Valp 2025

[geting]

Därför att det blir besvärligt. Man ger inte upp om man väljer att inte köpa valpen, man väljer bara att inte anta en riskabel utmaning. Vill han viga sitt liv åt att stötta en hund med stora brister kan han väl köpa sin egen hund, är det en hund ni ska äga tillsammans är det väl ett minimikrav att det inte är uppenbara fel på den?

Min hund nr 3 hade lite brister som jag var medveten om vid köp. Han funkar hos mig, jag hade vid det laget kunskap och möjlighet att skapa något bra av det material jag fick. Lite tur också, när han utvecklades långt över förväntan. Men det är risky business. Och ett risktagande jag inte rekommenderar om man inte har några års erfarenhet.

Är ni i en ålder där det finns chans/risk för barn under hundens livstid är det också något att ha i åtanke. Socialt osäkra hundar är ofta särdeles dåliga på barn.

Det du säger är väldigt sant. Jag vet inte om jag är tillräckligt erfaren för att ge den här valpen bäst förutsättningar, och då är det inte rätt att ta honom. Och som du säger kommer han nog aldrig vara helt trygg kring barn - jag är ung och det är relevant. Nu vet jag ju inte, men det känns även som att för en osäker hund hade det varit dåligt att följa med hem till främlingar bara för att lämnas tillbaka igen efter ett par veckor om det visar sig vara en dålig matchning. Det blir väl bara ännu ett bevis på att främlingar är jobbiga.

Hunden är bara min eftersom vi är särbo, han ger bara sin åsikt. Han följde med på besöket så jag tror han fastnade lite för valpen och tycker det är jobbigt att jag vill tacka nej. Då får ju jag skuldkänslor också även om magkänslan inte är rätt.

 

[Motacilla]

Lita på magkänslan!

Du ska ha hunden i 10-15 år. Det ska kännas rätt när du väljer valp.

Tänk inte "det löser vi sen"!

Det är inte pinsamt att höra av sig till uppfödaren och kort men vänligt förklara att valpen inte är det man tänker sig.

Försök tänka att det är bättre att en mer erfaren person får valpen och kan stärka de drag som behöver stärkas för att inte ev rädslor ska befästas.

 

[Lillefrun]

Jag kan inte förstå att jag om 3 dagar har en valp här

 

[Capybara]

Det du säger är väldigt sant. Jag vet inte om jag är tillräckligt erfaren för att ge den här valpen bäst förutsättningar, och då är det inte rätt att ta honom. Och som du säger kommer han nog aldrig vara helt trygg kring barn - jag är ung och det är relevant. Nu vet jag ju inte, men det känns även som att för en osäker hund hade det varit dåligt att följa med hem till främlingar bara för att lämnas tillbaka igen efter ett par veckor om det visar sig vara en dålig matchning. Det blir väl bara ännu ett bevis på att främlingar är jobbiga.

Hunden är bara min eftersom vi är särbo, han ger bara sin åsikt. Han följde med på besöket så jag tror han fastnade lite för valpen och tycker det är jobbigt att jag vill tacka nej. Då får ju jag skuldkänslor också även om magkänslan inte är rätt.

Det är jobbigt att tacka nej när man kommit så långt som till att faktiskt åka och hälsa på. Det blir lite "sunk cost"; man har redan engagerat sig känslomässigt och i nedlagd tid.

Men jag håller med övriga om att jag tycker du ska stå på dig och leta vidare. Jag tycker att din magkänsla verkar klok, helt enkelt.

Nu är ju hund och katt inte samma, men när vi köpte vår raskatt var det lite så som du beskriver. Det var inget fel på uppfödaren, katterna eller något annat, men den kattunge vi blev erbjudna var blyg. Vi köpte henne ändå och jag är jätteglad att vi har henne - men hon är fortfarande en ganska blyg katt med stor integritet som är supermissnöjd när det kommer barn och hälsar på. Med katt funkar det, som vi har det i vardagen, men jag skulle aldrig vilja ha det så med en hund.

 

[geting]

Det är jobbigt att tacka nej när man kommit så långt som till att faktiskt åka och hälsa på. Det blir lite "sunk cost"; man har redan engagerat sig känslomässigt och i nedlagd tid.

Men jag håller med övriga om att jag tycker du ska stå på dig och leta vidare. Jag tycker att din magkänsla verkar klok, helt enkelt.

Nu är ju hund och katt inte samma, men när vi köpte vår raskatt var det lite så som du beskriver. Det var inget fel på uppfödaren, katterna eller något annat, men den kattunge vi blev erbjudna var blyg. Vi köpte henne ändå och jag är jätteglad att vi har henne - men hon är fortfarande en ganska blyg katt med stor integritet som är supermissnöjd när det kommer barn och hälsar på. Med katt funkar det, som vi har det i vardagen, men jag skulle aldrig vilja ha det så med en hund.

Tack för stödet det jobbigaste är nog egentligen hur min kille reagerade snarare än tanken på att behöva leta vidare. Men jag vet ju i hjärtat att det blir bäst så här.