varför naffsar hund?

Förstår inte heller riktigt grejen med varför hunden inte ska få vara i sängen/ha närhet för att den gjorde utfall på promenaden. Tänk vad lite närhet och gos min hane hade fått innan om jag tänkte så..

Däremot kanske hunden bör få ha en viloplats där den vet att den får vara ifred från dom andra hundarna. Men det är ju för hundens skull.

Jag upplevde det dessutom som att det var första gången sheltien naffsade sådär. Kan ju ha att göra med att ägaren inte är med och hunden inte känner förtroende för hundvakten än.

Tips till ts:
1. Försök se hundens signaler. Blir den stel? Ger en sur blick?
2. Ge den en egen viloplats där du ser till att den får vara ifred.
3. Bygg upp eran relation. Kanske lite roliga trick som hunden redan kan med massa belöning? Lek om hunden gillar det. Nästa gång ni möter en person så fös/visa hunden bakom dig och ge gotte där. Ge gärna ett simpelt kommando som "sitt" så hunden sitter kvar bakom dig. Du tar hand om det läskiga, inte vovven.

Lycka till under hundvaktstiden :)
 
Däremot kanske hunden bör få ha en viloplats där den vet att den får vara ifred från dom andra hundarna. Men det är ju för hundens skull.


Där har du anledningen till att jag inte hade tagit upp hunden i sängen. En egen plats att kunna komma undan om den blir stressad/tycker det känns jobbigt pga de andra hundarna. För hundens skull.

Sen om/när hunden vant sig/känner sig säker, så är den självklart välkommen att få vara med vart den vill.

Men jag hade till en början försökt att eliminera varje sak jag kunnat för att inte provocera fram något mellan hundarna, tex som situationen blev i sängen. Jag hade plockat bort ben och leksaker och inte utfodrat hundarna tillsammans, allt för att tänka säkerhet för att det inte ska hända något/uppstå skador på några hundar.
 
Men alltså, vad säger hundens ägare om hela den här situationen? Kanske har hundägaren inga problem med hunden själv och kan hitta en mer lämplig hundvakt under den tid som det behövs?

Hade jag lämnat mina hundar till någon som fått så stora problem att de behövt skriva en forumtråd för att få hjälp, då hade jag omedelbart hämtat mina hundar och försökt hitta ett mer fungerande lösning.
 
Där har du anledningen till att jag inte hade tagit upp hunden i sängen. En egen plats att kunna komma undan om den blir stressad/tycker det känns jobbigt pga de andra hundarna. För hundens skull.

Sen om/när hunden vant sig/känner sig säker, så är den självklart välkommen att få vara med vart den vill.

Men jag hade till en början försökt att eliminera varje sak jag kunnat för att inte provocera fram något mellan hundarna, tex som situationen blev i sängen. Jag hade plockat bort ben och leksaker och inte utfodrat hundarna tillsammans, allt för att tänka säkerhet för att det inte ska hända något/uppstå skador på några hundar.
Samma här. Här har var och en sin egen viloplats. Sängen är till för oss folk. Hundarna har korg. Vi inkräktar inte på varandras sovplatser.
Myser ihop gör vi över allt annars. Soffan, golvet, ute mm.
 
Där har du anledningen till att jag inte hade tagit upp hunden i sängen. En egen plats att kunna komma undan om den blir stressad/tycker det känns jobbigt pga de andra hundarna. För hundens skull.

Sen om/när hunden vant sig/känner sig säker, så är den självklart välkommen att få vara med vart den vill.

Men jag hade till en början försökt att eliminera varje sak jag kunnat för att inte provocera fram något mellan hundarna, tex som situationen blev i sängen. Jag hade plockat bort ben och leksaker och inte utfodrat hundarna tillsammans, allt för att tänka säkerhet för att det inte ska hända något/uppstå skador på några hundar.

Absolut, det håller jag som sagt med om. Men som jag förstod det så hade hunden inte visat resursvakt innan, vad ts märkt iaf. Så i det läget, innan man märkt av det blir det ju klurigt att säga att hunden inte får vara i sängen. Om man däremot märker av spändhet är det en helt annan sak.

Jag har haft daghundar och alla har faktiskt fått vara med i säng och soffa precis som mina hundar. Så det tycker jag inte är konstigt alls.
 
Vet inte vad jag ska säga. Jösses alltså vissa gör verkligen en höna V en fjäder. .. jag har inga problem med hunden överhuvudtaget den är snäll och mjuk . Jag undrade bara om det verkligen är normalt att en hund ska försöka bita folk. Har nämligen aldrig behövt vara i en sån situation med hund innan. .osäkerhet är en sak men denna försökte hugga. Och har bitit en i handen tidigare säger ägaren. Men hunden får vara i min säng oavsett. Tror inte den blir mer stabil ute för jag slänger ner den från sängen :-D
 
Och tack för alla träninngstips och omtänksamma råd. Men jag bad absolut inte om detta. Ville bara höra om detta är vanligt förekommande. Då jag inte uppfattar det som frisk att en hund ska bita efter både människor och hundar för den är osäker .. jag har absolut inget intresse av att Träna andras hundar :) har mina egna och dom är så som jag vill ha dom. Sen skiter jag i hur andra tränar sina hundar. .tycker bara inte det är trevligt när en hund ska försöka bita en människa som beter sig fullt normalt. Inte alkis inte högljudd yvig eller något åt det hållet. Tvärtom han ignorerade denna hunden.
 
Samma här. Här har var och en sin egen viloplats. Sängen är till för oss folk. Hundarna har korg. Vi inkräktar inte på varandras sovplatser.
Myser ihop gör vi över allt annars. Soffan, golvet, ute mm.
Ja det är en n smaksak . Jag tycker om att ha mina hundar i sängen :) de får gärna inkräkta på min säng hur mycket de vill :)
 
Ja det är en n smaksak . Jag tycker om att ha mina hundar i sängen :) de får gärna inkräkta på min säng hur mycket de vill :)
Nej. Det behöver inte vara en smaksak. Alla hundar klarar inte av att hålla sams i situationer om uppmärksamhet och närhet från oss människor. Många hundar kan vara enormt resursvaktande i sådana situationer. Speciellt en lite osäker hund som finner människan som sin trygghetsresurs. Tex en ny hund i ny miljö.
 
Nej. Det behöver inte vara en smaksak. Alla hundar klarar inte av att hålla sams i situationer om uppmärksamhet och närhet från oss människor. Många hundar kan vara enormt resursvaktande i sådana situationer. Speciellt en lite osäker hund som finner människan som sin trygghetsresurs. Tex en ny hund i ny miljö.
Jag vet jag vet. Smaksak var man trivs med för typ av hundar också. Mina är milda och om de någon gång tycker att någon av de andra kommer för nära morrar de och då flyttar sig den andra direkt. Jag trivs med milda snälla hundar och skulle inte tycka om att ha hundar som vaktade så pass att de flyger ihop över resurser.
 
Jag vet jag vet. Smaksak var man trivs med för typ av hundar också. Mina är milda och om de någon gång tycker att någon av de andra kommer för nära morrar de och då flyttar sig den andra direkt. Jag trivs med milda snälla hundar och skulle inte tycka om att ha hundar som vaktade så pass att de flyger ihop över resurser.
Hur vet du när du skaffar en valp om den kommer att bli mild som du kallar det eller resursvaktande?
Eller menar du att du skulle avyttra hunden om den utvecklade vissa egenskaper?
 
Och tack för alla träninngstips och omtänksamma råd. Men jag bad absolut inte om detta. Ville bara höra om detta är vanligt förekommande. Då jag inte uppfattar det som frisk att en hund ska bita efter både människor och hundar för den är osäker .. jag har absolut inget intresse av att Träna andras hundar :) har mina egna och dom är så som jag vill ha dom. Sen skiter jag i hur andra tränar sina hundar. .tycker bara inte det är trevligt när en hund ska försöka bita en människa som beter sig fullt normalt. Inte alkis inte högljudd yvig eller något åt det hållet. Tvärtom han ignorerade denna hunden.

Om den osäkra hunden inte får det utrymme den vill ha så är det ju helt naturligt att hotet trappas upp och följs av ett bett. Sannolikt är det inte ett allvarligt bett i sådana situationer utan mer stöt/nafs. Om man inte pressar hunden ytterligare då. Ur hundens synvinkel är detta inga konstigheter. I princip alla hundar har ett långt och välfungerande varningssystem som de tar till innan bett, några få är "lömska" och biter utan förvarning. Men de är så ovanliga att jag aldrig sett någon. Och då har jag sett 1000-tals hundar. Det är mycket mycket vanligare att hunden har ett "fint" språk (särskilt bland vallhundraser) och att hundägaren missar de här små signalerna. Min egen hunds starkaste varningssignal när han är nära bett är att han blir "svart" i ögonen. Nu har jag tagit honom från situationen båda gångerna han har visat detta så det har inte blivit värre än så. Men för en ouppmärksam eller oerfaren ägare så är det lätt att missa de små signalerna och då menar man att bettet har varit "oprovocerat".

Men bara för att något är normalt så behöver inte det betyda att det är önskvärt. Jag tycker ju att en hund som biter en människa som bara står och pratar är riktigt kass mentalt. En sådan hund åker nog rätt snabbt på en rapporteringskod A på ett officiellt hundsammanhang, dvs den har visat ett oacceptabelt beteende. Är hunden stor eller man har barn eller det bara blir för besvärligt så är det ett vanligt skäl till avlivning, och lyckas den skada en annan människa så finns ju risken att polisen kommer och hämtar hunden (högst osannlikt när det gäller en liten sheltie). Man kan ju också fundera på hur en sådan hund faktiskt mår när den upplever allting som hotfullt? Väljer man att inte avliva så tycker jag att man som ägare ska se till att skaffa sig sådan utbildning att man kan hantera hunden på ett sätt som inte riskerar omgivningen, och som gör att hunden kan få ett drägligt liv.
 
Hur vet du när du skaffar en valp om den kommer att bli mild som du kallar det eller resursvaktande?
Eller menar du att du skulle avyttra hunden om den utvecklade vissa egenskaper?

Det är ju betydligt vanligare i vissa raser än i andra. Köper man en bruksras kommer det nästan på köpet. Medan retrievers många gånger helt verkar sakna förmågan att visa aggression i sådana sammanhang.
 
Det är ju betydligt vanligare i vissa raser än i andra. Köper man en bruksras kommer det nästan på köpet. Medan retrievers många gånger helt verkar sakna förmågan att visa aggression i sådana sammanhang.
Absolut att man sätter oddsen på sin sida i val av ras. Och genom att ta reda på den mentala statusen i linjerna. Men det är ju inga garantier.

Dessutom, hundar kan vara oerhört resursstarka utan att någonsin bita.
 
Om den osäkra hunden inte får det utrymme den vill ha så är det ju helt naturligt att hotet trappas upp och följs av ett bett. Sannolikt är det inte ett allvarligt bett i sådana situationer utan mer stöt/nafs. Om man inte pressar hunden ytterligare då. Ur hundens synvinkel är detta inga konstigheter. I princip alla hundar har ett långt och välfungerande varningssystem som de tar till innan bett, några få är "lömska" och biter utan förvarning. Men de är så ovanliga att jag aldrig sett någon. Och då har jag sett 1000-tals hundar. Det är mycket mycket vanligare att hunden har ett "fint" språk (särskilt bland vallhundraser) och att hundägaren missar de här små signalerna. Min egen hunds starkaste varningssignal när han är nära bett är att han blir "svart" i ögonen. Nu har jag tagit honom från situationen båda gångerna han har visat detta så det har inte blivit värre än så. Men för en ouppmärksam eller oerfaren ägare så är det lätt att missa de små signalerna och då menar man att bettet har varit "oprovocerat".

Men bara för att något är normalt så behöver inte det betyda att det är önskvärt. Jag tycker ju att en hund som biter en människa som bara står och pratar är riktigt kass mentalt. En sådan hund åker nog rätt snabbt på en rapporteringskod A på ett officiellt hundsammanhang, dvs den har visat ett oacceptabelt beteende. Är hunden stor eller man har barn eller det bara blir för besvärligt så är det ett vanligt skäl till avlivning, och lyckas den skada en annan människa så finns ju risken att polisen kommer och hämtar hunden (högst osannlikt när det gäller en liten sheltie). Man kan ju också fundera på hur en sådan hund faktiskt mår när den upplever allting som hotfullt? Väljer man att inte avliva så tycker jag att man som ägare ska se till att skaffa sig sådan utbildning att man kan hantera hunden på ett sätt som inte riskerar omgivningen, och som gör att hunden kan få ett drägligt liv.
Tack för mycket bra svar ! Hunden verkar må bra i övrigt och är glad och mycket snäll annars. Ägaren jobbar på osäkerheten:)
 
Hur vet du när du skaffar en valp om den kommer att bli mild som du kallar det eller resursvaktande?
Eller menar du att du skulle avyttra hunden om den utvecklade vissa egenskaper?
Det kan jag såklart inte veta till hundra procent. Men jag väljer raser med Spaniel retriever mentalitet ( ja jag vet att Alla sådana inte är milda ) ja jag hade nog faktiskt omplacerat en hund som biter efter folk jag har haft en hund som inte tålde andra hundar i tio år och det begränsar livet enormt.livet är för kort för att hålla djur med mentalitet man inte alls trivs med. Jag har valt en ras som är snäll mot allt och alla för det trivs jag med :)
 

Liknande trådar

Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 307
Senast: Tonto
·
Hundträning Hjälper ett ungt par som har en tvåårig fralla, hane. Paret har precis skaffat sitt första barn. För "säkerhets skull" fick inte hunden...
Svar
9
· Visningar
1 546
Senast: Tuggben
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 452
Senast: Ragdoll
·
Övr. Hund Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick. Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 748
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mata småfåglarna
  • Storlek röd Kong?
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp