Vågar men en gång till??

[Seminassistent]

Nu behöver jag råd från erfarna Bukefalister!

När jag väntade mitt första barn så fick jag först en depression första två månaderna.

Sen så hade jag en mycket problematisk förlossning, 40grader feber, inga värkar, dåliga hjärtljud på barnet. Sprack i livmoderhalsen och förlorade en liter blod innan dom hittade såret.

Efter förlossnngen så låg jag i mammablues i två månader. Den höll nog i sig längre men jag kunde hantera den....

Brukar det bli så att en gång graviditet/förlossnings depression alltid det.
Eller kan det bli annorlunda om jag får ett till. Känns som om den enda anledningen till att jag inte vill ha fler barn är att jag inte vill må så dåligt en gång till.

Har någon nåt råd som kan hjälpa mig att ta ett beslut om min treåring ska få ett syskon inom en snar framtid.......

Tackar er på förhand.......

 

[Girasol]

Sv: Vågar men en gång till??

En av mina bästa vänner fick förlossningsdepression efter första barnet. Hon vågade skaffa ett barn till och fick inga tendenser alls till det.

Om du grunnar så tycker jag att du ska ringa mvc och boka en tid och prata igenom det hela. Kanske kan de ha bättre koll så du slipper dras ned igen -om det skulle bli att du drabbas igen.

 

[havreflinga]

Sv: Vågar men en gång till??

Man har sett att de som fått förlossningsdepression ofta har haft en jobbig förlossning. Om du minimerar riskerna för att få en jobbig förlossning borde även risken för depression minska. Planerat snitt vore kanske något för dig? Fast det finns ju aldrig några garantier.

Kanske det skulle kännas tryggare med en kris-plan färdig redan i förväg? Att du och dina anhöriga vet vilka ansvarsområden var och en ska ha ifall du börjar må dåligt även nästa gång. Så du kan känna dig trygg i att dina barn (och du själv!) får god vård även ifall du blir mindre tillgänglig en tid.

 

[Petronilla]

Sv: Vågar men en gång till??

Jag var grymt illamående och sjukskriven under min första graviditet. Var sjukskriven från v 6 fram till BF och tyckte väl inte att förlossningen var det värsta. Däremot fick jag panikångest pga illamåendet och för att jag inte kunde prestera något.

Men jag ville så gärna att lillkillen skulle få ett syskon att jag var beredd att gå igenom det igen och japp det blev lika illa. Men jag har en man som stöttar mig och nu är det bara 56 dagar kvar till BF.

Tror inte att jag är beredd att göra om det igen, men man ska aldrig säga aldrig