Måste få lufta en liten hang-up jag fått ang detta med hundvakt...
Min hund är ju i särklass en av de snällaste och enklaste valparna världen skådat, även om jag är partisk så är hon väldigt omtyckt bland i princip alla vi kommer i kontakt med. Hon är snäll, glad, lättsam och ja, alla bara älskar henne. Det är även så smidigt för mig att en kollega till mig har hand om henne de flesta dagar jag inte kan ha henne på jobbet, och det funkar jättebra. Men. Det finns ju alltid ett men, och här behöver jag input från er...
Jag är ju väldigt noga med min hund, i allt från hur den sköts till hur den fostras och tränas osv osv. Bla så är hon väldigt naturligt följsam och går mkt fint i koppel. Det är klart att hon ibland blir uppjagad eller glömmer av sig och drar i kopplet när vi är på promenad, men det är så sällan så det knappt räknas. Ffa är jag konsekvent med att hon Aldrig kommer framåt med det. Så fort hon går ut så kopplet sträcks så stannar jag och direkt fattar hon grejen och kommer till mig, och får godis. Jag vill Inte ha en hund som går runt och bogserar mig i kopplet hela livet.
Så idag jobbade jag över min lunchrast och hundvakten tog med min valp på en promenad ihop med en annan hund hon skulle rasta på lunchen (hundarna känner varandra och min valp ääälskar att busa med den hunden). Jag var skeptisk till huruvida min hund skull hålla sig lugn ihop med den hunden på en längre promenad, men jag hade ingen möjlighet att ta henne själv då jag jobbade på annan ort och hundvakten tyckte inte att mitt förslag att sätta henne i min bil under tiden kändes så kul. Jag gav med mig och sa att det gick bra att ta med henne ut på lunchen...
Så fick jag sedan höra att de varit på långpromenad över en timme i koppel varpå min valp gått i ett kortare koppel och den andra i ett längre. Och min valp hade dragit och bogserat sig igenom hela promenaden (såklart, kompisen var ju snäppet framför). Och jag kan inte låta bli att få ont i magen över detta
Jag försöker ju verkligen få min hund att bete sig uppfostrat och sansat. Jag vill inte ha några oönskade beteenden, jag har dessutom en så lättsam hund att om man bara gör saker sansat med henne så är det inga problem att hålla henne sansad. En gång är ju ingen gång, och saken är den att jag har ingen annan hundvakt som det skulle funka lika bra med. Jag är ensam här och detta är den enda person jag känner som hjälper mig med hunden när jag behöver det. Jag vill inte stöta mig eller verka otacksam, men jag är väldigt noga med att min valp ska fostras och hanteras på ett sätt som formar henne i en bra riktning.
Hur mkt vikt ska jag lägga vid detta? En gång är ju ingen gång som sagt, men om det finns olika tröskel för beteenden så fattar jag ju att det är inte enda gången min valp kommer att få bete sig på ett sätt jag aldrig hade tillåtit (eller ens satt oss i situationen). Hur ska man förhålla sig till liknande? Aldrig ha hundvakt åt en ung hund, eller helt enkelt tänka att den ser skillnad på vad jag tillåter och vad andra tillåter?
Jag försöker intala mig detta också 
