Ridskola utomlands

[Miedo]

Sv: Ridskola utomlands

Jag har ridit på två ridskolor i England, den ena red jag två ggr på, den andra red jag väl 7-8 ggr på.

Gemensamt för båda, som jag upplevde det, är att det var mycket ridande på led och på fyrkantsspåret. När man skulle göra andra övningar gjorde man de oftast en och en medan de andra fortsatte gå/stå i led. Blev ju mindre "aktiv ridtid" än vanligt, men alltid fullt fokus från ridläraren och det var mycket fokus på sits, skänklar och händer.

Generella saker jag kommer ihåg var att man aldrig använde spöt på rumpan, alltid på bogen. Pall användes aldrig vid uppsittning, vet inte ens om det fanns någon, men vi fick hjälp upp om sadeln gled eller om man hade någon stor häst. Alla hästar jag red lyssnade väldigt bra både framåt och bakåt (både de som kallades lata och de som kallades pigga), känsligare på så sätt än de flesta ridskolehästar jag ridit i sverige. Inte någon av lektionerna jobbade vi med ställning eller skolor, varför vet jag inte. Mycket uteridning var det med, vilket var roligt.

Jag skulle inte vilja kalla de för varken bättre eller sämre, bara lite annat tänk och andra prioriteringar. Lärde mig en hel del, även om jag saknade vissa bitar också.

 

[Araminta]

Sv: Ridskola utomlands

Jag jobbar sommartid på ett ridläger/stuteri/ridskola i norra Tyskland. Det är en enorm gård med 70-talet hästar, varav en en dryg tredjedel går med i undervisningen. Då gården föder upp Trakheners så är även majoriteten av skolhästarna av den rasen vilket gör att även mindre ryttare hamnar på stora hästar.

Undervisningen följer en tydlig stege och har fortfarande kvar mycket av det militära. De rids i "avdelning" 90% av tiden på alla nivåer och ridlärarens främsta roll är att bestämma vägar och tempo. Man är väldigt mycket en i klungan och förväntas reda ut eventuella problem på egen hand.

Det läggs en oerhörd vikt vid grunderna och för en som är van vid den svenska ridskolan ter sig undervisningen förlamande tråkig. Dels ger avdelningsridningen minimalt med utrymme till självständig ridning. Dels så är det ett nötande av grunder utan dess like. Precis allt fokus ligger på hastighetskontroll och precissionsstyrning på raka spår samt den lodräta sitsen. Nybörjarna tillbringar sina första 10-15 lektioner på lina med balansövningar i alla tre gångarter samt introducering av lättridning, gas och broms. När det sitter så får de gå med i nybörjargruppen där de lär sig ridbanans vägar i skritt och provar på lite trav med ledare. När man har kontroll i trav så får man börja galoppera. Sen så är man "klar", det lärs inte ut något nytt efter galoppen. Istället man tillbringar åratal med att finslipa det man lärde sig första halvåret. Böjning, ställning, vändningar, vikningar och skolor verkar vara ha strukits helt och hållet. Inte heller hoppning verkar finnas med på schemat.

Resultatet? Majoriteten av alla ryttare tröttnar. Jag har aldrig varit på ett ridläger där jag fått tillbringa så mycket tid med att övertala ryttare att rida. Utbildningen är inte alls barnanpassad och det krävs att man är riktigt illa hästbiten för att orka ta sig igenom den. Jag är tveksam till att jag skulle fortsatt om jag började där som tioåring.

Å andra sidan, för de som orkar så är det en fantastisk skola att gå. Ryttare som ridit i 6-7 år har en kontroll på sina hästar jag inte sett maken till på hemmaplan. De sitter som gjutna, med helt stilla händer och rider ridbanans vägar intill perfektion. Form och eftergift kommer naturligt bakifrån då ryttarna lär sig rida framåt och fånga upp energin i sätet. Inga sågande och dragande händer eller nötande på volter. Tempot är friskt framåt men med maximal kontroll i varje steg.

Hästhanteringen i övrigt är bra. Man har en grundsyn som är väldigt enkel. Varje häst har sin sadel och sitt träns, får två rejäla givor hösilage om dagen och finns det ingen anledning till att hästen står inne så åker den ut. Samtliga hästar går i flock och de flesta i större gräshagar. Först därefter går man ner på individnivå och kollar av om det är någon som behöver någonting extra.

 

[Mineur]

Sv: Ridskola utomlands

Bor i Skottland och rider på en ridskola som jag fått tag på via universitetet jag pluggar på. Det är en av de mer välberyktade ridskolorna i området, vilket får mig att fundera på hur det går till på de andra ställena...

Där jag rider är det nämligen väldigt mycket hejsanhoppsan, spontant, impulsivt och hela baletten. Man ska vara glad om lektionen börjar den tid den ska om man säger så, och det enda man kan vara säker på är att det finns hästar att rida på. Jag trivdes inte med 4-åringen jag blev uppsatt på en gång, och det tog inte mer än 2 minuter innan en annan häst letts in som jag fick byta till. Dressyr anses av de flesta som överskattat, och mycket fokus ligger på fart och hoppning.

En lektion börjar med att man får sin häst sadlad och klar, och sedan sitter alla upp där de tycker att det passar. Framskrittning i ca 5 minuter, och sedan trav runt fyrkantsspåret. Ridvägar vet jag inte om de har hört talas om, det mest avancerade vi gjort är väl att vända rätt upp någon gång tror jag (tilläggas ska att jag rider i en grupp med svårighetsgrad 4 av 5)... Galoppera i grupp har vi inte fått göra än, utan det görs i en nybörjarvariant i form av att alla ställer upp sig på ett led, och sedan får vi galoppera några varv två och två. När detta är klart ställs ett hinder (alltid räcke eller kryss, ca 1 m högt) upp på mitten av ena långsidan, och sedan står vi på led och turas om att hoppa. Det blir oftast ca 10 språng var (ibland byter vi varv emellan), och sedan är det avskrittning och tack och adjö.

Ska inte hästen gå mer får man själv ta in den i stallet (hör och häpna!), och det är väl här som det är som mest likt en svensk ridskola. Fina boxar med halm, hönät, vattenhinkar, alla hästar har täcken vintertid osv. Borstar gör man dock inte (det görs av personalen före dagens lektioner), utan det är av med grejerna bara.

Jag har inte valt att gå i en hoppgrupp på något vis utan skulle gärna rida dressyr istället för att hoppa samma hinder på samma sätt varje vecka. När jag frågat om det blir det dock mest ett "Jaja, du vill rida dressyr alltså... *suck* Tja, hästarna kan inte så mycket men det kanske vi kan ordna någon gång!" Eftersom jag betalar 250 kr per gång tycker jag det är lite dåligt, och om det inte blir bättre nästa termin så får jag faktiskt fundera på om det är värt det. Som det är nu blir det liksom så mycket väntan, och när man sedan hoppar så vet hästen precis vad den behöver göra och man kan i princip bara åka med. Och jag som vill jobba lite!

Det tycks med andra ord handla väldigt mycket om att åka häst här, och det märkte jag även när jag var på ridläger på en annan skotsk gård för 4 år sedan (även om det var lite mer seriöst där). De eventuella kommentarer man får är oftast "Well done" "Well sat" "Hold on" "A bit quicker" och så, mer teknik än så pratas det inte om. Men hästarna är till synes välmående, snälla och glada i alla fall!

 

[Mineur]

Sv: Ridskola utomlands

Det läggs en oerhörd vikt vid grunderna och för en som är van vid den svenska ridskolan ter sig undervisningen förlamande tråkig. Dels ger avdelningsridningen minimalt med utrymme till självständig ridning. Dels så är det ett nötande av grunder utan dess like. Precis allt fokus ligger på hastighetskontroll och precissionsstyrning på raka spår samt den lodräta sitsen.

Jag tvivlar på att jag hade uppskattat det när jag var yngre, men just nu låter det som något jag verkligen skulle vilja (och kanske behöva ) prova på! Är så himla sugen på några rejäla dressyr/markarbetespass för en ordentlig tränare som ser & påpekar allt!

 

[abcd]

Sv: Ridskola utomlands

Åh vad kul med så många svar Har varit lite från varade den sista tiden, men r man Erasmusstudent så är man.

En lektion börjar med att man får sin häst sadlad och klar, och sedan sitter alla upp där de tycker att det passar. Framskrittning i ca 5 minuter, och sedan trav runt fyrkantsspåret. Ridvägar vet jag inte om de har hört talas om, det mest avancerade vi gjort är väl att vända rätt upp någon gång tror jag

Hehe känner igen det. Vi red dock någon form av kadrilj förr förra veckan, men det det vanligaste man hör är "diagonal, medio circolo, medio pista" (kommer inte på vad det heter på svenska)

All riding sker på led (man blir tilldelad en position när man sitter upp, och den sa hållas) och jag har haft turen de sista fem gångerna att hamna först, tror det kan bero på att jag är ca 6 år äldre än alla andra och faktiskt försöker få till bra ridvägar = småtjejerna tar också ut svängarna i hörnen. Så mitt spanska ridvokabulär har helt klart förbättras

 

[Cavalo22]

Sv: Ridskola utomlands

Jag bor just nu i Brasilien och rider på ridskola här...
Hästarna är en riktig blandning och dom flesta är ganska bra musklade men det finns också dom hästar som ser ut som ranglande skelett...
Våran grupp innehåller både rutinerade och nybörjare, och dom sätter upp två olika hopp/markarbetes banor, en till oss rutinerade och en till nybörjarna.
Vi hoppar eller har markarbete varje gång och även här värkar "jobba ner på tygel för att bygga upp ryggmusklerna" lite överdrift.
När man kommer till ridskolan står hästarna klara och sen får man hoppa upp när man känner för det, antingen 10 min senare eller prick den tid vi börjar haha
Men håller med er som skrivit innan att vi i Sverige har en riktigt bra kvalité på ridskolorna, det är dock först nu som jag verkligen inser det..
Men jag gillar ändå att det är mer farm känsla över utländernas ridskolor, men sammtidigt skulle det vara kul att få rida ett riktigt dressyr pass snart

 

[Araminta]

Sv: Ridskola utomlands

Hehe känner igen det. Vi red dock någon form av kadrilj förr förra veckan, men det det vanligaste man hör är "diagonal, medio circolo, medio pista" (kommer inte på vad det heter på svenska)

All riding sker på led (man blir tilldelad en position när man sitter upp, och den sa hållas) och jag har haft turen de sista fem gångerna att hamna först, tror det kan bero på att jag är ca 6 år äldre än alla andra och faktiskt försöker få till bra ridvägar = småtjejerna tar också ut svängarna i hörnen. Så mitt spanska ridvokabulär har helt klart förbättras

Känner igen språkförvirringen. Jag blev nästan utskälld under min första ridlektion i Tyskland. Ridläraren hade inte en tanke på att den nya svenska tjejen kanske inte kunde de tyska namnen på ridvägarna än. Och placerad på stallet knepigaste märr så hade jag så fullt upp att det tog ett tag innan jag lyckades få tillräcklig rätsida på tyskan för att kunna förklara situationen.

Nu har jag svårt att minnas de svenska ridvägarna...

 

[CogisCarpeDiem]

Sv: Ridskola utomlands

Det är väl så olika från ställe till ställe och var man är.
Det är lätt att bli hemmablind, men allt är inte super duper här heller.
Det finns ridskolor som tar emot små ryttare men de får in felaktiga sitsar osv.
De flesta ställena har sina för o nackdelar också alla länder har sina för och nackdelar. Ibland kan det vara ont om foder i ett land och då kanske de är lite tunna och där kan vi vara oerhört snabba tex att dömma ut stället då.
Det finns också ställen där hästar och ponnyer oavsett kön är så uppfostrade att vilka nybörjare som helst kan sitta på dem.
Om ett ställe har fokus på hjälper och sitsen, så är det ju toppen! De tänker på säkerhet osv!
Visst rida utan hjälm är tokig men det gör de på många ställen utomlands, men jag tror där håller det också på att förändras ju mer de äldre förändras.

 

[skiesabove]

Sv: Ridskola utomlands

Red i 2,5 år på en ridskola i Israel. Först för en svensk lärare, sen en tysk. Det var ordning och reda, men iofs var det privatlektioner. Bra hästar, lite väl bra ibland (pensionerade tävlingshästar). Hästhållningen var lite annorlunda, inga hagar bland annat, men hästarna var friska och i bra hull. Jag var lite "udda" som gjorde iordning hästen själv istället för att få allt serverat ^^.

 

[__sofia__]

Sv: Ridskola utomlands

Har ridit en lektion i Frankrike för ett antal år sedan (jag var väl runt 14år), så jag kommer inte ihåg alltför mycket.

Ridskolan var större än den jag gick på i Sverige men hästarna såg ut att må bra och jag kommer ihåg att det fanns hagar, även om jag inte vet hur många/stora etc. Hästen jag red var lite lat, men väldigt snäll.

Det var inte precis så "lektionsaktigt" på själva lektionen, det var inte så att ridläraren förklarade saker eller sa till om man gjorde något bra/dåligt. Hon sa inte så mycket, och inte så ofta särskilt komplicerade saker heller utan jag kunde förstå det mesta - och det säger ganska mycket med tanke på att mitt ordförråd inte sträckte sig till långt mer än skritt, trav etc. Det jag inte förstod översatte någon av de andra eleverna, som kunde engelska en aning bättre. Dock var det inte så svårt att bara följa efter de andra, oftast var det bara ridning rakt fram längs spåret, byta varv och hålla sig på en stor volt under galoppen. En sak de gillade väldigt mycket var dock att man vände rätt upp i par - förutom att rida rakt fram och på en stor volt tror jag det var den enda ridvägen som användes. Något jag kommer ihåg väldigt väl var att man skulle rida på halvlånga tyglar och inte ha kontakt med hästens mun; den enda gången ridläraren sa något till mig var innan jag fattat att jag skulle släppa på tyglarna.

Så för att summera: hästarna verkade ha det bra, men kvalitén på lektionen var väl inte den bästa.

 

[Karma]

Sv: Ridskola utomlands

*kl*

Har ridit några privatlektioner i spanien, ridit uteritt på ridskola i england och varit ridskoleelev i finland.

Finland är mycket som här, red en dag i veckan i finland och en i sverige. Dom finska lektionerna hade mycket mer fokus på sits och balans och att ha roligt till häst, medan dom svenska lektionerna och kurserna bjöd på dressyrövningar tills skavsåren blödde

I spanien, en bit utanför torrevieja red jag privatlektioner för en mycket duktig tysk/spansk (brasiliansk?) man. Trots vissa språkproblem så lärde han mig väldigt mycket på kort tid, speciellt att sitta ner fint och balanserat i traven på en häst med STORT steg.

England var ett rätt gulligt stall, någon mindre ridskola. Kommer ihåg att ridningen var uteritt, lite skritt, lite trav och sen vände vi hemåt. Minns inte ens hur ponnyn såg ut.. Säkerhetstänket var inge vidare, var två tjejer som knappt kan ha varit femton som ledde uteritten, en red först och en sist.