Griseo har hunnit bli 6.5 månader och har gått från en grov klumpig valp till en kanske inte direkt supersmidig men i alla fall väldigt slank unghund som börjar få hyfsad koll på sin kropp. Fortfarande låter det dock som om en flodhäst kommit lös när han dundrar genom huset...
Mentalt har han också utvecklats massor - det är knappt att man känner igen den mycket timida valp vi fick med oss hem från Tjeckien i höstas. Han är förvisso en mjuk hund men han har blivit så mycket mer framåt. Över julen hade vi min mamma här och det tog inte många minuter innan han var god vän med henne - hon är sån att säger man till henne att ignorera en hund så gör hon det. Svärmor och svärfar var här julafton och juldagen, svärmor går fint, svärfar har lite svårt att fatta att vissa hundar inte är som de labradorer de ibland passar. Han vill gärna krama hundarna och det går ju fint med Indig och Dunit men Griseo tyckte att det var jobbigt. Dock är han i det här fallet väldigt lik vår tidigare beauceron Chili - han går bara undan om det blir för jobbigt, inga stora reaktioner, kan morra lite lågt men är sen beredd att försöka socialisera en stund senare och om personen ifråga beter sig "rätt" i Griseos ögon så umgås han gärna.
Vi har inte mött speciellt många hundar, jag har medvetet försökt undvika möten i mörkret - vilket inte är helt lätt när man som vi driver ett hundcenter hemma på gården; så här vintertid är det massor av folk här och tränar i inomhushallen. Men det har gått rätt bra och vi har haft ett par möten ute på promenad, där vi kunnat hålla lite avstånd. Jag har alltid med extragott godis att ta till om vi möter folk eller hundar. Numera är han tyst och bara tittar när vi ser hundar så jag ser det som ett framsteg. Nu börjar ju också kvällarna sakta men säkert att bli lite ljusare och blir det bara lite mindre kallt så kan vi hålla oss ute på vår innergård och titta på hundar som går till och från träningshallen, det vore nog en bra början.
Vi tränar en massa saker och han är än så länge hyfsat vettig i huvudet trots åldern. Han är lätt att ha lös, kommer på inkallning utan att tveka och springer inte speciellt lång bort från oss ens när han kutar som en galning; för det mesta springer han 10-15 meter, sen stannar han upp och kollar så att vi är med. Bekvämt, men kommer sig säkert av att han är en liten fegis. Nå, några fördelar ska vi väl ha av det.
Han spårar fint, vi har börjat med lite enkla uppletandeövningar (gäller att försöka ha nån nytta av den förbaskade blåsten...) och en massa lydnadsgrunder. Han orkar inte jättelånga pass (rent mentalt) men vi gör något litet mest varje dag.
Så här ser han ut idag: