Eme_liie
Trådstartare
Behöver andras syn på det hela för just nu sliter jag bara håret över hur jag kan känna så här...
Det har väl varit i nån månad nu att jag känner varför har jag häst?? Men samtidigt känner jag att det inte är själva hästeriet som är jobbigt men det blir ju jobbigt på grund av att annat i hästväg är jobbigt..
Så här ser det ut nu:
Äger två hästar en svensk varmblodig travare 19 år, han är allt för mig vi har gått igenom så otroligt mkt och det var på honom jag lärde mig att rida häst å inte åka häst.. Han följer mig vart jag än skulle gå och jag gör det samma. Står på stall (stall x). En 1 åring svenskt varmblod, står på lösdrift på ett super ställe (stall y) dock ligger det ca 40 minuter bort. Men dom sköter allt så behöver inte åka dit överhuvudtaget..
Så jag betalar för två hästar men "har" bara en eftersom att det bara är den äldre jag verkligen tar hand om.
Men nu börjar det liksom äta inom mig att varför har jag häst? Men det hela försvinner så fort jag ser honom i hagen då är allt guld och gröna skogar.. Men det känns som om att det är för mkt som bara går åt skogen och jag ligger +-0 varje månad i pengar dock inte den stora frågan då jag ändå inte har annat att göra för dom pengarna. Det börjar bli så illa att jag känner att det kanske är dax att ge upp hästarna, men jag vill ändå inte eftersom att jag vet hur Dåligt jag mår utan dom. Sälja 19 åringen känns som en omöjlig uppgift, Vem köper en 19 årig x-travare (dock bra utbildad) Känns bara fel? lämna ut på foder? nej tack har gjort det och gör inte om det.. Avliva? Det kommer jag ångra så fort skottet är gjort.. Men tror ni att det kanske skulle hjälpa att byta stall för att jag ska må bättre, dock finns det inga lika bra stall som det här även eftersom att han får vara ute 13 timmar och i en stor hage, alltså ingen lerhage utan det är gräs i den året runt, alltså tillräckligt stor.. Men det här är det enda + för som det är nu.. här kommer -
Finns säkert mkt mer men det jag kommer på för tillfället.. Det är allt det där som gör att jag får upp frågan varför håller jag på med hästar?.
Så funderar nu på kan det kanske hjälpa om jag byter stall får komma ifrån det små synta samhället. Men då vet jag oxå att jag kommer att få välja bort 13 timmar ute i stor hage. Fast så kanske jag ska säga att han har stått i "värre" stall med mindre utevistelse och mindre hagar utan att ha dött av det.. Men mitt samvete vill inte riktigt släppa det men min själ mår inte bra av hur vi har det nu..
Väntar just nu på ett svar från stall y om dom har platser kvar men det kommer innebära bilfärd på lite över 1 timme, är det värt det? men finns ridhus super ridvägar och om jag har fattat det hela rätt så mockar dom och sköter det hela så jag behöver bara åka dit för att rida inte tänka på fodret, strö m.m. Och jag kan ta min dag i veckan med den lilla när jag ändå fixar med min gammel gubbe.
Ska även leta om det finns något närmre men vet att det inte finns något stall härom kring som har hästarna ute så länge så utevistelsen kommer jag inte ifrån..
Hoppas ni orkade läsa igenom det hela det är säkert jätte rörigt så fråga om det är något som är oklart.. Sen ska jag egentligen inte lägga in trådar mitt i natten då jag tänker mindre klart men behöver skriva av mig och som sagt få någon annans syn på det hela..
Det har väl varit i nån månad nu att jag känner varför har jag häst?? Men samtidigt känner jag att det inte är själva hästeriet som är jobbigt men det blir ju jobbigt på grund av att annat i hästväg är jobbigt..
Så här ser det ut nu:
Äger två hästar en svensk varmblodig travare 19 år, han är allt för mig vi har gått igenom så otroligt mkt och det var på honom jag lärde mig att rida häst å inte åka häst.. Han följer mig vart jag än skulle gå och jag gör det samma. Står på stall (stall x). En 1 åring svenskt varmblod, står på lösdrift på ett super ställe (stall y) dock ligger det ca 40 minuter bort. Men dom sköter allt så behöver inte åka dit överhuvudtaget..
Så jag betalar för två hästar men "har" bara en eftersom att det bara är den äldre jag verkligen tar hand om.
Men nu börjar det liksom äta inom mig att varför har jag häst? Men det hela försvinner så fort jag ser honom i hagen då är allt guld och gröna skogar.. Men det känns som om att det är för mkt som bara går åt skogen och jag ligger +-0 varje månad i pengar dock inte den stora frågan då jag ändå inte har annat att göra för dom pengarna. Det börjar bli så illa att jag känner att det kanske är dax att ge upp hästarna, men jag vill ändå inte eftersom att jag vet hur Dåligt jag mår utan dom. Sälja 19 åringen känns som en omöjlig uppgift, Vem köper en 19 årig x-travare (dock bra utbildad) Känns bara fel? lämna ut på foder? nej tack har gjort det och gör inte om det.. Avliva? Det kommer jag ångra så fort skottet är gjort.. Men tror ni att det kanske skulle hjälpa att byta stall för att jag ska må bättre, dock finns det inga lika bra stall som det här även eftersom att han får vara ute 13 timmar och i en stor hage, alltså ingen lerhage utan det är gräs i den året runt, alltså tillräckligt stor.. Men det här är det enda + för som det är nu.. här kommer -
- Får åka till stallet 3 ggr per dag
- Får fixa allt material själv, alltså spån, hö m.m.
- Finns en uteridbana (dock utan belysning ibland)
- Otroligt dåligt med ridvägar.. överallt sitter det ridförbud
- Gubben är svårlastad så finns ingen möjlighet att åka till ridhus 2 ggr i veckan. ridhus behöver vara inom ridavstånd
- Ingen i samhället håller igång hästarna som jag gör. alltså rider jag alltid själv
- Ingen i min egen ålder.. skilljer runt 20 år
- Det är aldrig lugnt mellan oss personer i stallet. finns trådar om det
- Pga mina åsikter så blir det lätt bråk (åsikter som att jag tycker att en häst mår bra av att gå 6 dagar i veckan och inte 1 gång varannan vecka.
Finns säkert mkt mer men det jag kommer på för tillfället.. Det är allt det där som gör att jag får upp frågan varför håller jag på med hästar?.
Så funderar nu på kan det kanske hjälpa om jag byter stall får komma ifrån det små synta samhället. Men då vet jag oxå att jag kommer att få välja bort 13 timmar ute i stor hage. Fast så kanske jag ska säga att han har stått i "värre" stall med mindre utevistelse och mindre hagar utan att ha dött av det.. Men mitt samvete vill inte riktigt släppa det men min själ mår inte bra av hur vi har det nu..
Väntar just nu på ett svar från stall y om dom har platser kvar men det kommer innebära bilfärd på lite över 1 timme, är det värt det? men finns ridhus super ridvägar och om jag har fattat det hela rätt så mockar dom och sköter det hela så jag behöver bara åka dit för att rida inte tänka på fodret, strö m.m. Och jag kan ta min dag i veckan med den lilla när jag ändå fixar med min gammel gubbe.
Ska även leta om det finns något närmre men vet att det inte finns något stall härom kring som har hästarna ute så länge så utevistelsen kommer jag inte ifrån..
Hoppas ni orkade läsa igenom det hela det är säkert jätte rörigt så fråga om det är något som är oklart.. Sen ska jag egentligen inte lägga in trådar mitt i natten då jag tänker mindre klart men behöver skriva av mig och som sagt få någon annans syn på det hela..
