Så, nu har jag ett riktigt tangentbord. Behöver alltså inte författa en roman på mobiltelefon.
Det har blir ganska off topic, för det här har mycket lite med Valet i USA att göra.
Biden säger att avtalet i princip är detsamma som förra gången. Då blev det inget avtal. Men nu blev det.
Vad är då den största skillnaden då mot nu?
Då hade Hamas (precis som Hezbollah i Libanon) en stadigt och jämt flöde av vapen som såg ut att aldrig kunna sina. De försågs av en statlig kartell bestående av Iran, Syrien och Ryssland. Jag vet inte om vi även ska stoppa in Nordkorea i den här gruppen, kanske inte - men det har ändå flutit upp Nordkoreanska vapen till ytan i Gaza. Och ej att förglömma Nordkoreanska soldater i Ryska Kursk Oblast.
Syftet för framför allt Ryssland att kontinuerligt mata Hamas och Hezbollah med vapen har varit att försöka underblåsa det tredje världskrig som man anser sig ha startat - men som vi i väst ännu inte fattat. Det har ju, som vi i väst ska vara glada för, gått sisådär med den Ryska storslagna planen.
Dels stretade Ukraina emot så bra, så den där tredagars Militära Specialoperationen håller på att bli treårig - utan några som helst antydningar om att gå i mål åt rätt håll för Ryssen. Ja - tänk hur det hade sett ut i Europa, om Ukraina hade lagt sig på en vecka, och assimilerats tillsammans med Belarus in i Russki Mir; 53 miljoner nya "ryssar", och åtminstone tio miljoner soldater att använda i sitt hemliga doktrin att kriga på - medelst köttkvarn. Plus att både Ukraina och Belarus faktiskt kan bygga vapen, nånting som Ryssen inte är tillräckligt bra på. (nej, den Ryska kapaciteten är en helt annan tråd...)
Dels har det ju inte tänt till i det andra krutdurken, den man försökte tända 2023.10.07. Ja, många civila döda, Gaza omvandlat till grus - och ett genomvidrigt krig åt båda håll. Men det tände inte till och blev till det världskrig Ryssen tänkt sig, inte ens ett öppet krig på regional nivå. Hamas, Hezbollah och Houthis gjorde sitt bästa, och Israel hade väl inte heller världsfred för ögonen. Missil-tuppfäkandet med Iran efter personsökarattacken mot Hezbollah fick det inte heller mellanöstern att spåra ur.
I det här läget var både Hamas och Hezbollah starkt försvagade. Men inte slagna.
Nu händer det som ändrar spelplanen. I Syrien har rebeller stridit mot landets regim länge, och nu börjat få lite övertag. Israel börjar nu peta lite i den grytan (agerar på eget bevåg), för att förbättra läget för rebellerna. Ovetandes om detta, gör Turkiet likadant. Assad ber Ryssland om understöd, men Ryssland kan plötsligt inte längre hjälpa till. Allt samverkar och händer nu alldeles för fort; Familjen al-Assads 54-åriga regim imploderar på mer timmar än dagar.
Och med det här:
Ryssland förlorar tillgången till sin enda marina militärbas utanför rysk mark; Tartus. Detta är huvudhamnen för leveranser av vapen till allierade i regionen. Iran förlorar sin väg att via landvägen (läs: Irak) föra in vapen till allierade i regionen. Syrien i form av al-Assads styre förlorar sin möjlighet att göra sin del av logistiken; att distribuera vapen till allierade i regionen.
Och Hamas (och Hezbollah) ser sin stadiga och jämna flöde av vapen som aldrig skulle sina, plötsligt bli till inte ens en rännil. Det tar en månad, och sedan är det slut.
Den enda möjliga dealen är att få vapenvila.
Tack till Donald Trump. Eller inte.
Det har blir ganska off topic, för det här har mycket lite med Valet i USA att göra.
Det som faktiskt helt har ändrat spelplanen denna gång, är att Israel sannolikt agerat på eget bevåg, och handlat utanför USA's välsingnelse.Menade mer vad du grundade det på, vad Israel gör eller inte gör är ju alltid väldigt relaterat till USA.
Biden säger att avtalet i princip är detsamma som förra gången. Då blev det inget avtal. Men nu blev det.
Vad är då den största skillnaden då mot nu?
Då hade Hamas (precis som Hezbollah i Libanon) en stadigt och jämt flöde av vapen som såg ut att aldrig kunna sina. De försågs av en statlig kartell bestående av Iran, Syrien och Ryssland. Jag vet inte om vi även ska stoppa in Nordkorea i den här gruppen, kanske inte - men det har ändå flutit upp Nordkoreanska vapen till ytan i Gaza. Och ej att förglömma Nordkoreanska soldater i Ryska Kursk Oblast.
Syftet för framför allt Ryssland att kontinuerligt mata Hamas och Hezbollah med vapen har varit att försöka underblåsa det tredje världskrig som man anser sig ha startat - men som vi i väst ännu inte fattat. Det har ju, som vi i väst ska vara glada för, gått sisådär med den Ryska storslagna planen.
Dels stretade Ukraina emot så bra, så den där tredagars Militära Specialoperationen håller på att bli treårig - utan några som helst antydningar om att gå i mål åt rätt håll för Ryssen. Ja - tänk hur det hade sett ut i Europa, om Ukraina hade lagt sig på en vecka, och assimilerats tillsammans med Belarus in i Russki Mir; 53 miljoner nya "ryssar", och åtminstone tio miljoner soldater att använda i sitt hemliga doktrin att kriga på - medelst köttkvarn. Plus att både Ukraina och Belarus faktiskt kan bygga vapen, nånting som Ryssen inte är tillräckligt bra på. (nej, den Ryska kapaciteten är en helt annan tråd...)
Dels har det ju inte tänt till i det andra krutdurken, den man försökte tända 2023.10.07. Ja, många civila döda, Gaza omvandlat till grus - och ett genomvidrigt krig åt båda håll. Men det tände inte till och blev till det världskrig Ryssen tänkt sig, inte ens ett öppet krig på regional nivå. Hamas, Hezbollah och Houthis gjorde sitt bästa, och Israel hade väl inte heller världsfred för ögonen. Missil-tuppfäkandet med Iran efter personsökarattacken mot Hezbollah fick det inte heller mellanöstern att spåra ur.
I det här läget var både Hamas och Hezbollah starkt försvagade. Men inte slagna.
Nu händer det som ändrar spelplanen. I Syrien har rebeller stridit mot landets regim länge, och nu börjat få lite övertag. Israel börjar nu peta lite i den grytan (agerar på eget bevåg), för att förbättra läget för rebellerna. Ovetandes om detta, gör Turkiet likadant. Assad ber Ryssland om understöd, men Ryssland kan plötsligt inte längre hjälpa till. Allt samverkar och händer nu alldeles för fort; Familjen al-Assads 54-åriga regim imploderar på mer timmar än dagar.
Och med det här:
Ryssland förlorar tillgången till sin enda marina militärbas utanför rysk mark; Tartus. Detta är huvudhamnen för leveranser av vapen till allierade i regionen. Iran förlorar sin väg att via landvägen (läs: Irak) föra in vapen till allierade i regionen. Syrien i form av al-Assads styre förlorar sin möjlighet att göra sin del av logistiken; att distribuera vapen till allierade i regionen.
Och Hamas (och Hezbollah) ser sin stadiga och jämna flöde av vapen som aldrig skulle sina, plötsligt bli till inte ens en rännil. Det tar en månad, och sedan är det slut.
Den enda möjliga dealen är att få vapenvila.
Tack till Donald Trump. Eller inte.