Valp 2025

[dobbis]

Ska en valp (tänk 5 månader eller nåt) alltid vara väldigt framåt? Är det OK om de är lite mer försiktiga av sig? Har bara haft vuxen hund så har missat hela den där fasen innan personligheten är satt i sten

På den frågan tänker jag svara Nej, då har inte uppfödaren gjort sitt jobb eller så är det en hare.

 

[Bulldoozer]

Tack
Det är lite äldre valpar jag kikar på (även om jag bara har pratat med en uppfödare än så länge) så i båda fallen finns det liksom ingen kull kvar att jämföra med eller valpar att välja mellan. Tror det stressar mig lite extra, tanken på att gå igenom all möda och sen är valpen inte rätt för mig ändå. Men man får ju också en bättre bild av personligheten när de är lite äldre, tänker jag.

Ska en valp (tänk 5 månader eller nåt) alltid vara väldigt framåt? Är det OK om de är lite mer försiktiga av sig? Har bara haft vuxen hund så har missat hela den där fasen innan personligheten är satt i sten

Hade sett det som en varningssignal om en valp inte är framåt eller nyfiken. Spökåldern kommer lite senare och även då upplever jag inte att unghunden är försiktig utan mer får en överdriven respons på "hot" generellt. Mina har kunnat skälla ut mystiska stenbumlingar, hoppa till och reagera starkt på nån vägskylt osv men förutom "spökigheten" (att de ser faror) och att de kanske fått attityd vid hundmöten så har de ändå varit som de varit i grunden.

 

[Bulldoozer]

@geting vi tog hem lilla M som 6 månaders, hon var jätte på, aktiv, framåt, social och odräglig. När vi tog hem henne fann hon sig direkt till rätta fast hon bott hos uppfödaren hela livet.

 

[AraSlei]

Tack
Det är lite äldre valpar jag kikar på (även om jag bara har pratat med en uppfödare än så länge) så i båda fallen finns det liksom ingen kull kvar att jämföra med eller valpar att välja mellan. Tror det stressar mig lite extra, tanken på att gå igenom all möda och sen är valpen inte rätt för mig ändå. Men man får ju också en bättre bild av personligheten när de är lite äldre, tänker jag.

Ska en valp (tänk 5 månader eller nåt) alltid vara väldigt framåt? Är det OK om de är lite mer försiktiga av sig? Har bara haft vuxen hund så har missat hela den där fasen innan personligheten är satt i sten

Jag hade absolut velat att de är framåt att de söker ögonkontakt och är spontana i sitt sätt att hälsa på människor tycker jag brukar följa med dem genom livet från att de är små valpar.

Min uppfödare är numera en duo, där ”min” kull är hos den ena av dem och jag var och hälsade på den andra av dem i helgen. Hon har en kull som är precis 8 veckor nu, och det var verkligen en härlig kull socialt. Så fort de såg en människa så kom de i full kareta och bara ”HEJ MÄNNISKA”. Passade dem lite under helgen och allt som var spännande tog de sig fram till med stor nyfikenhet och intresse. En del lite fegare än andra som var mer direkt på, men alla övervann sin skepsis mot konstiga grejer snabbt och kändes väldigt stabila mentalt. Precis så vill jag att en kull ska vara när jag hälsar på. Det ska bli kul att följa dem, ett par kompisar ska ha valp ur den kullen.

Jag vill se samma sak hos lite äldre valpar

 

[Migo]

Jag hade absolut velat att de är framåt att de söker ögonkontakt och är spontana i sitt sätt att hälsa på människor tycker jag brukar följa med dem genom livet från att de är små valpar.

Min uppfödare är numera en duo, där ”min” kull är hos den ena av dem och jag var och hälsade på den andra av dem i helgen. Hon har en kull som är precis 8 veckor nu, och det var verkligen en härlig kull socialt. Så fort de såg en människa så kom de i full kareta och bara ”HEJ MÄNNISKA”. Passade dem lite under helgen och allt som var spännande tog de sig fram till med stor nyfikenhet och intresse. En del lite fegare än andra som var mer direkt på, men alla övervann sin skepsis mot konstiga grejer snabbt och kändes väldigt stabila mentalt. Precis så vill jag att en kull ska vara när jag hälsar på. Det ska bli kul att följa dem, ett par kompisar ska ha valp ur den kullen.

Jag vill se samma sak hos lite äldre valpar

Ja, jag tänker likadant - valpar ska komma fram helt utan självbevarelsedrift för att hälsa på folk, söka massor av kontakt med ansikten/ögon och även om de blir överraskade av nått och reagerar så ska de direkt komma fram och kolla vad det var.

"normala" valpar är nyfikna på nya saker, konstiga underlag osv, inte skeptiska och rädda och de visar i princip aldrig undvikandebeteenden.

 

[geting]

Tack allihopa!! Bra saker som jag ska tänka på under besöket

 

[Lillefrun]

@geting vi tog hem lilla M som 6 månaders, hon var jätte på, aktiv, framåt, social och odräglig. När vi tog hem henne fann hon sig direkt till rätta fast hon bott hos uppfödaren hela livet.

Samma här, Milou var 6,5 månader när jag tog hem honom och det var mycket grundlydnad och gå i koppel normalt som han behövde lära sig för det hade han inte fått men mentalt kunde jag inte se han att brydde sig särskilt mycket om att han flyttat. Snarare var han gladare för att han älskar att stå i centrum och hos mig var det bara han och Alvin så han fick mer gos och träning helt enkelt.

När vi hade gått en promenad med honom hos uppfödaren när jag skulle hämta honom satte vi oss för att prata och fika och direkt hoppade Milou upp i mitt knä och somnade och då kändes det så rätt. Han hade fått med sig dom viktigaste grunderna och det var trygghet och nyfikenhet och viljan att vara nära sina människor, resten finslipade jag själv.

Jag skulle inte tagit hem honom om han hade varit rädd och osäker med oss för att jag vet vad jag ska förvänta mig hos en kines i olika situationer och hade han visat oro där han ska ha det så tryggt som möjligt dvs hemma i en ålder jag vill ha en trygg och nyfiken hund så skulle jag oroa mig hur han skulle hantera nya situationer

 

[Wenniz]

Vid vilken ålder brukar man kunna börja nybörjar-spårkurs?

Spår kan man introducera tidigt till hundar, men om jag personligen skulle gå kurs skulle jag i alla fall vänta till 6 månader när valpen börjar bli lite mer mentalt uthållig för att man ska få ut så mycket som möjligt av kursen.

 

[geting]

Nu har vi hälsat på. Valpis var inte så framåt som man vill ha dem (osäker/backar när främlingar sträcker sig fram) men samtidigt var han pigg, nyfiken och avreagerade väldigt snabbt om något verkade läskigt. Sökte ögonkontakt och var en glad skit, efter lite godis var det inga problem att klappa eller röra tassar osv. När han tyckte vi var tråkiga kaffepimplare gick han iväg och lekte på golvet, helt obrydd.

Så vi får se. Å ena sidan ser jag potential men samtidigt vet jag ju att valpar ska vara helt orädda. Uppfödaren var supergo och resten av hundarna visade inga rädslor.

 

[Milosari]

Nu har vi hälsat på. Valpis var inte så framåt som man vill ha dem (osäker/backar när främlingar sträcker sig fram) men samtidigt var han pigg, nyfiken och avreagerade väldigt snabbt om något verkade läskigt. Sökte ögonkontakt och var en glad skit, efter lite godis var det inga problem att klappa eller röra tassar osv. När han tyckte vi var tråkiga kaffepimplare gick han iväg och lekte på golvet, helt obrydd.

Så vi får se. Å ena sidan ser jag potential men samtidigt vet jag ju att valpar ska vara helt orädda. Uppfödaren var supergo och resten av hundarna visade inga rädslor.

Jag hade inte tagit valpen. Det är inte värt det. Tänk på att du såg valpen i sin allra tryggaste miljö och att rädslor kan bli värre med åldern.

 

[geting]

Jag hade inte tagit valpen. Det är inte värt det. Tänk på att du såg valpen i sin allra tryggaste miljö och att rädslor kan bli värre med åldern.

Jag förstår. Tack

 

[geting]

Min kille fattar inte varför man skulle välja bort en valp med rädslor. Han tycker att det är att ge upp, typ, för man ska inte anpassa hunden efter sitt liv utan jobba tillsammans. Jag vill köra agility, han fattar inte varför det är ett av mina krav. Man väljer inte bort en hund bara för att den inte kan köra agility, då gör du någonting för din egen skull, inte hundens. Själviskt tänkande. Det kommer aldrig finnas en perfekt valp, det förstår jag ju.

Men det hela gör mig bara stressad. Jag vill ha en valp med bäst förutsättningar för båda av oss att leva ett bra liv, en glad och framåt valp som följer med på vad som helst. Nu känns det mest som om jag är en dålig person med för höga krav.

 

[Wingates]

Min kille fattar inte varför man skulle välja bort en valp med rädslor. Han tycker att det är att ge upp, typ, för man ska inte anpassa hunden efter sitt liv utan jobba tillsammans. Jag vill köra agility, han fattar inte varför det är ett av mina krav. Man väljer inte bort en hund bara för att den inte kan köra agility, då gör du någonting för din egen skull, inte hundens. Själviskt tänkande. Det kommer aldrig finnas en perfekt valp, det förstår jag ju.

Men det hela gör mig bara stressad. Jag vill ha en valp med bäst förutsättningar för båda av oss att leva ett bra liv, en glad och framåt valp som följer med på vad som helst. Nu känns det mest som om jag är en dålig person med för höga krav.

Det är din kille som är ute och cyklar.
Man ska välja en valp som har bäst förutsättningar för att passa in i ens liv, det är snällast för både människa och hund.

Hundar behöver stimulans och då är det ju lämpligt att både du och hunden vill göra samma sak - annars blir det onödigt svårt.

 

[geting]

Det är din kille som är ute och cyklar.
Man ska välja en valp som har bäst förutsättningar för att passa in i ens liv, det är snällast för både människa och hund.

Hundar behöver stimulans och då är det ju lämpligt att både du och hunden vill göra samma sak - annars blir det onödigt svårt.

Det är så jag tänker också. Han känner väl att det är ett sterilt sätt att tänka på hundägandet, transaktionellt. Lite ”Vad spelar det för roll om en hund är rädd av sig, det är väl bara någonting man får jobba på? Man skaffar inte hund med tanken att det ska vara perfekt från början.” Medan jag inte fattar varför jag ska välja den valpen över en som verkar pepp på allt från dag ett.

 

[Bluefish]

@geting Förstår stressen, har själv inte haft/valt valp tidigare och tror inte man får särskilt många svar på hur hunden blir som fullt utvecklad vid så ung ålder. Min gamla hund var störst i kullen och tog stor plats, han utvecklade en del rädslor och ångest ändå. Med det sagt förstår ju jag också att det inte är ett bra tecken om valpen är rädd/orolig när man hälsar på den. Jag kommer inte träffa min innan hämtning, utan får lita på uppfödarnas omdöme om valpen. Hade jag fått välja hade jag tagit en "lagom"-valp. Varken först eller sist fram. Tufft beslut, hoppas ni kommer överens.

 

[Bulldoozer]

Min kille fattar inte varför man skulle välja bort en valp med rädslor. Han tycker att det är att ge upp, typ, för man ska inte anpassa hunden efter sitt liv utan jobba tillsammans. Jag vill köra agility, han fattar inte varför det är ett av mina krav. Man väljer inte bort en hund bara för att den inte kan köra agility, då gör du någonting för din egen skull, inte hundens. Själviskt tänkande. Det kommer aldrig finnas en perfekt valp, det förstår jag ju.

Men det hela gör mig bara stressad. Jag vill ha en valp med bäst förutsättningar för båda av oss att leva ett bra liv, en glad och framåt valp som följer med på vad som helst. Nu känns det mest som om jag är en dålig person med för höga krav.

Fast nä, vill du något hunden inte passar för så är det inte snällt mot nån av er.

Att valpen var skygg är väl anledningen till att den var kvar, få rutinerade hundägare vill köpa sig problem.

Vad händer om hunden inte kan lämnas ensam? Kan ni lösa det genom att nån kan vara hemma närmaste 15 åren? Vad händer om hunden inte klarar miljön ni bor i, är ni beredda att flytta? Om hunden inte klarar av barn, ni skaffar inga eller blir inskränkta i ert umgänge?
Osv osv.

Jag vet personer som skaffat lite skyggare individer och det har funkat okej men de har i regel varit pensionärer som är hemma jämt, har en lugn tillvaro osv. Sen har det ändå varit jobbigt när hunden är skottberörd eller rädd för ljud, det är påfrestande att se sin bästa vän panikslagen kring nyår tex oavsett. Jag vet också hundar som fått omplaceras på grund av att de blir stressade av att bo i ett normalt bostadsområde, inte klarar av hundmöten, barn, höga röster m.m. Det är att köpa sig själv sorg om det inte fungerar i förlängningen. Är det snällt att chansa och sen inse att man inte räcker till för den individen?

Jag upprepar vad som sagt åtskilliga gånger på forumet: det ska vara roligt att ha hund!

 

[Niyama]

@geting Förstår stressen, har själv inte haft/valt valp tidigare och tror inte man får särskilt många svar på hur hunden blir som fullt utvecklad vid så ung ålder. Min gamla hund var störst i kullen och tog stor plats, han utvecklade en del rädslor och ångest ändå. Med det sagt förstår ju jag också att det inte är ett bra tecken om valpen är rädd/orolig när man hälsar på den. Jag kommer inte träffa min innan hämtning, utan får lita på uppfödarnas omdöme om valpen. Hade jag fått välja hade jag tagit en "lagom"-valp. Varken först eller sist fram. Tufft beslut, hoppas ni kommer överens.

Men det är väl vanligare att trygg hund sen utvecklar rädslor, än att rädd hund sen blir trygg?

 

[Bluefish]

Men det är väl vanligare att trygg hund sen utvecklar rädslor, än att rädd hund sen blir trygg?

Antagligen, eftersom de flesta verkar föredra den mest självsäkra i en kull. Jag har bara haft en och vet som sagt inte.

 

[Bulldoozer]

Antagligen, eftersom de flesta verkar föredra den mest självsäkra i en kull. Jag har bara haft en och vet som sagt inte.

Det beror på vad man vill ha, vilken ras osv. När vi skaffade vår första bc (som är en aktiv ras) tog vi medelvalpen i kullen . Samma att Spock var nog också medel. Skulle vi kika på en annan ras skulle man kanske välja den aktivaste i kullen, samtidigt vill man inte ha en ligist som terroriserar de andra hundarna i flocken. För mig är det viktigt att man klickar, en hund man gillar och där bra kontakt finns är man beredd att jobba mer med och överse med eventuella "brister".
Trots att vi bor på landet, för överlag en lugn tillvaro så skulle jag inte chansa på att köpa en skygg valp och hoppas på att kunna hjälpa den. Vi har militärområdet i närheten och det var oerhört påfrestande när vår lite äldre blandis fick en tilltagande ljudrädla sista tiden. Det var också en stor del i att vi tog bort henne egentligen alldeles för tidigt men hennes livskvalitet (och vår) försämrades mycket på grund av det. Det inget jag önskar någon .


Agående att tycka om sin hund: Husse påstår att Spock inte kan göra något fel, det är ju sant då jag är ganska blind för hans fasoner . Samtidigt är han överlag en lätt, okomplicerad hund att ha att göra med så det väger ju över mindre skavanker.

 

[Milosari]

Min kille fattar inte varför man skulle välja bort en valp med rädslor. Han tycker att det är att ge upp, typ, för man ska inte anpassa hunden efter sitt liv utan jobba tillsammans. Jag vill köra agility, han fattar inte varför det är ett av mina krav. Man väljer inte bort en hund bara för att den inte kan köra agility, då gör du någonting för din egen skull, inte hundens. Själviskt tänkande. Det kommer aldrig finnas en perfekt valp, det förstår jag ju.

Men det hela gör mig bara stressad. Jag vill ha en valp med bäst förutsättningar för båda av oss att leva ett bra liv, en glad och framåt valp som följer med på vad som helst. Nu känns det mest som om jag är en dålig person med för höga krav.

Därför att det blir besvärligt. Man ger inte upp om man väljer att inte köpa valpen, man väljer bara att inte anta en riskabel utmaning. Vill han viga sitt liv åt att stötta en hund med stora brister kan han väl köpa sin egen hund, är det en hund ni ska äga tillsammans är det väl ett minimikrav att det inte är uppenbara fel på den?

Min hund nr 3 hade lite brister som jag var medveten om vid köp. Han funkar hos mig, jag hade vid det laget kunskap och möjlighet att skapa något bra av det material jag fick. Lite tur också, när han utvecklades långt över förväntan. Men det är risky business. Och ett risktagande jag inte rekommenderar om man inte har några års erfarenhet.

Är ni i en ålder där det finns chans/risk för barn under hundens livstid är det också något att ha i åtanke. Socialt osäkra hundar är ofta särdeles dåliga på barn.