Varför är det OK att....

[Saeta]

I sanningen är det i viss mån värre för de som drar riktigt små storlekar, de hänvisas till barnavdelningen och det för alltid vad de än gör (utom att måttbeställa eller sy själv), och de som har stora fötter, vad de än gör så kommer de aldrig att hitta skor i vanliga skoaffärer.

Hur kan du avgöra vad som är värre än något annat? Att vara smal och ha små storlekar samt att ha stora fötter (eller väldigt små fötter) är inget samhällsproblem då detta inte är något som folk generellt ser ner på. Det är eftersträvande att vara smal och att kunna ha små storlekar. Klädaffärer har väldigt små storlekar trots att dom flesta inte är så otroligt smala och små i vuxen ålder. Dom som är smala och små har alltså lättare att hitta passande kläder eftersom det är "bättre" att vara smal. Och det är fatshaming att inte inkludera större storlekar.

 

[Saeta]

Rättelse det är din tro att det är samhällets syn viket definitivt inte är det samma som att det är samhällets syn.

Okej, så jag hittar alltså på att det är mer accepterat att vara smal?

 

[Gnist]

Okej, så jag hittar alltså på att det är mer accepterat att vara smal?

Nä, men du hittar på att samhället dömer och ser ner på människor med 1-10 kg övervikt (beroende på längd i cm). Detta baserat på att de syns inte de där kilona, såvida man inte skuttar omkring bland folk extremt lättklädd och hur många gör det oavsett vikt?

 

[gul_zebra]

Nej, det är en medicinsk realitet och ett inte föraktligt mått av yrkesskada. Övervikt är vår vanligast folksjukdom.

Tänkte inte lägga mig i den här tråden också då jag bara blir förbannad men här måste jag få hoppa in och säga att det inte alls brukar handla om Berta 500 kg som har ont i knäna, utan det är folk som helt seriöst kommer in med exempelvis öroninflammation eller benbrott efter olyckor och får höra att det beror på deras vikt, eller för den delen folk som pga sjukdom inte kan äta eller inte får behålla maten och får höra av läkare att det är väl bra för då går de ner i vikt.

Hänvisar som så många gånger till det alldeles lysande instagramkontot Fetkvinna som har så vansinnigt många tjockas erfarenheter berättade (sjukt många av dessa från just vården!) och försöker härmed undvika tråden igen.

 

[Gnist]

det är fatshaming att inte inkludera större storlekar.

Nej, det handlar om företagsekonomi, att det inte är lönsamt eftersom efterfrågan är för låg. ALLA företag drivs med vinstintresse liksom, att inte stå med kostsamma och olönsamma varulager pga låg efterfrågan.

 

[Lobelia]

Okej, så jag hittar alltså på att det är mer accepterat att vara smal?

Nej, den formuleringen har jag inte kommenterat alls.

Det är detta jag kommenterade:

Stämmer ju inte alls, något kilos övervikt syns överhuvudtaget inte så märkbart. Du har nog en knepig defonation på något kilo.

Det är inte min syn, det är samhällets. Och nej, jag anser inte att något kilos övervikt syns, för JAG ser inte sånt. Det är, som jag sagt tidigare, inget jag kan svara på. Men jo, samhället ser ner på folk som enligt dessa personer är tjocka. Och med tjock menar jag allt som inte stämmer överens med idealet.

Alltså att samhället skulle se ner på folk med några få kilos övervikt och att samhället skulle anse dessa är tjocka. Det är helt din syn på samhället och inte en objektiv verklighet.

 

[gul_zebra]

Personligen skulle jag för övrigt vilja påstå att fatshaming överlag inte beror jättemycket på enstaka kilo hit eller dit (herregud, det kan man ju bli av med genom att skita typ) utan på när man blir av med sitt smalhetsprivilegium. Det är en gråzon givetvis, men antalet kilos skillnad är i mina ögon varierande, bland annat på var man lägger på sig, vad kilona består av och huruvida klädseln ens gör det synligt eller inte.

Lady Gaga exempelvis skulle jag säga definitivt har ett smalhetsprivilegium men att hetsen mot det där pyttelilla hullet är ett utmärkt exempel på det fetthat som faktiskt finns (och kvinnohat för den delen, jämför med tex dadbod).

Så, nu ska jag försöka lämna på riktigt.

 

[Fruentimber]

När vi blir matade med tidningsomslag med smala (ofta vita människor).

När vi blir matade med rubriker om hur vi kan gå ner 5 kilo till midsommar eller jul.

När vi blir matade med hur vi får snygga armar (läs: smala armar), platt mage, smalare lår.

När vi blir matade med att använda "tjockis" och "fetto" som funkofobiska skällsord likt "cp" och "pucko".

När vi blir matade med "plus size"-modeller som inte ens är pluz size och/eller bara har kurvor "på rätt ställen".

När vi blir matade med att tjocka karaktärer ofta är de lite dummare och korkade i filmer och serier.

När vi blir matade med att den tjocka kroppen bara är okej de gånger den kan sexualiseras.

När vi blir matade med att alla hälsobekymmer man kan tänka sig är en direkt konsekvens av vår övervikt.

När vi blir matade med hur vi väljer kläder som döljer valkar och flabbiga armar.

OM vi ens kan välja kläder alls.

Då lever man i ett samhälle där fatshaming är en samhällsstruktur.

Himla märkligt att hälften av befolkningen lider (OBS, poängtera ordvalet: lider) av övervikt men när det kommer till utbudet av storlekar handlar det minsann om "företagsekonomi". Sånt BS.

 

[Lobelia]

Tänkte inte lägga mig i den här tråden också då jag bara blir förbannad men här måste jag få hoppa in och säga att det inte alls brukar handla om Berta 500 kg som har ont i knäna, utan det är folk som helt seriöst kommer in med exempelvis öroninflammation eller benbrott efter olyckor och får höra att det beror på deras vikt, eller för den delen folk som pga sjukdom inte kan äta eller inte får behålla maten och får höra av läkare att det är väl bra för då går de ner i vikt.

Hänvisar som så många gånger till det alldeles lysande instagramkontot Fetkvinna som har så vansinnigt många tjockas erfarenheter berättade (sjukt många av dessa från just vården!) och försöker härmed undvika tråden igen.

Jag har inte samma erfarenhet som du här, jag har aldrig hört någon läkare påstå att öroninflammation beror på övervikt eller en bilolycka eller så. Det hindrar inte att andra har en annan erfarenhet och att det inte förekommer för det tror jag säkert det gör. Däremot tror jag att folk som är överviktiga ofta har vikten som en känslig punkt och därmed har svårt att ta till sig att det kan vara fetman som är en delorsak.

När det gäller benbrott kan förmodligen vikten bidra i större eller mindre utsträckning. När en vältränad person snubblar över en gren så händer helt andra saker än när en starkt överviktig gör det.

Det är medicinskt försvarbart att anse att någon som är fet har en viss nytta av att inte behålla maten men förkastligt som vettigt uppförande mot en patient och ett rätt vanligt dåligt skämt.

Faktum är att en mycket stor del av sjukdomar/skador faktiskt påverkas av folks vikt då hög vikt är en stor belastning på kroppen (nu talar jag om större övervikt inte några trivsel kg). Läkare är människor som alla andra och alla är inte smidiga eller fördomsfulla så att det förekommer gott om övertramp inom vården tror jag säkert, men hur förmedlar man taktfullt att någon vrickar foten eller fått en stressfaktur pga övervikten, att man måste gå ner i vikt för att få bättre sömn och på det viset klara stressen på jobb bättre?

 

[Lobelia]

Jag hittar nästan aldrig snygga skor i butik till mina små fötter, är jag då diskriminerad eller är det så att antalet vuxna kvinnor i området med små fötter är så pass fåtaliga att det är olönsamt att ta hem en flera olika modeller skor i den storleken?

Det är business och inget annat. Efterfrågan styr tillgång liksom.

Det är "small feets shaming"

 

[Fruentimber]

Det är "small feets shaming"

Måste vara himla göttigt att få göra sig rolig på bekostnad av överviktigas situation i samhället.

 

[Fruentimber]

NEWSFLASH: Vikt hade inte varit en "öm punkt" om fatshaming inte existerat. Vild teori.

 

[sjoberga]

Himla märkligt att hälften av befolkningen lider (OBS, poängtera ordvalet: lider) av övervikt men när det kommer till utbudet av storlekar handlar det minsann om "företagsekonomi". Sånt BS.

"Endast" 14 procent av kvinnor ligger på BMI = fetma. Och 29 procent på övervikt. Det är inte hälften.

Det betyder att det är ganska liten efterfrågan i den gruppen - av riktigt stora kläder. Det är ganska mycket högre efterfrågan hos män. Trots det ser jag affärer som specialiserar sig på denna grupp. Det är inte konstigt att några kedjor väljer bort att föra alla kläder i de storlekarna, särskilt om kedjorna inte heller har den typen av kläder som del i sitt varumärke.

Så visst handlar det om företagsekonomi. Det är inte BS.

I övrigt håller jag om mycket av det du skriver, utom att det skulle förekomma i allmänhet någon mobbning av svagt överviktiga. "Tyvärr" anser jag nog att de som är tydligt överviktiga är de som får ta hela smällen av denna norm.

 

[Saeta]

Nä, men du hittar på att samhället dömer och ser ner på människor med 1-10 kg övervikt (beroende på längd i cm). Detta baserat på att de syns inte de där kilona, såvida man inte skuttar omkring bland folk extremt lättklädd och hur många gör det oavsett vikt?

Samhället dömer och ser ner på folk som inte stämmer överens med idealet. Om det gäller 1 kg eller 100 kg spelar ingen roll.

 

[tuaphua]

När vi blir matade med tidningsomslag med smala (ofta vita människor).

När vi blir matade med rubriker om hur vi kan gå ner 5 kilo till midsommar eller jul.

När vi blir matade med hur vi får snygga armar (läs: smala armar), platt mage, smalare lår.

När vi blir matade med att använda "tjockis" och "fetto" som funkofobiska skällsord likt "cp" och "pucko".

När vi blir matade med "plus size"-modeller som inte ens är pluz size och/eller bara har kurvor "på rätt ställen".

När vi blir matade med att tjocka karaktärer ofta är de lite dummare och korkade i filmer och serier.

När vi blir matade med att den tjocka kroppen bara är okej de gånger den kan sexualiseras.

När vi blir matade med att alla hälsobekymmer man kan tänka sig är en direkt konsekvens av vår övervikt.

När vi blir matade med hur vi väljer kläder som döljer valkar och flabbiga armar.

OM vi ens kan välja kläder alls.

Då lever man i ett samhälle där fatshaming är en samhällsstruktur.

Himla märkligt att hälften av befolkningen lider (OBS, poängtera ordvalet: lider) av övervikt men när det kommer till utbudet av storlekar handlar det minsann om "företagsekonomi". Sånt BS.

Jag håller med i det mesta av det du skriver i det här inlägget.

Men jag funderar kring det där med större klädstrl. Den övervikt som man anser halva Sveriges befolkning lider av, är det så pass stor att de inte kommer i tex large eller xl?

Jag har haft rätt stor övervikt och även då kom jag i normalstorlekar. Då hade jag väldigt mycket osunt magfett. Inte bara i ögonen på de som gillar smalideal utan helt opartiskt sas.
Kan det inte vara så med fler tänker jag? Att även om man är överviktig så kanske man kommer i en large tex? För det kanske inte är mer övervikt än så som man anser att en stor del av befolkningen har.
Jag vet inte, jag bara spånar.

Sen vet jag att det kräver annan design för att göra större kläder iom att man inte bara kan lägga till lika många cm åt vardera håll sas. Kroppsformen ändras ofta och man måste få till en annan passform. Inte alla designers klarar av att göra snygga, säljbara plagg för större. Plus att det tyg som ser snyggt ut i små klädsjok inte blir lika snygga i större bitar. Upplever samma på herrkläder som ju ofta är större. Billigare tyg blir oformligt och konstigt. Och då måste man kanske ta mer betalt för att få samma resultat. Hur skulle det tas emot med högre priser? Svårt där med..
Har vänner som jobbat med sånt och de har förklarat svårigheterna rent materiellt och designmässigt.
Finns efterfrågan bör man givetvis ta fram de kläderna till den extrakostnad som blir under framtagningsprocess etc. Men som företag måste man ju gå med vinst och då får man se till att marknaden täcker kostnaderna som måste täckas.

 

[tuaphua]

NEWSFLASH: Vikt hade inte varit en "öm punkt" om fatshaming inte existerat. Vild teori.

Det tror jag med! Men det betyder inte att allt är fatshaming.
Man måste skilja på vad som är det och inte.

 

[Ninnurur]

Hur menar du? Jag hänge inte med, om du går ner till storlek 48 kommer du att få ett större utbud då den storleken är vanligare än 54 och går du ner till 44-46 så finns flertalet plagg i de storlekarna i de vanliga affärerna.

Dock är det normalt inte fatshaming att göra en bedömning att det är olönsamt att producera vissa storlekar. I sanningen är det i viss mån värre för de som drar riktigt små storlekar, de hänvisas till barnavdelningen och det för alltid vad de än gör (utom att måttbeställa eller sy själv), och de som har stora fötter, vad de än gör så kommer de aldrig att hitta skor i vanliga skoaffärer.

Nej. Plus size kollektionerna börjar på stl 44/46 och det är den storleken jag har vid normalvikt. Så även om jag blir normal enligt bmi så är jag plus size enligt klädbranschen.

 

[Saeta]

Nej, det handlar om företagsekonomi, att det inte är lönsamt eftersom efterfrågan är för låg. ALLA företag drivs med vinstintresse liksom, att inte stå med kostsamma och olönsamma varulager pga låg efterfrågan.

Dom flesta av våra medmänniskor kan inte ha storlek 28 i jeans. Ändå finns det fler kläder i den storleken än vad det gör i storlek 40 och över det. Exempelvis då alltså.

 

[Saeta]

Nej, den formuleringen har jag inte kommenterat alls.

Det är detta jag kommenterade:





Alltså att samhället skulle se ner på folk med några få kilos övervikt och att samhället skulle anse dessa är tjocka. Det är helt din syn på samhället och inte en objektiv verklighet.

Det var min fråga till dig, det är så jag uppfattar dina inlägg. Som att du tror att jag hittar på att det är mer accepterat att vara smal.

 

[tuaphua]

Samhället dömer och ser ner på folk som inte stämmer överens med idealet. Om det gäller 1 kg eller 100 kg spelar ingen roll.

Jag tror det är extremt få som ser ner på någon som har 1 kg för mycket. Däremot tror jag folk kan vara helt annorlunda mot någon som har 100 kgs övervikt, tyvärr.