Sv: Var det så här livet skulle bli?
Jag har ingen erfarenhet av någon bokstavskombi eller någon annan utvecklingsstörning på barn.
Men det du skriver om att komma ifrån sitt barn och få lov att andas är nog något alla kan känna. Men i ditt inlägg utlläser jag något helt annat.
Varken du eller ditt barn mår bra av varandra. Att barnet är normalt med andra men inte hemma är ju hans sätt att reagera på eran relation. När han är så aggresiv som du beskriver honom att du tom måste slå honom, då har det gått för långt. I Sverige får man inte slå barn oavsett vad barnet gör. Och det vet jag att du vet men har man nått den gränsen så måste man som vuxen våga säga att nu är det nog jag klara faktiskt inte av detta längre.
Du behöver komma ifrån helt och hållet från ditt barn. Din man måste förstå att du inte klarar av att vara mamma till honom. Finns det inte någon möjlighet att få en fosterfamilj till honom? eller är din man bered att dra hela lasset själv? för det känns som om det är dit ni är påväg.
att komma ifrån helt och hållet och kanske börja längta efter en relation är betydligt sundare än att behöva gå och må så dåligt som ni gör.
Jag kanske har tolkat ditt inlägg helt fel men jag kan ju bara ge svar på det jag läser.
Jag har ingen erfarenhet av någon bokstavskombi eller någon annan utvecklingsstörning på barn.
Men det du skriver om att komma ifrån sitt barn och få lov att andas är nog något alla kan känna. Men i ditt inlägg utlläser jag något helt annat.
Varken du eller ditt barn mår bra av varandra. Att barnet är normalt med andra men inte hemma är ju hans sätt att reagera på eran relation. När han är så aggresiv som du beskriver honom att du tom måste slå honom, då har det gått för långt. I Sverige får man inte slå barn oavsett vad barnet gör. Och det vet jag att du vet men har man nått den gränsen så måste man som vuxen våga säga att nu är det nog jag klara faktiskt inte av detta längre.
Du behöver komma ifrån helt och hållet från ditt barn. Din man måste förstå att du inte klarar av att vara mamma till honom. Finns det inte någon möjlighet att få en fosterfamilj till honom? eller är din man bered att dra hela lasset själv? för det känns som om det är dit ni är påväg.
att komma ifrån helt och hållet och kanske börja längta efter en relation är betydligt sundare än att behöva gå och må så dåligt som ni gör.
Jag kanske har tolkat ditt inlägg helt fel men jag kan ju bara ge svar på det jag läser.