meningen.

Det svåraste över huvud taget tycker jag är att inte reflexmässigt le när personer försöker vara roliga fast man inte uppskattar skämten. Det sitter så i ryggmärgen på en att man ler litegrann när folk försöker vara roliga. Men jag försöker verkligen låta bli i det här fallet och då känns det (för mig) som en ganska ordentlig markering att jag inte uppskattade det. Särskilt i kombination med att jag ibland också rynkar ögonbrynen, tittar bort eller byter samtalsämnen. Men frågan är om den här personen ens uppfattar dom signalerna..

 

[Lovisaleonora]

Svar till @Lovisaleonora, citeringen fungerade inte.

Första är bra tycker jag. Med andra känns det som att det finns en risk att personen spinner vidare på det och då känns det som man "spelat med" fast det inte var meningen.

Det svåraste över huvud taget tycker jag är att inte reflexmässigt le när personer försöker vara roliga fast man inte uppskattar skämten. Det sitter så i ryggmärgen på en att man ler litegrann när folk försöker vara roliga. Men jag försöker verkligen låta bli i det här fallet och då känns det (för mig) som en ganska ordentlig markering att jag inte uppskattade det. Särskilt i kombination med att jag ibland också rynkar ögonbrynen, tittar bort eller byter samtalsämnen. Men frågan är om den här personen ens uppfattar dom signalerna..

Nej, de här personerna uppfattar inte signalerna. Personligen tycker jag det ligger på avsändare att använda kommunikation som fungerar för mottagaren om en vill bli rätt uppfattad. Att mottagaren skiter i vilket är däremot en annan fråga.

Jag sitter nästan dagligen med sådana situationer eftersom jag alltid är enda tjejen i nya sällskap. Jag behöver inte vara otrevlig, men tydlig och snabb, sedan uppstår inte problemet igen.

 

[Lager]

Har en person i min närhet som inte delar mina feministiska åsikter och (som jag uppfattar det) stört sig rätt kraftigt när jag pratat om frågor som ex fördelning av föräldraledighet, jämställt föräldraskap osv. och jag försöker därför undvika att prata om sådana frågor med honom/när han hör. Men det händer att han försöker retas (?) med mig och min lösning hittills har varit att inte svara och bara byta ämne/ignorera honom.

Det kan exempelvis vara kommentarer som "hö hö, har inte Pride gått för långt nu?" när han hör att man pratar med någon om Pridefestivalen. Eller som senast, ett skämt om att kvinnan i hemmet (hans fru) inte gjort sitt jobb eftersom han var utan matlåda. Uppenbart riktat till mig för att få en reaktion.

Jag har så svårt att förstå vad man får ut av det, vad är det för reaktion man vill ha?
Jag har svårt att tro att man faktiskt tror att mottagaren (i det här fallet jag) tycker det är roligt?
Eller så är det bara jag som är humorbefriad som inte kan ta skämt om ojämställdhet från någon som jag vet inte delar mina feministiska värderingar.

Hur hanterar man det?

Tystnad=medhåll. Så tänker jag.

Jag klarar bara inte att släppa igenom vissa saker, och typ sitta passiv som en 1800-talsfröken...

Det kan räcka med att säga att du inte håller med. Du behöver inte dra igång en stor diskussion om du inte vill. Men sitt inte tyst och passiv. Det är då enbart hans röst som hörs och hans röst som sätter agendan och tonen i samtalet. Den rätten ska du inte ge honom.

Sedan om han är socialt klumpig. Eller han vill såra dig. Eller om han faktiskt tycker det han säger. Det är ju svårt att uttala sig om, och din respons beror lite på vilket det gäller. Men välj en respons och kör på den. Sitt inte tyst! Den enda som tjänar på tystnad är de tillåts vräka ur sig dumheter oemotsagda.

 

[lizzie]

Har en person i min närhet som inte delar mina feministiska åsikter och (som jag uppfattar det) stört sig rätt kraftigt när jag pratat om frågor som ex fördelning av föräldraledighet, jämställt föräldraskap osv. och jag försöker därför undvika att prata om sådana frågor med honom/när han hör. Men det händer att han försöker retas (?) med mig och min lösning hittills har varit att inte svara och bara byta ämne/ignorera honom.

Det kan exempelvis vara kommentarer som "hö hö, har inte Pride gått för långt nu?" när han hör att man pratar med någon om Pridefestivalen. Eller som senast, ett skämt om att kvinnan i hemmet (hans fru) inte gjort sitt jobb eftersom han var utan matlåda. Uppenbart riktat till mig för att få en reaktion.

Jag har så svårt att förstå vad man får ut av det, vad är det för reaktion man vill ha?
Jag har svårt att tro att man faktiskt tror att mottagaren (i det här fallet jag) tycker det är roligt?
Eller så är det bara jag som är humorbefriad som inte kan ta skämt om ojämställdhet från någon som jag vet inte delar mina feministiska värderingar.

Hur hanterar man det?

Jag skulle säga till personen typ så här: "Jag uppskattar inte dina kommentarer utan finner dem oerhört kränkande. Om det fortsätter så måste jag ta upp det med min chef".

Så fick jag göra på en arbetsplats och då blev det tyst. Även om personen då hävdar att det bara är ett skämt - så kan INGEN ta ifrån dig DIN upplevelse.

Om någon säger något till mig som jag inte uppskattar så brukar jag börja med att ignorera, men fortsätter provokationerna så säger jag ifrån att jag inte alls uppskattar det hela. På ett väldigt sakligt och tydligt sätt.

/Lizzie

 

[pajaztar]

Har en person i min närhet som inte delar mina feministiska åsikter och (som jag uppfattar det) stört sig rätt kraftigt när jag pratat om frågor som ex fördelning av föräldraledighet, jämställt föräldraskap osv. och jag försöker därför undvika att prata om sådana frågor med honom/när han hör. Men det händer att han försöker retas (?) med mig och min lösning hittills har varit att inte svara och bara byta ämne/ignorera honom.

Det kan exempelvis vara kommentarer som "hö hö, har inte Pride gått för långt nu?" när han hör att man pratar med någon om Pridefestivalen. Eller som senast, ett skämt om att kvinnan i hemmet (hans fru) inte gjort sitt jobb eftersom han var utan matlåda. Uppenbart riktat till mig för att få en reaktion.

Jag har så svårt att förstå vad man får ut av det, vad är det för reaktion man vill ha?
Jag har svårt att tro att man faktiskt tror att mottagaren (i det här fallet jag) tycker det är roligt?
Eller så är det bara jag som är humorbefriad som inte kan ta skämt om ojämställdhet från någon som jag vet inte delar mina feministiska värderingar.

Hur hanterar man det?

Be personen utveckla sin tanke tills den blir obekväm. Ex:
"Har inte pride gått för långt, höhö"
"Hur menar du?" (eller "Kan du ge exempel")


Förhoppningsvis (troligen) kan inte personen utveckla sin tanke särskilt långt utan byter ämne.

 

[sjoberga]

Be personen utveckla sin tanke tills den blir obekväm. Ex:
"Har inte pride gått för långt, höhö"
"Hur menar du?" (eller "Kan du ge exempel")


Förhoppningsvis (troligen) kan inte personen utveckla sin tanke särskilt långt utan byter ämne.

Det brukar mest sluta med att de drar hela sitt register av antifeminism, rasism och sexism. För varje gång man begär djup byter de ämne till nästa. Been there.

Men det kan säkert funka om man anar att den andre parten är mottaglig alls för ett resonerande i frågorna. Öppningsanföranden vi diskuterat i denna tråd antyder tyvärr inte det.

 

[athena_arabians]

Jag håller med flera i tråden som nämnt att man tar upp det med ansvarig chef. Det är hens jobb att hantera arbetsmiljön och jag hade inte mått bra av att jobba på ett ställe där det sas är ok med sexistiska/homofoba/rasistiska skämt. Hade jag varit chefen hade jag varit väldigt upprörd om jag inte fått veta om det, vet man inte om det är det ju svårt att göra något åt det.

Generellt tycker jag att man ska vara försiktig att hantera sådana här problem på arbetsplatsen själv, det blir lätt fel. Det är som sagt chefens jobb att se till att det är en bra arbetsmiljö.

 

[sjoberga]

Jag håller med flera i tråden som nämnt att man tar upp det med ansvarig chef. Det är hens jobb att hantera arbetsmiljön och jag hade inte mått bra av att jobba på ett ställe där det sas är ok med sexistiska/homofoba/rasistiska skämt. Hade jag varit chefen hade jag varit väldigt upprörd om jag inte fått veta om det, vet man inte om det är det ju svårt att göra något åt det.

Generellt tycker jag att man ska vara försiktig att hantera sådana här problem på arbetsplatsen själv, det blir lätt fel. Det är som sagt chefens jobb att se till att det är en bra arbetsmiljö.

Håller med. Det finns risk för att det eskalerar också, som ofta kan förhindras genom att chefen tar tag i det i sin linda.

 

[Lovisaleonora]

Generellt tycker jag att man ska vara försiktig att hantera sådana här problem på arbetsplatsen själv, det blir lätt fel. Det är som sagt chefens jobb att se till att det är en bra arbetsmiljö.

Där tycker jag det kan vara en fördel om en i alla fall bett om utveckling från dårfinken. Om pride - "hur menar du nu?". Fördjupningen blir en sanslös harang - DÅ går jag vidare med harangen till chefen.

 

[Mischmasch]

Håller med. Det finns risk för att det eskalerar också, som ofta kan förhindras genom att chefen tar tag i det i sin linda.

Men skulle ni räkna dom exempel jag gav som homofoba/sexistiska? Det känns lite "hårt" men det kanske är mest är jag som försöker borsta bort det och intala mig själv att jag är för känslig, "det är ju bara på skämt".

 

[Petruska]

Men skulle ni räkna dom exempel jag gav som homofoba/sexistiska? Det känns lite "hårt" men det kanske är mest är jag som försöker borsta bort det och intala mig själv att jag är för känslig, "det är ju bara på skämt".

I din trådstart pekar kommentaren om Pride mot homofobi. Om en osäker hbt-person hörde den, var det säkert lite jobbigt för hen.

Matlådekommentaren är sunkig och pekar mot en sorts misogyni. Hur ska vi som yrkeskvinnor kunna ha fungerande arbetsrelationer med en man med en sådan kvinnosyn?

Båda är solklara fall för chefen och likabehandlingsombudet eller amo eller båda.

 

[Tonto]

Men skulle ni räkna dom exempel jag gav som homofoba/sexistiska? Det känns lite "hårt" men det kanske är mest är jag som försöker borsta bort det och intala mig själv att jag är för känslig, "det är ju bara på skämt".

Ja verkligen. Jag hade gått till chefen.

 

[Inte_Ung]

När jag var yngre så debatterade jag. Jag dödade sunkiga skämt med saklighet. Det fungerade och arbetet kunde sedan fortsätta.
Numera efter några erfarenheter med konstiga människor så kör jag med vänlighet. De behöver litet uppmärksamhet bara så går det över.
Om Pride så har jag svarat " Jag tycker det är så härligt när människor lever ut sina personligheter. Vad har du som du gillar? "
Om lunchlådan " Jag är en upptagen kvinna med många järn i elden, det här sparar tid till viktigare saker. "
Jag tycker att ärlighet och vänlighet fungerar bäst.
Blir det otrevligt så säger jag det.
Men nu så är ju inte jag det minsta konflikträdd heller vilket underlättar.

 

[karamelldrottningen]

Jag gillar inte konflikter så hade troligen sagt något i stil med ”att du är ju på riktigt dum i huvudet” och rest mig och satt mig någon annanstans.

 

[Silkisif]

Lär dig ”slänga käft”.

Hur du ska lära sig vet jag inte men kanske kör Trump-stil, dvs ”attackera”.

Kanske kommentaren om Pride, ” inte förrän du kommit ut ur garderoben har Pride gått för långt” eller liknande. Släng käft. Käfta med gubbfan.

Matlådan .. ”ja din fru gör väl inte matlåda när du inte presterar i sänghalmen....”

undra om jag är så här van i verkligheten men rättså släng i att slänga käft är jag. Fast det är jobbig social stämning när man måste slänga käft jämnt.

Jag hade också svarat så. Fast otrevligare, och jag hade försökt ta det lite mindre dömade mot de han "hatar" på.

Det har fungerat hittills, jag tror inte de tänkt om men de har i alla fall lärt sig hålla käften bland mig.

 

[hastflicka]

Som @Lager sa, tystnad ar medhall.

Precis som @tanten sa, sag att du blir ledsen. Nagot i stil med, "Men varfor sager du sa? Jag blir sa ledsen nar du hackar pa mig"

Bullies forstar inte alltid konsekvenserna av vad de sager ... och har ofta mycket svart att se saker fran nagon annans perspektiv. De ar inte alltid bullies for att de ar elaka, utan oftast for att de ar osakra och behover bekraftelse av kompisar att de ar roliga och "med i ganget".

 

[sjoberga]

Men skulle ni räkna dom exempel jag gav som homofoba/sexistiska? Det känns lite "hårt" men det kanske är mest är jag som försöker borsta bort det och intala mig själv att jag är för känslig, "det är ju bara på skämt".

Jag tänker att det aldrig är fräscht när en representant för gruppen som förtrycker drar ett ”skämt” om förtrycket. Ännu mer aldrig om det är för en som är utsatt för det. Ännu mer aldrig om denne är ensam om att vara utsatt.

Det går att skämta finessrikt där adressen är förtryckarna, men då måste man vara lyhörd för att ironin går fram och annars vara beredd att be både om ursäkt och förklara hur man tänkte. Och inse att man kanske inte är så bra på att förmedla det och kanske låta bli helt. Jag läste inte in några sådana antydningar om att det var avsikten i situationen.

Så jag håller med @Petruska , jag satsar alla mina insatser på att det ligger en mycket trist syn på både homosexuella och kvinnor bakom.

 

[95johsv]

Har en som drar sådana skämt, tog från början att jag inte uppskattade dem. Det eldade på personen såtillvida att skämten kom bara fler och fler för jag hade ju sagt jag inte uppskattade dem.

Det slutade i att jag sa att nu går jag härifrån och vägrar vara i närheten av personen om ingen stöttar och stoppar dessa dumheter. Det hade eskalerat för varje gång jag sa ifrån. DÅ klev andra in och stöttade mig och nu kan vi frostigt vara i samma rum och personen öppnar inte käften eller är överdrivet trevlig....