Vårföräldrar 2015

[Miks]

Det där med att bada bubbelpool??
Jag ska på spa med en väninna och nu läser jag på anläggningenshemsida att jag som gravid inte bör bada bubbelpool. Varför då? Bebis ligger ju skyddad inne i magen. Vet ni?

Vad jag förstått handlar det om att man får högre kroppstemperatur när man badar bubbelpool, badtunna eller bastar. Under graviditetens första tid finns det tydligen en ökad risk för missfall om man blir för varm. Är det längre fram i graviditeten är det mindre risk.

Bada en liten stund och sitt sedan på kanten med bara benen i?

Mvh Miks

 

[Tassetass]

Jag ska på inskrivning nästa vecka och tänkte fråga om sambon har någon glädje av att följa med eller ej?
Han var med på hälsosamtalet i v. 6, BM ställde lite frågor till honom då och de funderingar som vi hade tog vi upp vid det tillfället. Nästa vecka verkar det bara tas prover som vi får svar på under UL i v. 12.

Min sambo är med på allt som rör knodden, så vill vi båda ha det. Om han får ut något av det är inte en faktor, det är delaktigheten som är grejen.

 

[FengurLaugar]

Mitt tips är egentligen att sy babynest själv. Är bara ett par raksömmar, så det borde de allra flesta klara av

Ja det va inte särskilt svårt alls och det är kul att veta att man gjort det själv tycker jag

 

[Tassetass]

Min sambo är med på allt som rör knodden, så vill vi båda ha det. Om han får ut något av det är inte en faktor, det är delaktigheten som är grejen.

Kan tillägga att jag får väl inte ut så mycket av de där besöken heller. Informationsmässigt är det liksom inget nytt utan det handlar mest om att vården ska kunna hålla koll på den medicinska aspekten av graviditeten, det är ju svårt att själv ta prover och sånt. Sedan är det säkert bra ju mer information de har ifall det skulle hända något framöver.

 

[Lo_]

Min partner var med på inskrivningen, missade hälsosamtalet pga jobb, och ska följa med på resterande besök om det är möjligt. Jag tycker allt känns overkligt och bitvis läskigt så att dela på allt i den mån det går är självklart.

 

[Girasol]

Min sambo är med på allt som rör knodden, så vill vi båda ha det. Om han får ut något av det är inte en faktor, det är delaktigheten som är grejen.

Samma här. Han är med på allt.

 

[1887]

Jag vill också ha med min partner på allt, just för att vi är två om detta. Jag tycker det är skittråkigt att springa till vc hela tiden och då vill jag åtminstone inte ha tråkigt själv

Gick in i vecka 10 idag. Mår illa hela tiden. Har kämpat på med jobbet i två veckor trots illamåendet, tagit postafen vilket hjälper ibland. Igår fick jag gå hem då jag mådde illa. Idag har jag sovit nästan hela dagen för att slippa känna att jag mår illa. Lägenheten ser ut som skit och jag orkar inte göra nånting. Känns som jag aldrig mer kommer må bra

 

[Jast87]

Min sambo var inte med vid hälsosamtalet, men vid inskrivningen och RUL. Ville gärna ha han med vid båda så det var bra. Om han vill bli med på resten så är det fint, men han måste inte för min del. I all fall inte när alt är som det skal. Han jobbar 40 min bort och har mycket på jobbet så är inte bara att komma ifrån.

Tycker så synd om är som sliter med illamående. Jag är tacksam för att jag slapp det. Annars har jag varit jätte trött och inte haft något överskott till hem el. Hästar. Men värker som det börjar bli bättre nu. Mina värden har varit fine så har inte haft med det heller. Har verkligen mycket att göra hemma så hoppas jag orkar med mer nu.

 

[Sinus]

Vad mycket som har hunnit hända sen sist jag tittade in! Kul att se hur det går framåt för er, trots foglossningar och dyl. (Aj - är verkligen inte avundsjuk.) Det gör det lite grand hos mig med. Jag mår nu mycket bättre efter att ha fått nya tabletter mot illamåendet och kan i alla fall lite äta mer än tidigare och vissa dagar har jag knappt känt av illamåendet. Ett tag var det dock så illa att jag inte ens kunde gå in i tråden och läsa, för minsta grej triggade igång ... Nu ska jag försöka att följa er flitigare! Skönt att ni är ett gäng som ligger före i tiden, då ser jag vad som väntar. Går snart in i v.12.

Gick in i vecka 10 idag. Mår illa hela tiden. Har kämpat på med jobbet i två veckor trots illamåendet, tagit postafen vilket hjälper ibland. Igår fick jag gå hem då jag mådde illa. Idag har jag sovit nästan hela dagen för att slippa känna att jag mår illa. Lägenheten ser ut som skit och jag orkar inte göra nånting. Känns som jag aldrig mer kommer må bra

Stackare, precis sådär har jag haft det. Jag fick flera sorters tabletter utskrivna men det var bara Lergigan som hjälpte. Kanske kan vara något för dig med?

 

[1887]

Stackare, precis sådär har jag haft det. Jag fick flera sorters tabletter utskrivna men det var bara Lergigan som hjälpte. Kanske kan vara något för dig med?

Ska försöka få tag på min barnmorska på måndag och se om vi kan ordna något. Det värsta är att jag inte ens kan pussa min sambo, för då blir jag nästan kräkfärdig bara tanken på det gör att illamåendet stiger en nivå....

 

[Sinus]

Ska försöka få tag på min barnmorska på måndag och se om vi kan ordna något. Det värsta är att jag inte ens kan pussa min sambo, för då blir jag nästan kräkfärdig bara tanken på det gör att illamåendet stiger en nivå....

Haha, men oj Jag har i och för sig aldrig gillat "folk" som "andats min luft", d.v.s. att ligga ansikte mot ansikte så luften är varm och känns begagnad när man andas in den, men just nu är jag extremt grinig när det gäller det. Så pussar är jag snål med för tillfället Känns sjukt egentligen, men det är en fix idé som jag har fått.

 

[Melisen]

Ska försöka få tag på min barnmorska på måndag och se om vi kan ordna något. Det värsta är att jag inte ens kan pussa min sambo, för då blir jag nästan kräkfärdig bara tanken på det gör att illamåendet stiger en nivå....

Jag har varit likadan och i perioder helt enkelt inte tålt lukten av min älskade sambo. Det är så jäkla konstigt att vara gravid!

 

[Melisen]

v 15 nu och känner bara hemska känslor inför att vara gravid. Undrar vad jag tänkte med när jag ville ha barn. Känner mig arg på den lille som bor i magen för att den får mig att må så dåligt. Samtidigt som jag såklart har massa skuldkänslor för att jag inte är glad och förväntansfull som alla verkar förvänta sig att jag ska vara. För min sambo är det givetvis jobbigt att jag har svårt att prata positivt om graviditeten och bebisen. Känner mig så fruktansvärt otacksam. Vet inte vad jag ska göra för att vända alla negativa tankar Det enda jag har lyckats åstadkomma idag är att gråta och bråka med sambon om vartannat...

 

[Lo_]

@Melisen , vad kämpigt. Om det är någon tröst är jag långt ifrån himlastormande glad, mer rädd, skeptisk, fundersam och orolig. Bråkar dock inte med sambon, det hade varit tungt. Du kanske kan få en samtalskontakt via din barnmorska (om du hunnit skaffa någon)?

 

[Melisen]

@Melisen , vad kämpigt. Om det är någon tröst är jag långt ifrån himlastormande glad, mer rädd, skeptisk, fundersam och orolig. Bråkar dock inte med sambon, det hade varit tungt. Du kanske kan få en samtalskontakt via din barnmorska (om du hunnit skaffa någon)?

Har läst runt lite på nätet och den där gravidlyckan verkar vara få förunnad... känns ju lite sorgligt men ändå skönt på ett sätt. Har funderat på det där med samtalskontakt, tänker att jag ska avvakta lite och hoppas att allt lägger sig lite. Nånstans så inbillar jag mig att det kommer vända när jag känner bebisen sparka, är förmodligen bara en illusion men iaf nåt att hänga upp sig lite på...

 

[Rhinos]

Har läst runt lite på nätet och den där gravidlyckan verkar vara få förunnad... känns ju lite sorgligt men ändå skönt på ett sätt. Har funderat på det där med samtalskontakt, tänker att jag ska avvakta lite och hoppas att allt lägger sig lite. Nånstans så inbillar jag mig att det kommer vända när jag känner bebisen sparka, är förmodligen bara en illusion men iaf nåt att hänga upp sig lite på...

Vad tråkigt att du känner så, men jag tror också det är viktigt att man tillåter sig känna så och inte känner skuld över det.
Nu har jag iofs inte känt mig nere pga graviditeten men det är först nu när jag börjat känna den lille som det börjar kännas riktigt mysigt och som att det är något man gör tillsammans. Svårt att förklara, men hoppas att den känslan infinner sig hos dig också tids nog .

 

[vilse]

Som l vskrev, ta kontakt med din bm och se till att få en samtalskontakt. Visst kan det släppa av sig själv, men varför gå och må dåligt i väntan på det när det finns hjälp att få?

Gravidlyckan finns säkert, men det är absolut inte ovanligt att man inte gillar att vara gravid.
Jag är en av de som hatar varje sekund av att vara gravid (trollet har jag helt neutrala känslor till, de känslorna kommer efter födelsen om man ser till hur det var förra gången). Så du behöver inte känna dig ensam om att inte gilla att vara gravid

 

[carmarnic]

Vad vart förresten kostnaden ungefär? Tänker om jag kommer tycka det är värt besväret om jag tycker det är svårt

Mitt tips är att köpa Ikeas billigaste täcke att ha som vadd. Vadd i tygaffären är svindyrt. Man kan ju även köpa tyg på Ikea om man vill komma billigt undan.

 

[vilse]

Vad vart förresten kostnaden ungefär? Tänker om jag kommer tycka det är värt besväret om jag tycker det är svårt

Jag köper ikeas billigaste kuddar för vadd till sidorna (12 kr st, kommer inte ihåg hur mycket som behövs, 0.5-2 kuddar säger vi ). Sen har jag köpt 3 cm tjock skumgummi att klippa ut som madrass, kostar mellan 100-200 kr, men räcker till många babynest.
Finns de som lägger vadd i botten också, men jag tycker det blir både stadigare och jämnare med skumgummimadrass

 

[carmarnic]

Har läst runt lite på nätet och den där gravidlyckan verkar vara få förunnad... känns ju lite sorgligt men ändå skönt på ett sätt. Har funderat på det där med samtalskontakt, tänker att jag ska avvakta lite och hoppas att allt lägger sig lite. Nånstans så inbillar jag mig att det kommer vända när jag känner bebisen sparka, är förmodligen bara en illusion men iaf nåt att hänga upp sig lite på...

Ingen gravidlycka här i alla fall. Jag hatar att vara gravid, jag ville ha ett barn till men blev rätt ledsen när jag blev gravid över att "förstöra" kroppen en gång till. Har hållit på och kämpat ett år för att kunna sitta ner i traven igen och så var det bara att vinka hejdå till magmusklerna igen.
Någon relation till bebis där inne har jag inte heller, samma som förra gången. Allting löser sig när den kommer ut