Valp 2021 - del 2

[snorp]

Svårt att säga hur skrämmande han upplevde det, han tyckte att det var jobbigt att inte kunna ta ut avståndet direkt men blev ju inte skadad eller framsprungen till. Jag tolkade det inte heller som en speciellt skrämmande händelse, men det är ju mitt perspektiv som människa

Ja, det är mest såhär efteråt som jag har funderat och tänkt på förra hunden och hur vi hade det med honom, i stunden med Tengil har jag inga problem att hålla huvudet kallt och vara lite "äsch, det där är inget, vi fortsätter som vanligt" och vi kan gå på några tiotals meters avstånd efter hunden som just passerat utan fortsatta skall eller stress. Han är så lugn och cool ute så jag har inte alls några spänningar eller någon oro, och så många dåliga hundmöten har vi inte haft ännu att jag börjar känna "åh nej" liksom. Men absolut så är ju mitt hanterande av situationen en viktig faktor! Den viktigaste kanske

Du har säkert rätt i att det inte är nåt att fästa så stor vikt vid, det är väl bara en normal tonårshund med mycket känslor jag har i kopplet och det behöver inte bli ett stort bekymmer bara för det

Jag tror att jag mest blev fundersam för att alla hundmöten gick bra igår fram till schäfern, och efter det har alla hundmöten gått dåligt (både igår och idag). Lätt att tänka att det finns en koppling och att det kanske var mer traumatiskt än jag uppfattade i stunden. Hoppas att jag har fel och bara övertänker

Viktor är nästan 3 år och han blir bättre vid hundmöten när vi haft kompisens hund här nått dygn. Det är som han glömmer av en del hundspråk när han bara träffat hundar lite kort eller bara tränat bredvid andra hundar som han ju då ska ignorera. Han kan då bli lite spännig vid vissa hundmöten och ibland även skälla. När kompisens hund är här och de får busa och bara leva ihop så går alla hundmöten mycket bättre. Det sitter i även efter hon åkte hem. Kanske kan hjälpa Tengil att få hänga med en stabil kompis och träna på att prata hund en stund.

 

[Valptass]

Det är ju en tonårshane du har, är han en hund med lite tryck under tassarna så är hans reaktioner nog bara normala och säkert övergående så länge man inte gör det till någon grej.

Tack, behövde nog höra just det

Viktor är nästan 3 år och han blir bättre vid hundmöten när vi haft kompisens hund här nått dygn. Det är som han glömmer av en del hundspråk när han bara träffat hundar lite kort eller bara tränat bredvid andra hundar som han ju då ska ignorera. Han kan då bli lite spännig vid vissa hundmöten och ibland även skälla. När kompisens hund är här och de får busa och bara leva ihop så går alla hundmöten mycket bättre. Det sitter i även efter hon åkte hem. Kanske kan hjälpa Tengil att få hänga med en stabil kompis och träna på att prata hund en stund.

Vi har faktiskt två hundar hemma som jag tror hjälper Tengil en hel del med hundspråket En som är väldigt tålig och tuff, lite "bulldozer" men otrolig snäll och tålmodig. Den andra är liten, känslig och alert. En äldre tik och en ung hane, båda snälla och språksäkra med god relation till Tengil Tror absolut att han blir hjälpt av dem, han hade kanske haft det ännu jobbigare utan dem

Däremot skulle det säkert vara bra med en stabil och trevlig kompis som inte är familj, det har han inte riktigt tyvärr. Kan vara något att leta efter.

 

[inverterad]

Svårt att säga hur skrämmande han upplevde det, han tyckte att det var jobbigt att inte kunna ta ut avståndet direkt men blev ju inte skadad eller framsprungen till. Jag tolkade det inte heller som en speciellt skrämmande händelse, men det är ju mitt perspektiv som människa

Ja, det är mest såhär efteråt som jag har funderat och tänkt på förra hunden och hur vi hade det med honom, i stunden med Tengil har jag inga problem att hålla huvudet kallt och vara lite "äsch, det där är inget, vi fortsätter som vanligt" och vi kan gå på några tiotals meters avstånd efter hunden som just passerat utan fortsatta skall eller stress. Han är så lugn och cool ute så jag har inte alls några spänningar eller någon oro, och så många dåliga hundmöten har vi inte haft ännu att jag börjar känna "åh nej" liksom. Men absolut så är ju mitt hanterande av situationen en viktig faktor! Den viktigaste kanske

Du har säkert rätt i att det inte är nåt att fästa så stor vikt vid, det är väl bara en normal tonårshund med mycket känslor jag har i kopplet och det behöver inte bli ett stort bekymmer bara för det

Jag tror att jag mest blev fundersam för att alla hundmöten gick bra igår fram till schäfern, och efter det har alla hundmöten gått dåligt (både igår och idag). Lätt att tänka att det finns en koppling och att det kanske var mer traumatiskt än jag uppfattade i stunden. Hoppas att jag har fel och bara övertänker

Oj, jag skulle verkligen inte dra slutsatsen att det behövs nån fokuserad träning eller kurs efter ett olyckligt hundmöte, även om han har varit lite spökig efteråt. Bara säg till honom att skärpa sig och fokusera på dig. Du upplever ju honom som bra mentalt, och då kommer inte en sån här sak sätta sig i skallen mer än högst tillfälligt.

 

[Valptass]

Oj, jag skulle verkligen inte dra slutsatsen att det behövs nån fokuserad träning eller kurs efter ett olyckligt hundmöte, även om han har varit lite spökig efteråt. Bara säg till honom att skärpa sig och fokusera på dig. Du upplever ju honom som bra mentalt, och då kommer inte en sån här sak sätta sig i skallen mer än högst tillfälligt.

Tack, du har säkert rätt! Det är nog gamla hundens problem som spökar i mitt huvud och får mig att vilja "ta hand om problemet" innan det går så långt. Det är såklart orättvist mot Tengil som är en helt annan hund, så jag känner att jag kan släppa den oron efter er input i tråden Skönt att ha luftat tankarna så de inte står oemotsagda i huvudet!

Pratade även med sambon som var övertygad om att det är hormoner och lite "spökperiod" som gör honom mer reaktiv just nu, och att det kommer gå över. Så det blir inget högprioriterat träningsprojekt pga de senaste dåliga hundmötena

Bjuder på en bild från idag, min sötsak framför fiket i centrum

 

[Kildegrei]

Alltså jag blir galen på mig själv, jag vet ju att Izzy är en stor mattjuv ändå glömmer jag det hela tiden, hur svårt kan det vara att komma ihåg.

Idag bakade jag havrerutor med nougat och lät plåten stå på diskbänken för att svalna. Jag tänkte att jaja nu får jag hålla ett öga på Izzy men det är ju inte så svårt Jag har hemkontor så hjärnan försvann snabbt in i jobbet, helt plötsligt hör jag ett konstigt smackande ljud från köket och inser kakorna! Där hittar jag Izzy som går runt och smackar så konstigt, ser att hon stulit ganska mkt och där låg ju en vass kniv så blev orolig att hon skurit sig så öppnar munnen. Då ser jag att hela hennes gom är full i kakor som hon inte får bort, jag petade bort det och svor över mig själv för hur glömsk får man vara!!

Jag fortsätter jobba ett par timmar till tills jag hör något konstigt ljud i köket, där står Izzy och äter upp köttfärsen jag stekt för att göra tacopaj senare. I min iver att rädda mina kakor glömde jag helt bort köttfärsen. Jaja det är bara att skratta åt eländet och hoppas att hon inte blir för dålig i magen. Fast hon åt upp en stekpanna med tacokryddad färs i söndags utan problem så hoppas på samma nu.

 

[McFlurry]

Svårt att säga hur skrämmande han upplevde det, han tyckte att det var jobbigt att inte kunna ta ut avståndet direkt men blev ju inte skadad eller framsprungen till. Jag tolkade det inte heller som en speciellt skrämmande händelse, men det är ju mitt perspektiv som människa

Ja, det är mest såhär efteråt som jag har funderat och tänkt på förra hunden och hur vi hade det med honom, i stunden med Tengil har jag inga problem att hålla huvudet kallt och vara lite "äsch, det där är inget, vi fortsätter som vanligt" och vi kan gå på några tiotals meters avstånd efter hunden som just passerat utan fortsatta skall eller stress. Han är så lugn och cool ute så jag har inte alls några spänningar eller någon oro, och så många dåliga hundmöten har vi inte haft ännu att jag börjar känna "åh nej" liksom. Men absolut så är ju mitt hanterande av situationen en viktig faktor! Den viktigaste kanske

Du har säkert rätt i att det inte är nåt att fästa så stor vikt vid, det är väl bara en normal tonårshund med mycket känslor jag har i kopplet och det behöver inte bli ett stort bekymmer bara för det

Jag tror att jag mest blev fundersam för att alla hundmöten gick bra igår fram till schäfern, och efter det har alla hundmöten gått dåligt (både igår och idag). Lätt att tänka att det finns en koppling och att det kanske var mer traumatiskt än jag uppfattade i stunden. Hoppas att jag har fel och bara övertänker

Är det en grej inom rasen att det är vanligt med hundmötesproblem? Den enda KH-colliehanen jag känner till hade iaf förr (vet inte hur det gått för honom det senaste året) väldiga problem med hundmöten och utåtagerande hund som följd.

Om det inte är en grej som faktiskt är ett vanligt problem inom rasen hade jag bara ignorerat och gått vidare.

 

[Trott]

Upptäckte nu på morgonen att huggtanden på vänster sida nere har blivit tappad! Funderar om det var tack vare att hon fick tugga på ett nötrevben vi köpte från djuraffären igår. Hon lyckades inte knäcka och komma åt märgen, men hon var sysselsatt bra länge!
Det går fort nu. Tror det bara är resterande huggtänder kvar.

 

[athena_arabians]

@Trott: Hon är så sabla söt!

 

[Trott]

@Trott: Hon är så sabla söt!

Jaa jag håller med

 

[nightcrawler]

Morsan, vi tar med den här hem

 

[Dentaku]

Är det en grej inom rasen att det är vanligt med hundmötesproblem? Den enda KH-colliehanen jag känner till hade iaf förr (vet inte hur det gått för honom det senaste året) väldiga problem med hundmöten och utåtagerande hund som följd.

Om det inte är en grej som faktiskt är ett vanligt problem inom rasen hade jag bara ignorerat och gått vidare.

Jag tror inte att det är ett vanligt problem i rasen. Jag har haft en hane med rejäla problem med utfall men mina andra två korthår har jag inte upplevt som svåra i det avseendet. Beroende på situation, t ex hur den andra hunden beter sig, kan det behövas lite uppstyrning men det känns rätt normalt.

+ @Valptass

Något jag måste tänka på med Healey, och som jag misstänker gäller Tengil också, är hur känslig hon är för mina signaler. Inte så mycket för hur jag reagerat vid ett enskilt tillfälle - jag tror inte du behöver bekymra dig om att ett dåligt hundmöte skulle lämna bestående spår. Däremot är det viktigt att jag är lugn och fokuserad när vi tränar, så att jag har koll på hur jag rör mig och när och vad jag säger något. Annars kan hon reagera på alla märkliga extrakommandon jag ger utan att tänka på det, vi blir båda frustrerade och allt blir pannkaka.

Detsamma gäller vardagslydnaden. Det är förstås omöjligt att inte bli arg och frustrerad ibland när hon beter sig som en apa(tur att hon är söt ) men jag försöker verkligen att tänka på hur mycket hon påverkas av hur jag signalerar att jag upplever en situation.

 

[inverterad]

Jag tror inte att det är ett vanligt problem i rasen. Jag har haft en hane med rejäla problem med utfall men mina andra två korthår har jag inte upplevt som svåra i det avseendet. Beroende på situation, t ex hur den andra hunden beter sig, kan det behövas lite uppstyrning men det känns rätt normalt.

Nä, håller med. Collies oavsett hårlag är ju oftast lättsamma kring andra hundar - sen finns det såklart linjer och individer med könsbunden aggressivitet men det är ju oftare i en flock som det kan bli konflikter mellan olika individer av samma kön (oftare tikar, har jag fått för mig).

 

[Fruentimber]

Visa bifogad fil 85760
Morsan, vi tar med den här hem

Kortbeningar med storhetsvansinne är ju bara

 

[Dentaku]

Nä, håller med. Collies oavsett hårlag är ju oftast lättsamma kring andra hundar - sen finns det såklart linjer och individer med könsbunden aggressivitet men det är ju oftare i en flock som det kan bli konflikter mellan olika individer av samma kön (oftare tikar, har jag fått för mig).

Jag tror att korthåren kan vara lite skarpare än långhåren. Just som du säger kan nog tikar i flock nog vara de som mest tenderar att ryka ihop. Jag har hört om några sådana incidenter. När Healey fick sina valpar var det en annan tik där som valpade nästan samtidigt. Hon tyckte att Healey skulle dö och Healey var inte sen att haka på utmaningen, så de fick hållas åtskilda. Samtidigt umgicks Healey flitigt med sin bästa lekkompis, en tik som bor hos uppfödaren. Och både hon och Bentley gått fint att slänga in i andra flockar, det känns som om collies brukar vara bra på hundspråk.

 

[Valptass]

Är det en grej inom rasen att det är vanligt med hundmötesproblem? Den enda KH-colliehanen jag känner till hade iaf förr (vet inte hur det gått för honom det senaste året) väldiga problem med hundmöten och utåtagerande hund som följd.

Om det inte är en grej som faktiskt är ett vanligt problem inom rasen hade jag bara ignorerat och gått vidare.

Bra fråga Jag har i alla fall inte snappat upp att det skulle vara något vanligt problem i rasen, inte vanligare än hos hundar generellt, men jag kan ju ha fel

Jag tror inte att det är ett vanligt problem i rasen. Jag har haft en hane med rejäla problem med utfall men mina andra två korthår har jag inte upplevt som svåra i det avseendet. Beroende på situation, t ex hur den andra hunden beter sig, kan det behövas lite uppstyrning men det känns rätt normalt.

+ @Valptass

Något jag måste tänka på med Healey, och som jag misstänker gäller Tengil också, är hur känslig hon är för mina signaler. Inte så mycket för hur jag reagerat vid ett enskilt tillfälle - jag tror inte du behöver bekymra dig om att ett dåligt hundmöte skulle lämna bestående spår. Däremot är det viktigt att jag är lugn och fokuserad när vi tränar, så att jag har koll på hur jag rör mig och när och vad jag säger något. Annars kan hon reagera på alla märkliga extrakommandon jag ger utan att tänka på det, vi blir båda frustrerade och allt blir pannkaka.

Detsamma gäller vardagslydnaden. Det är förstås omöjligt att inte bli arg och frustrerad ibland när hon beter sig som en apa(tur att hon är söt ) men jag försöker verkligen att tänka på hur mycket hon påverkas av hur jag signalerar att jag upplever en situation.

Åh, det gäller definitivt Tengil också Det som skiljer Tengil från andra känsliga hundar jag haft är att han dessutom har mycket will-to-please och snabbt agerar på mina signaler, så det är som du säger viktigt att hålla koll på mig själv för att inte råka förleda honom

Det blir säkert bra till slut, idag såg han fem hundar ute och höll sig lugn och fokuserad utan skall Han är säkert bara tonåring snarare än hundrädd!

För övrigt lyckades jag få på bild en glimt av hur han skulle se ut med lite mer typiska collieöron; en helt annan hund!

 

[nightcrawler]

Kortbeningar med storhetsvansinne är ju bara

Helt underbara

 

[nightcrawler]

Ett snyggfoto på ligisten

 

[border_kelpie]

Hexa blev idag fotad för aussiegalleriet . Alltså jag är så satans stolt över henne då hon kan vara lös på en fotbollsplan där det finns 6 andra aussies som skällde och pep.
Men hon stannar utan problem hos mig ❤.

På nosework kursen är hon också enda hund som är lös under träningen och hon bryr sig inte alls om dem andra hundarna i lokalen .
Super skönt!

 

[Wenniz]

Han ser ju nästan vuxen ut nu och jag är ganska glad och nöjd över att jag har fått en modell mindre hane, praktisk storlek är han ändå i.
Får ursäkta den fula pälsen, han är mitt i en fällning.

 

[Dammtuss]

Han ser ju nästan vuxen ut nu och jag är ganska glad och nöjd över att jag har fått en modell mindre hane, praktisk storlek är han ändå i.
Får ursäkta den fula pälsen, han är mitt i en fällning.
Visa bifogad fil 85804

Alltså han är så fin! Hur hög är han ungefär?