Varför är det sådan tabu över att omplacera hundar?

[Is]

Lite spinoff på diskutionerna i tråden "mammas hund bet.."

Det här är en fråga jag länge undrat. Varför ska det vara sådan stor grej att vilja omplacera sin hund?

En hund som inte passar i ramen för mitt liv ska antingen jobbas med så in i den milda grad att den ska förända hela sin personlighet eller så ska det avlivas.

Den som trots det väljer att omplacera "ska minsann inte kunna göra det utan skam och känslan av att vara misslyckad hundägare"

Hästar köps och säljs hela tiden utan att någon höjer ögonbrynen. Katter dom kan få bo kvar i husen om husen säljs osv. Men hundar där ska det bannas och anklagas.
Varför?

 

[Diabetikern]

Upplever det tvärtom, det är mer ansvarsfullt att omplacera än att både hund och familj ska gå runt och må dåligt. De som väljer att omplacera tror jag skuldbelägger sig själva tillräckligt ändå, Upplever inte att det är de som är intresserade av att skaffa hunden som ser ned på hundägarna.

Skillnaden på häst och hund är ju däremot ganska stor, En hund är ju mer en familjemedlen än vad hästen är och jag tror att just därför är det svårare att sälja/omplacera en hund.

Jag hoppas att jag aldrig behöver hamna i den sitsen att omplacera, jag skulle må pyton och kännas som om jag övergav min vän trots att jag vet att hunden kommer få ett bättre liv än vad jag kan erbjuda. Som hundägare kommer man nog aldrig undan den känslan helt att man lägger skuld hos sig själv, känns som om ett misslyckande.

Men visst jag kan även erkänna att när jag ser vissa omplacerar som är av krävande raser och hunden är ung kan jag ibland tänka att de borde tänkt över sitt hundval mer än en gång. Dock är de ju inte dåliga mäniskor för det.

 

[Red_Chili]

I den mån det alls stämmer (vilket jag inte känner mig så säker på) tror jag det har framförallt två orsaker, eller att det finns minst två typer av människor som påverkar. Dels har vi typen av människa som säger att "du omplacerar ju inte ett barn!", den typen av människa som ser orealistiskt på hundar och ofta även tänker "rädda allt som räddas kan, oavsett priset".

Sedan har vi den typen av hundägare som har orealistiska tankar om sin hund nästan åt andra hållet, de som tänker att en hund snudd på måste vara som en lobotomerad robot för att räknas som bra, personer som ofta också köper en brukshund att ha som sällskapshund för att "den ser cool ut och hunden blir ändå vad du gör den till".

Para ihop de två människotyperna och du har lätt jäkligt häftiga diskussioner... och var och en för sig kan de såklart ställa till med ett jäkla liv också.

Bland hundägare som har en realistisk och sund syn på vad en hund är, som gjort genomtänkt rasval och kanske arbetar med sin hund på något vis, då upplever jag det som ovanligt att det dyker upp negativa tankar kring omplacering. Undantaget är väl just när någon omplacerar för att hunden inte är en robot, och delvis har väl det att göra med att de som omplacerar då lätt skaffar en ny hund, gör likadant där, skaffar ännu en till osv.

För trots allt är hundar bundna till sina människor på ett helt annat sätt än vad hästar vanligen är. De gånger katter "följer med huset" så handlar det väl alltid om stallkatter eller liknande? Jag som bor i stad där alla har innekatter skulle verkligen se det som konstigt om jag köpte en lägenhet och förra personen som bodde där sa att katten skulle stanna Innekatter blir ju familjemedlemmar de med, precis som hundar.

 

[Eldbollen]

Jag tror många väljer att avliva istället för omplacera i rädsla för att det ska bli fel, sen tycker jag att åldern borde spela in. Att avliva en ettåring och en tioåring är ju inte riktigt samma sak.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag förstår inte heller problemet med oviljan att omplacera.
Jag har omplacerat flera hundar. En blandras pga separationsångest ihop med ett enormt aktiveringsbehov, något som blev ett helvete när jag var ensamstående, jobbade heltid och bodde på liten ort utan hunddagis.
Han placerades hos en person som jobbade halvtid och hade möjlighet att ha honom med på jobbet. Jag slapp ångest och dåligt samvete, hunden mådde toppen och nya ägaren äkskade honom djupt. Perfekt.
Sen sålde jag min egenuppfödda tik eftersom hon inte passade in i aveln. Det blev fullträff även där.
Däremot tog vi ju tillbaka en uppfödning som ägaren inte rådde på. Ägaren hade verkligen försökt med tränare i tidigt stadium men insåg tillslut att det blev inte bättre, tvärt om.
Här började vi jobba vidare med problemen. Nya infallsvinklar, nya tränare. Men det hjälpte ingenting. Då valde vi att låta hunden somna in innan en olycka skulle ske. Han blev bara lite över året
Sen har vi sålt ytterligare 2 tikar som inte höll måttet i avel pga kullsyskonens ledstatistik. Två toppenhundar som var familjemedlemmar men som vi tyckte hade mycket annat att ge om vi inte kunde ha dem i aveln.
Den ena är narkotikahund och den andra väktarhund med sprängämnessök som specialitet. Båda är lyckliga hundar som får komma till sin fulla rätt.
Att omplacera kräver lite av ägaren men blir oftast ett lyckokast bara man är noggrann och ödmjuk.
Jag skulle lätt kunna tänka mig att omplacera även vår 10-åring om rätt hem dök upp eftersom hon inte trivs med andra tikar vilket hon nu tvingas bo med iom att vi har uppfödning.

 

[Hyacinth]

Lite spinoff på diskutionerna i tråden "mammas hund bet.."

Det här är en fråga jag länge undrat. Varför ska det vara sådan stor grej att vilja omplacera sin hund?

En hund som inte passar i ramen för mitt liv ska antingen jobbas med så in i den milda grad att den ska förända hela sin personlighet eller så ska det avlivas.

Den som trots det väljer att omplacera "ska minsann inte kunna göra det utan skam och känslan av att vara misslyckad hundägare"

Hästar köps och säljs hela tiden utan att någon höjer ögonbrynen. Katter dom kan få bo kvar i husen om husen säljs osv. Men hundar där ska det bannas och anklagas.
Varför?

För att hundar ofta kommer med paketet ”en familjemedlem, som mina barn, en vän för livet”. Det gör inte hästar. Vi bor, lever och sover ofta med våra hundar.

 

[nightcrawler]

Mina hästar är lika mycket familjemedlemmar som hunden/hundarna. Jag skulle ha lika svårt att göra mej av med hästarna som med hunden. Jag gör mej inte av med nån av dom om det inte är ett absolut måste. Kan inte jag ta hand om dom eller dom skulle ha det bättre hos nån annan så tar jag ju det ansvaret och säljer/omplacerar. Däremot har jag svårt för folk som säljer och omplacerar gamla djur. Typ 12årig hund eller häst på 20+.

 

[Mia_R]

Förvånande inställning, jag har haft totalt fyra omplaceringar varav tre är bruks. Jag vet ingen som tycker det är konstigt, alla tre brukshundarna fick jag från uppfödarna.

 

[Raderad medlem 94602]

Mina hästar är lika mycket familjemedlemmar som hunden/hundarna. Jag skulle ha lika svårt att göra mej av med hästarna som med hunden. Jag gör mej inte av med nån av dom om det inte är ett absolut måste. Kan inte jag ta hand om dom eller dom skulle ha det bättre hos nån annan så tar jag ju det ansvaret och säljer/omplacerar. Däremot har jag svårt för folk som säljer och omplacerar gamla djur. Typ 12årig hund eller häst på 20+.

Varför skulle det vara illa att omplacera en dessa? Jag tycker det är djurets hälsa om mentala ålder som avgör om det är lämpligt att omplacera, inte åldern i sig.
Vissa raser kan ju bli riktigt gamla. Kompisen tog emot ett varmblod på 21 som sällskapshäst. Han är 29 nu och har fungerat fint som promenadhäst fram tills för nått år sen. Han kan nog hänga med ytterligare ett par år

 

[nightcrawler]

Varför skulle det vara illa att omplacera en dessa? Jag tycker det är djurets hälsa om mentala ålder som avgör om det är lämpligt att omplacera, inte åldern i sig.
Vissa raser kan ju bli riktigt gamla. Kompisen tog emot ett varmblod på 21 som sällskapshäst. Han är 29 nu och har fungerat fint som promenadhäst fram tills för nått år sen. Han kan nog hänga med ytterligare ett par år

Kanske inte en som är i början av 20årsåldern men när det det drar iväg mot 24-25 då tycker jag att dom ska slippa flytta runt. Sen är det skillnad om den hamnar hos sin medryttare sen många år eller om den kommer till nån helt ny. Nä det känns inte okej faktiskt. Gamla djur ska inte behöva flytta runt. Tyvärr är det dessutom många oseriösa som vill ha dom gamla (billiga, skänkes).

 

[Hedinn]

Kanske inte en som är i början av 20årsåldern men när det det drar iväg mot 24-25 då tycker jag att dom ska slippa flytta runt. Sen är det skillnad om den hamnar hos sin medryttare sen många år eller om den kommer till nån helt ny. Nä det känns inte okej faktiskt. Gamla djur ska inte behöva flytta runt. Tyvärr är det dessutom många oseriösa som vill ha dom gamla (billiga, skänkes).

Fast ”flytta runt”? Varför skulle de flytta runt mer än en yngre häst? Så länge hästen är pigg och frisk ser jag inga som helst fel med det. Jag har jobbat på hästföretag med turridning och ridskola, hästarna som gick i pension såldes när de var allt från 17 till 27(!), beroende på hur länge de varit med och hur de mådde. Det var aldrig några som helst problem att hitta bra hem och jag kan garantera att de mådde bra mycket bättre hos en ägare som pysslade om och älskade hästen maximalt än om de hade gått kvar och skrotat i en hage eller gått de sista åren i verksamheten.

Var har du hittat många oseriösa som vill ha billiga hästar? Tvärtom upplever jag det i regel som folk som vet precis vad de vill ha, en äldre, trygg häst att lulla i skogen med, till skillnad från många som kommer och provar yngre hästar som varken vet vad de letar efter eller har koll på sin egen förmåga.

Jag vet ju betydligt fler hästar i 60-100 000 kronorsklassen som sålts vidare och flyttat flera gånger, för där finns det ju pengar ägaren får lös om hästen inte känns helt optimal.

———
Lite mer on topic så tror jag ett stort problem är att folk har sina egna förutfattade ramar och ”regler” kring när omplacering/försäljning är okej istället för att se det på individnivå och specifika fall. Oavsett om det handlar om djurslag, ras, ålder eller ägare. Då skapas det ramar och det är enkelt att sitta och säga vad som är okej och inte, oavsett hur det ser ut i praktiken.

Troligtvis ser uppfödare/brukshundsägare (tänker nu inte rasmässigt, utan såna med hundar som faktiskt används till något) annorlunda på det än såna som har nån enstaka sällskapshund som familjemedlem. Just för att man då har mer koll på att omplacering kan vara positivt för alla parter och inte alltid handlar om problemhundar på Blocket.

 

[Viva]

Jag är väl lite inne på @Red_Chili´s linje att det finns extremer men generellt upplever jag nog inte det du talar om. Många i min närhet har omplaceringar och de negativa saker jag (om några alls) hör sägas om tidigare ägare har inte haft någonting med deras val att omplacera att göra. Då och då får jag frågan varför mina hundar omplacerades men aldrig heller där verkar folk se det som något negativt.

 

[nightcrawler]

Fast ”flytta runt”? Varför skulle de flytta runt mer än en yngre häst? Så länge hästen är pigg och frisk ser jag inga som helst fel med det. Jag har jobbat på hästföretag med turridning och ridskola, hästarna som gick i pension såldes när de var allt från 17 till 27(!), beroende på hur länge de varit med och hur de mådde. Det var aldrig några som helst problem att hitta bra hem och jag kan garantera att de mådde bra mycket bättre hos en ägare som pysslade om och älskade hästen maximalt än om de hade gått kvar och skrotat i en hage eller gått de sista åren i verksamheten.

Var har du hittat många oseriösa som vill ha billiga hästar? Tvärtom upplever jag det i regel som folk som vet precis vad de vill ha, en äldre, trygg häst att lulla i skogen med, till skillnad från många som kommer och provar yngre hästar som varken vet vad de letar efter eller har koll på sin egen förmåga.
Har sett flera gånger hur folk resonerar. Dom skaffar en gammal häst för den kostar inget i inköp och sen sköter dom den inte för dom har inte kunskap eller så ledsnar dom och tycker det spelar ju ingen roll om man inte sköter den så noga för den är gammal. Bara den här lite mat så är det bra. Därmed inte sagt att alla är så men jag upplever att fler är oseriösa och brister i kunskap.

———
Lite mer on topic så tror jag ett stort problem är att folk har sina egna förutfattade ramar och ”regler” kring när omplacering/försäljning är okej istället för att se det på individnivå och specifika fall. Oavsett om det handlar om djurslag, ras, ålder eller ägare. Då skapas det ramar och det är enkelt att sitta och säga vad som är okej och inte, oavsett hur det ser ut i praktiken.

Troligtvis ser uppfödare/brukshundsägare (tänker nu inte rasmässigt, utan såna med hundar som faktiskt används till något) annorlunda på det än såna som har nån enstaka sällskapshund som familjemedlem. Just för att man då har mer koll på att omplacering kan vara positivt för alla parter och inte alltid handlar om problemhundar på Blocket.
Ser inga problem med omplacering. Men tycker ändå inte att man omplacerar gamla djur till helt okända.

 

[Raderad medlem 94602]

Kanske inte en som är i början av 20årsåldern men när det det drar iväg mot 24-25 då tycker jag att dom ska slippa flytta runt. Sen är det skillnad om den hamnar hos sin medryttare sen många år eller om den kommer till nån helt ny. Nä det känns inte okej faktiskt. Gamla djur ska inte behöva flytta runt. Tyvärr är det dessutom många oseriösa som vill ha dom gamla (billiga, skänkes).

Är det skillnad om jag byter stall på hästen till ett som ligger 500 m bort eller om den flyttar till ny ägare?
Jag tror inte de bryr sig speciellt mycket. Min sista häst var tävlingshäst till hon var 16 och flyttade mängder av gånger. Perioder när hon var som mest tävlingsaktiv åkte hon skandinavien runt med sin forna ägare. Efter hon kom till mig blev det också fler stallbyten.
Hon brydde sig aldrig vilken hage hon gick ut till eller vilken box hon kom in i. Inte heller vem som hanterade henne. Hon var så van att resa och ha olika människor i stallar som skötte rulljansen.

Våra hundar är också resvana, vana att vara bortlämnade, vara på pensionat och bli hanterade av nya människor under tävlingar mm så de skulle inte heller bry sig så mycket i vilken soffa de sov

 

[nightcrawler]

Är det skillnad om jag byter stall på hästen till ett som ligger 500 m bort eller om den flyttar till ny ägare?
Jag tror inte de bryr sig speciellt mycket. Min sista häst var tävlingshäst till hon var 16 och flyttade mängder av gånger. Perioder när hon var som mest tävlingsaktiv åkte hon skandinavien runt med sin forna ägare. Efter hon kom till mig blev det också fler stallbyten.
Hon brydde sig aldrig vilken hage hon gick ut till eller vilken box hon kom in i. Inte heller vem som hanterade henne. Hon var så van att resa och ha olika människor i stallar som skötte rulljansen.

Våra hundar är också resvana, vana att vara bortlämnade, vara på pensionat och bli hanterade av nya människor under tävlingar mm så de skulle inte heller bry sig så mycket i vilken soffa de sov

Det kan vara stor skillnad. Men visst beror det på individen. Tycker det ändå är sorgligt när någon sätter ut en anonns på ett djur som lika gärna kan trilla ner och dö i morgon

 

[Hedinn]

Det kan vara stor skillnad. Men visst beror det på individen. Tycker det ändå är sorgligt när någon sätter ut en anonns på ett djur som lika gärna kan trilla ner och dö i morgon

Eller så ser man det som att den får en chans till en fantastisk sista tid i livet, eftersom ägaren troligtvis anser att den inte kan ge djuret detta, utan den kan få det bättre någon annanstans. Som 27-åriga hästen jag nämnde innan, han tävlades efter det, av en ung tjej. Han blev över 30 och var pigg och frisk och reds in i det sista. Då blir det konstigt att ha 20 som maxgräns, när hästen mycket väl kan leva och användas i över 10 år till.

 

[Red_Chili]

Det kan vara stor skillnad. Men visst beror det på individen. Tycker det ändå är sorgligt när någon sätter ut en anonns på ett djur som lika gärna kan trilla ner och dö i morgon

Fast rent krasst så kan vem som helst dö när som helst och ingen som köper en 10årig hund räknar nog med att ha hunden i 10 år till heller, de inser att det troligen inte blir så. Om hunden har genomgått för rasen relevanta hälsoundersökningar med ok resultat, kommer från seriös uppfödare som avlar på så bra hundar som möjligt och veterinärbesiktigas utan anmärkning innan den säljs... Vad är problemet då? Är den av en ras som ofta blir 12-14 år så gör det väl inget om den då är 10 år, då får den ju 2-4 år till i ett jättebra hem, istället för att skrota runt i ett hem som av någon anledning inte passar den längre, eller istället för att avlivas 2-4 år tidigare än nödvändigt och samtidigt gör den en ny familj lycklig. Det vore väl hur bra som helst?

 

[nightcrawler]

Fast rent krasst så kan vem som helst dö när som helst och ingen som köper en 10årig hund räknar nog med att ha hunden i 10 år till heller, de inser att det troligen inte blir så. Om hunden har genomgått för rasen relevanta hälsoundersökningar med ok resultat, kommer från seriös uppfödare som avlar på så bra hundar som möjligt och veterinärbesiktigas utan anmärkning innan den säljs... Vad är problemet då? Är den av en ras som ofta blir 12-14 år så gör det väl inget om den då är 10 år, då får den ju 2-4 år till i ett jättebra hem, istället för att skrota runt i ett hem som av någon anledning inte passar den längre, eller istället för att avlivas 2-4 år tidigare än nödvändigt och samtidigt gör den en ny familj lycklig. Det vore väl hur bra som helst?

Fast det är ju större risk att dö ju äldre du är. Om hunden är så pass gammal att den högst troligt dör inom ett år eller två då tycker jag inte att man omplacerar.

 

[nightcrawler]

Eller så ser man det som att den får en chans till en fantastisk sista tid i livet, eftersom ägaren troligtvis anser att den inte kan ge djuret detta, utan den kan få det bättre någon annanstans. Som 27-åriga hästen jag nämnde innan, han tävlades efter det, av en ung tjej. Han blev över 30 och var pigg och frisk och reds in i det sista. Då blir det konstigt att ha 20 som maxgräns, när hästen mycket väl kan leva och användas i över 10 år till.

Mena mer hästar över 20, typ 24-25 och uppåt. Och generellt sett så är inte så många hästar som är 27år som är i tävlingsskick.

 

[Red_Chili]

Fast det är ju större risk att dö ju äldre du är. Om hunden är så pass gammal att den högst troligt dör inom ett år eller två då tycker jag inte att man omplacerar.

För hundens skull eller för ägarens skull?
Många hundar idag är ju tex på hunddagis, har ett gäng olika dagmattar genom åren osv. Att anpassa sig efter många olika personers sätt att vara, hanteras av alla möjliga människor och ta promenader med lite "vem som helst" blir snabbt standard för hundarna. För hundens skull tror jag då inte att det blir någon skillnad på att byta hem när den är gammal jämfört med att tex byta dagmatte/hunddagis, och sådant klarar de flesta hundar utan problem vid behov. Däremot att det som människa kanske inte är kul att ta hem en hund som man måste avliva ett år senare, det har jag full förståelse för.