Vågar jag sitta upp igen?

Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Men varför ska hon rida just den hästen? Det förstår jag inte. Det finns ju så många andra hästar, varför ska man envisas att rida just den som har visat sig farlig?
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

ALLA hästar är inte rädd för älgar,min nordis bryr sig inte alls om dom....;)
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Är den farlig bara för att den blev rädd för en älg? Det kanske inte var hästen som blev rädd utan ryttaren och därför bestämde sig hästen för att den var "farlig".
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Det spelar väl mindre roll? För just den ryttaren har hästen visat sig farlig, alltså är den farlig för henne. Och ja, är det inte farligt att ramla av och slå ut tänderna? Klart ohälsosamt, i vilket fall.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Ja men nu frågade hon vad alla tyckte att hon skulle göra, skita i den eller försöka rida den igen och jag svarade vad jag tyckte att hon skulle göra, det betyder inte att hon måste. Vad spelar det dig för roll igentligen, det är ju inte du som ska rida hästen.
Dessutom slog hon inte ut tanden, den gick av och det är inte specielt hälsofarligt men det gör jävligt ont.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Jag är bara nyfiken. Varför tycker folk att det är så viktigt att hon rider just den hästen igen? Jag förstår det inte, och då vill jag gärna veta!

(och jo, att förstöra sina tänder är både ohälsosamt och mycket dyrt, inget jag skulle riskera frivilligt)
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Mabuse skrev:
Det spelar väl mindre roll? För just den ryttaren har hästen visat sig farlig, alltså är den farlig för henne. Och ja, är det inte farligt att ramla av och slå ut tänderna? Klart ohälsosamt, i vilket fall.

Men seriöst? Är hästen farlig bara för att den blev rädd för en älg? Hur många hästar är det som aldrig har varit med om att ryttaren åker av? Saker händer jämt, det är farligt att leva. Även den absolut snällaste hästen som anses trygg kan bli skrämd någon gång, det går ju aldrig att garantera. Bara för att hon åkte av en gång behöver det ju inte betyda att det kommer att hända igen. men den enda som vet om det är värt "risken" eller ej är hon själv.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Hästen blir rädd för en älg - japp, det kan hända. Hästen blir så rädd att den skenar hemåt och bockar för att bli av med ryttaren? Nej, så måste det inte vara. Om det inte är ens egen häst så vet inte jag varför man tvunget måste rida en sån häst, särskilt om man får ont i magen av att bara tänka på den.

Dessutom, rent psykologiskt kan det vara farligt, eftersom risken finns att man verkligen utvecklar en fobi eller ridrädsla om det händer något med den hästen igen. Eller panikångest, vilket hände mig när jag tvunget skulle upp på den hästen jag gick omkull med...
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Jag skulle göra det för jag tycker att det är onödigt att vara rädd i onödan, det var säker bara en engångsförteelse. Det fungerade ju jättebra innan älgen.

Och nej det är inte ohälsosamt men obekvämt och dyrt, klart man inte skulle riskera det frivilligt men som jag sa det fungerade ju jättebra innan älgen.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Alla hästar kan bli rädda, de har en flyktinstinkt vilket kan få dem att vända om i galopp. Har man en egen häst har man väl förhoppningsvis byggt upp så mycket förtroende att hästen vågar vara kvar utan att galoppera, vad det gäller mina hästar har jag lärt dem att t.ex. älg/hjort/rådjur inte är farliga alls. Men om man rider en ny häst så har man ju inget förtroende uppbyggt.

Jag har inte sagt att hon måste rida den, jag sa att det bara är hon själv som kan ta det beslutet. Jag kan bara tala för mig själv hur jag hade gjort i samma situation. Jag kan inte ens räkna alla gånger jag har åkt av, det har handlat om centimeter från döden, men jag har tack och lov aldrig blivit så skrämd. Därför hade jag suttit upp igen, jag hatar att ge mig och inte fullfölja en "uppgift". Men det är ju jag, och alla känner ju bäst själv vad man klarar. Men sen kan man ju göra det under kontrollerade former. Som Impala skrev så kan man ju bara skritta på stallplanen, en kompis kan ju leda den, bara för att kunna lämna hästen sen utan att tycka att den är hemsk för det och få ett bra avslut.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

vänta tills du känner dig mogen för den hästen igen, den dagen kommer, jag lovar...
jag själv red en unghäst i höstas, stiglädret gick sönder när hästen stegrade, så jag flög av och fick hjärnskakning, har idag minnesföörlust från den dagen, och komme alltså inte ihåg vad som hände, i början va jag livrädd för o rida den hästen igen, som du säger, känns som en stor klump is i magen, men nu e jag tillbaka till mitt vanliga jag igen och skulle lätt kunna rida den igen.....
så den dagen kommer då du vågar rida den igen.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Har följt ditt resonemang här och jag håller verkligen med dig!

Har personlig erfarenhet av två hästar som jag väljer att inte rida ytterligare. ALLA andra hästar går bra men just dessa två gör mig till en helt annorlunda ryttare; rädd och stel. Har tidigare också tänkt som många andra här i tråden; att man ska utmana sin rädsla, hoppa upp igen efter missöden. Jag gjorde så, den första red jag direkt efter olyckan och just då gick det riktigt bra, men grundlade omärkligt en mer bestående ridrädsla på sikt.

Den är borta nu då jag bestämde mig för att ridning är något som är och ska förbli ROLIGT. Varför då utmana sig själv till bristningsgränsen? Rider nu de hästar jag känner mig trygg med och bryr mig inte om att tvinga mig själv till heroiska stordåd på hästryggen. Människor som skadar en på ett eller annat sätt väljer man ju bort ur sitt liv(även om de är snälla men inte passar en själv), så varför inte hästar?
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Jag försökte svara både dig och trådskaparen :D
Ok, men det är ett ganska känt faktum även om du inte hört det. Alla är inte det, visst, men många. Vet inte var det kommer ifrån.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

jaca skrev:
Har följt ditt resonemang här och jag håller verkligen med dig!

Har personlig erfarenhet av två hästar som jag väljer att inte rida ytterligare. ALLA andra hästar går bra men just dessa två gör mig till en helt annorlunda ryttare; rädd och stel. Har tidigare också tänkt som många andra här i tråden; att man ska utmana sin rädsla, hoppa upp igen efter missöden. Jag gjorde så, den första red jag direkt efter olyckan och just då gick det riktigt bra, men grundlade omärkligt en mer bestående ridrädsla på sikt.

Den är borta nu då jag bestämde mig för att ridning är något som är och ska förbli ROLIGT. Varför då utmana sig själv till bristningsgränsen? Rider nu de hästar jag känner mig trygg med och bryr mig inte om att tvinga mig själv till heroiska stordåd på hästryggen. Människor som skadar en på ett eller annat sätt väljer man ju bort ur sitt liv(även om de är snälla men inte passar en själv), så varför inte hästar?

Men nu var ju detta helt klart ett missöde där hästen blev rädd av älgen, om du skaffar egen häst och den blir rädd och bockar av dig någon gång ska du aldrig mer rida den då heller? Jag förstår ditt resonemang eftersom du har fler hästar att välja emellan, men man måste förstå att hästar kan bli rädda och försöka få av ryttaren på ett eller annat sätt men det är inte dess avsikt att vara elak eller olydig. Det spelar ingen roll vilken häst det än är, det kan hända alla. Ungefär som att ramla av en cykel (kanske lite mer smärta om man har otur, men ändå :D )
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Bra svar! Den hästen som jag flög av är i vanliga fall ganska okontrollerbar och kan dra iväg bara för skojs skull. Ibland när jag galopperade på hon så går det typ i hundranittio, eftersom hon inte har lärt sig något annat. Jag har börjat "umgås" med hästen nu igen, men jag börjar med att tömköra och longera med mera:)
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Fan vilket bra svar! :) Har också tänkt på det, om man bara har en häst och den slänger av en, säljer man den då för att man blev lite rädd för den? Är det inte meningen att det ska vara lite utmanning också? Jag tycker det i allafall, hur ska man annars bli en bättre ryttare?
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

apocalypsze skrev:
Men nu var ju detta helt klart ett missöde där hästen blev rädd av älgen, om du skaffar egen häst och den blir rädd och bockar av dig någon gång ska du aldrig mer rida den då heller? Jag förstår ditt resonemang eftersom du har fler hästar att välja emellan, men man måste förstå att hästar kan bli rädda och försöka få av ryttaren på ett eller annat sätt men det är inte dess avsikt att vara elak eller olydig. Det spelar ingen roll vilken häst det än är, det kan hända alla. Ungefär som att ramla av en cykel (kanske lite mer smärta om man har otur, men ändå :D )

Om jag hade en häst som jag var så rädd för att rida att fick ont i magen bara av att tänka på det skulle jag sälja den. En häst kostar oerhört med tid och pengar, och om jag dessutom ska vara rädd och må dåligt är det inte värt det. I det här fallet var det ju inte ens hennes häst, utan en kompis häst. Alla andra hästar gick ju bra att rida - varför ska man då envisas med att rida just den som man på goda grunder är rädd för?

Jag tror att du missförstår mig en del, det är ju verkligen inte så att man behöver bli rädd för alla hästar man åker av. Det har ju trådstartaren heller inte sagt. Men OM det är så att man blir rädd, och inte vill, varför ska man då tvinga sig? Utvecklas som ryttare kan man göra ändå, och det kan vara nyttigt att utmana sig själv för mindre rädslor.

Jag har ridit kanske 60-70 hästar sammanlagt under mitt liv. Av dem är det en häst som jag inte skulle vilja rida igen. Eftersom jag inte kan kontrollera den hästen (inte min egen) så är det farligt både för mig och för hästen om jag rider den.

Men med ditt resonemang så skulle jag alltså med en dåres envishet fortsätta att rida just denna enda häst av de 70, med fara för egen hälsa och med risk att verkligen utveckla en ridfobi? Sant då gå med ständigt ont i magen för att jag måste rida hästen fast jag är rädd för den? Varför? Vad är nyttan med det?
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Henny92 skrev:
Bra svar! Den hästen som jag flög av är i vanliga fall ganska okontrollerbar och kan dra iväg bara för skojs skull. Ibland när jag galopperade på hon så går det typ i hundranittio, eftersom hon inte har lärt sig något annat. Jag har börjat "umgås" med hästen nu igen, men jag börjar med att tömköra och longera med mera:)

Det är ju jättebra, hitta på sånt med hästen där du känner dig trygg tillsammans med den :idea: jag har mött flera "hemindridna" hästar som gjort på samma sätt, de drar iväg för att de inte lärt sig annat eller vet bättre. Alltså kan man ju inte direkt ge hästen skulden, utan snarare den som red in den felaktigt. Ridning för tränare skulle säkert göra nytta, det kanske du kan föreslå för din kompis som äger hästen :angel:
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Jag tror snarare att det är så att du missförstår mig. Om du tittar på inlägget igen så skrev jag ju att eftersom detta var ett enkelt missöde, alltså inte avsiktligt av hästen, så finns det ingen direkt anledning att vara rädd för just den hästen eftersom det kan hända alla hästar.

Det är en annan sak om man åker av en häst som är helt okontrollerbar och som faktiskt har som avsikt att få av just dig och inte fly från något, den hästen kan vem som helst blir rädd att rida och visst, sälj den till någon annan. Jag har inte sagt något annat. Att en häst kostar både tid och pengar är jag medveten om ;) och visst ska ridning vara kul. Men det är skillnad på oavsiktligt och avsiktligt och om du tittar på mitt inlägg igen så var det om den oavsiktliga delen jag skrev om :angel:

Förstår du fortfarande inte vad jag menar eller hur jag resonerar så fråga.
 
Sv: Vågar jag sitta upp igen?

Impala skrev:
Fan vilket bra svar! :) Har också tänkt på det, om man bara har en häst och den slänger av en, säljer man den då för att man blev lite rädd för den? Är det inte meningen att det ska vara lite utmanning också? Jag tycker det i allafall, hur ska man annars bli en bättre ryttare?

Nej det är ju det som är meningen, man ska inte behöva sälja en häst för att den gav dig blåmärken oavsiktligt. Hade det varit avsiktligt hade det varit en annan sak. En sån häst kanske vissa blir rädda för, medan andra tar det som en utmaning.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag är så jävl ledsen, rent ut sagt. Jag har en häst som jag haft i nästan sex år, en häst som jag älskar otroligt mycket. De första...
2
Svar
23
· Visningar
4 561
Senast: mackan
·
Hästvård Efter att ha fått ett helt gäng med veterinärer att klia sina huvuden tar jag nu buke till hjälp! Allt började i våras, tror det var i...
2
Svar
33
· Visningar
10 162
Senast: Lisa2014
·
Träning :crazy:Hej! På min speciella ridskola så finns det en häst där som heter Luella hon är ca 1.58cm. Hon är snäll att hantera i boxen...
Svar
4
· Visningar
1 590
Senast: Sirap
·
A
Träning Hallu :) Undrar vad folk har för erfarenhet av utländska ridskolor jämfört med svenska? Själv slutade jag rida för 6 år sedan pga...
2
Svar
30
· Visningar
6 310
Senast: Karma
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp