Varför klottar du ihop sportjakt (som knappt existerar) och jaktrurism?
Gissar att du med sportjakt menar troféjakt, vilket hör mer till jaktturism och det bedrivs inte i Sverige på samma sätt som i en del afrikanska länder.
Så länge jägarorganisationerna publicerar trofépoäng djurslag för djurslag, brett i sina tidskrifter, så kommer en andel av de som jagar, välja att försöka skjuta ett trofédjur istället för att försöka sköta den lokala viltstammen på bästa sätt.
Så länge det går för utsocknes (folk som bor rejält långt ifrån jaktmarken) att köpa in sig för dyra pengar i jaktlag som jagar på skogsbolagens marker, så kommer viltvård i dessa områden att innebära "så mycket vilt som möjligt" med stora horn på, snarare än lagom med vilt för det det aktuella området.
Så länge det går att sälja dags-/helgjakter av godsägare/ skogsbolag, där inkomsten består av dels betalning för att alls få jaga, ovanpå det en allmän fällavgift, som toppas med avgift för trofén, så kommer troféjakt att idealiseras och aktivt säljas av dessa aktörer.
Så länge gods- och skogsbolag tillåts att sälja jakt enligt ovan, så kommer de att fortsätta att fodra viltet med både ensilage och kraftfoder istället för att låta stammen bestämmas av den naturliga födotillgången, eftersom inkomsten stiger när många vilt (helst med många trofépoäng) fälls.
Vi har svårt att i våra lokala "bondejaktlag" få de som bor utsocknes (folk som ffa ärvt fastighet och flyttat till t.ex. Stockholm) att förstå att vi borde skjuta fler hondjur (vid "rätt" del av jaktåret naturligtvis) av främst Dovhjort, eftersom de enorma stammar av dov vi har här är ett jätteproblem. Inom en radie på på 6-8 mil så har vi minst en viltolycka per dygn med dovhjort. Spannmålsodling är i stort sett omöjlig där viltet trivs bäst, och jag har efter att ha satt upp "burar" för testrutor, insett att jag tappar 30-50 % av vallskörden, varje år, år efter år.
Men nä, de som inte bor på orten vill hellre gärna skjuta en troféhjort, snarare än en annan hjort...