Varför är det OK att....

[Badger]

Något som jag tänkt mycket på är att ordet smal har en positiv betydelse medans ordet tjock har en negativ betydelse. För mig har det verkligen varit så. Men dom senaste åren när jag börjat tänka mer på hur skevt allt är så blir jag mest förbannad. Orden är ju just bara beskrivande ord. Inget annat!

Den rätta motsatsen till tjock är kanske egentligen mager?

Medan smal/smärt och uhm kurvig hör ihop.

Dvs ja smal är ett positivt omdöme medan mager är ett negativt precis som
kurvig är ett positivt omdöme medan tjock är ett negativt.

(rund, fyllig, rundnätt, trind, yppig, rultig (om barn -min lilla rulta) är positiva rund ord

medan stabbig, fetlagd, korpulent (man kanske inte negativt) välfödd kanske inte är så positiva)

(Slank, smärt, finlemmad, gracil, smäcker, smal är positiva smala ord medan
mager, spenslig (neutral?) tunn, gänglig (neutral?) tanig, underviktig, klen, benig, pinnig, tärd, utmärglad är negativa)


Så vad man jämför är det positiva ordet för lagom smärt, smal med det negativa ordet för knubbig, tjock. Och det är ju inte så konstigt att det låter olika.

 

[mandalaki]

Fult att träna och äta sunt? Jag tycker nästan allt kretsar kring det i medier, tv-program tidningar. Nya dieter varje månad. Modeller som är smala och musklade. Kändisar som gnäller att de bara hunnit träna två pass den här veckan. Det ordnas folkliga löptävlingar hela tiden där alla ska vara med och är väldigt tydliga budskap om "träna eller dö många år för tidigt".

Jag känner verkligen inte igen den beskrivningen.

Jag håller verkligen med! Man är ju ett ohälsosamt, ignorant ufo om man inte tränar. Hysterin är total på det området.

 

[mandalaki]

Jag är tjock. Jag har varit det i ett antal år nu, det hände väldigt plötsligt (jag gick upp nästan 40 kg på mindre än tre månader pga sjukdom, det gjorde ont) och jösses vilken skillnad det blev! Från att ha varit en vilken som helst ute i samhället upptäckte jag att jag plötsligt blivit ställd på en scen och hade publik. En del diskuterar min föreställning ("Tjockis rör sig i samhället, akt femhundraelva") med varandra, kommenterar hur jag ser ut och vad jag gör, andra vänder sig direkt till mig med kritik, hån, eller "hjälpsamma tips". Från att ha varit lika anonym som vem som helst, ute i världen på samma villkor som alla andra, gick jag nästan över en natt till att bli något slags gatuunderhållare...

Men vad säger du

 

[Badger]

Den rätta motsatsen till tjock är kanske egentligen mager?

Medan smal/smärt och uhm kurvig hör ihop.

Dvs ja smal är ett positivt omdöme medan mager är ett negativt precis som
kurvig är ett positivt omdöme medan tjock är ett negativt.

(rund, fyllig, rundnätt, trind, yppig, rultig (om barn -min lilla rulta) är positiva rund ord

medan stabbig, fetlagd, korpulent (man kanske inte negativt) välfödd kanske inte är så positiva)

(Slank, smärt, finlemmad, gracil, smäcker, smal är positiva smala ord medan
mager, spenslig (neutral?) tunn, gänglig (neutral?) tanig, underviktig, klen, benig, pinnig, tärd, utmärglad är negativa)


Så vad man jämför är det positiva ordet för lagom smärt, smal med det negativa ordet för knubbig, tjock. Och det är ju inte så konstigt att det låter olika.

Sedan verkar vi väldigt mycket känsligare nu än "då" på farmors tid då man hävde ur sig saker om folks vikt utan att tveka och tydligen utan att barnen föll isär heller, även om de aldrig glömde det.

(även om mullig då var mer positivt än nu.)

(Farmors fröken ska ha sagt att -med den ändan kommer du aldrig över en bom. Varpå hon bestämde sig för att det skulle hon visst och blev duktig på gymnastik. Hon var nog helt normal 13 åring med dagens mått mätt, provade hennes gymnastikdräkt när jag var 13.)

 

[Badger]

Jag håller verkligen med! Man är ju ett ohälsosamt, ignorant ufo om man inte tränar. Hysterin är total på det området.

Och man undrar vilka tonåringar som rörde sig en timma om dagen till andfåddhet när jag var 14, inte jag i alla fall...

(cykla till skolan tog 15 minuter, samtidigt iofs så var jumpan mer rörelse och mindre blabla då. Tydligen rör sig barn i genomsnitt 15 minuter på en jumpalektion nu. Vi rörde oss nog en timma på en dubbellektion minst.)

 

[Hyacinth]

När jag var som magrast fick jag mycket kommentarer om min vikt och jag älskade det. Det var så skönt för mig att hela tiden få det bekräftat att jag var smal. Bästa komplimangen liksom.

Håller med. Jag älskade att få höra hur smal jag var. Att jag borde äta mer. Jag kände mig så himla karaktärsfast som kunde låta bli.

Ingen vågar dock kommentera att jag numer är småtjock. Men när jag gick ner 16 kilo fick jag genast komplimanger igen. Jag var smal. Fin.

 

[kryddelydd]

Fult att träna och äta sunt? Jag tycker nästan allt kretsar kring det i medier, tv-program tidningar. Nya dieter varje månad. Modeller som är smala och musklade. Kändisar som gnäller att de bara hunnit träna två pass den här veckan. Det ordnas folkliga löptävlingar hela tiden där alla ska vara med och är väldigt tydliga budskap om "träna eller dö många år för tidigt".

Jag känner verkligen inte igen den beskrivningen.

Det beror kanske på vilken del av verkligheten man syftar på.
I tidningar, TV et c, lyfts sundhet och träning fram som positivt.

I en "närmiljö" kan det mycket väl se helt annorlunda ut, att attityden är mer negativ gentemot dem som faktiskt tränar.

 

[Badger]

Håller med. Jag älskade att få höra hur smal jag var. Att jag borde äta mer. Jag kände mig så himla karaktärsfast som kunde låta bli.

Ingen vågar dock kommentera att jag numer är småtjock. Men när jag gick ner 16 kilo fick jag genast komplimanger igen. Jag var smal. Fin.

Nej jag tror ingen kommenterar småtjock, mullig, många är ju dessutom det (undertecknad inkluderad) man måste vara mer tjock än medelsvenssons mamma för att det ska höras tror jag som sagt.

(Även om en kollega/chef faktiskt sa till mig för fyra år sedan att jag hade gått upp i vikt på våren. Vilket iofs fick mig att gå ned till min vanliga mullighet, och det var nog inte elakt ment, kanske, hon var ganska elak i övrigt, men just där tror jag inte hon menade att vara elak.)

 

[kryddelydd]

Jag håller verkligen med! Man är ju ett ohälsosamt, ignorant ufo om man inte tränar. Hysterin är total på det området.

Jag håller bara delvis med.

Visst hyllas sund livsstil och träning - i tidningar osv.

Men i verkligheten, i närvardagen, kan man mycket väl råka ut för nedsättande kommentarer kring träning och bra kostval.

 

[Badger]

Jag håller bara delvis med.

Visst hyllas sund livsstil och träning - i tidningar osv.

Men i verkligheten, i närvardagen, kan man mycket väl råka ut för nedsättande kommentarer kring träning och bra kostval.

Jo men där tror jag för en gångs skull att kommentaren -de är bara avundsjuka, stämmer.

“Fear is the path to the dark side. Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering.”

– Yoda

Dvs det ger dem ångest att någon annan lyckas där de misslyckas.
47% av 30-40 åringar och 62% mellan 45 och 64 är överviktiga eller feta. En stor andel av resten lär väl ligga i övre spannet av BMI normalviktig.

Vissa tänkare börjar ju nu komma fram till att det i vårt samhälle är gener eller extrem ansträngning som gör att man kan vara smal till normalviktig dvs det är faktiskt svårt eller tur att vara det. På farmors tid krävdes det nog gener eller viss ansträngning för att bli tjock.

Därav positivt med mullig istället för mager, för många var ju magra istället för tjock kontra smal.

 

[kryddelydd]

Jo men där tror jag för en gångs skull att kommentaren -de är bara avundsjuka, stämmer.

“Fear is the path to the dark side. Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering.”

– Yoda

Dvs det ger dem ångest att någon annan lyckas där de misslyckas.
47% av 30-40 åringar och 62% mellan 45 och 64 är överviktiga eller feta. En stor andel av resten lär väl ligga i övre spannet av BMI normalviktig.

Vissa tänkare börjar ju nu komma fram till att det i vårt samhälle är gener eller extrem ansträngning som gör att man kan vara smal till normalviktig dvs det är faktiskt svårt eller tur att vara det. På farmors tid krävdes det nog gener eller viss ansträngning för att bli tjock.

Därav positivt med mullig istället för mager, för många var ju magra istället för tjock kontra smal.

Ja, håller med.
Både om den "orsaksanalysen" och när det gäller historian.

I dagens samhälle har vi för stor och enkel tillgång till alltför kaloritäta "livsmedel" (inkluderar härmed allt vi stoppar i oss) för att vara bra för vår genetik.

Det har funnits stora överlevnadsfördelar att vara effektiv på att utnyttja och lagra energi i kroppen; nu har omvärlden ändrats, även i exempelvis Asien, så att det är en överlevnadsnackdel i stället.

Samtidigt är det ju så: vi "borde" ha tillräckliga kunskaper för att undvika övervikt.
Och vi "borde" ha tillräckligt mycket logiskt agerande, för att tillämpa våra kunskaper.

Men vi har en stark inbyggd instinkt att undvika svält, alltså är vi duktigare på att lagra energi än att göra åt den.

 

[Monstermom]

Men vad säger du

Jag tror det blev extra tydligt för mig, eftersom det gick så fort. Lägger man på sig lite i taget så vänjer man sig nog gradvis vid hur olika man blir sedd och bemött. Man anpassar sig också, av vad jag sett. Gör sig mindre, tar mindre plats (inte fysiskt då) och böjer sig för trycket, på ett sätt som jag helt enkelt inte kunde göra eftersom jag inte hann med.

Men de som tror att smala, vältränade eller ens magra bemöts på samma sätt som tjocka har ingen aning om vad de pratar om faktiskt... Tjockisföraktet handlar väldigt lite om utseendet, det som bedöms är ens personlighet. Svag, lat, karaktärslös, dum, godtrogen, lömsk... Utseendet är bara symptomet på den vidriga varelse som bor i kroppen, tydligen.

 

[Badger]

Ja, håller med.
Både om den "orsaksanalysen" och när det gäller historian.

I dagens samhälle har vi för stor och enkel tillgång till alltför kaloritäta "livsmedel" (inkluderar härmed allt vi stoppar i oss) för att vara bra för vår genetik.

Det har funnits stora överlevnadsfördelar att vara effektiv på att utnyttja och lagra energi i kroppen; nu har omvärlden ändrats, även i exempelvis Asien, så att det är en överlevnadsnackdel i stället.

Samtidigt är det ju så: vi "borde" ha tillräckliga kunskaper för att undvika övervikt.
Och vi "borde" ha tillräckligt mycket logiskt agerande, för att tillämpa våra kunskaper.

Men vi har en stark inbyggd instinkt att undvika svält, alltså är vi duktigare på att lagra energi än att göra åt den.

Jo men det verkar som att det inte spelar någon roll

Samtidigt är det ju så: vi "borde" ha tillräckliga kunskaper för att undvika övervikt.
Och vi "borde" ha tillräckligt mycket logiskt agerande, för att tillämpa våra kunskaper.

Att veta hjälper tydligen inte ett endaste dugg.

Jag äter ju tex rätt och slätt för mycket vanlig mat inser jag och för god . När mamma var ung åt de mindre och äckligare mat och fick läskig efterrätt varje dag som de var tvungna att äta.

 

[kryddelydd]

Jo men det verkar som att det inte spelar någon roll



Att veta hjälper tydligen inte ett endaste dugg. Det är rent hopplöst.

Jag äter ju tex rätt och slätt för mycket vanlig mat inser jag och för god . När mamma var ung åt de mindre och äckligare mat och fick läskig efterrätt varje dag som de var tvungna att äta.

Ha,ha,ha!!!!

Jo, det är mycket som ändras.
Bland annat synen på vad som är en normal portion.

Mina föräldrar köpte nytt köksporslin för några år sedan.
Det hade varit bra om skåpen gått att stänga om porslinet, men tallrikarna var så pass mycket större än de gamla att det inte gick.

Säger en del, faktiskt, om hur vår syn på normal mängd mat förändrats.

Själv äter jag "skogshuggarportioner".
Jag är lite överviktig, men det är inte maten som är problemet, utan att jag - mot bättre vetande - stoppar i mig allsköns snask också, med stor iver.

 

[Tassetass]

Jag är tjock. Jag har varit det i ett antal år nu, det hände väldigt plötsligt (jag gick upp nästan 40 kg på mindre än tre månader pga sjukdom, det gjorde ont) och jösses vilken skillnad det blev! Från att ha varit en vilken som helst ute i samhället upptäckte jag att jag plötsligt blivit ställd på en scen och hade publik. En del diskuterar min föreställning ("Tjockis rör sig i samhället, akt femhundraelva") med varandra, kommenterar hur jag ser ut och vad jag gör, andra vänder sig direkt till mig med kritik, hån, eller "hjälpsamma tips". Från att ha varit lika anonym som vem som helst, ute i världen på samma villkor som alla andra, gick jag nästan över en natt till att bli något slags gatuunderhållare...

Jisses.

När jag gick ner inte fullt 40 kg men väl 36 kg så var jag med om något liknande, men omvänt. Helt plötsligt fick jag hjälp i klädbutiker, blev flirtad med, fler höll upp dörren (både män och kvinnor), osv osv. Då insåg jag hur osynlig jag hade varit innan och det var ingen rolig känsla.

Som sagts innan, den som påstår att tjocka och smala inte behandlas olika har helt enkelt fel.

 

[Badger]

Ha,ha,ha!!!!

Jo, det är mycket som ändras.
Bland annat synen på vad som är en normal portion.

Mina föräldrar köpte nytt köksporslin för några år sedan.
Det hade varit bra om skåpen gått att stänga om porslinet, men tallrikarna var så pass mycket större än de gamla att det inte gick.

Säger en del, faktiskt, om hur vår syn på normal mängd mat förändrats.

Själv äter jag "skogshuggarportioner".
Jag är lite överviktig, men det är inte maten som är problemet, utan att jag - mot bättre vetande - stoppar i mig allsköns snask också, med stor iver.

Ah mitt problem är både "skogshuggarportionerna" och snask, tror de är lika skyldiga.

Vi fick min svärmors porslin från när min man var liten (Gröna Anna). Tallrikarna är mini helt otroligt, eller nåja kanske 2 cm mindre i alla riktingar, vi har börjat använda dem till vardags delvis bara för att minska portioner.
Farmors porslin har jag också fått delar av nu i år, de är -ÄNNU MINDRE (Vinranka). haha helt otroligt. Men de får bli ibland till fest. (Så har jag vanligt porslin för när man är hungrig...)

 

[tuaphua]

Och man undrar vilka tonåringar som rörde sig en timma om dagen till andfåddhet när jag var 14, inte jag i alla fall...

(cykla till skolan tog 15 minuter, samtidigt iofs så var jumpan mer rörelse och mindre blabla då. Tydligen rör sig barn i genomsnitt 15 minuter på en jumpalektion nu. Vi rörde oss nog en timma på en dubbellektion minst.)

Fast det där beror nog väldigt på umgänge och individ.
Jag var väldigt aktiv som tonåring. Jag löptränade flera dagar/v och red oftast två hästar/dag. Vi cyklade runt en hel del också mellan kompisar, stall, ut med hundar etc.

Mina kusiner spelade fotboll, hockey, dansade, gick på gymnastik etc.

Mina unga släktingar nu är alla idrottsligt engagerade inom minst en sport och ofta två. Har man inte träning så styr man ofta upp eget.

Sen ser jag ju unga som inte rör sig alls. Så det är nog rätt olika.

 

[Badger]

Fast det där beror nog väldigt på umgänge och individ.
Jag var väldigt aktiv som tonåring. Jag löptränade flera dagar/v och red oftast två hästar/dag. Vi cyklade runt en hel del också mellan kompisar, stall, ut med hundar etc.

Mina kusiner spelade fotboll, hockey, dansade, gick på gymnastik etc.

Mina unga släktingar nu är alla idrottsligt engagerade inom minst en sport och ofta två. Har man inte träning så styr man ofta upp eget.

Sen ser jag ju unga som inte rör sig alls. Så det är nog rätt olika.

Jo absolut.

(Jag red ju iofs och dansade jazzdans osv, och joggade ibland om jag orkade, men inte jättemycket. Och cyklade vart jag än skulle, vi hade ändå inte bil.)

 

[tuaphua]

Jisses.

När jag gick ner inte fullt 40 kg men väl 36 kg så var jag med om något liknande, men omvänt. Helt plötsligt fick jag hjälp i klädbutiker, blev flirtad med, fler höll upp dörren (både män och kvinnor), osv osv. Då insåg jag hur osynlig jag hade varit innan och det var ingen rolig känsla.

Som sagts innan, den som påstår att tjocka och smala inte behandlas olika har helt enkelt fel.

För mig liknade känslan av att inte ses som överviktig med känslan av att vara på en bögklubb ärligt talat.
Jag är van normalt vid att jag sticker ut och drar blickar till mig. Som överviktig försvann jag.
Precis samma känsla som att bli osynlig på en bögklubb. Där har man ju valt det. Men att i samhället ofrivilligt bli osynlig var läskigt.

 

[tuaphua]

Jo absolut.

(Jag red ju iofs och dansade jazzdans osv, och joggade ibland om jag orkade, men inte jättemycket. Och cyklade vart jag än skulle, vi hade ändå inte bil.)

Ja, det där cyklandet gjorde nog en del. Man var ju ute i timmar och trampade runt. Jag hade förmodligen dött idag.
Allra minst dykt upp svettig. Det hoppar man ju gärna över annat än efter träning/i stallet.