Varför är det OK att....

[tuaphua]

@kryddelydd Det är egentligen det här jag ville uttrycka men var för mångordig.



Jag har inte heller någon aning om vad Samhället borde göra. Men jag vill återkoppla till fat shaming, det är det som kan läggas ned eftersom det faktiskt inte är individens karaktär som ändrats sedan 50-talet utan samhället.

Fast jag ser det som mer komplext än så.
I takt med att samhälllet förändras så förändras också, inte karaktären, men vanan att både stå emot saker och att uthärda fysiska prestationer.

Jag och flera tränarkollegor, bla såna som har mer år i branschen än mig, har pratat om att man ser en skillnad i att våga/orka/vilja/tro att man kan ta sig an problem i ridningen som kräver ork. Och gnällmängden över det när man ber dem göra sånt.

Jag vet också sjukgymnaster och kiros(såna som ger övningar och rek träning för vissa åkommor och inte bara cashar in på att få behandla hur mkt som helst) som sett den skillnaden.

Om man aldrig har tagit och och pressat sig över fysiska gränser så flyttas gränserna för vad man tror man orkar och vad som är rimligt längre och längre ner. Jag har flera i min närhet som anser att de tränar. De är smala men har problem fysiskt lite tack vare kontorsjobb. De går till gymmet och gör lite träning som de knappt tar i för att göra och förstår sen inte varför de har ont. När de går pass med proffs på deras problem inser de hur jävla mycket mer de måste ta i. Och de tror de ska dö snudd på.
De som däremot sportat på lite högre nivå, pressat sig och tagit i, även om det var 30 år sedan är inte så förvånade eller tror de ska dö även om det är jobbigt för att de är otränade nu.

Och dagens samhälle inbjuder ju inte till motion. Vi har bra kollektivtrafik, hissar, rulltrappor, tv, datorer, mobiler, tv-spel etc.
Sen ökar kraven på olika andra sätt och leder till psykisk ohälsa. Samhället är så jävla vridet med fokus på helt fel saker för att människor ska må bra fysiskt och psykiskt. Och de två hänger ju ihop åt båda håll.
Psykvården är ju inte mycket att hurra för. Och iom att de som störs av det är just sjuka och inte orkar/kan slåss så blir det inte mycket bättre. Och då kommer många fortsätta äta sina problem och om de mår dåligt av det inte kunna ta sig ur det.
Det måste liksom gå att få vård om man är sjuk och utan att folk ska döma den som söker.

 

[tuaphua]

Såklart att man ska röra sig, och i stort sett bara röra sig, alltså förutom lite instruktioner om hur man gör, på gympan!
Det känns självklart för mig.
Och så stor variation, så att det kan vara roligt för alla.

Det behov av teori runt "hälsa" som behövs, borde vara egna lektioner, förutom gympan, eller kanske hellre som någon/några temadagar istället.

Nu har inte jag barn. Men jag upplever ju att ungar gör som man gör och inte som man säger alltid. Bäst borde ju att vuxna skojade till det och fick rörelse roligt.
På vilken nivå måste man lägga teorin för att barn ska fatta? Är det då ens lönt att ha den så ofta?
Man kan väva in kunskap under rörelse med om det är så..

 

[Badger]

Såklart att man ska röra sig, och i stort sett bara röra sig, alltså förutom lite instruktioner om hur man gör, på gympan!
Det känns självklart för mig.
Och så stor variation, så att det kan vara roligt för alla.

Det behov av teori runt "hälsa" som behövs, borde vara egna lektioner, förutom gympan, eller kanske hellre som någon/några temadagar istället.

Jo någon temadag vart tredje år kunde nog räcka? (och att biologin och hemkunskapen tar upp det när det kommer upp i hur människan fungerar eller vilken mat man ska laga.) Det är ju så mycket som läggs på skolan.

Däremot tycker jag det vore synd om de tog bort all sport från jumpan som vissa föreslår och ersätter alltihop med typ friskispass? (slänga ut barnet med badvattnet)

 

[Ray]

Nu har inte jag barn. Men jag upplever ju att ungar gör som man gör och inte som man säger alltid. Bäst borde ju att vuxna skojade till det och fick rörelse roligt.
På vilken nivå måste man lägga teorin för att barn ska fatta? Är det då ens lönt att ha den så ofta?
Man kan väva in kunskap under rörelse med om det är så..

Absolut!
Skippa tråkiga genomgångar och komplicerade regler!

 

[Badger]

Fast jag ser det som mer komplext än så.
I takt med att samhälllet förändras så förändras också, inte karaktären, men vanan att både stå emot saker och att uthärda fysiska prestationer.

Jag och flera tränarkollegor, bla såna som har mer år i branschen än mig, har pratat om att man ser en skillnad i att våga/orka/vilja/tro att man kan ta sig an problem i ridningen som kräver ork. Och gnällmängden över det när man ber dem göra sånt.

Jag vet också sjukgymnaster och kiros(såna som ger övningar och rek träning för vissa åkommor och inte bara cashar in på att få behandla hur mkt som helst) som sett den skillnaden.

Om man aldrig har tagit och och pressat sig över fysiska gränser så flyttas gränserna för vad man tror man orkar och vad som är rimligt längre och längre ner. Jag har flera i min närhet som anser att de tränar. De är smala men har problem fysiskt lite tack vare kontorsjobb. De går till gymmet och gör lite träning som de knappt tar i för att göra och förstår sen inte varför de har ont. När de går pass med proffs på deras problem inser de hur jävla mycket mer de måste ta i. Och de tror de ska dö snudd på.
De som däremot sportat på lite högre nivå, pressat sig och tagit i, även om det var 30 år sedan är inte så förvånade eller tror de ska dö även om det är jobbigt för att de är otränade nu.

Och dagens samhälle inbjuder ju inte till motion. Vi har bra kollektivtrafik, hissar, rulltrappor, tv, datorer, mobiler, tv-spel etc.
Sen ökar kraven på olika andra sätt och leder till psykisk ohälsa. Samhället är så jävla vridet med fokus på helt fel saker för att människor ska må bra fysiskt och psykiskt. Och de två hänger ju ihop åt båda håll.
Psykvården är ju inte mycket att hurra för. Och iom att de som störs av det är just sjuka och inte orkar/kan slåss så blir det inte mycket bättre. Och då kommer många fortsätta äta sina problem och om de mår dåligt av det inte kunna ta sig ur det.
Det måste liksom gå att få vård om man är sjuk och utan att folk ska döma den som söker.

Aha, jo du kan ha en poäng, har inte tänkt på det.

Vi undviker press och jobbigt och uhm de där gamla tråkiga bitarna med göra saker för att det är så man gör och det är rätt, tråkigt och jobbigt eller ej och uhm därmed basta? Menar du? Typ Sisu. (och då inte idrottsutbildarnas variant)
kampvilja, uthållighet, seghet, ihärdighet, tåga, kämpaglöd, go, energi, fighting spirit
Plikt lägger jag till.

Nu är det mer att man gör saker för att det känns bra och man gör det för en själv? Aldrig för andra?

Det kanske är lumpens försvinnande
(Säger jag som hade en pappa vars kardinalord var -om du har gått tills du inte orkar längre så kan du gå lika länge till.) (Då om man klagade över att man inte klarade hästen (enligt pappas moster som skämdes över den mesiga Blå Stjärna som ville byta.) så fick man en värre på Strömsholm, det är inte så nu.)

Typ?

Har inte märkt det själv kanske, eller tänkt på (men har ju vänner i min egen ålder). Men känner igen det lite när du säger det.

 

[Badger]

Nu har inte jag barn. Men jag upplever ju att ungar gör som man gör och inte som man säger alltid. Bäst borde ju att vuxna skojade till det och fick rörelse roligt.
På vilken nivå måste man lägga teorin för att barn ska fatta? Är det då ens lönt att ha den så ofta?
Man kan väva in kunskap under rörelse med om det är så..

De gör ju faktiskt mer som man säger än folk skulle kunna tro. Men man ska väl inte vara helt tvärtom mot vad man säger.

Men såvitt jag märkt verkar i alla fall min sjuåring komma ihåg hälften av vad läraren säger (om tex socker och näring eller planeter) och komma ihåg hälften av det han kommer ihåg fel, så att springa måste rimligen vara mer effektivt än att prata om att springa.

 

[gul_zebra]

Ang gympa kan jag tycka att det är för ensidigt. När jag gick i skolan var det typ aldrig teori, däremot var det samma tråkiga elände om och om igen - fotboll. Fotboll fotboll fotboll fotboll fotboll! Varenda jävla gympalektion, sen slänger vi in lite fotbollsturneringar på det också. Gaah jag blir förbannad bara jag tänker på det. Det sög, jag var dålig på lagsport överlag och därtill bollrädd så jag höll mig mest undan i hopp om att slippa vara i närheten av bolljäveln och fick dessutom sällan chansen att faktiskt vara bra på nånting. I takt med att blygheten la sig så "glömde" jag gympakläderna hemma allt oftare och hittade allehanda orsaker till att jag inte kunde vara med, ett nyopererat smärtsamt nageltrång var tamefan ren glädje när jag inte fick sparka på bollar ett tag. Uppmuntrar det till rörelse? Nja, inte riktigt va. Då var jag ändå en rastlös unge som tyckte om att röra på mig.

Jag hade önskat att man satsade på att uppmuntra elever att hitta nånting de själva gillar. Prova på olika motionsformer helt enkelt! Ridning, mountainbike, styrketräning, spinning, aerobics, klättring, skateing, parkour, golf, you name it. Heck, hur många ungar är det inte som verkligen hatar orientering? Prova byt ut den till geocaching!

Ska man uppmuntra till rörelse så är väl ändå A och O att se till att rörelsen inte är ett nödvändigt ont tänker jag. Alla är inte stöpta i samma form och gillar att röra sig på samma sätt. Alla har inte ens förutsättningar för att röra sig på samma sätt. Vissa gillar lagsport, andra gillar att köra individuellt. En del gillar fart och fläng, andra styrka och precision. Gemensamt är väl att uppmuntra rörelse gör man snarare om ungarna får möjlighet att hitta sin egen grej som de tycker är roligt och kanske rentav har fallenhet för och blir riktigt duktiga på, nånting som de frivilligt sysslar med på fritiden - inte för rörelsens skull utan för att det är kul! Jag fattar verkligen inte hur i hellskotta man tänkt ang gympan, det här är inte raketforskning liksom. JA det kostar pengar, men det är en investering och investeringar måste få kosta pengar!

 

[Lobelia]

Ang gympa kan jag tycka att det är för ensidigt. När jag gick i skolan var det typ aldrig teori, däremot var det samma tråkiga elände om och om igen - fotboll. Fotboll fotboll fotboll fotboll fotboll! Varenda jävla gympalektion, sen slänger vi in lite fotbollsturneringar på det också. Gaah jag blir förbannad bara jag tänker på det. Det sög, jag var dålig på lagsport överlag och därtill bollrädd så jag höll mig mest undan i hopp om att slippa vara i närheten av bolljäveln och fick dessutom sällan chansen att faktiskt vara bra på nånting. I takt med att blygheten la sig så "glömde" jag gympakläderna hemma allt oftare och hittade allehanda orsaker till att jag inte kunde vara med, ett nyopererat smärtsamt nageltrång var tamefan ren glädje när jag inte fick sparka på bollar ett tag. Uppmuntrar det till rörelse? Nja, inte riktigt va. Då var jag ändå en rastlös unge som tyckte om att röra på mig.

Om ni bara spelade fotboll var det snarast en inkompetent lärare.

 

[Badger]

Ang gympa kan jag tycka att det är för ensidigt. När jag gick i skolan var det typ aldrig teori, däremot var det samma tråkiga elände om och om igen - fotboll. Fotboll fotboll fotboll fotboll fotboll! Varenda jävla gympalektion, sen slänger vi in lite fotbollsturneringar på det också. Gaah jag blir förbannad bara jag tänker på det. Det sög, jag var dålig på lagsport överlag och därtill bollrädd så jag höll mig mest undan i hopp om att slippa vara i närheten av bolljäveln och fick dessutom sällan chansen att faktiskt vara bra på nånting. I takt med att blygheten la sig så "glömde" jag gympakläderna hemma allt oftare och hittade allehanda orsaker till att jag inte kunde vara med, ett nyopererat smärtsamt nageltrång var tamefan ren glädje när jag inte fick sparka på bollar ett tag. Uppmuntrar det till rörelse? Nja, inte riktigt va. Då var jag ändå en rastlös unge som tyckte om att röra på mig.

Jag hade önskat att man satsade på att uppmuntra elever att hitta nånting de själva gillar. Prova på olika motionsformer helt enkelt! Ridning, mountainbike, styrketräning, spinning, aerobics, klättring, skateing, parkour, golf, you name it. Heck, hur många ungar är det inte som verkligen hatar orientering? Prova byt ut den till geocaching!

Ska man uppmuntra till rörelse så är väl ändå A och O att se till att rörelsen inte är ett nödvändigt ont tänker jag. Alla är inte stöpta i samma form och gillar att röra sig på samma sätt. Alla har inte ens förutsättningar för att röra sig på samma sätt. Vissa gillar lagsport, andra gillar att köra individuellt. En del gillar fart och fläng, andra styrka och precision. Gemensamt är väl att uppmuntra rörelse gör man snarare om ungarna får möjlighet att hitta sin egen grej som de tycker är roligt och kanske rentav har fallenhet för och blir riktigt duktiga på, nånting som de frivilligt sysslar med på fritiden - inte för rörelsens skull utan för att det är kul! Jag fattar verkligen inte hur i hellskotta man tänkt ang gympan, det här är inte raketforskning liksom. JA det kostar pengar, men det är en investering och investeringar måste få kosta pengar!

Jo där håller jag med, men vi hade vanlig gammal jumpa. Dvs lagsport, redskapsgymnastik, friidrott, orientering, skridskor, racketsport, simning osv osv. (alltså över alla år samma typ av jumpa, i lika mängd alla sporter som gick att ha i en jumpahall och utanför och i en skog, men inget som krävde dyra saker som cykel, skateboard eller häst).

Så vi fick testa allt som var lagom billigt och hanterbart, men inget till övermått. Tror det var helt enligt läroplan. (gissar att en lärare som bara körde fotboll latade sig)

Mitt klagomål är att jaghade gärna velat öva slå med brännbollsträ innan jag skulle slå första gången inför alla.

 

[Lobelia]

Jo där håller jag med, men vi hade vanlig gammal jumpa. Dvs lagsport, redskapsgymnastik, friidrott, orientering, skridskor, racketsport, simning osv osv. (alltså över alla år samma typ av jumpa, i lika mängd alla sporter som gick att ha i en jumpahall och utanför och i en skog, men inget som krävde dyra saker som cykel, skateboard eller häst).

Så vi fick testa allt som var lagom billigt, men inget till övermått. Tror det var helt enligt läroplan. (gissar att en lärare som bara körde fotboll latade sig)

Nu var det ett tag sedan men under hela skolgången så var det en blandning mellan diverse olika sporter. Jag tror vi gjorde det mesta men plus ett par lektioner med dans, mycket olika proportioner.

 

[Niyama]

Ang gympa kan jag tycka att det är för ensidigt. När jag gick i skolan var det typ aldrig teori, däremot var det samma tråkiga elände om och om igen - fotboll. Fotboll fotboll fotboll fotboll fotboll!

Ja! Jag älskade att "röra på mig", springa, övningar som typ armhävningar etc, att använda kroppen. Ändå var jag totalt värdelös på "jympan" för det var i princip alltid lagsporter med en boll. Kan ju förstå att det är vettigt att barnen får prova på olika saker, men det fastnade ju på några få grejer som skulle köras jämt (i min skola var det inte fotboll främst utan mest innebandy). En gång om året hade vi "friidrottsdag" och enstaka gånger hade vi "gymnastik" (med ringar och sånt), en gång om året vintersporter (skidor, skridskor etc), en gång om året orientering, resten var bollsporter i lag, där lagen valdes och jag blev såklart alltid vald sist eftersom jag flydde från bollen.

Var förövrigt i princip likadant i alla de sex olika grundskolor jag gick i, några något bättre, några något sämre.

 

[Hoarfrost]

Det där med gympa är intressant, jag hade också en inkompetent lärare. Enligt honom gällde endast killerball, och jag var extremt bollrädd och tyckte till och med att det var jätteläskigt att ens vara inne i gympasalen när det var lektion, men var tvungen. Jag var även extremt osäker på min kropp, och hatade att röra på mig för jag orkade inte. kort sagt var gympa ett totalt helvete som jag var tvungen att utstå i 2 timmar i veckan. Var aldrig med på gympan i från 3-8e klass. Fick ungefär var 4e lektion skäll och banningar från läraren.
I 9an uppmärksammades det av min rektor. Det blev en jättestor cirkus kring det hela där min pappa försökte kriga för mig, för att de skulle förstå min synvinkel. Det gjorde de inte, utan de skulle "ta reda på vad som var fel" på mig och ordinerade därför specialgympa med egen lärare, klockan 18:00 på fredagar.
Jag gick och nya läraren konstaterade att jag hade rätt dålig kondition men var ganska normalstark (tack vare ridningen) och att jag gärna var med och genomförde uppgifterna. Lyckades nätt och jämnt få G i betyg, och jag tror det till ganska stor del berodde på att pappa var med på möte efter möte och förklarade och förklarade.

I gymnasiet grämde jag mig för just idrottslektionerna, jag minns att jag låg uppe och grät över att jag skulle behöva genomlida 3! timmar i veckan. Pappa pushade mig dock att prata med nya idrottsläraren redan första dagen jag träffade honom. Jag samlade mod och bad att få prata med honom efter lektionen och där förklarade jag hela historien. Nya idrottsläraren lovade då mig att han skulle fixa annat jag kunde vara med på när det var bollrelaterat, och se lite genom fingrarna om jag var jätteosäker och inte ville göra andra grejer så länge jag istället gjorde något annat typ gym. Han fick även mig att lova att jag skulle försöka mitt bästa hela tiden, och att han skulle få se en utveckling hos mig.
Efter det var jag alltid med på gympan på något sätt. Vi hade en del teori (två gånger i månaden) och där lärde jag mig mer som peppade mig att träna mer och mer, hade även teoriprov som jag alltid fick högsta poäng för. Alla tre åren i gymnasiet hade jag MVG i idrott. Trots att jag då var ännu mer osäker på min kropp. Jag började till och med med styrketräning och sprang lite smått på fritiden.

 

[gul_zebra]

Om ni bara spelade fotboll var det snarast en inkompetent lärare.

Nja, jag uttryckte mig dumt. De obligatoriska delarna var med. I övrigt var det fotboll, fotboll, mer fotboll... Och så lite handboll innan vi körde mer fotboll, lite bandy och så mer fotboll, varvat med de obligatoriska bitarna. Flera olika lärare, samma saker om och om och om igen. Mycket bollsport, mycket lagsport, större delen all denna jävla fotboll istället för att prova något nytt (behöver inte vara kostsamt heller - frisbee, någon annan dans än bugg och foxtrot, aerobics, klättring om omständigheterna passar...). Inkompetensen kan jag instämma i dock.
När jag tänker efter hade vi faktiskt en lärare som körde mer variation, med resultatet att gympalektionerna faktiskt var roliga. Tyvärr var hon mammaledig under majoriteten av tiden jag hade henne. Vikarien? En till fotbollsnörd.

Jag gick på en tjejgrupp på en fritidsgård ett par år i högstadiet. Fick prova på mer där än i gympan och tro sjutton att det var där jag hittade motionsformerna jag tycker om också - det var där jag red första gången, det var där jag upptäckte att aerobics är inte min grej men spinning är askul och klättring är lite skräckblandad förtjusning. Det känns inte okej, man ska inte behöva gå i en fritidsgårds icke sportrelaterade tjejgrupp för problembarn för att hitta en motionsform man gillar liksom.

Jo där håller jag med, men vi hade vanlig gammal jumpa. Dvs lagsport, redskapsgymnastik, friidrott, orientering, skridskor, racketsport, simning osv osv. (alltså över alla år samma typ av jumpa, i lika mängd alla sporter som gick att ha i en jumpahall och utanför och i en skog, men inget som krävde dyra saker som cykel, skateboard eller häst).

Så vi fick testa allt som var lagom billigt och hanterbart, men inget till övermått. Tror det var helt enligt läroplan. (gissar att en lärare som bara körde fotboll latade sig)

Mitt klagomål är att jaghade gärna velat öva slå med brännbollsträ innan jag skulle slå första gången inför alla.

Ja det var typ det vi hade, och i övrigt fotboll, fotboll, fotboll.
Brännbollen var awesome! Jag var asdålig men det var inte fotboll och tom jag hade en chans att springa i mål bara en boll flög långt nog

Ja! Jag älskade att "röra på mig", springa, övningar som typ armhävningar etc, att använda kroppen. Ändå var jag totalt värdelös på "jympan" för det var i princip alltid lagsporter med en boll. Kan ju förstå att det är vettigt att barnen får prova på olika saker, men det fastnade ju på några få grejer som skulle köras jämt (i min skola var det inte fotboll främst utan mest innebandy). En gång om året hade vi "friidrottsdag" och enstaka gånger hade vi "gymnastik" (med ringar och sånt), en gång om året vintersporter (skidor, skridskor etc), en gång om året orientering, resten var bollsporter i lag, där lagen valdes och jag blev såklart alltid vald sist eftersom jag flydde från bollen.

Var förövrigt i princip likadant i alla de sex olika grundskolor jag gick i, några något bättre, några något sämre.

Men precis! Redskapsgymnastiken tyckte jag var skitkul, men det förekom någon gång om året och alltid i form av en hinderbana. Jag hade gärna lärt mig hur man använder ringarna tex men de hängde mest där bara. Minns att jag var nyfiken på de där "sadlarna" (vad de nu heter) också men de hoppade vi mest över...
Här är en till som alltid valdes sist. Vi hade därtill en hel drös väldigt duktiga fotbollsspelare i klassen som tog över helt varenda lektion. För min del var det förvisso lättande, det gjorde det lättare för mig att hålla mig undan men såhär i efterhand kan jag tycka att det var dumt uppstyrt av lärarna.

För min del blev det bättre i gymnasiet, då hade vi en lärare som uppmuntrade att hitta sin egen grej och tyckte att om man hellre ville gå till tex skolans gym på gympalektionen så gick det fint. Tyvärr delade han ut IG-varningar som resultat dock då det han inte nämnde var att det gav ogiltig frånvaro trots hans godkännande vid varje tillfälle, så den lyckan var inte långvarig

 

[sjoberga]

Nja, jag uttryckte mig dumt. De obligatoriska delarna var med. I övrigt var det fotboll, fotboll, mer fotboll... Och så lite handboll innan vi körde mer fotboll, lite bandy och så mer fotboll, varvat med de obligatoriska bitarna. Flera olika lärare, samma saker om och om och om igen. Mycket bollsport, mycket lagsport, större delen all denna jävla fotboll istället för att prova något nytt (behöver inte vara kostsamt heller - frisbee, någon annan dans än bugg och foxtrot, aerobics, klättring om omständigheterna passar...). Inkompetensen kan jag instämma i dock.
När jag tänker efter hade vi faktiskt en lärare som körde mer variation, med resultatet att gympalektionerna faktiskt var roliga. Tyvärr var hon mammaledig under majoriteten av tiden jag hade henne. Vikarien? En till fotbollsnörd.

Jag gick på en tjejgrupp på en fritidsgård ett par år i högstadiet. Fick prova på mer där än i gympan och tro sjutton att det var där jag hittade motionsformerna jag tycker om också - det var där jag red första gången, det var där jag upptäckte att aerobics är inte min grej men spinning är askul och klättring är lite skräckblandad förtjusning. Det känns inte okej, man ska inte behöva gå i en fritidsgårds icke sportrelaterade tjejgrupp för problembarn för att hitta en motionsform man gillar liksom.


Ja det var typ det vi hade, och i övrigt fotboll, fotboll, fotboll.
Brännbollen var awesome! Jag var asdålig men det var inte fotboll och tom jag hade en chans att springa i mål bara en boll flög långt nog


Men precis! Redskapsgymnastiken tyckte jag var skitkul, men det förekom någon gång om året och alltid i form av en hinderbana. Jag hade gärna lärt mig hur man använder ringarna tex men de hängde mest där bara. Minns att jag var nyfiken på de där "sadlarna" (vad de nu heter) också men de hoppade vi mest över...
Här är en till som alltid valdes sist. Vi hade därtill en hel drös väldigt duktiga fotbollsspelare i klassen som tog över helt varenda lektion. För min del var det förvisso lättande, det gjorde det lättare för mig att hålla mig undan men såhär i efterhand kan jag tycka att det var dumt uppstyrt av lärarna.

För min del blev det bättre i gymnasiet, då hade vi en lärare som uppmuntrade att hitta sin egen grej och tyckte att om man hellre ville gå till tex skolans gym på gympalektionen så gick det fint. Tyvärr delade han ut IG-varningar som resultat dock då det han inte nämnde var att det gav ogiltig frånvaro trots hans godkännande vid varje tillfälle, så den lyckan var inte långvarig

Det enda roliga i skolgympan kan sammanfattas:
Fotboll, basket, volleyboll och innebandy.

Fotboll och basket spelades dessutom på fritiden 5 kvällar i veckan. Och gärna spontant på helgerna om det inte var tävlingsmatcher. Fotboll - kan inte bli för mycket

Tråkiga moment var redskap, fåniga lekar och gymnastiska övningar typ kullerbytta och andra idiotiska saker som undertecknad inte klarar av.

Fast jag tror att många gympalärare tar till dessa lagsporter av bekvämlighet. Annars krävs mer kreativitet, planering och tankeverksamhet.

 

[gul_zebra]

Det enda roliga i skolgympan kan sammanfattas:
Fotboll, basket, volleyboll och innebandy.

Tråkiga moment var redskap, fåniga lekar och gymnastiska övningar typ kullerbytta och andra idiotiska saker som undertecknad inte klarar av.

Fast jag tror att många gympalärare tar till dessa lagsporter av bekvämlighet. Annars krävs mer kreativitet, planering och tankeverksamhet.

Kan bara instämma (förutom i vad som är roligt och inte ). Här i stan är fotboll stort dessutom, det kan säkert bidra till att lagsporten främst blev just fotboll. Lärarna ifråga borde kanske byta karriär om de så gärna vill syssla med fotboll däremot...

 

[Niyama]

Det enda roliga i skolgympan kan sammanfattas:
Fotboll, basket, volleyboll och innebandy.

Fotboll och basket spelades dessutom på fritiden 5 kvällar i veckan. Och gärna spontant på helgerna om det inte var tävlingsmatcher. Fotboll - kan inte bli för mycket

Tråkiga moment var redskap, fåniga lekar och gymnastiska övningar typ kullerbytta och andra idiotiska saker som undertecknad inte klarar av.

Fast jag tror att många gympalärare tar till dessa lagsporter av bekvämlighet. Annars krävs mer kreativitet, planering och tankeverksamhet.

Det var uppenbart i min skola att lagsporterna var mycket populära bland en del. Klart folk gillar olika saker, men just därför bör det ju varieras. När det var typ vintersportdag fanns alltid alternativ för de som inte ville åka skridskor, skidor och vad det nu var. Vi som tyckte bollsporter var total ångest fick aldrig alternativ utan lektion på lektion på lektion skulle genomlidas.

 

[skogaliten]

Jo där håller jag med, men vi hade vanlig gammal jumpa. Dvs lagsport, redskapsgymnastik, friidrott, orientering, skridskor, racketsport, simning osv osv. (alltså över alla år samma typ av jumpa, i lika mängd alla sporter som gick att ha i en jumpahall och utanför och i en skog, men inget som krävde dyra saker som cykel, skateboard eller häst).

Så vi fick testa allt som var lagom billigt och hanterbart, men inget till övermått. Tror det var helt enligt läroplan. (gissar att en lärare som bara körde fotboll latade sig)

Mitt klagomål är att jaghade gärna velat öva slå med brännbollsträ innan jag skulle slå första gången inför alla.

Ungefär så var det under min skolgång också.

Under friluftsdagarna, så kunde det vara annorlunda, i kommunen så hade skapat samarbeten med de olika idrottsklubbarna, så då fick göra "prova-på" med alla möjliga och omöjliga aktiviteter.
Det här gäller högstadiet och gymnasiet, samma skola.

Jag kommer ihåg: kanotpaddling, bågskytte, squash, fäktning (!), bowling, tennis, golf (både bangolf och "stor"golf), luftgevärsskytte inomhus, ridning (skolan låg inom gångavstånd till den lokala ridskolan), square dance, förutom de mer "vanliga" skidor på längden och på tvären, orientering, fotboll, rinkbandy, bandy, ishockey, simning, handboll, volleyboll, friidrott. Inte allt på samma friluftsdag förstås men under 6 år, med minst en friluftsdag per termin, så dök de nämnda aktiviteterna upp! Och så finns det säkert sådant som jag inte kommer ihåg.
Jag var inte med på alla grejerna, men jag kommer ihåg att man fick hem ett papper där man fick önska vilken aktivitet man ville prova på. Jag har för man att man fick göra en sak på förmiddagen, och en annan på eftermiddagen.

Klubbarna ställde upp med ledare, lånade ut utrustning och banor, och ingen behövde betala något, man behövde bara ta med matsäck, och lämplig typ av oömma kläder, Skridskor fick man ha egna, men utförsåkningsskidor/pjäxor fanns att låna, längdåkningen var jag nog aldrig med på, jag kommer bara ihåg att den fanns med, bredvid den lokala utförsåkningsbacken.

Man fick ta bussen eller cykla till de flesta aktiviteterna, men det mesta låg nära skolan. Det var rimligt gångavstånd till både idrottsplats med friidrottsbanor och fotbollsplaner, konstfrusen isbana, och racketbanor. Skolan hade gymnastiksal som även var stor idrottshall, med plats för många aktiviteter samtidigt.

Föreningarna ville väl rekrytera fler intresserade, jag började faktiskt träna och tävla i kanot under några år, som resultat av en sådan där friluftsdag.

 

[Niyama]

Vi hade därtill en hel drös väldigt duktiga fotbollsspelare i klassen som tog över helt varenda lektion. För min del var det förvisso lättande, det gjorde det lättare för mig att hålla mig undan men såhär i efterhand kan jag tycka att det var dumt uppstyrt av lärarna.

Ja, sanslöst dåligt. Jag var ju mest tacksam att andra sprang som tokar efter bollen så jag bara behövde hålla mig undan.

Mest sur över att jag alltid fick IG i idrott, trots att jag var motiverad och relativt duktig i allt förutom bollsport. Att jag var bland de mest vältränade i klassen. Det gjorde att jag hela min uppväxt trodde att jag var dålig på idrott, hopplöst fall osv.

 

[sjoberga]

Ja, sanslöst dåligt. Jag var ju mest tacksam att andra sprang som tokar efter bollen så jag bara behövde hålla mig undan.

Mest sur över att jag alltid fick IG i idrott, trots att jag var motiverad och relativt duktig i allt förutom bollsport. Att jag var bland de mest vältränade i klassen. Det gjorde att jag hela min uppväxt trodde att jag var dålig på idrott, hopplöst fall osv.

Jag fick också kasst betyg i idrott - trots ganska framgångsrik elitsatsning i fotboll under samma år, många utmärkelser i den åldern. Enda anledningen var att jag inte fixade kullerbyttor som man skulle.

 

[tuaphua]

Jag ser också problem i hur vår idrottsundervisning var. Vi hade ett fd basketproffs med intresse för löpning som lärare. Det var mycket basket och olika löptester.
För mig som löptränade och var bra på basket var det ju toppen. Jag var skoltrött och skolkade mycket. Men visste att om jag var med på basketen och löpningen kunde jag skita i resten av gympalektionerna. Jag fick bra betyg iaf. Mina kompisar som var med varje lektion fick sämre betyg.
Sen ser jag problem med så mkt lagsport för de som dels är blyga, försiktiga, mobbade etc. De vågade inte alltid gå på oss andra för att ta bollen. De kan ju varit jävligt vältränade med bra bollsinne etc. Men det kunde de aldrig få visa.
Sen det här med att man fick välja lag är ju vidrigt! Vissa fick ju jämt stå kvar ovalda. Fruktansvärt system. Lotta eller räkna in för fasen!