Avkastad igen. När ger man upp?

[Lipperta]

Du kan inte hitta en medryttare? Det finns ju faktiskt de som är jäkligt kunniga, finns det någon sån i ditt område är det ju toppen och finns det inte har du inte förlorat något på att leta.

Tycker själv bockning och stegring är obehagligt och blir lätt rädd.

Jag verkligen ÄLSKADE att gå promenader med min dam, joggade, lekte och bara mös!

 

[parfymflaska]

Du kan inte hitta en medryttare? Det finns ju faktiskt de som är jäkligt kunniga, finns det någon sån i ditt område är det ju toppen och finns det inte har du inte förlorat något på att leta.

Tycker själv bockning och stegring är obehagligt och blir lätt rädd.

Jag verkligen ÄLSKADE att gå promenader med min dam, joggade, lekte och bara mös!

Jag hade faktiskt en medryttare i höstas, en tuff tjej som ville hoppa och enligt egen utsago inte hade problem med om hästen skulle bocka. Hon red hästen bra, men blev avbockad 4 gånger på 2 månader och slutade sedan. Jag var inte där och såg inte vad som hände, antagligen missade hon att hästen började bli för taggad. Oftast hinner jag märka om det är på gång och anpassa ridningen för att hålla henne lugn, men det är ju inte lätt för en medryttare på en ny häst. Jag var med och höll lektion med henne sista tiden och då gick det bra, men då hade hon nog redan tappat sugen.

Hur som helst är jag inte så sugen på medryttare efter detta, jag vill inte ha på mitt samvete att min häst skadat någon.

 

[parfymflaska]

Jag måste erkänna att det känns tufft att rannsaka mig själv. Det ligger ju så mycket prestige på något sätt i att vara duktig och klara av sin häst. Det känns som ett stort personligt misslyckande att det har blivit som det blivit med henne, och mycket frustration. Nåja, på endera sättet ska det väl bli bra igen till slut. Jag hoppas och tror att det kommer bli ett lyft att börja träna igen, det är nog minst ett år sedan jag red för någon form av tränare sist.

 

[mackan]

Jag måste erkänna att det känns tufft att rannsaka mig själv. Det ligger ju så mycket prestige på något sätt i att vara duktig och klara av sin häst. Det känns som ett stort personligt misslyckande att det har blivit som det blivit med henne, och mycket frustration. Nåja, på endera sättet ska det väl bli bra igen till slut. Jag hoppas och tror att det kommer bli ett lyft att börja träna igen, det är nog minst ett år sedan jag red för någon form av tränare sist.

Tror du kan få massor ut av att ”komma igång” lite och rida för tränare regelbundet
Sen förstår jag VERKLIGEN din känsla ang jobbigt med ytterligare ny medryttare osv utifrån att nuvarande inte riktigt reder ut den. Skitjobbigt ju för den som är en engagerad hästägare som bryr sig om både häst och medryttare och samtidigt själv behöver avlastning, att oroa sig varenda dag medryttaren har hästen och undra hur går det osv.

Sett många av mina vänner med medryttare genom åren som hamnat i den sitsen där allt inte riktigt är 100 och de spenderar sin hästfria kväll med att vara på spänn att telefonen ska ringa typ - icke bra

Själv är jag så sjukt lyckligt lottad senaste 6.(!) åren så jag har samma medryttare med mig fortfarande
Hästen känner henne innan och utan trots att den initialt med nya ryttare är lite avvaktande och känslig.
Oroar mig aldrig nånsin för det funkar så sjukt bra så när hon har min häst tänker jag inte på dem öht utan kopplar av med annat - möjligen en tanke i linje med att ” hoppas de har en mysig kväll” . Det är guld att kunna ha det så

Edit : jag insåg efter jag skrev att det borde vara mer än 6 år så räknade och det är snarare 8