Vi har haft en jäkla otur senaste tiden. River har ju redan från början varit lite försiktig med alla nya saker, men jag tycker att hon bättrade sig rejält efter spökåldern runt 6-7 månader (då var hon hemsk) och under våren har hon känts mer och mer stabil. Fortfarande lite försiktig med främmande människor, fast bara vissa - våra arrendebönder har hon gått från att vara rejält rädd för som valp till att vara helt galen i nu, bara hon ser en traktor eller arbetsklädd karl så studsar hon på bakbenen och bara ska fram. Detta har hon även generaliserat till andra karlar i arbetskläder
Med andra hundar har hon redan från börjat varit mer säker än med människor. Lite försiktig även här men vänligt inställd och mer positiv mot främmande hundar än mot främmande människor. Tyvärr har detta ändrat sig nu pga två mindre roliga upplevelser under försommaren.
I mitten av maj var vi och träffade Rivers bror som kom till Sverige samtidigt som River men som vi inte träffat sedan dess. Tyvärr visade han sig vara en sån hund som mobbar vekare hundar - han betedde sig vettigt i mötet med några andra hundar (äldre hanar) men mot River var han jättedum och hon blev ganska rädd för honom, efter att ha försökt få igång honom i lek men bara fått otrevligt beteende tillbaka.
Situationen blev stökig när en hel hög hundar dök upp och även om alla de nya hundarna betedde sig vettigt så blev det för mycket för River efter ett tag. Jag fick de andra att kalla in sina hundar men en hund ville fram till River (en vänlig labbehane) och det blev för mycket för henne. Hon vågade inte ta sig till mig för där var alla hundarna så hon stack iväg till bilen, som stod 500 meter (!!) därifrån. Jag blev helt galet orolig men när jag kom till bilen så var hon där och ville in i sin älskade bil - tack och lov att hon är så glad för bilen!
Jag var rätt besviken på alltihop; på mig själv som inte stoppade det snabbare, på Rivers brors ägare som verkade tycka att hans beteende var helt normalt och som inte ens frågade hur det hade gått sen, utan bara skickade meddelande och frågade om vi kom tillbaka...
Fick förslaget om att träffas en annan gång utan andra hundar varpå jag svarade att jag aldrig mer kommer att släppa ihop River med hennes bror med tanke på hur otrevligt han betedde sig. Misstänker att ägaren blev sur för vi har inte hörts sedan dess men det skiter jag ärligt talat i. Tycker man sånt beteende är normalt så behöver man inte umgås med oss. Ägaren sa något (till en annan hundägare som var med) om att han "bara är en valp" fast jag tycker nog inte att en könsmogen hanhund på nästan 12 månader kan kallas valp...
För ett par veckor sedan började vi på en agilitygrundkurs, jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att stärka River plus att hon älskar att springa. Det började bra, vi tränade lite enkla grundövningar och även om River var lite dämpad i början - nytt ställe, nya hundar, nya människor, sånt reagerar hon en del på - så var hon ändå glad och positiv, lekte och kampade och åt godis. Hade henne kopplad till att börja med men sen släppte jag henne när vi skickade mellan hinderstöd till en leksak. Hon är lydig och duktig och springer inte fram till någon annan hund så jag var inte orolig. Tyvärr gällde inte samma sak för en del andra hundar och plötsligt for en ung jaktlabbehane (som mer såg ut som en blandras) fram till henne. Här syntes tydligt att River var påverkad av vad som hände när vi träffade hennes bror - hon blev låg och undvikande och detta triggade tydligen hanen som började jaga henne! Hon fick panik och flydde till bilen (som stod kanske 20 meter från där vi var), jag for efter och fick tag i hanen och mer eller mindre föste honom i nackskinnet tillbaka till sina ägare (en ung tjej med sina föräldrar i sällskap, tyvärr hade de väldigt dålig styr på hunden kändes det som).
Men sen var det kört - River vill INTE ut på planen, ville inte komma nära de andra hundarna utan ville bara sitta i bilen.
Jag la ner träningen för den gången och hoppades att hon skulle släppa det. Två dagar senare var jag på vår hemmaklubb (inte samma som där vi går agilitykursen) och tränade tillsammans med en vän och hennes dotter. River tränade glatt lydnad och var inte alls annorlunda men däremot var hon rätt skällig i bilen så fort hon såg människor eller hundar. Efter lydnadspasset gick vi in på agilityplanen för att sätta upp en bana åt de andra två. Direkt hon fick syn på agilityhinderna blev River låg och ville bara därifrån... hon har varit på denna planen en gång tidigare och då tyckte hon det var lattjolajban att springa genom tunnlar så helt klart har hon blivit påverkad av vad som hände på kursen. Efter en stund i bilen provade jag att träna lite lydnad igen på andra planen men nu ville hon inte vara med här heller.
Ett par dagar efter det här åkte jag till klubben där vi gick agilitykurs, en förmiddag när ingen var där. Tog med Indigo som är tryggheten själv överallt, alltid, för att stötta River. Tog ut dem omväxlande och även tillsammans men River var rätt tagen av platsen och ville mest springa till bilen. Kunde hämta en kastad boll (jag gjorde inget mer än att leka med henne, ingen träning eller så) men sprang sen direkt till bilen. Det blev lite bättre fjärde gången jag hade henne ute (mycket korta pass), då kunde hon hämta en leksak och sen komma till mig för att leka med en annan så länge vi höll oss en bit från agilityhinderna men hon var fortfarande mycket tveksam när vi kom i närheten av de hinder som stod framme; hon fick upp ragg både bak och fram.
Så nu har jag en hund som är rädd för andra hundar och som är rädd för agilityhinder... Jag hoppas att hon kan komma över det, men just nu är hon lite som hon var när hon var 6-7 månader, skäller på oväntade ljud etc. Jag hoppas att det är nån form av hormonpåverkan inför löp - hon har fortfarande inte löpt - eller så men jag vet ju inte riktigt vad jag ska tro. Hon får helt enkelt mogna så får vi se hur det blir sen.
Härom dagen träffade vi en grannhund, en labradoodlehane på 8 månader, som gått valpkurs hos mig och vid ett tillfälle träffat River. Honom blev hon inte rädd för (han har väldigt fint hundspråk dessutom) vilket gav mig lite hopp. Vi ska träffas lite mer framöver så hon får chans att umgås med en snäll hund som dessutom är mindre än henne.
Så himla tråkigt att det har blivit så här, det är verkligen inte lätt att ha en hund som är så känslig. Så stor skillnad mot hennes morbror/farbror Indigo som är totalt trygg med allting och som var anledningen till att jag valde just den här kullen... tji fick jag. Visst, man kan ju aldrig räkna med att valparna blir som man tror, men lite tråkigt är det ändå. Jag har haft ett flertal hundar (varav flera omplaceringar) med diverse mentala brister så jag har inga större problem att hantera det, men det betyder inte att jag tycker att det är kul...
