Varför är det så svårt med medryttare?

Vad jag vet är det bara medryttare som var nr:3 som varit tonåring. Att man flyttar, har div skumma diagnoser osv har väl knappast med att folk inte får rida dressyr.
Jag gissar också att de duktigare/äldre ryttare som finns antingen har en egen häst eller redan rider nån annan häst. Att det varit mest yngre personer (under 30) tror jag har att göra med att hästen är liten.
Det var det du själv skrev i första inlägget som jag tänkte på, får du många svar från lämpliga kandidater så är du ju helt rätt ute.

Sätter jag ut annons får jag många svar men mestadels småtjejer som ”kan allt” och det är inte riktigt intressant.
 
Vi som är vuxna och hyfsat erfarna medryttare är ju dock generellt beredda att betala. Jag skulle lätt betala en rätt god summa i månaden för rätt häst och upplägg. Men jag är inte intresserad av att rida gratis när det inte är ett upplägg som passar.

Upplever för övrigt att vissa hästägare använder faktumet att de inte får betalt som hävarm för att detaljstyra medryttaren. Det är nog en inställning som attraherar tonårstjejer snarare än vuxna.
Du har en poäng där. Kanske har man som ägare lite mer respekt för den som betalar en slant?

Eller... hm.... Jag vet inte om jag agerat annorlunda förresten...

En medryttare är trots allt en partner kring hästen och då krävs ömsesidigt förtroende och respekt.

Det hade varit nödvändigt för mig oavsett... och detaljstyra någon annan, det skulle inte kännas bra.
 
Det var det du själv skrev i första inlägget som jag tänkte på, får du många svar från lämpliga kandidater så är du ju helt rätt ute.
Mestadels småtjejer som kan allt men även några vuxna. Men de sista valde jag själv och den i mitten rekommenderade min tränare. Sedan när jag haft medryttare och det fortsatt kommit svar har ju hästen varit upptagen. Det är 1,5 år sen jag la ut annonsen och det kommer fortfarande frågor ibland. Dock inte från lämpliga kandidater de sista. Men som sagt, ingen har klagat på upplägget. Det har egentligen bara handlat om en dag i veckan samt uteritt mellan jobbnätterna kanske 2 gånger, många söker ju flera dagar i veckan. Rider man 3 gånger i veckan kan jag förstå om upplägget blir segt.
 
Mestadels småtjejer som kan allt men även några vuxna. Men de sista valde jag själv och den i mitten rekommenderade min tränare. Sedan när jag haft medryttare och det fortsatt kommit svar har ju hästen varit upptagen. Det är 1,5 år sen jag la ut annonsen och det kommer fortfarande frågor ibland. Dock inte från lämpliga kandidater de sista. Men som sagt, ingen har klagat på upplägget. Det har egentligen bara handlat om en dag i veckan samt uteritt mellan jobbnätterna kanske 2 gånger, många söker ju flera dagar i veckan. Rider man 3 gånger i veckan kan jag förstå om upplägget blir segt.
De som skulle klagar på upplägget svarar knappast på en annons som inte stämmer för dem och definitivt inte på en som är 1,5 år gammal. Varför har du haft den ute när den inte är aktuell? Jag skulle inte ens svarat om det passade mig om annonsen var så gammal. Kanske dags för en ny i så fall.
 
De som skulle klagar på upplägget svarar knappast på en annons som inte stämmer för dem och definitivt inte på en som är 1,5 år gammal. Varför har du haft den ute när den inte är aktuell? Jag skulle inte ens svarat om det passade mig om annonsen var så gammal. Kanske dags för en ny i så fall.
Den låg på FB och fick ligga kvar helt enkelt.

Många har ju klagat på upplägget här att det är tråkigt, de vill dressyra eller tror att de blir ivägskickade ut i skogen dag 1. Riktigt så är det ju inte... jag tror inte heller just dessa svarat på min annons. Många som är medryttare rider ju som sagt fler dagar i veckan än en man två också. Då vill man såklart vara mer delaktig. En dag i veckan är ju svårt att vara det och jag har inget behov att ”dela häst” i den bemärkelsen.
Så nej jag tänker mig att dessa personer vill ha mer häst än en lektion eller uteritt i veckan.

Nu har jag ju en tjej som kommer och provar, främst för hoppningen. Hon är förvisso yngre men noggrann med hästen och vill just hoppa mer än på ridskolan. Och jag har gillat det jag sett av henne med fd medryttarhästen. Så funkar hon och hästen var hon väldigt peppad och såg det som en möjlighet att just få hoppa mer.
 
Den låg på FB och fick ligga kvar helt enkelt.

Många har ju klagat på upplägget här att det är tråkigt, de vill dressyra eller tror att de blir ivägskickade ut i skogen dag 1. Riktigt så är det ju inte... jag tror inte heller just dessa svarat på min annons. Många som är medryttare rider ju som sagt fler dagar i veckan än en man två också. Då vill man såklart vara mer delaktig. En dag i veckan är ju svårt att vara det och jag har inget behov att ”dela häst” i den bemärkelsen.
Så nej jag tänker mig att dessa personer vill ha mer häst än en lektion eller uteritt i veckan.

Nu har jag ju en tjej som kommer och provar, främst för hoppningen. Hon är förvisso yngre men noggrann med hästen och vill just hoppa mer än på ridskolan. Och jag har gillat det jag sett av henne med fd medryttarhästen. Så funkar hon och hästen var hon väldigt peppad och såg det som en möjlighet att just få hoppa mer.
Du frågade varför det är svårt att få medryttare och folk svarar vad de tror det beror på. jag kallar inte det att klaga utan att försöka analysera situationen. Nu tror jag i och för sig att den största anledningen är att du inte försökt på allvar exempelvis genom att lägga ut en ny annons.
 
Därför att då kanske du känner dig mer komfortabel med att låta personen rida på banan nån gång, utan att det förstör hästen. Är man inte så säker i sadeln så skulle jag kanske inte välja en häst som kan bocka och är lite vaken, är man ovan kan det nog vara skrämmande.

Jag är inte säker på att jag förstår problemet? Eller är det inget problem som det är nu?

Det lät på din trådstart som att du skulle vilja ha en fungerande medryttare men har svårt att hitta en?
Det som varit svårt har varit tidsbrist hos medryttaren, i ett fall rädsla från marken. Då gjorde han inget mer än att titta till och surade lite med sadelgjorden... en blev hennes psykiska besvär lite väl mycket och jag orkade faktiskt inte.

Min tränare rider honom ibland i paddocken, dock har ingen av de medryttarna haft det som önskan. Men visst skulle det dyka upp någon duktigare än jag så kanske. Dock känner jag ju att hans paddockdagar gör jag gärna själv. Det är också där bockarna kommer förutom nån glädjebock i hoppningen, men de är snälla och känns knappt. Ute bockar han enormt sällan men även där av glädje...
 
Du frågade varför det är svårt att få medryttare och folk svarar vad de tror det beror på. jag kallar inte det att klaga utan att försöka analysera situationen. Nu tror jag i och för sig att den största anledningen är att du inte försökt på allvar exempelvis genom att lägga ut en ny annons.
Jag har tyckt det varit svårt att få en medryttare som stannar. I mitt fall har det inte hängt på hästen utan andra prioriteringar. Sista trodde hon skulle ha mer tid men blev stressad, ville ha mamma med och osäker från marken. Även om det på hoppdagarna alltid finns hjälpsamma människor i stallet så skulle mamma med. Men pricka in hennes dagar med mammas schema funkade inte...

Just nu är det ju en som skall prova. Jag är bara så less på att börja om igen och igen. Hästen är inte svår egentligen men han väljer sina ryttare. Och varje ny ryttare gör ju att han börjar testa och hitta på saker igen... vilket blir supertrist. Speciellt när det som med sista och första medryttaren funkade så bra (hon flyttade dock). Även haft en kompis som red lite extra som köpte egen häst sen.

En fundering är att betala tränaren för att rida honom.
 
Det som varit svårt har varit tidsbrist hos medryttaren, i ett fall rädsla från marken. Då gjorde han inget mer än att titta till och surade lite med sadelgjorden... en blev hennes psykiska besvär lite väl mycket och jag orkade faktiskt inte.

Min tränare rider honom ibland i paddocken, dock har ingen av de medryttarna haft det som önskan. Men visst skulle det dyka upp någon duktigare än jag så kanske. Dock känner jag ju att hans paddockdagar gör jag gärna själv. Det är också där bockarna kommer förutom nån glädjebock i hoppningen, men de är snälla och känns knappt. Ute bockar han enormt sällan men även där av glädje...
Men är det så att det har funnits erfarna, vuxna ryttare som velat vara medryttare, som du valt bort? Eller är de osäkra tonåringarna det som stått till buds?

Sen så spelar det kanske inte så stor roll om hästen bockar av glädje eller elakhet när man åker av. Hästen jag rider glädjebockar också, och slutar genast om man säger åt honom dessutom. Det hjälper ju inte när han skickar folk i backen att han inte gjorde det för att vara dum, de gör ju illa sig ändå. Och jag kan förstå om man sen inte vill rida den hästen. Även om jag själv inte tycker att det är ett problem. Blir folk rädda så blir de, oavsett om man själv tycker det är något att bli rädd för.
 
Jag har tyckt det varit svårt att få en medryttare som stannar. I mitt fall har det inte hängt på hästen utan andra prioriteringar. Sista trodde hon skulle ha mer tid men blev stressad, ville ha mamma med och osäker från marken. Även om det på hoppdagarna alltid finns hjälpsamma människor i stallet så skulle mamma med. Men pricka in hennes dagar med mammas schema funkade inte...

Just nu är det ju en som skall prova. Jag är bara så less på att börja om igen och igen. Hästen är inte svår egentligen men han väljer sina ryttare. Och varje ny ryttare gör ju att han börjar testa och hitta på saker igen... vilket blir supertrist. Speciellt när det som med sista och första medryttaren funkade så bra (hon flyttade dock). Även haft en kompis som red lite extra som köpte egen häst sen.

En fundering är att betala tränaren för att rida honom.
Fast nog har hästen ett och annat med i spelet om medryttaren är rädd.
 
Du har en poäng där. Kanske har man som ägare lite mer respekt för den som betalar en slant?

Eller... hm.... Jag vet inte om jag agerat annorlunda förresten...

En medryttare är trots allt en partner kring hästen och då krävs ömsesidigt förtroende och respekt.

Det hade varit nödvändigt för mig oavsett... och detaljstyra någon annan, det skulle inte kännas bra.

Partnerskap är ett bra ord! :)
 
Men är det så att det har funnits erfarna, vuxna ryttare som velat vara medryttare, som du valt bort? Eller är de osäkra tonåringarna det som stått till buds?

Sen så spelar det kanske inte så stor roll om hästen bockar av glädje eller elakhet när man åker av. Hästen jag rider glädjebockar också, och slutar genast om man säger åt honom dessutom. Det hjälper ju inte när han skickar folk i backen att han inte gjorde det för att vara dum, de gör ju illa sig ändå. Och jag kan förstå om man sen inte vill rida den hästen. Även om jag själv inte tycker att det är ett problem. Blir folk rädda så blir de, oavsett om man själv tycker det är något att bli rädd för.
Vuxna fd erfarna för 15 år sedan samt några som hört av sig när han varit upptagen.

En liten bock stod det i annonsen och är precis vad det låter som. Känns som ett extra galoppsprång och har aldrig skönt någon. Ingen har blivit skrämd av det, så varför är det viktigt?
 
Fast nog har hästen ett och annat med i spelet om medryttaren är rädd.
Om man är rädd för att hästen ser sur ut när man drar gjorden (inte bits utan ser arg ut och tittar på nåt långt bort när han leder honom så ja... för det var det han gjorde. Som många många andra hästar.
 
Om man är rädd för att hästen ser sur ut när man drar gjorden (inte bits utan ser arg ut och tittar på nåt långt bort när han leder honom så ja... för det var det han gjorde. Som många många andra hästar.
Ja hästen gör ju detta - enligt mening så är det ofta mer hästens "utstrålning" i brist på bättre ord än vad den faktiskt gör som oftast är problemet. Litar man inte helt på hästen så blir en sur min kanske en stor grej, medan för dig är det ingenting för du litar på den.

Oavsett vilket skulle jag inte velat ha en medryttare som är rädd för hästen, antingen behöver man jobba på relationen eller sluta samarbetet. Det är onödigt komplicerat och det är ingen givande relation.
 
Ja hästen gör ju detta - enligt mening så är det ofta mer hästens "utstrålning" i brist på bättre ord än vad den faktiskt gör som oftast är problemet. Litar man inte helt på hästen så blir en sur min kanske en stor grej, medan för dig är det ingenting för du litar på den.

Oavsett vilket skulle jag inte velat ha en medryttare som är rädd för hästen, antingen behöver man jobba på relationen eller sluta samarbetet. Det är onödigt komplicerat och det är ingen givande relation.
Hon som blev rädd tyckte det funkade med stöd av mamman och mig när jag kunde. Då blev det knöligt med tid. På ryggen var hon en klippa
 
Vuxna fd erfarna för 15 år sedan samt några som hört av sig när han varit upptagen.

En liten bock stod det i annonsen och är precis vad det låter som. Känns som ett extra galoppsprång och har aldrig skönt någon. Ingen har blivit skrämd av det, så varför är det så viktigt?
Jag tog det som exempel. Poängen är att det spelar ingen roll om du tycker att man inte borde bli rädd för att hästen slänger med huvudet eller tittar till eller vad det nu var som skrämde din medryttare - blir medryttaren rädd av det så blir hon.

Sen att dina medryttare inte tycker upplägget varit problematiskt - nej, men det kan ju vara så att det urval medryttare som vill ha det upplägg du annonserar kanske inte är den kategori medryttare du vill ha? Om du letar efter nån som stannar länge, flera år, så skulle jag inte välja tonåringar. Ta nån som är 35+, vars livssituation är stabil. Då är nog chansen större att hitta nån som är kvar flera år.

Men om allt är frid och fröjd förutom att dina medryttare är dumma för att de har psykiska problem eller blir rädda i onödan, då verkar det ju mer handla om att du behöver bli bättre på att välja medryttare. Välj en orädd typ som utan problem hanterar och rider ut på hästen ensam nästa gång, och som inte lider av psykisk ohälsa.
 
Jag tog det som exempel. Poängen är att det spelar ingen roll om du tycker att man inte borde bli rädd för att hästen slänger med huvudet eller tittar till eller vad det nu var som skrämde din medryttare - blir medryttaren rädd av det så blir hon.

Sen att dina medryttare inte tycker upplägget varit problematiskt - nej, men det kan ju vara så att det urval medryttare som vill ha det upplägg du annonserar kanske inte är den kategori medryttare du vill ha? Om du letar efter nån som stannar länge, flera år, så skulle jag inte välja tonåringar. Ta nån som är 35+, vars livssituation är stabil. Då är nog chansen större att hitta nån som är kvar flera år.

Men om allt är frid och fröjd förutom att dina medryttare är dumma för att de har psykiska problem eller blir rädda i onödan, då verkar det ju mer handla om att du behöver bli bättre på att välja medryttare. Välj en orädd typ som utan problem hanterar och rider ut på hästen ensam nästa gång, och som inte lider av psykisk ohälsa.
Fast hur skall jag veta att hon var så rädd i hanteringen innan? På ryggen var hon en tuffing? Vad menar du med ”dumma för att de har psykiska problem?”
Jag är en snäll och hjälpsam person som försöker ha en bra kontakt med mina medryttare och ställa upp för dem. Men jag orkar inte jobba 5 timmar om dagen för att hon mår dåligt eller får ett utbrott. Men varför skulle jag tycka hon är dum för det?

Ja, en stabil 45 åring som flyttar, en 22 åring med psykiska problem och en rädd 17 åring med massa stress.... vilken ålder tycker du man skall välja? Det står liksom inte i pannan på folk vad som skrämmer dem eller att de kommer att träffa någon. Inte heller kan man veta innan vad någon blir rädd för? Eller?

Alla har presenterat sig som ”orädda”, men medryttare har ibland en förmåga att kanske överdriva det något. Vad vet jag?
 
Fast hur skall jag veta att hon var så rädd i hanteringen innan? På ryggen var hon en tuffing? Vad menar du med ”dumma för att de har psykiska problem?”
Jag är en snäll och hjälpsam person som försöker ha en bra kontakt med mina medryttare och ställa upp för dem. Men jag orkar inte jobba 5 timmar om dagen för att hon mår dåligt eller får ett utbrott. Men varför skulle jag tycka hon är dum för det?

Ja, en stabil 45 åring som flyttar, en 22 åring med psykiska problem och en rädd 17 åring med massa stress.... vilken ålder tycker du man skall välja? Det står liksom inte i pannan på folk vad som skrämmer dem eller att de kommer att träffa någon. Inte heller kan man veta innan vad någon blir rädd för? Eller?

Alla har presenterat sig som ”orädda”, men medryttare har ibland en förmåga att kanske överdriva det något. Vad vet jag?
Jag funderar lite på vad du vill med tråden?
 
Jag funderar lite på vad du vill med tråden?
Ja inte var det för att du skulle uttrycka att den med diagnoser var dum iaf eller att medryttare blir rädda i onödan iaf.

Prova att läs hela tråden, för jag tycker resonemanget går runt runt och det påstås en hel massa saker jag aldrig skrivit
 
Ja inte var det för att du skulle uttrycka att den med diagnoser var dum iaf eller att medryttare blir rädda i onödan iaf.

Prova att läs hela tråden, för jag tycker resonemanget går runt runt och det påstås en hel massa saker jag aldrig skrivit
Jag fattar inte heller vad du vill med tråden?
Jag trodde du önskade tips på hur du kan hitta lämpliga medryttare eftersom du haft problem, men du slår ju bara ifrån dig alla tips?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hejsan! För första gången i mitt liv hade jag tänkt ha en betalande medryttare. Jag vill inte vara allt för kraftig och egentligen vill...
2
Svar
20
· Visningar
3 826
Senast: SwedEmB
·
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 122
Senast: lirco11
·
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
638
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 160
Senast: valy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp