börjar känna att det är kört att hitta en bra medryttare. Har en häst som jag tävlar och tränat i dressyr. Då jag har både jobb och familj hade det varit skönt med avlastning 1-2 dagar i veckan. Hästen är trevlig men lite testig, kan prova att se sur ut för att se om man flyttar sig, kan stanna och ifrågasätta om han verkligen måste röra sig med en liten bock... han gör aldrig något drastiskt men i både ridning och hantering behöver man ha attityden av ”självklart vet jag vad vi skall göra”.
Det jag behövt hjälp med är antingen uteritt eller att man är med på stallets hoppträning som är varje helg. Man betalar inget då jag hellre ser att pengarna läggs på träning än i min ficka.
Första medryttaren funkade bra men slutade pga flytt. Fick ett kort meddelande att nu har jag inte tid mer.
Nästa medryttare blev livrädd för honom och hade div diagnoser som ställde till det. Där hade jag sparat mer tid på att rida själv än att läsa hennes ångest i timmar. Det funkade heller inte mellan henne och hästen och hon låste sig i saker te bestod och spolade honom en timme i minusgrader för att ”vara noga”.
Sista medryttaren (en tonårstjej) har hästen trivts väldigt bra med och hon rider bra. Tyvärr verkar hon ha någon form av ångest och tycker det stressar henne att träningen alltid är samma tid och det sista har hon knappt ridit alls. Hon är också osäker i hanteringen. Försökt hjälpa henne men hon blev rädd tom när vi ledde honom och han tittade på något. På hästryggen är hon superduktig men pga hanteringen vill hon ha mamma med som inte alltid kan. Jag kan förvisso vara med ibland men det ger ju inte mig någon avlastning. Dessutom jobbar jag natt så jag får ingen direkt sömn när hon rider på
Är det helt kört att hitta en vettig medryttare? Är det väldigt oattraktivt att bara hoppa och rida ut?
Något annat jag bör tänka på?
Sätter jag ut annons får jag många svar men mestadels småtjejer som ”kan allt” och det är inte riktigt intressant.
Vill någon bolla lite eller ge lite konstruktiv kritik?
Det jag behövt hjälp med är antingen uteritt eller att man är med på stallets hoppträning som är varje helg. Man betalar inget då jag hellre ser att pengarna läggs på träning än i min ficka.
Första medryttaren funkade bra men slutade pga flytt. Fick ett kort meddelande att nu har jag inte tid mer.
Nästa medryttare blev livrädd för honom och hade div diagnoser som ställde till det. Där hade jag sparat mer tid på att rida själv än att läsa hennes ångest i timmar. Det funkade heller inte mellan henne och hästen och hon låste sig i saker te bestod och spolade honom en timme i minusgrader för att ”vara noga”.
Sista medryttaren (en tonårstjej) har hästen trivts väldigt bra med och hon rider bra. Tyvärr verkar hon ha någon form av ångest och tycker det stressar henne att träningen alltid är samma tid och det sista har hon knappt ridit alls. Hon är också osäker i hanteringen. Försökt hjälpa henne men hon blev rädd tom när vi ledde honom och han tittade på något. På hästryggen är hon superduktig men pga hanteringen vill hon ha mamma med som inte alltid kan. Jag kan förvisso vara med ibland men det ger ju inte mig någon avlastning. Dessutom jobbar jag natt så jag får ingen direkt sömn när hon rider på
Är det helt kört att hitta en vettig medryttare? Är det väldigt oattraktivt att bara hoppa och rida ut?
Något annat jag bör tänka på?
Sätter jag ut annons får jag många svar men mestadels småtjejer som ”kan allt” och det är inte riktigt intressant.
Vill någon bolla lite eller ge lite konstruktiv kritik?