Valp som "löser allt" med munnen?

[Iamia]

Kanske en något korkad fråga: Hur hanterar jag en väldigt "oralt orienterad" valp? Gammeltanten har aldrig reagerat såhär och ingen av alla taxar jag vuxit upp med heller, så jag känner mig helt enkelt lite lost...

Puppis är alltså en 14 veckors Russell, och det är alltså inte bara vanligt valpbitande (det håller han också på med med råge), utan mer att han löser alla situationer med munnen. Klippa klorna är lugnt - men han måste tugga på en hand under tiden. Motar man bort honom med en hand tex för att han inte ska klämma sig in i ett köksskåp så "bits" han. Tar kopplet emot biter han i kopplet. Om han somnar i famnen eller nära en "måste" han tugga på ens arm/hand/näsa innan han somnar. Lyfter man upp honom "bits" han. Lyfter man inte upp honom (när han vill) "bits" han. När han blev rädd för en skällande schäfer ute häromdan blev reaktionen att komma till mig och bitas i benen. Osv osv.

Alltså han är en snäll och trevlig valp som inte är arg på något sätt. Bitandet är oftast bara liksom mjukt nafs (nästan "snuttande" ibland när han är trött) även om han ibland (av misstag?) tar i rätt ordentligt.

Är detta ens ett problem eller kan jag lugnt låta honom hållas? Växer det bort? Vad gör jag?

/ Okunnig matte

 

[dobbis]

Kanske en något korkad fråga: Hur hanterar jag en väldigt "oralt orienterad" valp? Gammeltanten har aldrig reagerat såhär och ingen av alla taxar jag vuxit upp med heller, så jag känner mig helt enkelt lite lost...

Puppis är alltså en 14 veckors Russell, och det är alltså inte bara vanligt valpbitande (det håller han också på med med råge), utan mer att han löser alla situationer med munnen. Klippa klorna är lugnt - men han måste tugga på en hand under tiden. Motar man bort honom med en hand tex för att han inte ska klämma sig in i ett köksskåp så "bits" han. Tar kopplet emot biter han i kopplet. Om han somnar i famnen eller nära en "måste" han tugga på ens arm/hand/näsa innan han somnar. Lyfter man upp honom "bits" han. Lyfter man inte upp honom (när han vill) "bits" han. När han blev rädd för en skällande schäfer ute häromdan blev reaktionen att komma till mig och bitas i benen. Osv osv.

Alltså han är en snäll och trevlig valp som inte är arg på något sätt. Bitandet är oftast bara liksom mjukt nafs (nästan "snuttande" ibland när han är trött) även om han ibland (av misstag?) tar i rätt ordentligt.

Är detta ens ett problem eller kan jag lugnt låta honom hållas? Växer det bort? Vad gör jag?

/ Okunnig matte

Jag tycker inte det är varken ok eller vanligt, inte ens mina 8v valpar får bitas.

 

[lady_vip]

Byt ut dig mot en leksak eller tuggben.

Min yngsta är också otroligt oral, hon ska bära på allt, och hålla på allt. Ja, kampa är också jättekul såklart.
Jag har bytt det mesta med godis och lärde henne tidigt "loss", i utbyte mot godis, så hon släpper snällt men första instinkten är ofta att greppa med munnen.

 

[russinbulle]

Jag är inte så känslig och mina heeler är rätt tuggiga av sig som valpar när man leker och annat. Dom får dock lära sig när det gör ont och bli lite försiktiga Ett och annat blåmärke blir det under uppväxten och bus, men det kan jag ta

 

[Iamia]

Blev fel...

 

[Iamia]

@dobbis @lady_vip @russinbulle

Så, åsikterna verkar mer eller mindre gå från "nej, inte ok" till "helt normalt"...

Hittills har vi försökt byta ut oss mot tuggisar när han "biter", men det funkar ju inte alltid (man borde kanske alltid vara beväpnad med ett tuggben, men i verkligheten glöms det ju bort ibland...). Något loss-ord ska vi ju också lära in, men just i dessa situationerna är det inte så användbart tror jag, förutom det där snutt-tuggandet innan han somnat. Annars är det ofta hopp-hugg-släpp-metoden som används... Han nyps liksom.

Ibland (men det är mer när vi leker) får han för sig att leksak/tugg är helt ointressant och går loss på händerna istället, hur mycket man än försöker byta. Då har vi bara rest oss upp och gått därifrån. Nån gång då det gjort ont på riktigt har jag reagerat rent instinktivt med att skrika till och liksom vifta/putta bort honom. Grejen är att han inte tar åt sig. Antingen blir han mer taggad, eller så slutar han för stunden för att sedan vara på det igen. Teflondjuret terrier...

 

[russinbulle]

@dobbis @lady_vip @russinbulle

Så, åsikterna verkar mer eller mindre gå från "nej, inte ok" till "helt normalt"...

Hittills har vi försökt byta ut oss mot tuggisar när han "biter", men det funkar ju inte alltid (man borde kanske alltid vara beväpnad med ett tuggben, men i verkligheten glöms det ju bort ibland...). Något loss-ord ska vi ju också lära in, men just i dessa situationerna är det inte så användbart tror jag, förutom det där snutt-tuggandet innan han somnat. Annars är det ofta hopp-hugg-släpp-metoden som används... Han nyps liksom.

Ibland (men det är mer när vi leker) får han för sig att leksak/tugg är helt ointressant och går loss på händerna istället, hur mycket man än försöker byta. Då har vi bara rest oss upp och gått därifrån. Nån gång då det gjort ont på riktigt har jag reagerat rent instinktivt med att skrika till och liksom vifta/putta bort honom. Grejen är att han inte tar åt sig. Antingen blir han mer taggad, eller så slutar han för stunden för att sedan vara på det igen. Teflondjuret terrier...

Allt beror ju på vad man själv vill - alla är vi olika där Det finns lika många olika tycken och smak som det finns hundägare skulle jag tro Mina hundar använder munnen ofta när vi leker, jag har fingerdragkrok med dom och vi kan busa där deras mun används - men för mig är det inget som "stör" och dom får som sagt lära sig var gränsen går. Så jag kan inte råda, för där gör man precis det man själv vill Däremot regelrätt bita för bitandets skull är inte okej här heller, utan då avleds med annat.

 

[Iamia]

Allt beror ju på vad man själv vill - alla är vi olika där Det finns lika många olika tycken och smak som det finns hundägare skulle jag tro Mina hundar använder munnen ofta när vi leker, jag har fingerdragkrok med dom och vi kan busa där deras mun används - men för mig är det inget som "stör" och dom får som sagt lära sig var gränsen går. Så jag kan inte råda, för där gör man precis det man själv vill Däremot regelrätt bita för bitandets skull är inte okej här heller, utan då avleds med annat.

Såklart är det så! Men jag känner mig som sagt lite lost eftersom jag aldrig levt med en hund som beter sig som puppisen gör nu. Lek/vanligt valpbitande har jag ju såklart upplevt och det har ju alltid lugnat ned sig när valpen bytt tänder och blivit äldre och lite mer förståndig. No problems där. Men eftersom han reagerar med att "bita" (även om det inte är särskilt hårt) om man tex hindrar honom från att göra något han vill (som att tränga sig in i ett köksskåp) undrar jag lite... Det är ju inte så praktiskt att ha en vuxen hund som liksom frustrationstuggar på en.

Nu låter hela situationen kanske värre än vad det är. Men jag känner mig lite orolig över blotta tendensen...

 

[Monstermom]

Såklart är det så! Men jag känner mig som sagt lite lost eftersom jag aldrig levt med en hund som beter sig som puppisen gör nu. Lek/vanligt valpbitande har jag ju såklart upplevt och det har ju alltid lugnat ned sig när valpen bytt tänder och blivit äldre och lite mer förståndig. No problems där. Men eftersom han reagerar med att "bita" (även om det inte är särskilt hårt) om man tex hindrar honom från att göra något han vill (som att tränga sig in i ett köksskåp) undrar jag lite... Det är ju inte så praktiskt att ha en vuxen hund som liksom frustrationstuggar på en.

Nu låter hela situationen kanske värre än vad det är. Men jag känner mig lite orolig över blotta tendensen...

Nej, det hade jag inte sett som något vidare heller. Men jag tänker nog att man inte behöver göra det så komplicerat till att börja med i alla fall, träna in vad hunden ska göra i de situationerna som inte går att kombinera med tuggande, avled när hunden tuggar, och se hur det utvecklar sig? Han har vad jag förstår god bithämning?

 

[Iamia]

Nej, det hade jag inte sett som något vidare heller. Men jag tänker nog att man inte behöver göra det så komplicerat till att börja med i alla fall, träna in vad hunden ska göra i de situationerna som inte går att kombinera med tuggande, avled när hunden tuggar, och se hur det utvecklar sig? Han har vad jag förstår god bithämning?

Jo, bithämningen är ok (för det mesta). Jag behöver nog mest egentligen bara lite moraliskt stöd och höra att jag inte behöver stressa upp mig allt för mycket... Så nu tar jag ett djupt andetag och gör som du föreslog!