Vänta med en till hund?

[Bison]

Ruben har hunnit bli drygt 13 år, still going strong och visar inga tydliga ålderstecken.
Jag och sambon är helt överens om att vi vill fortsätta ha hund även när Ruben inte finns med oss längre.
Vi har varit i kontakt med en uppfödare som vi gillar och som gärna säljer en valp till oss när det föds en som passar.

Till frågan.
Är det bäst att vänta tills Ruben är borta innan vi köper en valp?
Å ena sidan tänker jag att det vore toppen för en valp att växa upp med Ruben. Han är klok, inga rädslor, ingen osäkerhet, kan allt, vet allt. Väldigt trygg och självklar. Har alltid varit jättebra med kompisars valpar och har under flera år bott med en annan hund.

Å andra sidan är jag orolig att han skulle tycka det blir jobbigt. Han är ändå en lättkränkt och extremt bortskämd surgubbe.
Vill inte att han ska känna sig utanför och må dåligt.
Vi skulle såklart inte glömma bort honom och vara noga med att ge honom lika mycket uppmärksamhet som vanligt.
Jag är inte orolig över att han skulle vara dum mot valpen, mer att han skulle bli ledsen och känna sig bortvald.

 

[Lingon]

Jag tror att det beror så mycket på hunden man har. Det kan bara ni avgöra då ni känner Ruben bäst. Det kan bli bli jättebra och den äldre kanske tycker att det är jätteroligt men det kan också vara så att den äldre hunden tycker att valpen är jobbig.

 

[Miao]

Ruben har hunnit bli drygt 13 år, still going strong och visar inga tydliga ålderstecken.
Jag och sambon är helt överens om att vi vill fortsätta ha hund även när Ruben inte finns med oss längre.
Vi har varit i kontakt med en uppfödare som vi gillar och som gärna säljer en valp till oss när det föds en som passar.

Till frågan.
Är det bäst att vänta tills Ruben är borta innan vi köper en valp?
Å ena sidan tänker jag att det vore toppen för en valp att växa upp med Ruben. Han är klok, inga rädslor, ingen osäkerhet, kan allt, vet allt. Väldigt trygg och självklar. Har alltid varit jättebra med kompisars valpar och har under flera år bott med en annan hund.

Å andra sidan är jag orolig att han skulle tycka det blir jobbigt. Han är ändå en lättkränkt och extremt bortskämd surgubbe.
Vill inte att han ska känna sig utanför och må dåligt.
Vi skulle såklart inte glömma bort honom och vara noga med att ge honom lika mycket uppmärksamhet som vanligt.
Jag är inte orolig över att han skulle vara dum mot valpen, mer att han skulle bli ledsen och känna sig bortvald.

Bra uppfödare med bra valpar växer ju inte alltid på träd, och det är ju ofta så att har man tänkt att skaffa en till inom snar framtid och så kommer det den "perfekta" kombon så får man ju ta valpen när den finns, oavsett när det är.

Men känner jag Ruben rätt ( ) så är väl frågan om han skulle acceptera/uppskatta att få en liten snordyvel hem som inkräktar på hans space 24/7 ? En annan tanke som är emot är ju om det kommer vara väsentlig storleksskillnad på hundarna? Så att inte Ruben måste "freda" sig eller riskera att skadas av en större, lekfull valp när han är på ålderns höst och (nån gång) kommer bli lite mer stel och skröpplig i kroppen?

Inte så himla glasklart svar från mig känner jag . Men summan av kardemumman är väl att oftast så löser sig det mesta när man väl fått hem den andra hunden, de lär sig ju (oftast) att om inte älska så iaf accptera varann. Men om man har en äldre lite speciell hund, och om man inte är i "desperat behov" av en hund till NU utan kan tänka sig en till lite närsom, så skulle nog min hemmavarande hund få vara det slutgiltiga svaret på om man ska vänta med valp till efter den andra hunden är borta eller inte.

 

[Bison]

Bra uppfödare med bra valpar växer ju inte alltid på träd, och det är ju ofta så att har man tänkt att skaffa en till inom snar framtid och så kommer det den "perfekta" kombon så får man ju ta valpen när den finns, oavsett när det är.

Men känner jag Ruben rätt ( ) så är väl frågan om han skulle acceptera/uppskatta att få en liten snordyvel hem som inkräktar på hans space 24/7 ? En annan tanke som är emot är ju om det kommer vara väsentlig storleksskillnad på hundarna? Så att inte Ruben måste "freda" sig eller riskera att skadas av en större, lekfull valp när han är på ålderns höst och (nån gång) kommer bli lite mer stel och skröpplig i kroppen?

Inte så himla glasklart svar från mig känner jag . Men summan av kardemumman är väl att oftast så löser sig det mesta när man väl fått hem den andra hunden, de lär sig ju (oftast) att om inte älska så iaf accptera varann. Men om man har en äldre lite speciell hund, och om man inte är i "desperat behov" av en hund till NU utan kan tänka sig en till lite närsom, så skulle nog min hemmavarande hund få vara det slutgiltiga svaret på om man ska vänta med valp till efter den andra hunden är borta eller inte.

Det är samma storlek när valpen är vuxen så den biten är lugn
Han gillar andra hundar så länge han får bestämma allt Sen vet man ju aldrig hur valpen blir även om de bör ha ungefär samma temperament.

Katten skulle antagligen bli överlycklig, hon älskar ju Ruben mest av allt och få en till hund med lite mer fart i hade varit drömmen för henne så henne är jag inte orolig för

Vi får fundera lite om vad vi tror blir bäst. Både jag och sambon längtar efter en till hund samtidigt som vi vill att det ska vara så bra som möjligt för vår surgubbe

 

[Tora]

Jag har två gamla hundar och en valp nu. Tycker det är jättebra. Får mycket hjälp av de två gamla hundarna. Gosar extra mycket med ”gamlingarna” för att de inte ska känna sig undanskuffade.

 

[Fetaost]

Jag hade slagit till på en valp. Som någon sa så är rätt valp och uppfödare inget som växer på träd alla gånger.
Blir valpen jobbig så går det ju att pausa den bakom galler då och då så Ruben blir fredad.

Jag sitter lite i samma sits. Nu är min hund lite yngre än Ruben men ändå senior. Vi har bestämt att det får bli en ny hund om 1-2 år. Mycket för att jag vill att nuvarande hund (förhoppningsvis) ska prägla den nya med sina goda egenskaper (trygg och orädd)
Men så vill jag inte stå där helt hundlös den dagen han går bort. Jag är rädd att jag då inte kommer klara att skaffa en ny

 

[Bison]

Jag hade slagit till på en valp. Som någon sa så är rätt valp och uppfödare inget som växer på träd alla gånger.
Blir valpen jobbig så går det ju att pausa den bakom galler då och då så Ruben blir fredad.

Jag sitter lite i samma sits. Nu är min hund lite yngre än Ruben men ändå senior. Vi har bestämt att det får bli en ny hund om 1-2 år. Mycket för att jag vill att nuvarande hund (förhoppningsvis) ska prägla den nya med sina goda egenskaper (trygg och orädd)
Men så vill jag inte stå där helt hundlös den dagen han går bort. Jag är rädd att jag då inte kommer klara att skaffa en ny

Det är lite det jag är rädd för. Att jag ska bli helt förtvivlad och så ledsen att jag aldrig mer vill ha någon hund. Bara att tänka på livet utan Ruben gör ont i hela kroppen.

 

[Fetaost]

Det är lite det jag är rädd för. Att jag ska bli helt förtvivlad och så ledsen att jag aldrig mer vill ha någon hund. Bara att tänka på livet utan Ruben gör ont i hela kroppen.

Känner detsamma med min lille gris. Trots att jag har haft många hundar så är jag varje gång rädd att när de inte finns så är hundlivet över och att jag inte kommer älska en ny hund.

 

[pepp]

Ruben har hunnit bli drygt 13 år, still going strong och visar inga tydliga ålderstecken.
Jag och sambon är helt överens om att vi vill fortsätta ha hund även när Ruben inte finns med oss längre.
Vi har varit i kontakt med en uppfödare som vi gillar och som gärna säljer en valp till oss när det föds en som passar.

Till frågan.
Är det bäst att vänta tills Ruben är borta innan vi köper en valp?
Å ena sidan tänker jag att det vore toppen för en valp att växa upp med Ruben. Han är klok, inga rädslor, ingen osäkerhet, kan allt, vet allt. Väldigt trygg och självklar. Har alltid varit jättebra med kompisars valpar och har under flera år bott med en annan hund.

Å andra sidan är jag orolig att han skulle tycka det blir jobbigt. Han är ändå en lättkränkt och extremt bortskämd surgubbe.
Vill inte att han ska känna sig utanför och må dåligt.
Vi skulle såklart inte glömma bort honom och vara noga med att ge honom lika mycket uppmärksamhet som vanligt.
Jag är inte orolig över att han skulle vara dum mot valpen, mer att han skulle bli ledsen och känna sig bortvald.

Jag hade väntat om det nu var jag. Men det är för att Totte avskyr valpar, han tycker dom är piss
Och att jag vill kunna ge honom allt den sista tiden ❤

 

[Myrten]

Jag hade inte tänkt skaffa någon ny hund när mina gamla var borta, men nu när det blev så önskar jag att jag hade gjort det när framför allt Myrten var still going strong i 12-årsåldern. Så mycket hade varit gratis om hon hade varit här och hjälpt till att fostra valpen! Något hon dessutom uppskattade. Främst tänker jag på detta med att vara själv hemma, men mycket annat också. Nu gör jag allt själv.

Men någonstans hade gränsen gått ändå. Om jag kommit på när Myrten var sådär 13,5-14 (hon dog när hon var 14 år och 9 månader) hade jag tyckt att hon var för gammal, för hon var lite skröplig på slutet.

När nu Ruben inte visar några direkta ålderstecken - slå till!

 

[McFlurry]

Jag valde att skaffa valp medans Zvante fortfarande levde. Ville inte stå hundlös...

Zvante var ju också en bortskämd surgubbe men han levde verkligen upp när jag skaffade Tage. Inte för att han varit deppig eller så innan, men han kändes ändå plötsligt något år yngre och gladare. Och det var guld värt att ha honom till hjälp med uppfostringen. Nu var Tage visserligen en väldigt snäll valp men han lärde sig tidigt att ha stor respekt för lille monster-Zvante

 

[nightcrawler]

Jag valde att vänta. När vi tog pudeln så sa vi att vi väntar med en ny tills den stora är borta. För hennes skull. Hon hatade verkligen alla andra hundar. Det var bara hennes Lillis som hon tyckte om. Kanske hade kunnat funka med en annan pudel. Pudlar är dom enda hon inte visade aggressivitet mot. Men vi ville inte chansa. Nu i efterhand så hade jag velat skaffat en direkt när vi fick ta bort pudeln. Fick ta bort den stora för ett år sedan och det är verkligen jättejobbigt att vara utan. Fast å andra sidan så tror jag hon hade det bättre själv och känns viktigare.

 

[Red_Chili]

Köp valp. Det är guld värt att ha en klok äldre hund som kan "hjälpa till" med den yngre, och ni bor ju tillräckligt stort för att kunna ha dem lite åtskiljda (perfekt början på ensamhetsträning? ) stundtals om Ruben vill ha en paus.

 

[Fruentimber]

Köp valp. Det är guld värt att ha en klok äldre hund som kan "hjälpa till" med den yngre, och ni bor ju tillräckligt stort för att kunna ha dem lite åtskiljda (perfekt början på ensamhetsträning? ) stundtals om Ruben vill ha en paus.

Håller helt med.
Ruben låter som den perfekta mentorn!

 

[Bulldoozer]

Många hundar lever upp av att få en valp hem, är Ruben en sån som uppskattar valpar så är det ju guld för honom att få en kompis på ålderns höst.
Sen kan man ju låta bli att ta terroristen i kullen utan ta en lagom valp som lyssnar lite . Annars så är det ju bara att dela av, i början kan ju Ruben ta sin tillflykt i soffan eller på en upphöjd plats när han lessnar då det dröjer en stund innan valp tar sig upp. Bara Ruben har en plats där han känner sig fredad så kommer det nog gå bra.

 

[Netted]

Jag skulle också säga att ni inte behöver vänta. Han låter som en perfekt mentor!

Jag ångrar inte att jag skaffade valp (nu unghunden) när min dvärgpudeltik var nästan 13. Hon hade ändå mycket kroppsliga besvär men levde verkligen upp sista tiden. Hon tyckte valpen var stundtals väldigt jobbig men vi försökte ge henne egen tid ibland och skilja av dem lite. Pudeln lekte inte med så många men med valpen lekte hon och hon till och med ville tvätta henne ibland vilket jag aldrig sett förr

Nu var det förvisso stor storleksskillnad på mina och pga sina besvär fick tanten somna in efter att de haft bara 4 månader ihop. Men trots allt kändes det som en fin sista tid för henne.

 

[tuaphua]

Ruben har hunnit bli drygt 13 år, still going strong och visar inga tydliga ålderstecken.
Jag och sambon är helt överens om att vi vill fortsätta ha hund även när Ruben inte finns med oss längre.
Vi har varit i kontakt med en uppfödare som vi gillar och som gärna säljer en valp till oss när det föds en som passar.

Till frågan.
Är det bäst att vänta tills Ruben är borta innan vi köper en valp?
Å ena sidan tänker jag att det vore toppen för en valp att växa upp med Ruben. Han är klok, inga rädslor, ingen osäkerhet, kan allt, vet allt. Väldigt trygg och självklar. Har alltid varit jättebra med kompisars valpar och har under flera år bott med en annan hund.

Å andra sidan är jag orolig att han skulle tycka det blir jobbigt. Han är ändå en lättkränkt och extremt bortskämd surgubbe.
Vill inte att han ska känna sig utanför och må dåligt.
Vi skulle såklart inte glömma bort honom och vara noga med att ge honom lika mycket uppmärksamhet som vanligt.
Jag är inte orolig över att han skulle vara dum mot valpen, mer att han skulle bli ledsen och känna sig bortvald.

Jag hade nog köpt en till hund. Jag tycker det verkar som om Ruben vore en bra extra-farbror som kan hjälpa valpen bli trygg etc.
Och jag förstår rädslan för att stå där utan hund och bara bryta ihop.

Jag förut alltid haft en överlappningsperiod med mina djur, både hästar och hundar. Och det har verkligen räddat mig att ha någon kvar när jag sörjer förlusten av det djur som gått bort.
Men nu sista svängen innan jag fick hem nuvarande hund var jag utan ett tag.
Jag hade 2 hundar och den ena blev akut sjuk och togs bort. Den som var kvar var lite till åren. Men borde haft ett bra tag kvar. Hon blev gammal och tappade gnistan fort när hennes kompis och ledare försvann. Så jag fick ta bort henne med innan jag hunnit skaffa en till hund. Medans jag väntade på nya hunden slog sorgen till betydligt hårdare, dels för att det var båda hundar jag förlorat. Men också för att jag inte hade någon annan hund som iaf kunde hjälpa en skifta fokus etc. Det var mkt tuffare än alla andra gånger.

Jag var noga med att mina gamlingar var nr 1 när nya hundarna kom. Det funkade alltid jättebra. Jag upplevde inte att de kände sig undanskuffade.

Så jag hade köpt..

 

[superstar]

Jag har precis köpt valp och har en 13,5-åring här hemma, förvisso pigg och frisk och av en ras som inte sällan blir 15+. Tanten är inte särskilt förtjust i valpar eller andra hundar men när vi tog en vuxen omplacering när hon var 11 levde hon upp. Den kunde vi tyvärr inte behålla och nu blev det alltså valp. Det går över förväntan! Visst är tanten rätt sur på valpen men det ser jag som en fördel ur uppfostranssynpunkt och de leker en del också. Innan låg tanten ofta för sig själv på övervåningen men nu är hon alltid med oss, mån om att hålla koll på slyngeln. Vi bor stort med möjlighet att skilja dem åt och haräven några "extrahem" där båda hundarna är välkomna så att vi kan lämna bort en av dem ibland. Det har inte blivit av ännu men jag tror att tanten kan tycka det är skönt att komma från valpen lite och valpen behöver träna på att tanten inte alltid finns här.

Jag är nöjd över vårt beslut! Vår tant kan nog ev leva 2-3-4 år till och jag ville inte vara utan en mer aktiv och träningsbar hund så länge till + att jag inte står ut med tanken på att bli hundlös. Så vi skaffade absolut valpen av egoistiska beslut men jag ser inte att tanten far illa av det.

 

[pepp]

Vilken ras blir det?!

 

[Sofie.S]

Jag skulle skaffa valp i din situation när du har en äldre hund. Nu är visserligen min stora hund ”bara” tre år men har märkt hur mycket man får gratis med farbror som sällskap. Vår valp har verkligen respekt för den stora hunden men samtidigt avgudar hon honom.