Jag är med på allt du skriver.För min så är det varken mer eller mindre aktivering han behöver, visst gör aktivering att han är mer nöjd över lag men det som behövs är att han får lära sig hur han slappnar av. Numer kan jag avleda, många gånger så kan han självmant titta på mig precis som att han funderar över om det är värt att börja skälla på, men jag har inte lärt honom det utan det kom när jag lyckades få ner den allmänna stressen, säkert kan man i vissa fall avleda men å andra sidan så är det lite strunt samma om hunden ändå är på tårna hela tiden.
Jag brukar försöka tänka på hur jobbigt det måste vara mentalt för en hund som inte kan vila ordentligt, när man far upp sådär så är man inte avslappnad. Jag tänker att det kanske också va därför han verkade mer nöjd den där dagen du skrev att du röt åt honom, att han tänkte (för stunden) att du fixade jobbet istället så då kan han chilla lite. Nu menar jag inte att du ska börja skrika åt honom, men jag tror att det är rätt vanligt att sånna hundar är väldigt motvilliga till att släppa på kontrollen (som dom tror sig ha vid att skälla på allt) men sen när dom väl gör det så kan man nästan se hur skönt dom tycker det är att slippa allt det där. Nu när min tittar på mig för att grannen är i trädgården och härjar med nåt så kan jag säga "nä, strunt i det" och han fnyser lite och lunkar iväg till skuggan, inte värt att bry sig om man kan slippa typ. Kan tillägga att det är först efter jag fick ner honom i allmän stress som han började vilja gosa med, han ville gärna va nära innan med det var aldrig avslappnat, han väntade på nästa grej bara.
Men jag undrar HUR och sliter mitt hår.
Jag är ingen erfaren hundmänniska. Jag har haft hundar nästan hela livet men det har varit (med ett sorgligt undantag) väldigt enkla glada individer utan rädslor. Jag har aldrig behövt ta tag i problem.
En hund hade svårt att acceptera att jag bestämde och tuggade på mig några gånger men det löste vi i samförstånd.
Så hur - det är min tiotusenkronorsfråga. Kanske ämne för en egen tråd.