Det som gör mig mest upprörd i frågan är alla dessa omplaceringar av valpar och unghundar där ägaren helt enkelt och helt klart inte alls tänkt igenom köpet och därför kommer med störtfåniga svepsjäl istället för att säga som det är. Och då är jag inte upprörd för djurets skull egentligen, som ju antagligen får det bättre i ett annat hem, men för att någon mer eller mindre medvetet ställt till det så att djuret måste rotas upp och flyttas på. Och ofta är de ouppfostrade med problembeteenden redan, så risken är stor att de blir vandringpokaler. Det tycker jag är skittrist verkligen.
Men en genomtänkt omplacering av en hund eller katt som av olika anledningar inte kan eller bör bo kvar? Det är det väl ingen som ser snett på?
Och jag är lite sisådär angående att flytta på gamla djur också. Helt klart en situationsfråga.
Kusen jag hade hand om innan jag flyttade hit ägdes av en man på nästan nittio år. Han var upp i stallet och gjorde en hel del dagligarbete, men när jag åkte valde han att avliva hästen - en jätte till kallblodig hingst som var född i stallet och aldrig varit någon annanstans, aldrig lastad, aldrig varit runt andra hästar, bara vardagsriden av mig i skogen etc. Det var rätt beslut tycker jag, trots att hästen bara var runt tio år och fullt frisk.
Men det var en rätt speciell situation förstås. ^^