Varannanveckas barn...

[lilla hoven]

Jag bor tillsammans med sambo och min dotter på heltid, sambons dotter bor med oss varannan vecka.
Alla hem har ju sina egna regler & rutiner,vi försöker så gott det går att hålla samma linjer de veckor vi bara är tre, som de veckor vi är fyra.
Ibland känner man dock att det krockar totalt.
Ni som har varannanveckas barn, upplever ni problem med att barnen blir "förvirrade", och ni själva frustrerade när vissa(enligt er) självklara regler är helt det motsatta i det "andra" boendet?!
Hoppas ni förstår hur jag menar, blev lite rörigt

 

[zilla]

Sv: Varannanveckas barn...

Jag lever i ett kaos varannan vecka ....eller nått åt det hållet. Ena tjejen bor här varannan vecka och den andra varannan helg .Och vi har egna regler ,men man brukar få höra ,, "hemma hos mamma får jag .....

När det är helt upp år väggarna brukar det bli ett familjemöte...med regler som måste till lämpas.

 

[lilla hoven]

Sv: Varannanveckas barn...

Tack, ordet kaos var nog det jag menade egentligen Kan kännas jobbigt ibland. Jag kan känna mig som en skurk vissa gånger när jag innerst inne oroar mig för kommande veckas konflikter

 

[pollipop]

Sv: Varannanveckas barn...

Hemma hos oss får vi också då och då höra att ditt eller datt är OK hemma hos mamma. Känns som ganska lätt att bemöta de argumentet - ja, men du är inte hos mamma nu.

Min sambos son är fem år gammal, och hans föräldrar har aldrig bott ihop. Det kanske gör det hela lättare, han har i hela sitt liv transporterats fram och tillbaka mellan två (i ganska många avseenden) helt skilda världar.

 

[lilla hoven]

Sv: Varannanveckas barn...

Den frasen känns igen...
"Hos min mamma får jag..." eller
"Min mamma säger att.."
De situationerna är hanterbara det jag tycker känns frustrerande är allt gnäll.
Min dotter säger: Jag skulle vilja ha eller Skulle jag kunna få?
Bonusbarnet säger med GÄLL röst: Jag SKA ha!!
Och blir det ett nej är det gråt & tandagnissel.
Känns fruktansvärt jobbigt... Att kritisera andras barn är ett väldigt väldigt känsligt ämne

 

[pollipop]

Sv: Varannanveckas barn...

Att kritisera andras barn är ett väldigt väldigt känsligt ämne

Jovisst. Fast samtidigt - man skulle ju inte tillåta någon annan person, vuxen eller barn, bete sig hur som helst i ens hem. Det gäller ju även ens partners barn sedan tidigare. Åtminstone om man har tänkt att man ska leva tillsammans som någon sorts familj.

 

[lilla hoven]

Sv: Varannanveckas barn...

Det har du alldeles rätt i! Jag & sambon försöker lösa "problemet" tillsammans. Men jag vill ju inte uppfattas som en gnällkärring Tycker inte jag ställer för höga krav, jag vill att man ska ha ett vårdat språk, inte skrika åt varandra, äta middag i lugn & ro, barnen ska sova i sina egna sängar osv.
Veckorna då vi bara är tre är underbara, då vi är fyra känns det ibland för*******t. Känner mig så hemsk som känner så. Mitt humör sviktar ibland, och tyvärr går det t över min älskade sambo. Jag tycker ju om mitt bonusbarn, inte frågan om annat Men ibland så...

 

[lilla hoven]

Sv: Varannanveckas barn...

*raderat*........

 

[Hedda_007]

Sv: Varannanveckas barn...

Har tre styvbarn varannan vecka. Ibland känns allt jättebra men ibland vill jag bara komma bort ett tag. Det blir helt enkelt för mycket ibland. Tror man måste accaptera att man inte har samma tolerans och känslor mot andras barn som mot sina egna. Vad gäller regler har vi våra regler som gäller hos oss. Det hjälper inte vad de får och inte får hos mamman. Tycker inte barnen är förvirrade över det. Däremot kan de ibland tycka det är jobbigt att lämna oss efter en vecka. De känner säkert så hos mamman oxå. Var de än bor så saknar de ju alltid en förälder.

 

[Liland]

Sv: Varannanveckas barn...

Låter som om det vore hemma hos oss *suck*
Fast här är den en 10åring kille
Han har kommit i den åldern där det istället är "ALLA mina kompisar får"

 

[lilla hoven]

Sv: Varannanveckas barn...

*svarar alla*

Man får väl trösta sig med att det kommer lugnare perioder oxå.. Men det känns svårt, ibland vill jag bara stänga in mig i en garderob.

Jag kan förstå om man blir hemmablind. Ta min sambo exempelvis.. Jag bad honom att i två dagar verkligen LYSSNA på hur hans dotter låter, vilken ton hon har, hur hon ber(skriker) om hon vill ha något.

Han var förskräckt efter dessa två dagar, hon uppförde sig som han anser att ANDRAS bortskämda barn gör
Han har nu insett att man inte kan finnas till hands & släppa allt man håller på med så fort dottern säger PIP

 

[nDian]

Sv: Varannanveckas barn...

Har väl inte varannanveckas barn. Utan hon är hos sin pappa en vecka i månad. Men han har inga alls rutiner eller regler. Hon får allt när hon är där och hon trotsar han hela tiden. Men det är bara för att han har alltid gett henne allt.. Men när hon kommer hem försöker hon trotsa mig med men släpper det rätt snabbt för hon vet vad som gäller här. Här är hon väldigt snäll och lyssnar på vad man säger.. Men hon vänder totalt när hon är hos sin pappa..