Men hur tänker du om beteendet eskalerar och valpen får ännu större resursförsvar?
Jag vet inte. I vissa lägen tycker jag absolut att det är okej att korrigera. Om man tror att man kan korrigera bort en attack så sure. Kör på. Däremot är jag helt anti att börja korrigera i morr och liknande då man då börjar peta i hundens språk. Har själv blivit biten av en hund med resursförsvar där det korrigerats i morret så hunden istället var tyst. Vilket jag tycker är långt mer obehagligt.
Jag tänker att man får se till situation, hund och sig själv lite? Men frågan är ju hur långt man liksom vill gå om man står där med en hund som går igång. Ett rusk i nacken är ju ändå inte "så farligt" som korrigering och en hund som tar åt sig så mycket av det får ju anses vara ganska vek ändå?
Jag hade ju stora problem med utfall och resursförsvar på min hane när han var yngre. Fick då höra "ja men säg bara till så hårt som det behövs". Vilket jag försökte göra. Så vid 2-3 tillfällen så tog jag tag i nackskinnet på honom, lyfte upp och ruskade om och hunden blev bara värre och värre samt att våran relation var bajs rent ut sagt. Han hade även stora problem med resursvakt.
Jag kände ju själv redan att jag hade gått för långt i mina korrigeringar och det var ju inte ens roligt att ha hund. Tillslut så bytte jag helt metod och använde mig av motbetingning istället och fick snabbt resultat.
Förra schäfern hade en labbevalp som hatobjekt. De träffades när han hade ett skov av sin spondylos (vilket jag märkte efter) och efter att valpen hoppade på hans rygg bakifrån så misstänker jag att han helt enkelt trodde att det var ett bett. Han har alltid älskat valpar innan det. Likadant där så tror jag att det hade krävts extrema korrigeringar men istället så använde jag även där motbetingning. Dom gick sen och la sig tillsammans efter en 15-20 min. Krävdes ju mer träning än det men ja.
Med det sagt menar jag bara att det finns tillfällen och hundar där man kanske får ta i väldigt mycket och kanske även då gör situationen värre. Och det finns andra sätt att hantera det på utan att alltid ha hundarna separerade. Men är hunden så pass förarvek att det funkar och man får det resultat man önskar så absolut. Korrigera om man vill det. Saker är ju inte så svartvita. Men jag tänker ändå att man ska vara försiktig med att tipsa om att gå in i en eventuell konflikt till personer och hundar man inte känner eftersom att det ändå kan gå illa.
Jag förstår absolut hur du tänker! Jag har haft en hund tidigare med ett enormt stort matförsvar. I början av våra år ihop så var jag så otroligt korkad och tog allt väldigt personligt. ”Du morrar inte åt mig!!” och en efterföljande, väldigt orättvis, korrigering. Det slutade såklart med att hunden blev ÄNNU mer otrygg kring mat med mig i sin närvaro.
Efter det lärde jag mig att ett norr är en signal på osäkerhet och avståndstagande. Dvs jag gjorde min egna hund osäker och spädde på det med att korrigera honom fysiskt. Följande gånger han åt sin mat så kunde han vakta flera meter ifrån!
En väldigt komplicerad hund, men ack så jag lärde mig och helvete vad han bet mig. När jag istället började tänka om, se signaler och göra honom trygg, då vände relationen. Han blev bekväm med att äta i min närvaro.
Mina hundar FÅR morra när jag gör något som de kanske inte uppskattar. Låt säga som kloklippning, pilla i sår eller annat. Det är helt okey att tycka och visa att livet är jobbigt. Jag drar min bestämda gräns att man faktiskt inte får bitas. Mina hundar får ha stort ägande av föremål tillsammans med mig. Men man är schysst.
En liten mallevalp som flyger på en 13-årig tik och 7-årig hane för en foderkula lever farligt. Hade mina hundar tappat det totalt så hade det kunnat bli stora skador. Nu tänker jag inte gå in på exakt hur korrigeringen utfördes, men det viktiga med en snabb (min ras ska korrigeras snabbt pga stor kamplust) korrigering är också att belöna upp rätt beteende direkt efteråt. Mina hundar går upp i positiv aktivitet efter en tillsägelse, för att dom får lära sig att inget hos mig är kvarstående och det leder till en belöning när man tagit till sig.
Valpen visade redan dag 2 här hemma att hon hade stort försvar kring både föremål och mat gentemot mig. Det löste jag med att hon faktiskt fick äta ur en skål jag höll i. Plus att jag tydligt förklarade för henne att man bits inte när matte tar i leksakerna man tror sig äga själv.
Jag tror de flesta som fysiskt korrigerar sina hundar, för det första tar allt personligt. För det andra blir alldeles för känslosamma och för det tredje gör korrigeringen alldeles för långdragen. Man ska inte slåss med sin hund i en korrigering. Man kan faktiskt sätta gränser utan att vara orättvis, man kan fysiskt korrigera sin hund utan att vara elak.
Nu är vi förvisso långt ifrån TS exempel av sin hund, men det är väl alltid skönt att kunna diskutera olika åsikter och synvinklar på lite andra pro