Varför är det OK att....

[Mia_R]

Jo, det är det och du gillade till och med inlägget.



Jag tycker inte det är varken fel eller konstigt att en läkare kommenterar någons vikt. Det är deras jobb att värna om folks hälsa och det är deras jobb. Det är inget kul, det håller jag med om, men ett sätt att fånga upp folk med potentiella problem och hjälpa dem om de är mottagliga. Angående graviditet så var det en person som min mor var arbetsledare som förträngde sin graviditet och helt plötsligt fick barn. Hon var kraftigt överviktig, det hade vari mycket bra för hennes hälsa om någon läkare uppmärksammat det tidigare. Den personen mådde förmodligen mycket dåligt och var i behov av hjälp.

Fast seriöst, om en person söker läkare pga öroninflammation så är det väl det som ska vara focus och inte vikten? Är man överviktig så är man mycket väl medveten om det, det är inget man behöver upplysas om.

 

[Saeta]

Ska du ha störst utbud så ska du ha stl. 38-40 i kläder och stl. 38 i skor just eftersom det är där den största köpkraften finns. Då är utbudet som störst men att behöva större/mindre storlekar innebär inte att du ses ner på av samhället utan just att det är en dålig affär för företaget att tillverka kläder/skor i något större utbud i storlekar som inte säljer bra.

Dom flesta har ju dessa storlekar, absolut. Men det jag ser är att det tyvärr ändå finns ett större utbud av mindre storlekar än vad det finns av större storlekar.

Har du någonsin försökt hitta vuxenkläder under stl 32-34? Utbudet är så magert att du blir hänvisad till barnavdelningen och där finns det inte särskilt mycket som passar en vuxen. Även om man är smal så är en vuxen kropp annorlunda mot en barnkropp och det blir helt fel passform. Byxorna blir för korta och ärmarna likaså, över höfterna och bröstet ska vi inte tala om och tryck, design och modeller skiljer sig enormt mellan barn och vuxenkläder. Visst finns även så små kläder att köpa men knappast i de stora kedjorna och det beror enbart på att storlekarna inte säljer tillräckligt bra precis som att stora storlekar inte säljer tillräckligt bra. Jag tycker att det är synd att blanda in företagens affärsidéer i ett så viktigt ämne som fatshaming. Företagen vill bara sälja och har inget ansvar för att alla deras potentiella kunder hittar det de söker. Det vore ju helt orimligt. Det blir för mig att nedvärdera problemen som många överviktiga möter i samhället att prata om att stora storlekar inte finns i alla de stora klädkedjorna. Fatshaming försvinner inte om alla kläd och skobutiker börjar sälja alla storlekar som finns utan det är en attitydförändring som måste till.

Ja, det har jag. Jag är 155 cm lång och när jag var som smalast så passade barnavdelningens kläder bättre i passformen. Ja, längdmässigt då alltså. Och vanliga klädkedjor som Gina, Monki osv var mycket lättare att hitta kläder från när jag var liten och smal än nu med ca 15 kg övervikt.

Vi måste sluta döma varandra utefter utseende och se det som finns därinne.

Word sis!

 

[Lobelia]

Dom flesta av våra medmänniskor kan inte ha storlek 28 i jeans. Ändå finns det fler kläder i den storleken än vad det gör i storlek 40 och över det. Exempelvis då alltså.

Källa på det?

Jag tvivlar starkt på det, varför producera kläder som ingen kan bära? Det brukar finnas flest exemplar av storlek 36-40 eller kanske 42. Möjligen ser man många exemplar i affärerna av 28 för ingen köper dem. Har inget minne av att jag sett särskilt många eller någon av den storleken dock.

 

[Lobelia]

Fast seriöst, om en person söker läkare pga öroninflammation så är det väl det som ska vara focus och inte vikten? Är man överviktig så är man mycket väl medveten om det, det är inget man behöver upplysas om.

Nej man behöver oftast inte upplysas, men man kanske behöver hjälp, det framgick dock inte vad fokus var på av inlägget. Kanske var det på öroninflammationen.

 

[tuaphua]

Fast seriöst, om en person söker läkare pga öroninflammation så är det väl det som ska vara focus och inte vikten? Är man överviktig så är man mycket väl medveten om det, det är inget man behöver upplysas om.

Fast vissa tar det bra. En del går ner i vikt efter att en läkare påtalat faran med vikten. Man vet att man borde väga mindre för hälsans skull. Men av något skäl blir det liksom inte så att man går ner. Ibland kan man faktiskt klara av att göra en livsförändring efter en sån sak.
Eller så kan det vara öppningen för att våga be om hjälp att gå ner.
Där är vi olika i hur vi fungerar vid sånt.
Men om en läkare ser att någon tex har cancer och den är där för att den har halsfluss så hoppar man ju inte över att nämna cancern. Om läkaren är övertygad om att övervikten skadar patienten så tror jag snudd på att de måste tala om det enligt den ed de svurit. Kan det inte vara så?

 

[Saeta]

majoriteten som har övervikt kan lätt hitta kläder, det är först när man hamnar i storlekarna från (i viss mån 48) 50 och uppåt som det börjar bli direkt svårt. Det är en låg % av befolkningen som drar de storlekarna.

Hur vet du att det är så?

 

[Mia_R]

Nej man behöver oftast inte upplysas, men man kanske behöver hjälp, det framgick dock inte vad fokus var på av inlägget. Kanske var det på öroninflammationen.

Om man behöver hjälp så söker man den, det är inte upp till andra att tala om hur de ska äta.

Fast vissa tar det bra. En del går ner i vikt efter att en läkare påtalat faran med vikten. Man vet att man borde väga mindre för hälsans skull. Men av något skäl blir det liksom inte så att man går ner. Ibland kan man faktiskt klara av att göra en livsförändring efter en sån sak.
Eller så kan det vara öppningen för att våga be om hjälp att gå ner.
Där är vi olika i hur vi fungerar vid sånt.
Men om en läkare ser att någon tex har cancer och den är där för att den har halsfluss så hoppar man ju inte över att nämna cancern. Om läkaren är övertygad om att övervikten skadar patienten så tror jag snudd på att de måste tala om det enligt den ed de svurit. Kan det inte vara så?

Min kompis fick stroke efter att i över 20 åt ätit skräpmat, massor med socker och är rökare. Hon behöver aldrig fundera över om hennes storlek 38 finns när hon köper kläder, tror du att en läkare ifrågasätter hennes matvanor om hon söker för öroninflammation?

 

[Lobelia]

Fast vissa tar det bra. En del går ner i vikt efter att en läkare påtalat faran med vikten. Man vet att man borde väga mindre för hälsans skull. Men av något skäl blir det liksom inte så att man går ner. Ibland kan man faktiskt klara av att göra en livsförändring efter en sån sak.
Eller så kan det vara öppningen för att våga be om hjälp att gå ner.
Där är vi olika i hur vi fungerar vid sånt.
Men om en läkare ser att någon tex har cancer och den är där för att den har halsfluss så hoppar man ju inte över att nämna cancern. Om läkaren är övertygad om att övervikten skadar patienten så tror jag snudd på att de måste tala om det enligt den ed de svurit. Kan det inte vara så?

Håller med, jag tror inte läkare i Sverige svär några eder, men jo jag tror det är så, att det är deras skyldighet att ta upp sjukdomar/problem de upptäcker även om man inte söker för dem.

Hur ligger det till här @kryddelydd ?

 

[Lobelia]

Hur vet du att det är så?

Svara du först på hur du vet att det produceras mer kläder av storlek 28 som nästan ingen har än övriga tillsammans först än 40 och över som många har. Det är för mig obegripligt. Jag frågade först.

 

[Lobelia]

Om man behöver hjälp så söker man den, det är inte upp till andra att tala om hur de ska äta.

Jo det är faktiskt läkares jobb att påtala sjukdomar/problem och vad man kan göra åt dem. Sen är det upp till var och en om man tar åt sig informationen.

 

[Niyama]

För att göra @Saeta s poäng något tydligare:

Den här kvinnan blev alltså stämplad som överviktig, tjock och till och med fet efter sitt framträdande på Superbowl. En helt normalviktig kvinna.

Anna Haag är ett annat exempel. Antagligen extremt låg fettprocent men jag har många gånger läst kommentarer om att hon borde gå ned, att hon inte kommer orka uppför backarna osv. Det handlar alltså inte ens om minskad muskelmassa (som diskuteras i den världen, hur mycket som egentligen är optimalt) utan om att hon anses tjock av vissa.
http://www.imgrum.org/media/1368983409229067470_47290713
(obs menar inte att en person med denna kroppstyp är den som drabbas av fat shaming, men att hon får de kommentarer hon får säger ju en del...)

 

[tuaphua]

Om man behöver hjälp så söker man den, det är inte upp till andra att tala om hur de ska äta.
Min kompis fick stroke efter att i över 20 åt ätit skräpmat, massor med socker och är rökare. Hon behöver aldrig fundera över om hennes storlek 38 finns när hon köper kläder, tror du att en läkare ifrågasätter hennes matvanor om hon söker för öroninflammation?

Läkare är ju inga övermänniskor som kan lukta sig till alla sjukdomar och skador. Men ser de symptom som tyder på sjukdom tar de upp det hoppas jag.
Får de reda på hennes matvanor hoppas jag också de pratar med henne. Och är det just stroke-vård antar jag att de pratar med henne om kost, träning, stress etc..

Jag vet att min kiro tex pratar med smala om kostvanor om han får veta att de bäljar i sig cola och det känns i deras kroppar(jo, han känner ofta om du röker, dricker cola etc). Han har också som sagt sagt åt mig att jag var för smal för normal hormonell funktion. Då var jag inte så jäkla tunn att jag såg mager ut utan mest bara för låg fettprocent pga mkt träning.
Sånt sker också..

 

[Niyama]

Jag vet att min kiro tex pratar med smala om kostvanor om han får veta att de bäljar i sig cola och det känns i deras kroppar(jo, han känner ofta om du röker, dricker cola etc).

Hur känner han det?

 

[tuaphua]

Anna Haag är ett annat exempel. Antagligen extremt låg fettprocent men jag har många gånger läst kommentarer om att hon borde gå ned, att hon inte kommer orka uppför backarna osv. Det handlar alltså inte ens om minskad muskelmassa (som diskuteras i den världen, hur mycket som egentligen är optimalt) utan om att hon anses tjock av vissa.
http://www.imgrum.org/media/1368983409229067470_47290713
(obs menar inte att en person med denna kroppstyp är den som drabbas av fat shaming, men att hon får de kommentarer hon får säger ju en del...)

Ja, det är ju helt vridet! Låg fettprocent på kvinnor leder inte sällan till att man får hormonella problem. Så som kvinna framför allt så bör man gärna ha lite kroppsfett.
Kvinnan på bilden är inte överviktigt någonstans. Hon ser stark ut av både muskulatur och övning/hållning att döma.

 

[gul_zebra]

Jag tycker inte det är varken fel eller konstigt att en läkare kommenterar någons vikt. Det är deras jobb att värna om folks hälsa och det är deras jobb. Det är inget kul, det håller jag med om, men ett sätt att fånga upp folk med potentiella problem och hjälpa dem om de är mottagliga. Angående graviditet så var det en person som min mor var arbetsledare som förträngde sin graviditet och helt plötsligt fick barn. Hon var kraftigt överviktig, det hade vari mycket bra för hennes hälsa om någon läkare uppmärksammat det tidigare. Den personen mådde förmodligen mycket dåligt och var i behov av hjälp.

Jag skulle vilja säga att det beror på. Kommer det in en tjock person med exempelvis öroninflammation som är frisk i övrigt så ser jag inte varför det skulle vara relevant, just för att övervikt inte nödvändigtvis betyder sjuk (nej, jag tänker inte diskutera den biten) och för att en tjockis redan vet att man är tjock, det går liksom inte att missa. Är man sjuk och övervikten har en del i det så ja givetvis, det är läkarens jobb att ta upp det och hjälpa patienten bli frisk, även om det innebär att man måste gå ner en del i vikt (och då givetvis inte med fokus på att bli smal, utan man ska bli just frisk).

Jag vill lägga till här att en fet person som pga vårdens bemötande eller pga tidigare felbehandling med grund i personens fett undviker att söka vård är ett misslyckande från vårdens sida. Där har vi ett stort problem som är jättevanligt, som motpol till att läkare "måste" säga till en tjock person att denne är tjock. I slutändan gör det stor skada att som läkare påpeka vikten i tid och otid när det inte är relevant (alternativt helt enkelt sker på ett dömande/moraliserande sätt även om det är relevant) just för att folk drar sig från att söka vård. Been there, still doing it.

 

[tuaphua]

Hur känner han det?

Man märker hur folk svarar på behandling och hur kroppen rör sig, muskelvävnad känns etc..
Beroende på var låsningar sitter och hur det känns kan man ibland tyda påverkan på inre organ. Med kunskap om hur de funkar kan man lägga ihop ett plus ett.
Helt givet är det inte. Men vid en viss känsla kan han fråga om man tex varit förkyld, haft mens/ägglossning, röker, dricker cola etc. Precis som han ofta kan känna om någon stressar mkt.
Kroppen svarar på ett visst vis då.
Jag har varit sambo med honom i 2 år och jobbat i sammarbete i ca 7 år. Så jag har sett många behandlingar och gått från skeptisk de luxe till att inse att han ofta prickar rätt. Även om det känns märkligt.

 

[Ray]

Läkare är ju inga övermänniskor som kan lukta sig till alla sjukdomar och skador. Men ser de symptom som tyder på sjukdom tar de upp det hoppas jag.
Får de reda på hennes matvanor hoppas jag också de pratar med henne. Och är det just stroke-vård antar jag att de pratar med henne om kost, träning, stress etc..

Jag vet att min kiro tex pratar med smala om kostvanor om han får veta att de bäljar i sig cola och det känns i deras kroppar(jo, han känner ofta om du röker, dricker cola etc). Han har också som sagt sagt åt mig att jag var för smal för normal hormonell funktion. Då var jag inte så jäkla tunn att jag såg mager ut utan mest bara för låg fettprocent pga mkt träning.
Sånt sker också..

Jag vet att i min ungdoms strävan efter att vara så där smal som vissa vänner försvann min mens. Händer mig direkt jag närmar mig 55 kg och jag är kring 165 cm lång. Vilket är en normalvikt son många med den längden har. Men för mig funkar det uppenbarligen inte.
Ska säga att för att hålla den vikten fick jag äta väldigt lite. Vilket ju oxå tyder på att min kropp för att fungera normalt behöver vara lite grövre.

 

[tuaphua]

Jag vet att i min ungdoms strävan efter att vara så där smal som vissa vänner försvann min mens. Händer mig direkt jag närmar mig 55 kg och jag är kring 165 cm lång. Vilket är en normalvikt son många med den längden har. Men för mig funkar det uppenbarligen inte.
Ska säga att för att hålla den vikten fick jag äta väldigt lite. Vilket ju oxå tyder på att min kropp för att fungera normalt behöver vara lite grövre.

Ja, jag åt rätt normalt med normala portiener och fika etc. Men jag red 5-6 hästar dag, sprang milen några ggr/v, var aktiv i övrigt etc. Så jag hade behövt bomba på med mer mat ändå.
Jag tappade också mensen och blev lite allmänt uppfuckad hormonellt öht.
Jag hade absolut mer fett än vad vissa andra verkar kunna må bra på. För mig verkade det funka annorlunda, precis som för dig.

 

[Ridinglady]

Har inte läst hela tråden - så hänvisa mig om jag undrar över det som refan diskuterats.
I vilka sammanhang kommenteras folks vikt och vad man äter? För mig är det jättekonstigt + oförskämt. Jag skulle bara kommentera till ngn jag känner väl och om personen själv 'bjuder in' genom att t ex säga 'jag bantar' eller 'inget sitter snyggt på mina pinniga ben'. Möjligen också om jag var verkligt orolig över ngn som tappat i vikt fort. Skulle bli skitsur om ngn lade sig i vad jag äter eller inte äter dessutom, men har ytterst sällan hört folk i min omgivning fälla sådana kommentarer till andra.
Så vad är det för 'sort' som gör det och i vilket sammanhang?

 

[Niyama]

Man märker hur folk svarar på behandling och hur kroppen rör sig, muskelvävnad känns etc..
Beroende på var låsningar sitter och hur det känns kan man ibland tyda påverkan på inre organ. Med kunskap om hur de funkar kan man lägga ihop ett plus ett.
Helt givet är det inte. Men vid en viss känsla kan han fråga om man tex varit förkyld, haft mens/ägglossning, röker, dricker cola etc. Precis som han ofta kan känna om någon stressar mkt.
Kroppen svarar på ett visst vis då.
Jag har varit sambo med honom i 2 år och jobbat i sammarbete i ca 7 år. Så jag har sett många behandlingar och gått från skeptisk de luxe till att inse att han ofta prickar rätt. Även om det känns märkligt.

Att kunna känna på kroppen vilka specifika livsmedel en person äter, haha nej.