Valp 2021 - del 2

[Nevermind]

Jo det förstås. Besök har vi haft utan större problem och hundvakten är oftast min mamma och henne känner han ju och därmed är det inga som helst problem. Men visst, vi får nog jobba lite med osäkerheten ändå så det inte blir något problem. Har han väl vågat sig fram och hälsat så är det inga som helst problem sen, då älskar han precis alla. Även personer han bara hälsat på någon enstaka gång går fint, det är bara den där allra första gången som är knepig.

Jag som jobbar på djursjukhus har erfarenhet av osäkra hundar som blir ordentligt aggressiva när vi sköterskor ska hantera dem, i vissa fall så pass att vi inte kan ha dem inlagda utan ägaren får ta hem dem igen. Det är en aspekt som är viktig att ta med tycker jag, för om hunden skulle bli allvarligt sjuk eller skadad kan det vara skillnaden mellan att kunna rädda den och inte. Jag tycker det låter som ni är på rätt väg!

I övrigt är jag lite smått avundsjuk, min tillhör kategorin "hälsa på allt och alla" och det är extremt jobbigt ibland. Önskar att hon vore lite mer tillbakadragen så jag kunde ha henne lös på fler platser.

 

[Fruentimber]

Ja att han är osäker är jag ju med på Jag får be folk ignorera honom helt enkelt så får han ta kontakt själv. Funderingen kring om det är ett problem eller inte är att pga detta är han enkel att ha lös ute t ex. Han vill inte gå fram till personer vi möter och det tycker jag är rätt skönt efter att ha haft hundar som vill hälsa på allt och alla. Givetvis kan det bli problem om vi ska träna i någon hundsport där man behöver gå fram till främmande osv. Men annars?

Som flera redan påpekat kan det ändå uppstå besvärliga situationer, och för hundens egen skull ska han ju förstås inte behöva gå omkring och vara rädd för okända personer. Jag förstår att det är skönt och smidigt att han inte går fram till okända, men det är ju inte av "rätt" orsak, om du förstår vad jag menar. Jag lovar att livet blir trevligare med en trygg och orädd hund, både för dig och honom.

Jag har som instruktör även blivit biten av sådan hund, så jag vill ändå höja en varningens finger över att inte ta itu med beteendet.

 

[Harmomini]

Som flera redan påpekat kan det ändå uppstå besvärliga situationer, och för hundens egen skull ska han ju förstås inte behöva gå omkring och vara rädd för okända personer. Jag förstår att det är skönt och smidigt att han inte går fram till okända, men det är ju inte av "rätt" orsak, om du förstår vad jag menar. Jag lovar att livet blir trevligare med en trygg och orädd hund, både för dig och honom.

Jag har som instruktör även blivit biten av sådan hund, så jag vill ändå höja en varningens finger över att inte ta itu med beteendet.

Ja men absolut, hade han reagerat med aggression hade det ju verkligen varit ett problem jag måste ta tag i! Men som det är nu går han ju inte omkring och är rädd för andra människor, han går ju själv fram till dom och sniffar utan problem. När vi var i djuraffären och skulle köpa hundmat ställde han sig rent av med frambenen på en pall som en tjej stod på för att komma åt och sniffa på henne. Det var först när hon tittade på honom och sa hej som han helt plötsligt inte var intresserad längre. Ju mer de lockar desto mer upprörd blir han. Slutar de och struntar i honom så är han glatt framme igen. Så det är väl mest det här med att han är så negativ mot personer som faktiskt beter sig "rätt" mot honom som jag är fundersam till. Andra som inte kan hundar och bara beter sig som vanliga människor bryr han sig inte mycket om. Funderar lite nu på om det är det här med att de sätter sig på huk som är problemet... tror det varit gemensam nämnare för alla de tillfällen jag kan komma på nu. Kan han uppleva det som hotfullt?

Men ja vi ska absolut jobba på att främmande människor inte är farliga för att undvika att hamna i en svår situation senare när han är äldre. Blir bara så fundersam på beteendet och det är enklare att hitta en lösning om man förstår vad han har problem med

 

[Åsa A]

De socialt osäkra hundar jag har haft (och jag har haft några stycken genom åren) har alltid avskytt när folk har försökt locka på dem och värst har det varit om de satt sig ner på huk och jag lärde mig snabbt att säga till folk hur de skulle bete sig - dvs. inte bry sig om hunden. Sen släpper jag sällan fram en osäker hund att nosa på någon till att börja med, istället håller jag tillbaka hunden även när den vill gå fram - eftersom det oftast annars slutar med att hunden går fram, upptäcker att det är lite för jobbigt/läskigt och kastar sig undan/skäller/nyper till (beroende på hur just den hunden är). Däremot kan jag uppmuntra att folk släpper godis på marken om hunden gillar godis, de får gärna kasta det en bit bort så att hunden känner sig trygg att ta godiset och sen självmant kanske väljer att röra sig mot personen igen. Treat - retreat tror jag man brukar kalla det.

Sen belönar jag också gärna hos mig, dvs när hunden väl får gå fram och nosa så är jag snabb att berömma och sen belöna hos mig, så slipper man konflikten i att hunden gärna vill ha belöningen men inte riktigt vågar ta den från en främmande människa.

 

[Roheryn]

I övrigt är jag lite smått avundsjuk, min tillhör kategorin "hälsa på allt och alla" och det är extremt jobbigt ibland. Önskar att hon vore lite mer tillbakadragen så jag kunde ha henne lös på fler platser.

Vet precis vad du menar, har en snart niomånaders valp här som alltid vill hälsa på allt och alla, och tycker att allt, precis allt, är så vansinnigt ROLIGT Enorma mängder energi dessutom, som inte alltid är helt enkel att kanalisera

 

[Fruentimber]

Men ja vi ska absolut jobba på att främmande människor inte är farliga för att undvika att hamna i en svår situation senare när han är äldre. Blir bara så fundersam på beteendet och det är enklare att hitta en lösning om man förstår vad han har problem med

Även en osäker hund kan i situationer reagera med bett. Att han inte gjort det nu betyder inte att det inte kan hända i framtiden. Det är ju därför du behöver jobba med beteendet nu, inte sen. När en hund känner att den behöver ta till ett bett är det redan ett misslyckande och det går att jobba förebyggande för att det inte ska hända. Han behöver bli trygg med att okända människor inte är ett hot eller något läskigt och han behöver få ta det i sin egen takt utan att folk lockar och pockar på honom eftersom det istället riskerar förstärka hans osäkerhet.

I min mening, att sätta sig på huk och locka på hunden fungerar ofta med lite avvaktande hundar, men inte på hundar som reagerar genom osäkerhet och rädslor.

 

[Wingates]

Ja men absolut, hade han reagerat med aggression hade det ju verkligen varit ett problem jag måste ta tag i! Men som det är nu går han ju inte omkring och är rädd för andra människor, han går ju själv fram till dom och sniffar utan problem. När vi var i djuraffären och skulle köpa hundmat ställde han sig rent av med frambenen på en pall som en tjej stod på för att komma åt och sniffa på henne. Det var först när hon tittade på honom och sa hej som han helt plötsligt inte var intresserad längre. Ju mer de lockar desto mer upprörd blir han. Slutar de och struntar i honom så är han glatt framme igen. Så det är väl mest det här med att han är så negativ mot personer som faktiskt beter sig "rätt" mot honom som jag är fundersam till. Andra som inte kan hundar och bara beter sig som vanliga människor bryr han sig inte mycket om. Funderar lite nu på om det är det här med att de sätter sig på huk som är problemet... tror det varit gemensam nämnare för alla de tillfällen jag kan komma på nu. Kan han uppleva det som hotfullt?

Men ja vi ska absolut jobba på att främmande människor inte är farliga för att undvika att hamna i en svår situation senare när han är äldre. Blir bara så fundersam på beteendet och det är enklare att hitta en lösning om man förstår vad han har problem med

Din hund är ung väl, så skärpa är inte riktigt utvecklat än, det brukar komma med åldern. Dessutom räcker det med att någon blir rädd för honom när han skäller på dem så lär han sig att man får vinst av beteendet (man slipper det obehagliga) och då kan det senare eskalera till bett när han blir äldre. (Jag säger alltså inte att hund som skäller på folk = kommer bitas MEN en osäker hund kan absolut lära sig att hantera situationer så).

Min hund gillar folk men går inte fram till människor ändå, det kan man träna bort

 

[Åsa A]

Griseo är snart 9 månader och som han ändrar sig, hela tiden! Han utvecklas ständigt åt rätt håll, blir mer och mer som en "normal" beauceronunghund - brötig, galen, framåt och verkar nu till slut ha kommit in i spökåldern, så klart flera månader senare än vad någon annan av mina hundar någonsin gjort... Skällde härom dagen ut ett av Dunits täcken som hängde på tork på innergården och kvällen innan husse när han dök upp oväntat i mörkret.

Han har minsann också börjat lära sig lyfta på benet när han kissar och är allmänt lite störig men även otroligt snäll och trevlig och jag försöker se även de störiga sakerna (som att han tuggar sönder saker) som en positiv utveckling - han vågar göra saker nu!

Han har även gått upp i intensitet när det gäller träning, rejält! Fortfarande fin stadga och ingen stress, men betydligt mer "tryck under tassarna", jättekul och han bjuder nu på beteende vilket han knappt gjorde tidigare. Jag trodde ju innan att jag hade fått en lite mer lågtempererad beauceron men så var det tack och lov alltså inte. Så otroligt roligt att se hans utveckling, det är på många sätt en helt annorlunda hund än den vi hämtade i Tjeckien för 4,5 månader sedan. Misstänker att om vi hade kunnat hämta honom redan vid 8 veckors ålder istället för nästan 16 veckor så hade det inte blivit lika jobbigt för honom men nu blev det en jätteomställning. Han verkar ju dock hämta in det bra, vilket jag från början inte var säker på att han skulle klara.

Det vi har kvar att jobba med är det här med andra hundar men även här har han blivit mycket tryggare. Härom veckan när jag låg sjuk i Covid så var husse ute med Griseo och då mötte de nästan två grannhundar - de är lydiga och ägaren kallar alltid in i tid men denna gången så kom G och husse så att de andra hundarnas ägare inte såg det förrän hans hundar hade uppmärksammat det. Hundarna vände direkt på inkallning så inga konstigheter där men de var tydligen bara 10-15 meter från G och husse men det gick fint, husse rapporterade att Griseo tog godis och bara lugnt tittade på hundarna. Stor skillnad mot de rädslereaktioner vi såg för några månader sedan.

Till helgen är anläggningen här hemma uthyrd för en helgkurs i handling så det kommer att vara en hel del hundar och flera som bor över i vandrarhemmet så vi kommer att ha chansen att träna på att titta på hundar på förhoppningsvis bra avstånd, vi kan hålla oss inne på vår innergård och titta när hundar och folk går till och från träningshallen så det blir perfekt. Har gjort några såna övningar tidigare, ser förstås alltid till att inte störa någon annan hund och jag tycker att Griseo sköter sig riktigt bra. Har lärt in "titta" och när jag nu säger titta så tittar han på vad det nu kan vara (människa, hund, kråka, traktor etc etc) och sen vänder han sig självmant till mig och får belöning.

Är så himla glad för honom!

 

[Nevermind]

Vet precis vad du menar, har en snart niomånaders valp här som alltid vill hälsa på allt och alla, och tycker att allt, precis allt, är så vansinnigt ROLIGT Enorma mängder energi dessutom, som inte alltid är helt enkel att kanalisera

Låter exakt som min, också 9 mån

 

[Huggorm]

Låter exakt som min, också 9 mån

Och min, när hon var 9 mån. Och fortfarande, vid 20 mån.

 

[Nevermind]

Och min, när hon var 9 mån. Och fortfarande, vid 20 mån.

Nu blir det här lite OT men jag pratade med en kvinna i djuraffären idag, som hade en lugn 9-månaders som bara stod passivt bredvid henne, medan min krävde lite mer av mig för att sitta kvar på rumpan om vi säger så. Min gnällde en hel del men var överlag duktig ändå tyckte jag. Kvinnan menade bestämt att min var så "på" för att hon inte fick leka tillräckligt med hundkompisar Jag orkade inte ens svara att hon träffar andra hundar säkert varannan dag.

 

[Huggorm]

Nu blir det här lite OT men jag pratade med en kvinna i djuraffären idag, som hade en lugn 9-månaders som bara stod passivt bredvid henne, medan min krävde lite mer av mig för att sitta kvar på rumpan om vi säger så. Min gnällde en hel del men var överlag duktig ändå tyckte jag. Kvinnan menade bestämt att min var så "på" för att hon inte fick leka tillräckligt med hundkompisar Jag orkade inte ens svara att hon träffar andra hundar säkert varannan dag.

Ja, det har nog inget alls med saken att göra, min har fått leka med andra hundar väldigt mycket. Antar att det i första hand är rasbundet?

 

[tuaphua]

Ja men absolut, hade han reagerat med aggression hade det ju verkligen varit ett problem jag måste ta tag i! Men som det är nu går han ju inte omkring och är rädd för andra människor, han går ju själv fram till dom och sniffar utan problem. När vi var i djuraffären och skulle köpa hundmat ställde han sig rent av med frambenen på en pall som en tjej stod på för att komma åt och sniffa på henne. Det var först när hon tittade på honom och sa hej som han helt plötsligt inte var intresserad längre. Ju mer de lockar desto mer upprörd blir han. Slutar de och struntar i honom så är han glatt framme igen. Så det är väl mest det här med att han är så negativ mot personer som faktiskt beter sig "rätt" mot honom som jag är fundersam till. Andra som inte kan hundar och bara beter sig som vanliga människor bryr han sig inte mycket om. Funderar lite nu på om det är det här med att de sätter sig på huk som är problemet... tror det varit gemensam nämnare för alla de tillfällen jag kan komma på nu. Kan han uppleva det som hotfullt?

Men ja vi ska absolut jobba på att främmande människor inte är farliga för att undvika att hamna i en svår situation senare när han är äldre. Blir bara så fundersam på beteendet och det är enklare att hitta en lösning om man förstår vad han har problem med

Jag tycker också det är klokt att ni jobbar på osäkerheten nu innan det blir värre eller han råkar hamna i en situation där han känner sig trängd pga osäkerhet/rädsla och tvingas gå längre.

Jag sätter mig inte ner eller räcker fram kroppsdelar mot en hund som är räddosäker. Då avancerar ju jag mot den när den fortfarande tycker det är obehagligt att jag söker kontakt/kommer närmre. Jag ignorerar dem och hade bett folk göra detsamma. Jag tycker inte det är ”rätt” att göra som du tycker folk agerat korrekt. För mig är det fel-beteende.
Att hunden sniffar är ju en del i riskbedömning från hans sida och han är beredd på att det är fara. Om man då i det läget ”lägger press” i att ta upp kommunikation så får man inte kontakt utan han kliver av kontakten/flyr/slår den ifrån sig. Han måste få vara utan press tills han undersökt mer och känner att det inte är fara och färde.

Våra hundar älskar besök och tycker om folk. Det innebär ju inte att de rusar fram till folk hur som helst. De kan sitta, skälla etc också. Men de gör ju inte det hela tiden IOM att de vet att man inte gör så. Precis därför rusar de inte fram till folk etc.

 

[tuaphua]

Peb har nu börjat löpa för första gången. Hon antastar sin syrra och försöker tillverka valpar.
Tur att ILY tuffat på sig och säger ifrån.
Ily är så himla kul med sina framben/tassar. Hon använder dem väldigt mkt för att både dribbla saker. Men än mer greppa, krama om etc. Hon kan hålla i ens arm när hon inte vill sättas ner från famnen eller runt ens ansikte för att pussa en och hålla fast.
Nu när hon får nog kromar hon frambenen runt Peb och typ gör en halv Nelson och kastar omkull henne när gränsen är nådd. Sen står hon över Peb tills det lugnat sig.

Idag var vi förbi nya jobblagerlokalen och är så glada över att numer ha vacker skog att gå i istället för industriområde med högrafikerade vägar.

 

[Brie]

Min lilla valp har vuxit i förra rottisens halsband Mitt favorit, som jag köpt i Skottland för snart 20 år sedan.

 

[Lordofthestrings]

I fredags fick fröken träffa sin första skyddsfigge. Hon har ju en social osäkerhet men vi har gjort stora framsteg, hon stressar inte upp sig lika mycket och hon släpper osäkerheten mycket fortare. Figgen blev väldigt populär och han dög både att köra fotgående med och att stolt visa upp bitkudden för Så fort hon upptäckte kudden på gräset skulle den plockas upp och ärevarv springas.

@Harmomini Kan nämna att våra framsteg även här beror på att Vega endast fått träffa folk som ignorerar henne, och när jag ser att hon är redo får folk väldigt lugnt ge henne godis, i början utan att ens titta på henne. Först när hon har fått landa ordentligt i det kan man dra upp intensiteten något så länge man är vaksam på hundens signaler

I helgen blev det läger i igp-spår. Egentligen skulle vi varit där en heldag idag också men såklart har jag åkt på en förkylning Men teori i fredags och en heldag igår blev det i alla fall, extremt lärorikt! Min lilla skrutt har stor spårmotivation och ligger djupt i kärnan. Vi har också börjat lära in apporterna och hon bjuder själv på en jättefin liggmarkering. Så spännande att se de andra ekipagen också och en av höjdpunkterna var helt klart att se beauceronernas öron flaxa i vinden

Även här får vi ju ta hänsyn till hennes osäkerhet, inte forcera att för många går med i spåret till exempel och att alla struntar i henne tills jag säger till. Framsteg här också helt klart, även på osäkerheten kring andra hundar! Instruktören blev väldigt populär när blodpuddingen åkte fram Hoppas på att det sker en utveckling i rätt riktning efter hennes första löp också, att hon landar lite.

 

[Roheryn]

Nu är Slyngeln nio månader och vi kämpar på! Från att ha varit helt exemplarisk som valp blev han runt sex månader helt odräglig och har nu vid nio kanske så smått börjat återgå till att det faktiskt går att lyssna på människorna i flocken. Men fortfarande är han väldigt "överallt", det är mycket energi och koncentrationsförmågan klarar han att hålla enstaka minuter i taget (för att inte säga sekunder)... Även en vanlig promenad är utmanande - oj, en fågel där att skälla på, och så en bil, och titta vad kul där kommer grannen och var det inte något som prasslade i gräset, det var nog en sork, måste jaga den och där var en rolig PINNE (3 meter lång!) som måste släpas med, och... va?? ville du nåt matte?

"Bäst" är han när han får vara gårdshund - vara med lös ute på gården, hänga med i stallet när vi mockar och fixar höpåsar, strosa runt och nosa, förvisso skälla på fåglarna då och då, men ändå uppföra sig tämligen väl. Han kommer när man ropar, även om något annat pockar på uppmärksamhet, och han är märkbart nöjd med att gå runt på gården

Nu när man inte får ha hundarna lösa i skog och mark (nej, jag har inte så bra koll på honom att det går ändå, så här ÄR det koppel/lina som gäller) så har jag en lång lina istället för koppel. Och jag skulle ju önska att han kunde använda den frihet som linan ger (jag låter den oftast vara helt lös och släpa i marken) och samtidigt lära sig att gå så långt linan räcker men inte längre. Men det är SVÅRT. Att gå precis bredvid mig med uppmärksamhet på mig funkar, likaså att komma tillbaka till mig när han är i linans "ytterände" och jag ropar, men att gå på lite lagom avstånd från mig utan att dra i linan, det är tydligen skitsvårt! Några goda råd? Något kommando när linan börjar "ta slut", eller låta honom lära sig det själv (går sådär, vill han gärna framåt så drar bara...)?

 

[Vassi]

Här rök Terrorn och Skrället ihop ordentligt för första gången ikväll. Eller de rök ihop som de kan göra, skillnaden är att Tudde inte längre accepterar tillsägelser på samma sätt och hugger tillbaka. Han tar det som fritt fram när jag tar tag i Skrället. Nu separerade vi med kompostgaller och när jag släppte ihop dom igen stod dom och spände sig och fick säras på igen. Fattar att det är en fas att gå igenom med dom här två, jag hoppas bara att den blir så kort och smärtfri som möjligt...

 

[Wingates]

Här rök Terrorn och Skrället ihop ordentligt för första gången ikväll. Eller de rök ihop som de kan göra, skillnaden är att Tudde inte längre accepterar tillsägelser på samma sätt och hugger tillbaka. Han tar det som fritt fram när jag tar tag i Skrället. Nu separerade vi med kompostgaller och när jag släppte ihop dom igen stod dom och spände sig och fick säras på igen. Fattar att det är en fas att gå igenom med dom här två, jag hoppas bara att den blir så kort och smärtfri som möjligt...

Jag hade nog inte räknat med att det är en fas.

 

[Vassi]

Jag hade nog inte räknat med att det är en fas.

Vill du utveckla med mer än en oneliner?

Det beror väl på vad man lägger i ordet fas. Jag är inte naiv och tror det kommer lösa sig enkelt utan arbete. Men en fas som i att det kommer vara en period där vi får sätta ramar och se hur vi behöver styra upp för att få det fungera.