Sv: Omplacera hund som har bitit...?
Min pappa har en nioårig riesentik. Hon är för skarp (och pappa är van brukshundsägare och har 30 års erfarenhet av rasen, det är inte ett uppfostransproblem).
Jag kan ta att tiken är skarp, men hon är LÖMSK med. Jag minns fortfarande när hon mopsade (inte aggresivt) och jag tog tag i henne för att prata allvar (observera PRATA allvar, inga handgripligheter utan jag bara tog tag i henne för att ta till den barska rösten). Tiken slänger sig på rygg och blottar buken. Det är hennes paradknep. När man då släpper, så nafsar hon efter antiktet när man släppt och är påväg att räta på sig igen. Aldrig bitit, 'bara' nafsar. Sen minns jag den gången när jag fyade henne (minns inte för vad), hon sansade sig, jag vöntade och hon satt kvar fint, jag tycker 'bra hund' och vänder mig om. Det är kanske 3 minuter efter fyandet. Och hunden nafsar mig i häcken när jag vänt mig om.
Dvs hon är inte pålitlig enligt MIG. Pappa anser att jo hon kan vara opålitlig men det är inte ett problem inom hennes familj (jag är utflyttad och var inte 'familj' vid det laget). Hon är INTE barnsäker och har vid två tillfällen nafsat (blåmärke och rodnad) barn. Vad som hänt är oklart, i det första fallet var det ett föremål hon ansåg som hennes inblandat och hon är VÄLDIGT vaktig över 'sina' saker. Det andra tillfället såg ingen men hon låg i sin korg då.
JAG skulle ha sänt henne till himlen om det var min hund. PAPPA (som ju äger hunden) anser att eftersom han inte har små barn (jag r 27, brorsan 25), inga barnbarn som kommer på besök etc så är det inte ett problem. Hon är INGA problem 'ute'. Hon är en dröm i koppel, hon är med pappa och jobbar utan problem, bor på hotell osv och sköter sig prima. Hon vaktar BILEN stenhårt, men 'släpper' vaktandet om pappa säger att 'det här är Kalle, Kalle är okej'. Sen kan Kalle hämta verktyg i bilen utan problem. Är Kalle inte introducerad kommer han bli av med kroppsdelar.
Och, jag kan förstå pappas resonemang, och faktiskt så i pappas ägo så visst, det fungerar. Det skulle funka i min ägo med (förutom att hons kulle äta upp mina katter men det är en annan grej) eftersom jag inte har barn etc. MEN det som skiljer är att JAG inte skulle vilja ha ansvaret för den hunden eftersom JAG aldrig skulle slappna av riktigt vid besökare etc.
Så, jag anser att även om hunden har blivit en kronisk bitar så visst kan det finnas ett hem där den kommer fungera prima. Rätt hem, rätt ägare med rätt kunskap så - visst. MEN.. de som är rätt ägare med rätt kunskap osv de brukar inte medvetet vilja ta sig an en hund i slyngelåldern med de där tendenserna om den inte är något alldeles exceptionellt (dvs med en enorm kapacitet/talang). Så det känns som att risken för att den ska hamna fel fast det låter bra är för stor.
Fram till den högg sista gången hade jag dock inte hållit det mot hunden. Men den gången avgjorde för mig, hur många egentligen legitima anledningar det finns att bita. och som sagt, det är inte för jag inte tror det finns ett bra hem där hunden skulle funka därute, utan att jag ser RISKEN med att 'ta fel' när man ska hitta det är för stor.
/Alexandra - som har ganska låg toleranströskel för bitande, hur understimulerade de än är etc. Det jag SAKNAR i informationsväg och som för mig är HELT avgörande egentligen är - VARNADE hunden först? Eller small det bara? Dvs morrning och hotsignal följt av hugg, eller hugg utan varning? De som varnar först är lättare att ha att göra med och även få 'ordning' på. De som det bara smäller för är värre.
Sen kan den vänaste hund bita. Vår förrförra riesen hög en bekant till familjen ganska illa. Hunden var ute, jag var bebis och låg i barnvagnen, ingen annan är ute. Bekanten kommer, tycker att han har ju träffat hunden förr och går fram till barnvagnen. Hunden morrar, bekantingen tycker 'men X då, det är ju jag, ska bara hälsa på bebisen' och tar ett steg till mot bebisen och hunden hugger utan tvekan. Faktiskt helt korrekt, det var en vakthund och bekantingen erkände själv att det var han som gjort fel.
Min mesfjantgreyhoundhane har nafsat efter min moster. Världens mest enerverande människa och hanen låg i korgen och var trött och moster var där och pjoltade. Jag sa åt henne att lämna hunden ifred, men hon tyckte 'ska ju bara klia'. Strax därefter morrar hunden och jag säger åt moster att 'gå färifrån!' och reser mig för att ta tag i situationen. Moster FYAR hunden som slutar morra, och så kliar hon vidare. Där varningsnafsade hunden och tycket 'men dra åt helvete människa', och jag förstår honom.
