Vårföräldrar 2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
v 15 nu och känner bara hemska känslor inför att vara gravid. Undrar vad jag tänkte med när jag ville ha barn. Känner mig arg på den lille som bor i magen för att den får mig att må så dåligt. Samtidigt som jag såklart har massa skuldkänslor för att jag inte är glad och förväntansfull som alla verkar förvänta sig att jag ska vara. För min sambo är det givetvis jobbigt att jag har svårt att prata positivt om graviditeten och bebisen. Känner mig så fruktansvärt otacksam. Vet inte vad jag ska göra för att vända alla negativa tankar:( Det enda jag har lyckats åstadkomma idag är att gråta och bråka med sambon om vartannat...

Jag känner lite samma sak... Två första veckorna efter att jag plussat var jag glad. Nu har jag till och med tänkt tanken att än är det inte för sent att göra abort så jag får må bra igen :o Jag tror det är hormonerna som gör att jag drar på så stora växlar hehe.

Just nu känns det även som jag sviker alla. Jobbet, eftersom jag blir hemma idag igen pga illamående. Sambon, för att han får göra allt här hemma och jag kan inte ens pussa honom. Mina vänner, eftersom dom undrar när vi ska ses och jag inte kan lova något för jag vet inte hur jag kommer att må. :(
 
Måste vara hemskt att känna som ni gör :( Vet inte vad jag ska säga för att stötta och hjälpa.

Jag älskar inte heller att vara gravid, men har inte haft några större problem (i alla fall inte fysiskt) varken med dottern eller nu så det stör inte min vardag så hemskt mycket. Men nu när man gjort det en gång så känns det som att man kan hoppa över graviddelen och bara få bäbisen :D Men samtidigt är det lite mysigt att ha den här tiden ihop med dotter för hon väntar på bäbisen och pratar mycket om att den ska komma ut och att den ska hennes gamla saker :)
 
Måste vara hemskt att känna som ni gör :( Vet inte vad jag ska säga för att stötta och hjälpa.

Jag älskar inte heller att vara gravid, men har inte haft några större problem (i alla fall inte fysiskt) varken med dottern eller nu så det stör inte min vardag så hemskt mycket. Men nu när man gjort det en gång så känns det som att man kan hoppa över graviddelen och bara få bäbisen :D Men samtidigt är det lite mysigt att ha den här tiden ihop med dotter för hon väntar på bäbisen och pratar mycket om att den ska komma ut och att den ska hennes gamla saker :)

Jag har inte heller några större problem, men jag gillar inte att inte känna mig lika pigg och inte orka lika mycket som förr. Jag kämpade i många år för att få bort en stor övervikt och få ett liv med mer aktivitet och energi. Nu känns det som att allt det liksom är förstört, åtminstone under en period, och det gör mig rätt så ledsen. Jag vet ju att jag kan fixa till allt sen, men jag gillar inte att vara trött och ha dåligt med ork.
 
@Tassetass Jag är också konstant trött. Trodde det skulle gå över efter några veckor (som det brukar göra) och full dos med järntabletter, men nej. Är lika trött ändå och det är slitigt. Måste passa mig för att pressa mig för mycket också för då kommer migränen. Tål inte stress alls när jag är gravid tydligen. Det var orsaken till att jag blev sjukskriven sist.
 
Annars så går jag in i v 22 i morgon. Hört från flera att jag inte är särskilt stor. Känner mig nog större än vad jag egentligen är. Gått upp ca 4 kg. Raska promenader och ridning som vanligt funkar än. Men ska jag sitta ner i galoppen och traven så märks det att det är något i magen som gör att jag inte orkar sitta emot på samma sätt längre :p Hoppas orka rida hyffsat normalt november ut, sen får jag nog börja lugna mig lite.

Ska till BM 12 november och då antar jag att jag får lyssna på hjärtljuden :) Den lille härjar massa i magen så den går inte att missa! Igår såg jag rörelserna utanpå för första gången.
 
Jag är i v 17 och har fortfarande inte gått ut med det officiellt. Är lite rund och vissa anar säkert men jag äter glass och låtsas som det regnar. Tröttheten har gett med sig och oftast orkar jag hålla igång som vanligt, vilket är väldigt skönt. Har nog gått upp 2-3 kg hittills, har ingen våg, och allt verkar sitta på magen.
 
Jag är i v 17 och har fortfarande inte gått ut med det officiellt. Är lite rund och vissa anar säkert men jag äter glass och låtsas som det regnar. Tröttheten har gett med sig och oftast orkar jag hålla igång som vanligt, vilket är väldigt skönt. Har nog gått upp 2-3 kg hittills, har ingen våg, och allt verkar sitta på magen.

Vi gick ut med det offentligt först efter rul. Skadade efter missfallet så ville vi vänta tills vi sett att allt var bra en gång till innan vi vågade. Flera på jobbet hade sett ett tag men ingen vågade fråga då det är en känslig fråga. Glad att dom tog hänsyn.
 
Jag är i v 17 och har fortfarande inte gått ut med det officiellt. Är lite rund och vissa anar säkert men jag äter glass och låtsas som det regnar. Tröttheten har gett med sig och oftast orkar jag hålla igång som vanligt, vilket är väldigt skönt. Har nog gått upp 2-3 kg hittills, har ingen våg, och allt verkar sitta på magen.

Jag går in i v 17 idag och än så länge är det bara de närmaste som vet. Magen syns mest på kvällen och på dagen försöker jag tänka på vad jag har på mig. Jag tror att några anar, men ingen har sagt något.

Idag gick jag från kontoret till gallerian precis bredvid vårt kontor (ca 20 m utomhus). Hade bara linne och kofta på mig. På den stunden utomhus hann jag få extremt ont i brösten och det tog lång tid från det att jag kom in igen tills dess att smärtan försvann. Tror att jag behöver investera i ett par fleece/ylle-inlägg. Någon som har några tips?
 
Jag är i v 16 o har berättat för respektive familj, bästa vännerna men inget mer, inte allmänheten o inte jobbet osv. Har gått ner i vikt och ser absolut inte gravid ut och känner mig inte heller gravid. Tur att två ultraljud visar att allt är bra!
 
Jag går in i v 17 idag och än så länge är det bara de närmaste som vet. Magen syns mest på kvällen och på dagen försöker jag tänka på vad jag har på mig. Jag tror att några anar, men ingen har sagt något.

Idag gick jag från kontoret till gallerian precis bredvid vårt kontor (ca 20 m utomhus). Hade bara linne och kofta på mig. På den stunden utomhus hann jag få extremt ont i brösten och det tog lång tid från det att jag kom in igen tills dess att smärtan försvann. Tror att jag behöver investera i ett par fleece/ylle-inlägg. Någon som har några tips?

Sådär har jag också känt utan att ens ha frusit :eek:! Vad kan det bero på?
 
Vad fina ni är som har svarat!! Och känns skönt att inte vara ensam om alla känslor och tankar även fast jag givetvis önskar att alla fick ha drömgraviditeter istället :)

@1887 har tänkt samma ang abort och blev livrädd när jag såg att man får göra det fram till v 18 utan att ange orsak. Har alltid trott att det är v 12 och har när det varit som jobbigast fallit tillbaka på att jag inte längre har något val, vilket visst inte var sant. Men det är bara i mina mest oförnuftiga stunder dom tankarna kommer...
 
Alltså, jag vill ha ut min bäbis nu! Jobbigt att det är typ 19 veckor kvar bara.....
Jag har gjort den här gravidgrejjen en gång redan, nu vill jag uppleva ännu en förlossning och hålla min bäbis :D
 
Det kan jag hålla med om. Förlossningen hoppar jag gärna över dock ;) (även om det kommer bli fräckt att uppleva igen (hahaha, snacka om att romantisera något jävligt :D / Vilse - som gick på extra samtal för förlossningsrädsla förra gången :D ))

Jag lär väl få ångra att jag säger att jag vill uppleva ännu en förlossning eftersom den förra inte va farlig alls ;) Får väl ett helvete den här gången bara för det!
 
Jag lär väl få ångra att jag säger att jag vill uppleva ännu en förlossning eftersom den förra inte va farlig alls ;) Får väl ett helvete den här gången bara för det!
Jag har beställt en snabb och lätt förlossning denna gången, förra gången hade jag (riktiga) värkar totalt 56 timmar :eek: 44 h innan jag fick komma in på fl...
Sen lägg till att ungjäklen vägrade komma ner = sugklocka *2 (som misslyckades), de fick klippa mig för att försöka få ut honom, inga krystvärkar att tala om, samt att han hade bajsat i fostervattnet så direkt när de fick ut honom försvann de iväg för att rensa luftvägarna ect..

Men ja, hjärnan är fantastisk på att romantisera saker :D
 
Jag har beställt en snabb och lätt förlossning denna gången, förra gången hade jag (riktiga) värkar totalt 56 timmar :eek: 44 h innan jag fick komma in på fl...
Sen lägg till att ungjäklen vägrade komma ner = sugklocka *2 (som misslyckades), de fick klippa mig för att försöka få ut honom, inga krystvärkar att tala om, samt att han hade bajsat i fostervattnet så direkt när de fick ut honom försvann de iväg för att rensa luftvägarna ect..

Men ja, hjärnan är fantastisk på att romantisera saker :D

Då förstår jag verkligen att du helst hoppar över ännu en förlossning och får ungen direkt i famnen! :eek:

Jag hade nog värkar i ca 40 timmar innan krystvärkarna började. Men de var aldrig värst starka och täta. Jättesvårt att veta när man skulle åka in ju! De på förlossningen sa att så kan det hålla på i en vecka som förstföderska och ingen tog mig på värre allvar eftersom jag inte verkade så påverkad! Tur att jag inte stönade mig kvar hemma en timme till för från det att vi parkerade till hon var ute tog det två timmar. Var helt öppen när jag kom in och vattnet gick när BM undersökte mig sen var det bara att börja krysta och sen var hon ute. Hann inte ens byta om till sjukhuskläder :p Tror personalen var lite chockade att jag redan var fullt öppen. Ingen trodde det skulle bli bäbis den kvällen sa dom ;) För mig var det en perfekt förlossning eftersom jag inte ville spendera flera dygn på sjukhuset i väntan på att det skulle sätta fart och bäbisen skulle komma. Utan jag gjorde allt hemma och när vi kom in var det bara att ta i några ggr så hade vi vår bäbis. Lite mer chockartat för min man som inte riktigt hängde med på vad som hände :p
 
Jag hade nog värkar i ca 40 timmar innan krystvärkarna började. Men de var aldrig värst starka och täta. Jättesvårt att veta när man skulle åka in ju!
Var 15 minut dygnet runt här :meh: var inne på fl kvällen innan och fick då en sovdos tabletter. Då fick jag sovit lite i varje fall :)

För mig var det en perfekt förlossning eftersom jag inte ville spendera flera dygn på sjukhuset i väntan på att det skulle sätta fart och bäbisen skulle komma.
Och för mig var det tvärtom, jag hade gärna varit på fl från första onda värken :D där var det väl iofs mycket förlossningsrädslan som talade och gjorde mig väldigt nervös. :)

Din förlossning låter annars helt okej, skulle vara sjukt nöjd om jag fick en sådan förlossning nu :D
 
Tror jag börjar märka av lite livstecken där inifrån nu :)
Lite minibuffar och så tror jag att den hickade idag.

Jag har inte sagt något på jobbet än, tänkte vänta till efter RUL på måndag. Blir ju kul att få höra vilka som har gissat sig till det men inte vågat säga något :)
 
Första tidens rus har lagt sej och jag är glad att vi ska göra KUBtest till veckan så det händer nåt :p
Känner mej oförberedd och ovetande. Gud jag vet ju inte ens vad för barnvagn man bör ha eller vad bör ha i 'bb-väskan' :nailbiting: Själva förlossningen känns bara overklig.

Är i vecka tolv :o jag antar att det ger sej lite med tiden :angel::D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Gravid - 1år Hejsan blivande höstföräldrar 2014! Jag tänkte att jag kan starta tråden åt er så slipper ni andra jinxa något! Här kan ni som...
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
122 293
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Gravid - 1år Jag väntar nu mitt andra barn och är i v 13, beräknad i mitten på mars. Jag hoppas att det är fler gravida som vill följas åt! Jag...
98 99 100
Svar
1 999
· Visningar
107 317
Senast: Micks
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Sele
  • Dressyrsnack 17
  • Hur stor på d-ponny?

Omröstningar

Tillbaka
Upp