Nu blir jag lite engagerad, vet inte om jag tillför något men vad umgås du i för kretsar, kan de bara kritisera dig? Åk utomlands en längre period i en annan kultur? Annan kultur kanske i Sverige? Det är ganska tung jantelag generellt i Sverige.Efter många års funderingar, efter många kommentarer ifrån vänner, folk, familj, pojkvän m.m så börjar jag fundera på varför jag beter mig som jag gör.
Är det något fel på mig? Varför resonerar jag som jag gör? Varför beter jag mig som jag gör?
Är det sådan jag är eller kan det vara på grund utav något?
1. Jag har svårt att koncentrera mig.
2. Jag agerar oftast först och tänker sedan.
3. Jag är rastlös - Hela tiden! Ändå har jag svårt att "komma igång" och "ta tag" i saker.
4. Humörsvängningar
5. Jag går ifrån kall till överkänslig.
6. Jag pendlar mellan att vara överlycklig, orolig, ledsen och arg.
7. Kan inte sitta still (som jag nämnde på nr 3). Är vi till exempel på restaurang blir jag så rastlös att jag får panik.
8. Jag känner mina egna känslor så starkt att dom blir fysiska. Men när någon annan försöker förklara för mig hur DOM mår känns det inte som jag kan visa någon empati fastän att jag vet hur personen mår.
9. Har noll intresse för att lyssna på någon.
10. Tappar motivation till ALLT.
11. Avskyr när folk blir för närgångna. När någon är ledsen får jag nästan ångest för att jag vet att "nu måste jag ge personen en kram". Det låter så HEMSKT men jag klarar inte av det.
12. Jag tänker något så in i helvete mycket. Och brett. Det slutar inte.
13. Vad jag än gör så känns det inte som folk förstår varför jag gör/säger/agerar som jag gör. Fastän jag inte förstår varför det skulle vara så konstigt?
14. Allt jag gör blir så impulsivt.
15. Kan inte hålla mig till en röd tråd. Det blir oftast pannkaka utav allt jag gör (som denna text till exempel).
Jag vill inte trampa någon på tårna utan endast få konstruktiva åsikter och tips.
Ni får mer än gärna vara uppriktiga och ärliga men hålla god ton.