Varför är hästfolk sånna skitpratare?

[Tajger]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Som tidigare nämnt håller jag inte med om detta. Jag blir mycket positivt och trevligt bemött av majoriteten av de människor jag träffar. Arbetar på en kvinnodominerad arbetsplats, rider i kvinnodominerande stall, och är aktiv i en kvinnodominerad intressepolitisk förening. Jag har aldrig någonsin upplevt stereotypen "kvinnor kan inte umgås i grupp", som folk gärna vräker ur sig. Uppstår det en konflikt så löser vi den, och går vidare. Jag fattar faktiskt inte var någonstans dessa "bjäbbiga kvinnor" finns - för jag har då inte stött på dem.

Däremot möter jag också otrevliga personer ibland naturligtvis, av båda könen. Men det hör inte till vanligheterna.

Håller fullständigt med!

 

[Lager]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Ang "kvinnor är si och si". Det har finns flera trådar av denna typ. Kvinnor som hävdar att "kvinnor är jobbiga". Det gäller då alltid "andra kvinnor". Ja - lite "sorglustigt" tycker jag.

Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats i en mansdominerad koncern i en mansdominerad bransch. Om det är kvinnor som sägs tissla och tassla, lägga sig i och vara besserwissers - ja, då finns det många kärringar bland mina manliga kollegor. Men de har sina positiva sidor och jag väljer att se dem.

Jag förstår inte viljan att racka ned för sig själv och sitt kön, det är om inte annat oerhört kontraproduktivt. "Jag gör det inte, men alla andra däremot..."

Skönt att det finns fler som har mestadels postiva erfarenheter, jag höll på att bli lite nedstämd av att bara läsa om hur otrevliga alla stallmänniskor tydligen är. Antingen har jag haft en enorm tur med kvinnorna och männen i stallen, och i mitt övriga liv - eller så kanske individen helt enkelt konstruerar sin uppfattning utifrån sitt eget beteende. Jag kan förstå att man stöter på negativa tongångar, och kanske ett stall med otrevligt stämning, men det här att majoriteten av alla stall man någonsin stått i har haft en sådan umgängeston kan jag inte ta till mig.

Nej, artigt och vänligt bemötande ger en artig och vänlig respons.

 

[Lager]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Håller fullständigt med!

Ah, en till positiv och glad människa!

 

[Tajger]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Ah, en till positiv och glad människa!

Jag blir också trött på när kvinnor klagar på kvinnor, föregå med gott exempel istället, om det är så eländigt! Jag hör ibland på jobbet, som är ganska kvinnodominerat, "vi måste ha in en kille" och jag säger skit i kön, ta den Människa som är bäst.

Jag tror att jag har lätt för att jobba med både killar och tjejer, beror mycket mer på personlighet än kön.

Och förresten, maken jobbar i byggbranschen, tro inte att de är förskonade från skitsnack

 

[Ponnytant]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Håller både med - och inte (riktigt).

De med dåliga erfarenheter HAR ju verkligen det och det är ju jättetråkigt. Vad jag menar är att man inte ska vara "självgod över att vara positiv".
Visst kan det uppfattas så. Att vi "gnäller över de som gnäller"....

 

[Cha9]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Egentligen är det här en mycket intressant fråga, som vi borde djuploda i litegrand.. Kanske inte generalisera alltför mycket i manligt och kvinnligt, utan verkligen analysera varför vi människor har en sådan tendens att skapa hierarkier och bråka om maktpositioner. Det är ju inte bara mellan hästägare "skitsnack" förekommer, utan väldigt ofta i styrelsesammanhang, ridklubb/ridskola, där konsekvenserna av dåligt underbyggd negativ kritik kan orsaka stora personliga "katastrofer" för berörda parter, både styrelsemedlemmar och anställda. Jag brukar lite skämtsamt och ironiskt säga att de värsta arbetsplatserna som finns är på en ridklubb och inom sv. kyrkan (!). (Min teori är att arbetena ändå påminner om varandra - konstiga arbetstider, mycket kontakt med människor och chefsskap/ledning som består av flera invalda personer som oftast gör detta ideellt - i kyrkans fall, kyrkofullmäktige, och i ridskolans fall, styrelsen.) Intriger finns i stor skala på båda ställena, och inte sällan mobbing och utfrysning...
Min egen erfarenhet är att visst finns det tjafs och sånt på alla arbetsplatser, men nog är det ändå lite extremt inom ridsporten. Inte ens förbundet går fri från detta.
Det som TS påbörjade var väl kanske mera den avundssjuka mellan ryttare som finns, och människans behov av att skapa tillhörighet i en grupp - "är du emot henne, så är du lojal mot oss". Jag har ofta hört jämförelser med hundvärlden, och jo, det finns där med, men där kan jag hitta en mera logisk förklaring. Genom att sprida "skit" om andras uppfödningar eller andra raser kan man nå viss ekonomisk vinning.. Den motsvarigheten hittar jag inte inom ridsporten.
Eller kan någon förklara fenomenet att en ridskolechef blir enormt smutskastad och kanske rentav i slutänden avskedad, trots att ridskolan har full beläggning och fungerar alldeles utmärkt, men att han /hon inte riktigt drar jämnt med alla "runtomkring". Detta händer ofta, och på många platser i Sverige.

Är vi hästmänniskor helt galna, eller är vi bara "oproffsiga"??

 

[Lager]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Håller både med - och inte (riktigt).

De med dåliga erfarenheter HAR ju verkligen det och det är ju jättetråkigt. Vad jag menar är att man inte ska vara "självgod över att vara positiv".
Visst kan det uppfattas så. Att vi "gnäller över de som gnäller"....

Absolut - det är inte menat att trycka ned någon med dåliga erfarenheter.

Däremot jobbar jag med diskrimineringsfrågor till vardags och har väldigt svårt för alla uttalanden i likhet med:
Jag har blivit dåligt bemött, alltså är alla X (hästmänniskor/invandrare/kvinnor/män/funktionsnedsatta...) på detta sätt.

Istället för att säga: Jag har blivit dåligt bemött, alltså var de personer jag träffade på detta sätt.

 

[Lager]

Sv: Varför är hästfolk sånna skitpratare?

Egentligen är det här en mycket intressant fråga, som vi borde djuploda i litegrand.. Kanske inte generalisera alltför mycket i manligt och kvinnligt, utan verkligen analysera varför vi människor har en sådan tendens att skapa hierarkier och bråka om maktpositioner.

Hela samhället är utformat efter detta kan jag tycka. Man ska sträva efter att tjäna mer, "klättra på karriärstegen", och så vidare. Däremot vet jag inte om en hierarkisk struktur per automatik måste innebära skitsnack och destruktiva beteenden...?

Det är ju inte bara mellan hästägare "skitsnack" förekommer, utan väldigt ofta i styrelsesammanhang, ridklubb/ridskola, där konsekvenserna av dåligt underbyggd negativ kritik kan orsaka stora personliga "katastrofer" för berörda parter, både styrelsemedlemmar och anställda. Jag brukar lite skämtsamt och ironiskt säga att de värsta arbetsplatserna som finns är på en ridklubb och inom sv. kyrkan (!).

Du kan lägga till ganska många av de intressepolitiska föreningarna som finns i Sverige till denna liknelse. En styrelse väljs av årsmötet, denna styrelsen ska sköta ett kansli med kanske 5-10 anställda (oftast) med hjälp av en verksamhetschef. Det är ett vanligt upplägg. Styrelsen finns inte på plats under det praktiska arbetet utan påverkar genom styrelsebeslut och arbetsutskott. Kansliet kan uppleva att styrelsen är frånvarande och inte tar underbyggda beslut, medan styrelsen upplever att besluten inte utförs korrekt eller att kansliet kanske till och med motarbetar styrelsen. Detta tillsammans med att de anställda vanligen är mycket enagerade i de frågor som organisationen arbetar med, och har sitt sociala umgänge inom medlemsgruppen, är en fin grogrund för tjafs och negativitet om det inte styrs upp.

Jag har varit politiskt och intressepolitiskt aktiv länge, i flera olika föreningar, och arbetar idag på ett liknande kansli. Strukturerna är förvånansvärt lika varandra var man än är. Men varför det blir så vet jag inte.

Den enda direkta motsatsen har varit Kvinnofolkhögskolan som vanligen tar konsensusbeslut, och där jag aldrig (verkligen aldrig) mötts av dessa motsättningar eller destruktiva beteenden.

Intriger finns i stor skala på båda ställena, och inte sällan mobbing och utfrysning...

Yes.

Min egen erfarenhet är att visst finns det tjafs och sånt på alla arbetsplatser, men nog är det ändå lite extremt inom ridsporten. Inte ens förbundet går fri från detta.

Tycker jag inte; det är samma strukturer och samma beteenden som på andra ställen, med samma behov av tydlighet och ledning. Det betyder inte att det är ok! Men det går att bearbeta på samma sätt som man gör utanför ridsporten.

Eller kan någon förklara fenomenet att en ridskolechef blir enormt smutskastad och kanske rentav i slutänden avskedad, trots att ridskolan har full beläggning och fungerar alldeles utmärkt, men att han /hon inte riktigt drar jämnt med alla "runtomkring". Detta händer ofta, och på många platser i Sverige.

På "mitt" tidigare kansli (intressepolitik) hade tre chefer slutat de senaste två åren på grund av dåligt bemötande; utfrysning och mobbing både ifrån de anställda riktat emot chefen och emellan anställda... Två i personalen vägrade att sitta tillsammans i samma rum på personalmöten. Det är ett enormt tröttsamt beteende, men det finns och måste motarbetas.

Är vi hästmänniskor helt galna, eller är vi bara "oproffsiga"???

Strukturerna finns som sagt överallt så länge de accepteras. Beter en individ sig illa på ett ställe, så kommer denna individ att bete sig illa även på andra ställen, och tvärtom. Man kan inte sitta och snacka skit eller vara elak samtidigt som man vill bli bemött artigt och vänligt.

Det enda jag har som lösning är att försöka sätta goda exempel och vägra dras med i det negativa beteendet. De flesta hästmänniskor jag har haft kontakt med har som sagt varit mycket hjälpsamma och trevliga, liksom de flesta människor ute i "verkliga världen" är hjälpsamma och trevliga. Sedan kan det bli konflikter, men det är inte farligt så länge konflikten blir löst.