Han har gått som tåget tidigare när vi kört i skog. Det var förvisso ett bra tag sen, men när vi kört på fält är det som all tidigare spårerfarenhet bara sagt -poff- och försvunnit. Klev över varenda pinnjävel. Alltså nosade inte ens på dom?! Sket
fullständigt i vinkeln. Åt bajs. Kissade. Jag orkar inte.
Min vindar in allt och skiter i spåret. Han vill gärna hitta pinnarna! Men han vindar. Ligger spåret för länge så skiter han i det.