Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är just det resonomanget som gör att männen kan fortsätta behandla kvinnor illa. Kvinnan får skylla sig själv för att hon är tilsammans med honom och fy vilken hemsk människa jag är som skaffar barn med en sådan skitstövel stackars barn som har en så ansvarslös mamma.
Jag klagar över att jag blivit illa behandlad för INGEN ska böhöva bli behandlad som jag blivit behandlad. Och jag springer inte in i ett sådant förhållande igen nej min sambo är en bra människa och jag har inga problem med att lita på honom, det ser jag som en styrka. Jag dömmer inte alla män för att min första man var som han var. Män är föräldrar i lika hög grad som kvinnor men män och kvinnor som inte kan ta sitt föräldraansvar ska inte ha vårdnaden om ett barn. Jag har tagit mitt föräldraansvar över min son och lämmnat hans pappa och drivit en hård kamp för att han ska kunna växa upp trygg. Men det som gör mig förbannad är att domstolen och familjerätten är så van vid kvinnor som inte tillåter pappan att vara likamycket förälder som de, det gör det oerhört svårt att få ut ensam vårdnad. Förstår du inte att det är just på grund av att bra män hålls utanför barnen som vi inte blir betrodda. Vad beträffar min sons pappa så är han inte allt igenom en skitstövel då hadde jag aldrig blivit tillsammans med honom och aldrig skaffat barn med honom. Visst hadde jag en liten känsla av att inte lita fullständigt på honom men jag trodde problemet låg i mig att jag hadde svårt att lita på människor. Men den där lilla gnagande känslan visade sig vara sann, problemen började inte när vi separerade de var orsaken till att vi separerade.När jag träffa de min nya man kännde jag ingen tvekan,jag vet att jag kan lita på honom. Han sätter inte sig själv i första rummet utan barnen går före allt annat. Det är därför jag undrar om du känner en tvekan mot din partner och inte vill skriva på gemensamvårdnad, för i såfall respekterar jag ditt beslut. Men om du verkligen litar på att han är en bra pappa men inte är beredd att lämmna barnen för att det är du som född dem och tycker att det är du som har störst rätt till dem då vill jag att du ska veta att det är på grund av sånna som du som skapar fördommar om att alla kvinnor bara vill ha barnen för sig själva. Jag tror inte du är elak eller egoistisk, jag tror inte du vet vad det är du egentligen gör. Jag tror inte du vet vad det handlar om. Jag är inte arg på dig men jag blir ledsen när jag läser det du skriver.
Vet du, ingen VILL utsätta sig för skitstövlar! Jag tror helt ärligt att personer som gång på gång utsätter sig för skitstövlar ( antar att jag passar in där....:smirk faktiskt itne ser mönstret själv. Och om man itne gör det så HUR ska man lösa situationen? Och klagar upplever jag inte att vi på buke gör, buke är ofta ett ställe vi luftar våra tankar och känslor på. Nog kan det få fortsätta finnas även sånna som jag, som inte är perfekta, även här?
Man kan aldrig veta nej. Men hur kan HAN veta att inte du blir helknäpp om det tar slut och använder den enskilda vårdnaden som vapen mot honom?
Om jag vore så osäker på att den jag får barn med klarar av att vara en bra förälder om vi separerar (eller om jag dör) så skulle jag inte skaffa barn med honom.
Precis det jag tänkte på.
Dock tänkte jag på en annan sak... om jag skulle flytta tillbaka te byhålan vi bodde i innan... o han inte skriver på flyttpapprena på dottern... vad händer då?
Jag litar inte på några män allsutom min sambo & min pappa, detta gör ju att jag inte skulle kunnat skaffa barn med ngn alls.Men nu har jag hittat en jag litar på så mkt & som litar på mej så mkt att vi beslutat att om vi skulle ha barn skulle jag ha vårdnaden.Punkt.
Och fortfarande så ger det dig inga garantier - vill pappan ansöka om gemensam vårdnad så kommer han att göra det.
Jag måste ju säga att jag tycker att du resonerar oerhört märkligt !
Det spelar ju liksom ingen roll, eftersom om ni separerar så kan han ansöka om vårdnad. Och då har ni ju iallafall ett bråk. I själva verket, det är liksom tvärt om - ni har ju bäddat för bråk.
Jag skulle tycka att det var förfärligt att vara degraderad som pappan faktiskt är.
Nu är det ju inte vår sak att lägga oss i, men det är svårt att hålla tyst !
'Jamen du glömmer ju bort barnet !!!!!
Låt oss säga att din lille grabb har gått ett par år på dagis och verkligen "rotat" sig där ni bor nu och sen vill ni separera och du vill flytta - just då kanske det är bättre för honom att bo kvar med pappan. Har du inte tänkt på det ?
Vi får hoppas att ni aldrig separerar :-) Och vi får hoppas att du inte dör !
Jamen du glömmer ju bort barnet !!!!!
Låt oss säga att din lille grabb har gått ett par år på dagis och verkligen "rotat" sig där ni bor nu och sen vill ni separera och du vill flytta - just då kanske det är bättre för honom att bo kvar med pappan. Har du inte tänkt på det ?
Vi får hoppas att ni aldrig separerar :-) Och vi får hoppas att du inte dör !
'
Om du läser mina inlägg så kan du även se att jag skrivit om vi bestämmer att ahn ska bo kvar så får sambon & min son mitt hus & bo kvar i.
Jag resonerar utofrån vad jag sett i andra separationer, jag tänker inte utsätta mej för samma sak, att amn är vän med apppan nu förutsätter inte att amn är det vid en separation, då blir man oftast ovänner & jag känner alltför många fäder som då börjar vägra skriva på papper om dagisplatser, var barnen får flytta etc etc, skulle vi separera vill jag fortsätta utbilda mej & det bettyder att ajg måste flytta, därför vill jag kunna flytta utan tjorv till ort där jag kan plugga.
Om han sedan ska söka gemensam vårdnad har jag ju ändå hunnit flytta innan det blir klart.
Ni får tycka vad nii vill men i vårat förhållande är det just nu så att jag står tillbaka för hans karriär så han kan jobba & har fått plugga, jag vill oxå kunna ha den chansen sedan.Punkt.
Vårat barn kommer alltid få bo kvar i på gården vi bor i nu, vad som än händer & det kommer nog vara en stor trygghet.
Men jag har även sagt att om det är så att vi skulle separera & bestämmer att barnet ska vara mest hos pappan, eller att ahn ska få vårdnaden då, så kommer han få ta över mitt hus(för det är faktiskt mitt) & bo här med barnet, eftersom jag inte tycker att vårat barn ska växa upp i stan i en lägenhet.
Jag tycker inte han är en skitstövel & det bevisar han ju genom at låta mej ha enskild vårdnad, han har fullt förtroende för mej & att han alltid kommer få träffa sitt barn, annars hade han ju bråkat sig till gemensam vårdnad.
Ena stunden ska dom bo kvar i huset, i andra stunden ska du flytta till annan ort för att plugga och ska då ha med sonen och i nästa stund så ska dom bo kvar på gården???
Är du förvirrad???
Nej i mina ögon är han ingen skitstövel bara naiv.
Men som sagt var, du är inte säkert trots att du har ensam vårdnad om ni skulle separera, det går att ansöka om sånt efteråt.
Med hänsyn till ert arrangemang så är det ju faktiskt så att det i slutänden hänger på hur DU bestämmer. Det är ju upp till DIN goda vilja om den överenskommelsen skulle bli verklighet eller inte. Om du blir "knäpp" och bestämmer dig för att "hämnas" för att din respektive kanske varit otrogen och raskt flyttar in älskarinnan när det tar slut.... ja, då står han ju där med sina önskningar för barnets bästa att tex bo kvar på orten. De önskningarna kan han ju hänga i julgran om du är snabb nog att flytta innan han begär gemensam vårdnad...
Med hänsyn till ert arrangemang så är det ju faktiskt så att det i slutänden hänger på hur DU bestämmer. Det är ju upp till DIN goda vilja om den överenskommelsen skulle bli verklighet eller inte. Om du blir "knäpp" och bestämmer dig för att "hämnas" för att din respektive kanske varit otrogen och raskt flyttar in älskarinnan när det tar slut.... ja, då står han ju där med sina önskningar för barnets bästa att tex bo kvar på orten. De önskningarna kan han ju hänga i julgran om du är snabb nog att flytta innan han begär gemensam vårdnad...