annax skrev:
Isold skrev:
freyja skrev:
Precis. Man känner sina ston och hingstar bäst själv och vet vilka som passar med vad. Och nu råkar det vara som så att min egen hingst passar utmärkt till just mina ston!ripegarden skrev:Med risk för att vara tjatig; det ena utesluter inte det andra.
Avelsvärderade/godkända hingstar/ston kommer fortfarande att ha sitt värde och efterfrågan.
Gårdsaveln kommer att rensa ut sig själv, dåligt resultat = svårsålt och svårarbetat.
En bedömd hingst eller sto må ha hur höga siffror som helst men det som betyder något i slutänden är hur avkommorna blir.
Det viktigaste är ju att hålla rasen REN och hjälpmedlet är DNA-testning.
Om man gör det ok att avla på gårdshingst med registrering av avkomman som en erkänd islandshäst så är det ju inte lika troligt att det skulle vara intressant att korsa islandshästen med annan ras (den är ju perfekt som den är eller hur).
Nekar man (SIF) att följa EU reglerna så innebär det att registrering som ridponny är enda möjligheten/mest ekonomiskt lockande och helt plötsligt så spelar det kanske mindre roll om hästen är renrasig eller ej för den typen av avel.
Var rädd om era bedömda hingstar och ston, välj rätt fader och moder till er blivande avkomma.
MEN, vad ni än sedan väljer, bedömd eller obedömd, det viktigaste är ju vad resultatet blir.
Avkomman visar vad föräldrarna ger, sedan spelar det mindre roll om det finns några siffror i kanten eller ej….
Elisabeth
Tack Elisabeth! Håller helt med dig! Det är det jag alltid sagt: en bra häst är en bra häst oavsett stam och oavsett blup eller om den har bedömda föräldrar. Och givetvis oavsett vad den har för färg! Sammets_rosa skrev:
Ännu ett bra inlägg! Vart har du hållit hus tidigare?! Behövs fler som dig på sidan!
(Menade inte att kalla dig bortskämd, men alla som ridit på en riktigt bra häst vet ju vilken lycka det är. Tyvärr finns det många som kämpar på med svårridna, svår töltade och extriört avvikande hästar. Möter dessa ekipage på kurser ibland och de har ingen aning om vad som finns där ute! De älskar sina hästar trotts alla brister. Men ibland känns det trist att alla inte får uppleva en sån häftig känsla!)
Inte_Ung skrev:
Båbbe skrev:
sambaengi skrev:
Båbbe skrev:
sambaengi skrev:
Min Gammelhäst, 27år och still going strong, är ren köttras.sambaengi skrev:
sambaengi skrev:Och jag tycker du gör ett mycket fult påhopp när du pikar mig för min döda favorithäst!
...
För den delen, om du nu resonerar som du gör, så borde ni ju driva den linjen att alla avkommor även efter icke-godkänd hingst kan bedömas, för det är ju då som man ser hela facit utav även denna avel och lockar till att styra upp den!
Inte_Ung skrev:
Isold skrev:Om du tog detta som ett fult påhopp så måste jag naturligtvis be om ursäkt för detta, det var aldrig min mening. Jag vill bara poängtera att det för mig inte räcker med alla vittnen i världen, det räckar inte med "om"... Det är inte ovanligt med smått lyriska uttalanden om unghästar men vägen från lovande till BRA är lång!
Jag skulle dessutom inte alls ha något emot att avkommor efter icke-godkänd hingst visas. Men jag misstänker att det inte kommer att vara alltför konsekvent förekommande med tanke på hur lågt man redan vid tillverkandet av avkomman har värderat avelsbedömning som utvärderingsinstrument. Men skulle man vilja göra det så är det ju toppen!
sambaengi skrev:
) Tyvärr är han så in i nordens passaktig, kan i stort sett inte trava rent (tydligen inte ens som unghäst). Går sönder så fort man petar på den. Mycket svårriden i allmänhet. Har numera en rik ägarinna som kan ge honom all vård han behöver med veterinärer, kiropraktor osv. 
Inte_Ung skrev:
Håller helt med dig. Min b-reggade hingst ser jag faktiskt lite som ett mellansteg, även om han är bra, medan hans avkommor ser ut att vara snäppet bättre. Det jag får med från honom är framför allt lynne, samarbetsvilja och lättheten för samling, bärighet, gångarter och det lite mindre vanliga blodet samt gärna även den vackra färgen men faktum är att vi av de två vi sparat är en svart och en silversvart och frågan är om inte den stora svarta är den bästa av dem, men det får framtiden utvisa. Sedan lämnar ju stona sitt bidrag och jag kommer att plocka ut de bästa avkommorna för min vidare avel. Och de bästa är de som har naturlig bärighet och samling, ett kriterie man nu insett att man måste ha med vid bedömning och i avelsarbetet, vilket jag har haft med hela tiden i mitt avelsarbete! Jag vill se en naturlig samling och bärighet redan på fölen samt att de har lätt för gångarterna och ett positivt, glatt, samarbetsvilligt och på alla sätt lätthanterligt och trevligt lynne.
