Varför är det OK att....

[TinyWiny]

Hur kan du avgöra vad som är värre än något annat? Att vara smal och ha små storlekar samt att ha stora fötter (eller väldigt små fötter) är inget samhällsproblem då detta inte är något som folk generellt ser ner på. Det är eftersträvande att vara smal och att kunna ha små storlekar. Klädaffärer har väldigt små storlekar trots att dom flesta inte är så otroligt smala och små i vuxen ålder. Dom som är smala och små har alltså lättare att hitta passande kläder eftersom det är "bättre" att vara smal. Och det är fatshaming att inte inkludera större storlekar.

Nej det är inget samhällsproblem att ha stora fötter eller att behöva handla på barnavdelningen som vuxen men problemet för den enskilde är detsamma. Samhället kanske inte ser ner på någon med stora fötter respektive små storlekar i kläder men tjafset på den enskilde är enormt och det finns inget utbud just eftersom efterfrågan är så liten. Att ens få tag i skor över stl. 47 är enormt svårt. Idag kan man få tag på typ tennisskor och herrfinskor i ett fåtal affärer upp till stl 50 men vill du ha något annat eller går över 50 så är du hänvisad till dyra specialbeställningar. Dyrt som sjutton är det också så fort storlekarna går över stl 46.
Att blanda ihop fatshaming med att det inte finns klädutbud blir snett. Utbudet finns inte eftersom efterfrågan är så liten precis som om du har liten klädstorlek eller stora fötter. Inget företag har ett utbud som inte säljer bra.

Ska du ha störst utbud så ska du ha stl. 38-40 i kläder och stl. 38 i skor just eftersom det är där den största köpkraften finns. Då är utbudet som störst men att behöva större/mindre storlekar innebär inte att du ses ner på av samhället utan just att det är en dålig affär för företaget att tillverka kläder/skor i något större utbud i storlekar som inte säljer bra.

Har du någonsin försökt hitta vuxenkläder under stl 32-34? Utbudet är så magert att du blir hänvisad till barnavdelningen och där finns det inte särskilt mycket som passar en vuxen. Även om man är smal så är en vuxen kropp annorlunda mot en barnkropp och det blir helt fel passform. Byxorna blir för korta och ärmarna likaså, över höfterna och bröstet ska vi inte tala om och tryck, design och modeller skiljer sig enormt mellan barn och vuxenkläder. Visst finns även så små kläder att köpa men knappast i de stora kedjorna och det beror enbart på att storlekarna inte säljer tillräckligt bra precis som att stora storlekar inte säljer tillräckligt bra. Jag tycker att det är synd att blanda in företagens affärsidéer i ett så viktigt ämne som fatshaming. Företagen vill bara sälja och har inget ansvar för att alla deras potentiella kunder hittar det de söker. Det vore ju helt orimligt. Det blir för mig att nedvärdera problemen som många överviktiga möter i samhället att prata om att stora storlekar inte finns i alla de stora klädkedjorna. Fatshaming försvinner inte om alla kläd och skobutiker börjar sälja alla storlekar som finns utan det är en attitydförändring som måste till. Vi måste sluta döma varandra utefter utseende och se det som finns därinne.

 

[Ray]

Som nånsin klokt sa.
Var och hur de extra kg sitter spelar stor roll för hur man blir behandlad och hur man ens ser överviktig ut.

 

[gul_zebra]

Jag har inte samma erfarenhet som du här, jag har aldrig hört någon läkare påstå att öroninflammation beror på övervikt eller en bilolycka eller så. Det hindrar inte att andra har en annan erfarenhet och att det inte förekommer för det tror jag säkert det gör. Däremot tror jag att folk som är överviktiga ofta har vikten som en känslig punkt och därmed har svårt att ta till sig att det kan vara fetman som är en delorsak.

När det gäller benbrott kan förmodligen vikten bidra i större eller mindre utsträckning. När en vältränad person snubblar över en gren så händer helt andra saker än när en starkt överviktig gör det.

Det är medicinskt försvarbart att anse att någon som är fet har en viss nytta av att inte behålla maten men förkastligt som vettigt uppförande mot en patient och ett rätt vanligt dåligt skämt.

Faktum är att en mycket stor del av sjukdomar/skador faktiskt påverkas av folks vikt då hög vikt är en stor belastning på kroppen (nu talar jag om större övervikt inte några trivsel kg). Läkare är människor som alla andra och alla är inte smidiga eller fördomsfulla så att det förekommer gott om övertramp inom vården tror jag säkert, men hur förmedlar man taktfullt att någon vrickar foten eller fått en stressfaktur pga övervikten, att man måste gå ner i vikt för att få bättre sömn och på det viset klara stressen på jobb bättre?

Självklart kan övervikt påverka i en del fall precis som att det kan vara en fördel i en del (vill exempelvis minnas att chansen till överlevnad i cancer är större med extra hull, osäker på hur mycket eller hur det var en fördel, orkar inte googla), men då säger man det. Själv fick jag tex influensavaccin gratis förra året då min vikt gjorde att jag ingick i riskgrupp, sköterskan som gjorde bedömningen förklarade varför och var hur respektfull som helst utan att fatshamea. Det går liksom att behandla även tjockisar som medmänniskor.

Man skyller inte på vikten när den är irrelevant helt enkelt, men ändå är det precis det som ofta görs, något som syns väldigt tydligt i min länk.

Nej, det är absolut inte medicinskt försvarbart att anse att det är positivt att inte få behålla maten. Även feta behöver näring och en läkare som har såna åsikter borde helt seriöst fundera på om hen inte borde sluta jobba med människor helt och hållet.

 

[Fruentimber]

Det tror jag med! Men det betyder inte att allt är fatshaming.
Man måste skilja på vad som är det och inte.

Jag har inte påstått att "allt är fatshaming". För bövelen.

 

[Saeta]

Jag har inte samma erfarenhet som du här, jag har aldrig hört någon läkare påstå att öroninflammation beror på övervikt eller en bilolycka eller så.

Det är väl ingen som har påstått att en läkare sagt att öroninflammation beror på övervikt. Däremot är det övervikten som kommenteras, trots att en söker för exempelvis öroninflammation. Och jag är ett levande exempel på att det är så. Jag hade halsfluss och fick tid hos läkare. Hen kommenterade min övervikt och dessutom frågade om jag var gravid. Helt orelevant (irrelevant?) till halsflussen.

 

[Saeta]

Det tror jag med! Men det betyder inte att allt är fatshaming.
Man måste skilja på vad som är det och inte.

Jag tror att många som fatshamar inte vet om att dom gör det. Ett ickeproblem för dom, men ett stort problem för väldigt väldigt många andra. Det är samma sak med rasism. Många personer kan uttrycka sig rasistiskt utan att dom själva vet om att det är det. För att enligt dom är det inte rasistiskt.

 

[Saeta]

Jag tror det är extremt få som ser ner på någon som har 1 kg för mycket. Däremot tror jag folk kan vara helt annorlunda mot någon som har 100 kgs övervikt, tyvärr.

Absolut, 1 kg övervikt är ju rätt omöjligt att se eftersom en som sagt kan pendla mellan ett par kilon fram och tillbaka från dag till dag. Det jag menar är att "minsta lilla kg/hull/valk/dubbelhaka/liknande" är något som folk gärna ser ner på och dömer.

 

[tuaphua]

Absolut, 1 kg övervikt är ju rätt omöjligt att se eftersom en som sagt kan pendla mellan ett par kilon fram och tillbaka från dag till dag. Det jag menar är att "minsta lilla kg/hull/valk/dubbelhaka/liknande" är något som folk gärna ser ner på och dömer.

Det köper jag.

 

[Lobelia]

När vi blir matade med tidningsomslag med smala (ofta vita människor).

När vi blir matade med rubriker om hur vi kan gå ner 5 kilo till midsommar eller jul.

När vi blir matade med hur vi får snygga armar (läs: smala armar), platt mage, smalare lår.

När vi blir matade med att använda "tjockis" och "fetto" som funkofobiska skällsord likt "cp" och "pucko".

När vi blir matade med "plus size"-modeller som inte ens är pluz size och/eller bara har kurvor "på rätt ställen".

När vi blir matade med att tjocka karaktärer ofta är de lite dummare och korkade i filmer och serier.

När vi blir matade med att den tjocka kroppen bara är okej de gånger den kan sexualiseras.

När vi blir matade med att alla hälsobekymmer man kan tänka sig är en direkt konsekvens av vår övervikt.

När vi blir matade med hur vi väljer kläder som döljer valkar och flabbiga armar.

OM vi ens kan välja kläder alls.

Då lever man i ett samhälle där fatshaming är en samhällsstruktur.

Hade allt varit sant (en del är överdrifter) och allt ovan helt och hållet beror på åsikter om övervikt så hade det stämt.
Nu finns det gott om motreaktioner och mycket av det ovan beror på andra saker än att man vill åt överviktiga. Det blir komplext när det faktiskt är medicinskt farligt att vara överviktig och att det finns kommersiella intressen bakom mycket av ovanstående. Folk som vill sälja bantningspiller, bantnings pulver.

Fatshaming finns definitivt, det är nivån och argumenten från din sida som är långt ifrån nyanserade och någon samhällsstruktur, Njae, i delar av samhället och subkulturer definitivt, men generellt, ja kanske när det gäller hög övervikt/fetma men inte när det gäller trivselvikt.

Himla märkligt att hälften av befolkningen lider (OBS, poängtera ordvalet: lider) av övervikt men när det kommer till utbudet av storlekar handlar det minsann om "företagsekonomi". Sånt BS.

Hur får du ihop detta? majoriteten som har övervikt kan lätt hitta kläder, det är först när man hamnar i storlekarna från (i viss mån 48) 50 och uppåt som det börjar bli direkt svårt. Det är en låg % av befolkningen som drar de storlekarna.

Den typen av åsikter drar fokus från problemet. Självklart är det mindre ekonomiskt att saluföra storlekar som få drar. Det gäller även skor (som är ärftligt) längd (min fd svåger fick special beställa en säng för han var för lång för de vanliga och skor hade han svårt med trots normalvikt). Det är inte 50% av befolkningen som har 50+ i storlek, snarare 1% eller så.

 

[Fruentimber]

Jag håller med i det mesta av det du skriver i det här inlägget.

Men jag funderar kring det där med större klädstrl. Den övervikt som man anser halva Sveriges befolkning lider av, är det så pass stor att de inte kommer i tex large eller xl?

Jag har haft rätt stor övervikt och även då kom jag i normalstorlekar. Då hade jag väldigt mycket osunt magfett. Inte bara i ögonen på de som gillar smalideal utan helt opartiskt sas.
Kan det inte vara så med fler tänker jag? Att även om man är överviktig så kanske man kommer i en large tex? För det kanske inte är mer övervikt än så som man anser att en stor del av befolkningen har.
Jag vet inte, jag bara spånar.

Du håller med om det jag skriver men gillar samtidigt inlägg där Lobelia kallar mig för fatshamingextremist. Tvetydigt, minst sagt. Jag vet inte ens vad du menar med "normalstorlekar" men jag ser att ditt fokus inte ändrats sen förra tråden.

 

[Lobelia]

Absolut, 1 kg övervikt är ju rätt omöjligt att se eftersom en som sagt kan pendla mellan ett par kilon fram och tillbaka från dag till dag. Det jag menar är att "minsta lilla kg/hull/valk/dubbelhaka/liknande" är något som folk gärna ser ner på och dömer.

I vissa kretsar stämmer det, folk i modesvängen på max ca 25 och helst utan barn. Samhället är betydligt mer komplext än så.

 

[Gnist]

Samhället dömer och ser ner på folk som inte stämmer överens med idealet. Om det gäller 1 kg eller 100 kg spelar ingen roll.

Det är inte sant, även om du tror att det är så.

 

[tuaphua]

Du håller med om det jag skriver men gillar samtidigt inlägg där Lobelia kallar mig för fatshamingextremist. Tvetydigt, minst sagt. Jag vet inte ens vad du menar med "normalstorlekar" men jag ser att ditt fokus inte ändrats sen förra tråden.

Jag höll med om det du skrev i just det inlägget, som sagt. I tidigare har jag inte hållit med dig utan tyckt Lobelia framfört bra åsikter.
Lobelia håller också med om att det finns fatshameing. Ingen säger att det inte finns det. Men vi delar inte din åsikt i alla de fall du radade upp. Vissa av exemplena höll jag inte med om. Men i just inlägget jag skrev att jag höll med om tyckte jag du radade upp ett par bra saker.

Jag tycker fortfarande inte helt som dig. Utan precis som i förra tråden håller jag med om att det finns folk som är as mot överviktiga och att vissa saker i samhället inte promotar sundhet(med bantningstips, retucherade bilder etc).
Sen håller jag inte med om att det är fatshameing att det finns saker som är problematiska med övervikt och att prata om dem.

 

[tuaphua]

Du håller med om det jag skriver men gillar samtidigt inlägg där Lobelia kallar mig för fatshamingextremist. Tvetydigt, minst sagt. Jag vet inte ens vad du menar med "normalstorlekar" men jag ser att ditt fokus inte ändrats sen förra tråden.

Med normalstorlekar menar jag fö såna som görs i de flesta kedjors sortiment och inte heter plussize eller liknande. Kedjor har ju ofta en med annan kroppstillpassning i större storlekar, dvs de har behövt göra om designen/passformen/snittet och inte bara kunnat "blåsa upp dem" i större storlek. De heter ofta plussize eller liknande.

 

[Lobelia]

Hur kan du avgöra vad som är värre än något annat? Att vara smal och ha små storlekar samt att ha stora fötter (eller väldigt små fötter) är inget samhällsproblem då detta inte är något som folk generellt ser ner på. Det är eftersträvande att vara smal och att kunna ha små storlekar. Klädaffärer har väldigt små storlekar trots att dom flesta inte är så otroligt smala och små i vuxen ålder. Dom som är smala och små har alltså lättare att hitta passande kläder eftersom det är "bättre" att vara smal. Och det är fatshaming att inte inkludera större storlekar.

Jag tror du behöver en kurs i företagsekonomi om du anser att det är ekonomiskt att producera kläder i alla storlekar. Det handlar inte om fetma här utan även långa personer, de som har extremt långa armar, kraftiga vader (ridstöveltillverkare dissar mig totalt, det har de gjort sen jag var 15-år eller så och helt normalviktig), det är inget unikt för överviktiga att hitta kläder/sängar/sängkläder/skor/karuseller (har en kompis som inte får åka flertalet attraktioner på grönan pga sin längd). Marknaden drivs av efterfrågan inte av skönhetsideal.

Ja affärer har mycket små storlekar, på barnavdelningen. Du kanske gillar att köpa och bära barnkläder, men jag garanterar att alla inte gillar det, i synnerhet de som behöver göra

Övervikt är något man åtminstone teoretiskt kan påverka. Stora/små fötter eller sin kroppslängd kommer man aldrig ifrån vad man än gör.

 

[Lobelia]

Samhället dömer och ser ner på folk som inte stämmer överens med idealet. Om det gäller 1 kg eller 100 kg spelar ingen roll.

Även om man inte ser att folk avviker med 1 kg men måste var blind om man missar någon med 100 kg övervikt?

 

[Grazing]

Det är inte min syn, det är samhällets. Och nej, jag anser inte att något kilos övervikt syns, för JAG ser inte sånt. Det är, som jag sagt tidigare, inget jag kan svara på. Men jo, samhället ser ner på folk som enligt dessa personer är tjocka. Och med tjock menar jag allt som inte stämmer överens med idealet.

Men lägg ner, samhället bryr sig inte om ifall någon har något kg övervikt. Inte många ser någon med något/några kg övervikt som tjocka. Du har en väldigt skev bild verkar det som av sånt här.

Verkar mer som att det är du som tycker att folk är tjocka med några få kg övervikt mer än någon annan. Du kan inte ens beskriva vad idealet är för något.

 

[Mia_R]

Hänvisar som så många gånger till det alldeles lysande instagramkontot Fetkvinna som har så vansinnigt många tjockas erfarenheter berättade (sjukt många av dessa från just vården!) och försöker härmed undvika tråden igen.

 

[Borttaget konto]

Svarar på trådstarten. Det är knappast ok något av det men jag tycker det ofta blir lite märkligt att jämföra de kommentarer som smala får med det förakt som är riktat mot feta. I egenskap av kvinna räknar jag nog tyvärr kallt med att utsättas för visst hat gentemot min kropp oavsett storlek, men föraktet mot feta är rent generellt i en annan dimension än det smala möter eftersom det är strukturellt.

Kommer att tänka på en kommentar jag fick höra om en kraftigt överviktig bekant.

"Tänk att hon får vara här."

Underförstått var att hon kanske inte borde tillåtas befinna sig i rummet eftersom hennes (halvnakna) kropp var såpass stötande att hon kanske snarare borde ta på sig kläderna och gå hem. Jag har fått alla möjliga kommentarer, vid det här laget känner jag till allt som kan tänkas vara "fel" med mitt utseende, men både jag och de som kommenterar min vikt negativt vet att för varje negativ kommentar finns en 5-10 st andra som inte har något emot min låga vikt alls. Om någon försökte tuta i mig att min kropp betraktades med avsky av allmänheten skulle jag nog skratta hen rakt i ansiktet faktiskt. Individer kan ogilla min kropp och min vikt, det har jag förstås märkt, men någon strukturell avsky gentemot min undervikt finns inte i dagens samhälle och om någon försökte påstå något sådant skulle jag ta det som ett skämt.

 

[Lobelia]

Det är väl ingen som har påstått att en läkare sagt att öroninflammation beror på övervikt. Däremot är det övervikten som kommenteras, trots att en söker för exempelvis öroninflammation. Och jag är ett levande exempel på att det är så. Jag hade halsfluss och fick tid hos läkare. Hen kommenterade min övervikt och dessutom frågade om jag var gravid. Helt orelevant (irrelevant?) till halsflussen.

Jo, det är det och du gillade till och med inlägget.

Tänkte inte lägga mig i den här tråden också då jag bara blir förbannad men här måste jag få hoppa in och säga att det inte alls brukar handla om Berta 500 kg som har ont i knäna, utan det är folk som helt seriöst kommer in med exempelvis öroninflammation eller benbrott efter olyckor och får höra att det beror på deras vikt, eller för den delen folk som pga sjukdom inte kan äta eller inte får behålla maten och får höra av läkare att det är väl bra för då går de ner i vikt.

Jag tycker inte det är varken fel eller konstigt att en läkare kommenterar någons vikt. Det är deras jobb att värna om folks hälsa och det är deras jobb. Det är inget kul, det håller jag med om, men ett sätt att fånga upp folk med potentiella problem och hjälpa dem om de är mottagliga. Angående graviditet så var det en person som min mor var arbetsledare som förträngde sin graviditet och helt plötsligt fick barn. Hon var kraftigt överviktig, det hade vari mycket bra för hennes hälsa om någon läkare uppmärksammat det tidigare. Den personen mådde förmodligen mycket dåligt och var i behov av hjälp.