Sv: Varför ratas fuxarna av köparna?
Hoho!
Vet jag väl inte om jag är precis.
Att "chestnut mares" är lite eljest är ju något som man inte bara pratar om i travvärlden. Att det skulle gälla hingstar eller valacker har jag dock aldrig hört förut.
Själv har jag fått en fuxmärr över mig en gång, hon reste sig och slog över. I övrigt kan jag nog inte påstå att jag tycker att det har legat speciellt mycket i påståendet. Jag bör nog ha träffat några hundra fuxmärrar iallafall vid det här laget. Jag tycker inte att de har varit svårare än ston i allmänhet. Missförstå mig inte. Jag älskar att jobba med ston, men de har ofta mycket i bagaget från de som kanske egentligen skulle hålla sig till valacker.
Själva har vi tre fuxar i stallet just nu. "Snyggot" som martha kallar honom, har väl möjligtvis lite för mycket will to please. Åringshingsten far runt i hagen som en liten terrier men blir superlugn så fort man gör något med honom: "ÄNTLIGEN får jag jobba, säger han".
Det tre veckor gamla stoet kanske blir något att bita i, för hon verkar ha fått ett självförtroende stort som ett höghus. Å andra sidan lunkar hon redan fint i hängande grimskaft när man leder henne och är allmänt vettig.
Undrar hur mycket i sådana här påståenden som blir självuppfyllande profetior?
Å andra sidan KAN ju olika anlag vara sammankopplade, som tex färg och temperament, eller som hos paint och deras letalanlag. Jag tror dock att det i så fall blir betydligt tydligare hos arter/raser med mycket mindre avelsunderlag än hos våra hästar/travare.
Tex har jag hört att black and tan färgade amerikanska cockrar ska vara aggresiva. Det har stämt hos de jag har träffat, men stämmer säkerligen inte hos alla.