Jag är uppvuxen i radhusområde i Åkersberga. Har sedan jag flyttade hemifrån bara bott i Stockholm. Hallonbergen, Saltsjö Duvnäs, Hässelby gård, vid Humlegården, Hornstull, Abrahamsberg, Ekerö och Norra Ängby. Nu bor jag med man och tonårsbarn på en gård i norra Roslagen. Vi har ett varierande antal hästar (just nu fyra), hund och katter. Till gården hör 10 ha skog och naturbetesmarker. Vi har en km till havet och 1,7 mil till närmaste samhälle med affär. Jag har aldrig mått så bra på något annat ställe. Det bästa är att kunna vara utomhus så mycket. Mörkret bekommer mig inte. För ett par veckor sedan ville jag ha svamp till middag och gick ut i skogen med pannlampa. Skogen är viktig för mig. Jag brinner för den nordsvenska hästen och vill använda mina i vården av vår lilla skog. De är unga än men treåringen drar kälke med timmer.
Vi flyttade hit från Stockholm när barnen var sex, åtta och tio och det som slår mig är att de kan så mycket praktiskt. De eldar i våra kaminer, hugger egna julgranar, byter däck på sina fordon. De plogar snö med traktorn, går med röjsåg, borrar upp hyllor i sina rum och löser problem i största allmänhet. De har slungat honung, klippt får, plöjt potatisland och ja...de kan så många saker som jag i vuxen ålder knappt visste att man kunde kunna.
Det enda dåliga med att bo som vi gör är att man är beroende av bil. Utöver skolbussen finns inga allmänna kommunikationer.
Ibland längtar jag hem till Stockholm. Jag vill inte bo där men stockholmare är jag allt.
Visa bifogad fil 39583
Gjorde en uppdelning av kundansvar på jobbet här om dagen och jag roffade åt mig hela Skånes kunder så jag får en ursäkt att åka ner oftare.
)
